Kängurudagen på Rebbelberga skola – ett analogt escape room

En fantastisk dag – en hel dag med matematik för alla elever på vår F- 6 skola! Rena rama lyckan och vilket gensvar, vilket lärande, vilka grymma elever, wow-känsla under hela dagen. Vår skolas vision fanns levande under hela dagen hos alla såväl personal som elever:
Under året har idén om en matematikdag grott och under matematikbiennalen  kom underlaget för planering till. Främst var det Lina Boman, som har funderat och då och då frågat oss i mattegruppen om vi inte skulle kunna ha en matematikdag. När Känguruproven skulle beställas i början av vårterminen kom idén att dessa skulle vi kunna använda – men hur? Tidsaspekten gjorde att vi insåg att årets tester skulle vi inte kunna använda tyvärr.

Vi var tre lärare som åkte till årets matematik biennal – Sameh Ekström, Lina Boman och jag, vi fick massor av goda idéer med oss. Under sista dagen snickrade Lina och Sameh ihop en stomme till vår kängurudag med idéer från olika föreläsare som vi lyssnat på. En GOTD med fakta om Australien blandat med olika matteövningar på olika nivåer. I starten hade vi en tanke på att göra ett digitalt escape room men det blev ett minst lika bra analogt escape room.  I fantasin flög hela skolan iväg på en rundresa i hela Australien. Fakta om olika platser blandades med matematikuppgifter under en hel skoldag. Marcus Jacobsson gjorde ett schema för dagen, ca 580 elever skulle slussas runt på olika stationer, till slut så fanns det 6 stationer – i varje klassrum 3 uppdrag, lunchen och 2 utestationer – ett pussel som funkade utmärkt. Lunch serverades ute av köket, som också ställde upp lite extra den här dagen och serverade supergoda grillade hamburgare till både vår f-6 skola och vår grannskola med ca 500 elever i åk 7-9. 

Vi använde oss av spel, ekvationer, sudoku, sant eller falskt övning och geometriproblem. Alla uppgifter fanns på olika nivåer för att alla skulle kunna vara med. 

  • Spelet fick vi från en föreläsning av Maria Lindroth och Per Berggren på matematikbiennalen.
  • Sudoku – Tyvärr kan vi inte dela med oss av sudokun för de har vi tagit från vårt läromedel Favorit matematik. Det finns bra sudokun på olika nivåer i läromedlet vilket gjorde att vi med lite pyssel kunde se till att få samma kod oavsett nivå på sudoku.
  • De geometriska problemen har vi hittat på olika ställen, bla i NCMs strävor och hos Ulrica Elisson, Ullis skolsida.
  • Ekvationerna är egen tillverkning.
  • Sant eller falskt uppgifterna är från mina tidigare kort och från Ullis skolsida.

Här hittar ni

  • presentationen:

https://docs.google.com/presentation/d/1cIuNOMBVBdK7AQ8VfHE4CjRoMedigVxrBbI1fPclDVg/copy

 

Ny energi och gemensam omtanke!

För någon vecka sedan fick jag ny energi! Ibland kan kortare samtal med en eller flera personer tanka på med positiv energi och plötsligt så ser man möjligheter till nytt igen. Tack till mina inspiratörer!

Visa omtanke om varandra och ge feedback som leder forward. Detta är en ekvation som är svår och samtidigt kräver så lite. Att ge något som du själv behöver ger ringar på vattnet och sprider gemenskap. Ser vi i skolan alla barnen som våra barn ger dem ett leende, hjälper de som behöver det, säger något litet för att skapa kontakt då ser också barnen oss alla på skolan som lärare som ger dem stöd. Arbetslagets lärare kommer att betyda mest men vi kan stötta varandra och ge alla elever något.

En fredageftermiddag när jag storhandlat och är på väg ut från affären kommer en elev från skolan hoppandes efter sin förälder: ”Eleven ser upp och stannar till och ropar:
– Hej, Hej! hälsar eleven glatt och ger mig ett leende.
Ropar sedan till föräldern som gått vidare:
– Henne känner du inte!
– Nej, svarar föräldern och ser sig om och ler mot både mig och barnet.
– Det gör jag! säger eleven stolt och vinkar till mig. ”


En elev som fick ett plåster och rentvättat skrapsår på rasten tidigare under dagen, men i övrigt har vi bara mötts när vi passerat varandra i skolans utrymmen. Så lite som betyder så mycket för oss båda, nu hälsar vi på varandra när vi möts och ofta säger vi något litet till varandra. På rasterna springer eleven ofta förbi och vill ha en kort men ändå kontakt.

Vi måste se alla elever som våra och inte bara de som jag har i min egna klass som mina! Detta kräver samarbete över gränserna, öppna rum och att våga be om hjälp. Öppet klimat där alla utbildade pedagoger hjälps åt blir en styrka. Oavsett vem som råkar vara mentor/klasslärare så är vi vuxna på skolan ansvariga för att ge eleverna utbildning och möjligheter att utvecklas. Vi som jobbar på skolan måste öppna ögonen och se alla både elever och vuxna.

Jag tror på det kollegiala i flera avseenden, vi måste stötta varandra och hjälpas åt. Jag tror att det smittar av sig på eleverna, ser de att vi vuxna samarbetar kommer de att tro på och själva se det som en vinning att hjälpas åt. Under läsåret som varit har vårt arbetslag vuxit sig starkare och starkare, vi har ju mer vi lärt känna varandra lärt oss att stötta och hjälpas åt med både undervisning, elever och arbetsuppgifter. Vi har fått ro i arbetet och det smittar! Vi ser att även eleverna sakta men säkert finner en ro och de ser mer och mer alla elever i årskursen som kompisar och inte bara klassens elever. Tills sist finns önskan om att eleverna ser hela skolans elever som kompisar, då först när de ser sig som ett lag där alla är viktiga har vi nått målet.

Vi vuxna är förebilder och alla vet väl att barn gör inte som man säger de gör det man själv gör! Detta lärandet måste börja tidigt, redan i yngre åldrar under förskoletiden. Både föräldrar och pedagogerna i förskolan och skolan måste hjälpas åt, det fungerar bäst om vi hjälps åt.

Önskar att få fortsätta i detta kollegiala samarbetet som också ger oss en utveckling i undervisningen och en tydlighet mot eleverna att samarbete är viktigt. Jag gillar när eleverna självmant går till vilken vuxen som helst och att vi är så samspelta att vi mer eller mindre ger samma svar oavsett om det är en kunskapsfråga eller en socialt relaterad fråga. Detta kräver diskussioner som utmanar i barnsyn och ett öppet klimat där vi kan och vågar säga vad vi tycker. Jag anser att motargument är det bra för det är då jag utvecklas och det är då jag utmanas i mina egna åsikter. Ett sätt att samarbeta är att även i de yngre åldrarna tänka på ämneskompetens och att dela in eleverna i grupper oavsett klasstillhörighet, inget ska vara statiskt det ska fungera som lärandegrupper. Att som lärare kunna koncentrera sig på att undervisa i färre ämnen men fler elever ger en möjlighet till bättre undervisning och en chans att använda learning study-tekniken för att förbättra undervisningen. Detta kommer att ge både elever och lärare en förbättrad arbetssituation. Samarbetsstrukturer som används ämnesövergripande, som stöttar eleverna och ger dem verktyg i sitt samarbete ger undervisningen en hållbar struktur och likvärdighet som är viktig.

De här tankarna kan man även få att genomsyra undervisningen på hela skolan/rektorsområdet genom kollegiala diskussioner i grupper. Jag tror att om vi hjälps åt från grunden kan vi också få en gemensam känsla och undervisning som stöttar alla elever. Vi måste våga öppna upp och ge möjlighet att lyfta det vi misslyckas med(för det gör vi alla!), när vi ser det som vi behöver förbättra då kan vi utveckla. Här är filmning ett verktyg som är oerhört effektivt och synliggör så mycket. Just nu har vi ett utvecklingsprojekt där vi ska utveckla något som vi ser som ett problem i vår undervisning och vi har genom filmerna fått syn på en hel del saker. Både i innehållet, hur det presenteras, hur eleverna responderar på våra uppgifter och hur undervisningen utvecklas när vi förändrar den. Förändringen behöver inte vara stor men den behöver man hålla i och den har i vårt fall varit ämnesövergripande i form av strukturer som eleverna känner igen. Jag ser fram emot när alla ska synliggöra sina undersökningar och när vi får ta del av varandras lärdomar. Tänk så många undersökta utvecklingsområden vi då får i vårt kollegium (ca 550 elever f-6, ger många lärare som arbetar med sina utvecklingsområden)! Vi lär av varandra och då utvecklas vi tillsammans!


Undervisningen i fokus

Nytt läsår i antågande och många visioner, syften och mål ska samlas för att bli vägvisare för vår undervisning. Dessutom ska vi forma undervisning som gynnar elevernas kunskaper på bästa sätt och ligger i den proximala utvecklingnivåns närhet. Viktigast av allt innan eleverna kommer är att hitta en struktur på schemat som möjliggör lärande och ger trygga och glada elever. En liten detalj som tyvärr oftast styrs av så mycket som vi inte kan påverka, men ett fantastiskt strukturerat schema med fokus på eleverna kommer att finnas när de kommer till skolan.

Idag finns det gott om tyckande i sociala medier, bland vänner och bekanta, bland alla kollegor, forskare, politiker och skolmänniskor. Varje skola måste hitta sin vision och sedan arbeta tillsammans mot denna, varje lärare har en klar uppgift i sitt uppdrag att följa riktlinjer som både finns lokalt(skola och kommun) men framför allt från Skolverket, ett arbete som blir så mycket enklare och roligare om vi gör det tillsammans.

I sommar har jag läst flera böcker och kommit fram till att de är överens om det viktigaste. Undervisningen måste planeras väl för att eleverna ska kunna få sitt lärande. Oavsett vilken pedagogik vi väljer så är undervisningen vårt fokus. I min värld borde vi sträva efter att använda så många olika pedagogiker som möjligt, först då har vi en chans att nå varje individ på samma villkor.

I boken ”Framgångsrik undervisning i Matematik” väljer John Hattie tillsammans med övriga författare att ge oss en djupdykning i olika nivåer av lärande: ytlärande, djuplärande och att omsätta lärandet. Valet på vilket vi önskar är väl inte så svårt och jag tror att vi är överens om att det sistnämnda är målet – eleverna ska kunna omsätta sitt lärande först då är vårt mål med undervisningen uppnått. För att nå hit måste vi ge eleverna rätt verktyg på vägen. Strategier för att lösa olika moment, möjlighet till samarbete, diskussioner för att få höra hur andra tänker och de behöver de rätta frågorna och uppgifterna som öppnar upp för gemensamma reflektioner. Lärarna behöver lägga tid på vilka frågor som ska ställas, vilka uppgifter som öppnar upp för gemensamma diskussioner och kräver samarbete. Som lärare är det också inför varje moment viktigt att göra summativa prov för att kunna ge formativa bedömningar och styra undervisningen mot nästa utvecklingsnivå. Läraren måste konstant under lektioner ta med sig av den information som eleverna bjuder på för att kunna ta nästa steg vid lektionen eller vid nästa tillfälle. Olika former av verktyg finns att använda som 2exittickets” för att få en uppfattning om elevernas egna tankar om lektionen och hur de ser på sin kunskap. Detta är bra att använda om man sedan styr nästa undervisningstillfälle efter detta och påvisar för eleverna att man tar hänsyn till deras feedback. Flera av de forskare som idag är synliga inom lärandet säger samma sak, även om de lägger tyngden lite olika.


Verktyg som ”Kooperativt lärande” är inget nytt och har funnit längre men kanske under andra benämningar. Jag vet att jag runt 1995 gick en utbildning som hette SMIL, där eleverna via olika roller skulle genomföra grupparbete mot gemensamma mål. Straxt efter gick vi utbildning i Bifrost och var på besök på den danska skolan som startade projektet, samarbete i olika verkstäder för att få en ämnesintegrerad undervisning. ”Möjligheternas barn i möjligheternas skola” hette boken som vi läste och använde för att sätta oss in i det tematiska arbetet. Jag gillade verkligen arbetet i olika verkstäder där samma innehåll fanns, det gav möjlighet för eleverna att använda flera sinnen inom samma område och det gemensamma lärandet var väldigt synligt. Lesson study och Learning study är ytterligare utbildningar där utvecklingen av undervisningen för att gynna elevernas lärande är i fokus. Jag tycker att flera av samarbetsstrukturerna i ”Kooperativt lärande” är mycket bra och jag önskar att vi kan få dem som delar i vår undervisning i det ämnesområde som vi just nu arbetar runt. En liten rädsla finns att samarbetsstrukturerna inte ses som verktyg utan används separat och inte i ett väl utvalt sammanhang. Elever behöver få påvisat strategier kopplade till rätt sammanhang oavsett vilket ämne vi undervisar. Ska vi göra enkla anteckningar eller planera en berättelse kanske penna och papper är bra men ska vi skriva en berättelse eller sammanfatta en fakta text så är ett digitalt skrivprogram det bästa valet. Dessa val måste vi stötta eleverna i, vi måste också påvisa räknestrategier kopplade till det sammanhang som gäller. Påvisa och tala om de ”oskrivna” tankarna om varför vi gör som vi gör är väldigt viktigt i undervisningen och inget som eleven ska lämnas ensam med. däremot är det viktigt att påvisa olika och att be dem fundera över vilket sätt de valt, vilket är det enklaste, bästa, snabbaste, säkraste…

Lika lite som jag har trott på att olika värdegrundsprogram enskilt kan ge oss elever som känner sig trygga och respektera varandra, lika lite tror jag att verktyg kan förändra elevernas kunskaper. Det måste finnas ett sammanhang till något som gynnar individen, något som eleven ser kan gynna det egna målet. Även värdegrundsarbetet är ett verktyg som vi ska använda oss av i vår undervisning. Vi behöver vara flexibla tusenkonstnärer samtidigt som vi genom all vår erfarenhet och kunskap om elevernas kunskapsnivåer ser till att undervisningen läggs på rätt nivå.

Jag är rädd att vi hoppar på en massa ”kvickfix” utan att ta det till oss i ett sammanhang, vi hamnar i en görande bubbla där vi famlar efter ett halmstrå och griper tag, allt med syftet att utveckla undervisningen. Tyvärr tror jag inte att undervisningen utvecklas utan djupare diskussioner och där verktygen vi har sätts i ett sammanhang för eleverna. Eleverna måste se att det gynnar dem och deras kunskapsinhämtning för att de ska vilja vara en del av sammanhanget. Vi måste som lärare använda de verktyg som är bäst lämpade för undervisningens mål, då kommer eleverna att nå högre nivåer och de kommer att se sammanhanget och förstå att de gynnas av ett gemensamt lärande. Här tycker jag att Skolverket hjälpt oss mycket via sina olika Lärportaler där kurser finns som öppnar upp för just detta och påvisar så många olika verktyg. Samtidigt ger det oss lärare en introduktion och möjlighet till reflektion tillsammans med kollegor.

Ni som önskar jobba med ”Kooperativt lärande” läs också grundboken som har flera viktiga budskap och som också gör kopplingarna till att strukturerna ska in i undervisningen för att gynna eleverna. Här kopplar författarna ihop tankarna i boken med olika undervisningskulturer. Båda böckerna om kooperativt lärande finns hos Studentlitteratur.

En inspirerande matematikbiennal i backspegeln

Fullt med matematikinspiratörer, matematiklärare och forskare möttes under 2 dagar i Karlstad på en matematikbiennal. För min del var det sjunde gången jag hade möjligheten att få lyssna på föreläsare och samtala med andra kollegor från olika områden och delar av vårt avlånga land. Jag åkte iväg med höga förväntningar som verkligen infriades denna gången, det var hög nivå på årets biennal, ett urval som verkligen gjorts med omsorg.

För min del valde jag att lyssna på följande olika inspiratörer:

MAM – mestre Ambisiös matematikundervisning, Laering for laerer og elever
med Svein H Torkildsen, Trondheim

Upptäck Singapore Math och hur modellen används i svenska klassrum
med Pia Agardh och  Josefine Rejler

Textuppgifter med Singapore-metoden för åk 1-5
med Doris Lindberg, Stockholm

Matematisera mera – att styra och stötta det matematiska samtalet
med Cecilia Kilhamn, Göteborg

Nyanländas lärande i matematik
med Saman Abdoka, Eskilstuna

STL, digitala verktyg som hävstång för lärande i matematik
med Anna Pilebro Bryngelsson, Frida Lindell, Sollentuna

Det aktiva matematikklassrummet
med Åsa Brorsson, Mölndal

Att undervisa i matematik med digitala verktyg
med Ulrika Ryan, Malmö

En undervisningsmodell för taluppfattning i lågstadiet
med Ola Helenius, Göteborg, Anna Ida Säfström; Halmstad, Görel Sterner, Göteborg

Så många olika föreläsningar och ändå fanns det en röd tråd genom alla. En lyckad undervisning handlar om struktur och om att vara förberedd. Att tänka cykliskt  runt undervisningen och ge eleverna en igenkänning stärker lärandet. Här kommer mina tankar efter dagarna i Karlstad.

Läraren styr i klassrummet, ser till att samtalet flyter och att eleverna lär sig kommunicera i matematik, lärandet i matematik sker genom kommunikation. Läraren genomför – ORKESTRERING, ett nytt ord/begrepp som sätter fingret på lärarrollen i klassrummet. Flera av föreläsarna poängterade just detta, vikten av att styra och leda undervisningen och dialogen i klassrummet. Att använda olika sätt så att alla elever får möjlighet att samtala, ha en lärkompis som eleven känner sig trygg med, parvis och sedan återkoppla tillsammans för att se det gemensamma lärandet.

I boken ”Tänka, resonera och räkna finns en cirkulär arbetsgång som i stort sätt är hållbar oavsett med vilken ålder du arbetar. På bilden har jag förändrat strukturen i undervisningens upplägg för att passa in i den i mitt tänk. Jag tycker att det är bra att ha en tanke som jag vet hjälper mig att följa eleverna och att få in alla olika delar i undervisningen. Det är inte alltid som upplägget påbörjas och avslutas under en lektion men en sekvens/del får ofta en cirkulär gång.

Givetvis finns det vissa moment som kan vara ren träning men de behöver ändå en start tillsammans för att få med alla elever och öppna upp tankarna mot matematiken. Att under träning då och då knyta ihop och fundera högt tillsammans ger eleverna stöttning och de kan hitta strategier som stärker dem.

Singaporemetoden arbetar mycket med struktur och genom problemlösning får eleverna lösa problem tillsammans och diskutera aktivt. Man visar lösningar, diskuterar hållbarhet, testar varandras strategier och modellerar. Ca 2/3 av undervisningen sker tillsammans. I stort sett så stämmer ovanstående även här. Man delar in undervisningen i huvudräkning, problemlösning och taluppfattning.

Att ha små små hjälpmedel under lektioner för att inte störa är värdefullt. Tex istället för handuppräckning när du förstår kan man ha färgkoder som trafikljus el liknande, men jag gillade ”tumme upp” som Cecilia Kilhamn visade i några filmer. Så enkelt helt tyst och knappt synligt för omgivningen. Cecilia visade också på vitsen med att läraren skulle dirigera i klassrummet. Dirigenten flyter runt och lyssnar in under lektionen för att sedan kunna knyta samman. Ge eleverna små återkopplingar genom att ta upp deras tankar i sitt eget resonemang. Viktigt att ta med dem i samtalet.

Saman Abdoka tog oss in på en snabb rundvandring i de nyanländas matematik. Små tips för att ge förståelse för varför elever kanske räknar ut tal på ett visst sätt eller varför de skriver tid på ett helt annat sätt än vad vi gör. Att komma till Sverige och förstå att man kan skriva 2,5 kg men inte 2,5 kr, det är ju precis samma sak egentligen för en nolla i slutet påverkar ju inte i detta fallet talet.En insyn att det finns en uppsjö av olikheter på skolgång hos eleverna. Hur vi tex säger talen mellan 11 – 99, vilken struktur språken har. Jag hade gärna lyssnat ännu längre på Saman Abdoka för att kunna ta till mig allt han kunde dela med sig av. Ett stöd för att hjälpa oss förstå våra nyanlända elever. Hur många lärare sorterar bort de ord i textuppgifter som inte är matematiska och som inte behövs för att lösa uppgiften?

STL- skriva sig till lärande i matematik, är ett sätt att dokumentera elevernas kunnande och de utmanas när de måste sätta ord på sitt lärande. Det här kommer jag att ta till mig och utnyttja i vissa moment. Även här var det strukturen i undervisningen som gav kunskapsutveckling. Det kommer att bli flera samtal med Frida Lindell om detta!

Att avsluta föreläsningarna med en fortsättning på boken ”Tänka, resonera och räkna i förskoleklassen” av Ola Helenius och Anna Ida Säfström med Görel Sterner som sufflerade vid behov var en höjdpunkt. Deras tankar tar jag med mig direkt och tänker utnyttja redan under våren i åk 1.

Sammanfattningen av Matematikbiennalen i Karlstad 2018 är verkligen bra! En överraskande hög nivå och även om inte allt var nytt och flera saker som man nickade åt så är det just igenkänningen av de viktiga delarna i undervisningen som jag tar med mig! Samtala med eleverna följ en struktur och återkoppla med strategier som eleverna behöver för sitt lärande, låt dem undersöka men knyt ihop delarna tillsammans och låt eleverna även få sätta ord på sin kunskap.

(Kanske blir det så småningom fördjupande inlägg om några av delarna i detta inlägg.)

Ytterligare reflektioner från matematikbiennalen!

SkärmklippTiden springer iväg och mycket har nu hunnit landa efter fantastisk energiboost på matematikbiennalen i Karlstad. Under dagar där möten mellan olika människor tillsammans med föreläsningar inom matematiken på olika nivåer med olika inriktningar gjorde avtryck och intryck.

Margaretha Engvall från Linköpings universitet berättade om Vad kan vi lära av den japanska modellen – strukturerad problemlösning. Intressant att höra om hur man även ger eleverna svaret för att det ska vara fokus på att hitta lösningsförslag och lösningsstrategier. Man synliggör begreppen och ger en förförståelse för detta innan eleverna sätter igång med lösningsarbetet. Arbetssättet känns igen från matematiklyftets lärmodul för just problemlösning och har genomsyrat min undervisning långt innan dess. Däremot tror jag att vi ofta har lagt betydligt kortare stund på den sista delen som handlar om summering och reflektion över de olika redovisade lösningarna än vad man gör i Japan. Här måste vi ta oss tid och ge eleverna en ärlig chans att förstå, få möjlighet att diskutera för- och nackdelar, dela erfarenheter och få reflektera vilket lärande de fick av uppgiften.

Dessutom kopplar man i Japan detta till Lesson study(skolverkets länk, finns mycket mer om man googlar) där man får ett kollegialt lärande av att se och vara med och reflektera över lektioners genomförande. Detta skulle vi kunna bli så mycket bättre på men det tar tid och den tiden måste ges. Att få ett kollegialt lärande via lesson study eller aktionsforskning ger en värdefull skolutveckling där alla medverkar på sin nivå.

Intressanta diskussioner och reflektioner med kollegor knutna till RUC i Halmstad, matematikutvecklare från Kungsbacka i norr till Ängelholm i söder. Den ”förbjudna” fingerräkningen har kanske ändå en poäng som kan ge ett befästande i längden, eller? Forskning som nyanserat slängdes ut och gav så många obesvarade frågor eftersom den fortfarande är i just forskningsstadiet och inget färdigt resultat bevisades om än visades. Håll ögon och öron öppna! Ola Helenius på NCM gav en inblick som gav oss funderingar!

Tänk så snabbt man ibland rättar in sig i ledet och ger efter för de moderna riktningarna som just nu ringlar omkring. Varje gång jag backar och återgår till något jag trodde på i starten av min undervisning blir jag rädd. Rädd för den påverkan som vi får och ger.

Lärobokens påverkan på undervisningen kan variera men här blir jag också lite försiktig och avvaktande, om det ska finnas så mycket i en lärarhandledning så att jag själv slipper tänka- då kan vem som helst undervisa eller? Hm tanken slog mig först. Efter reflektionstid så tänker jag att det stöd jag vill ha från handledningen är indelning i moment och delar som för undervisningen framåt och den måste jag känna är rätt. Nivån på uppgifterna och möjligheten till flexibilitet för mig och mina elever är saker som jag tittar på. Undervisningen är så mycket mer än en bok, ett läromedel eller ett ämne. Undervisning är en konst, ett anpassningsbart ömsesidigt utvecklingsbart lärande och kunskapsutbyte mellan lärare och elev. Jag tror inte att vi är i behov av hur mycket information som helst i en lärobok eller lärarhandledning den måste ge ett friutrymme för mig som lärare. intressant att det även sker forskning på detta och läromedelsförlagen kommer säkert att nyfiket hålla uppsikt över resultaten, alltför att se hur de kan utveckla sina produkter.

bedömningsstödSkolverket har jag skrivit om men det är fortfarande en del som jag trots möten och en bra givande pratstund med inte riktigt kan släppa. Varför använder man inte materialet som finns? De material som finns är dessutom forskade på och vi vet att de har en positiv verkan på resultaten om vi använder dem. Nu ska vi tvingas göra nya tester som inte är baserade på någon forskning precis som NP om jag förstått det rätt……..

 

 

Reflektion-tid för eftertanke under matematikbiennalen!

SkärmklippFöreläsningar i ett rätt tajt tempo och mellan det möten med vänner och kollegor – en vanlig dag på en matematikbiennal. Givande, sporrande och inspirerande möten och input. Nu vill man bara få ihop tankarna och organisera upp dem,  omsätta dessa i verkligheten blir en utmaning.

Det blir fler filmer på matematikhandledningen helt klart, fick ny inspiration idag av Karin Wallby, NCM  och Eva Taflin. Det är så mycket som man kan analysera i filmerna som finns i Lärportalen för matematik. En föreläsning som handlade om: Hur utmanas elevers matematiska tänkande? En pushning och lite ny boost, efter ett besök vt 2014 hos Karin, Ulrika Dahlberg och Lena Trygg på NCM i Göteborg hade jag precis samma känsla och det gav en styrka som förhoppningsvis märktes i handledningen av matematiklyftsgrupper. En liten pratstund med Lena blev det under en paus, alltid lika trevligt att mötas och få lite nya inspirerande tankar.

När vi på fredag om en vecka startar bråktema i matematiken ska jag anknyta till förra gången vi arbetade med det med hjälp av cusinairestavar och pappersrektanglar. Fick nya idéer under föreläsning av lärare från Tjärnaskolan i Borlänge om Matematik på lågstadiet genom algebra och problemlösning. Gamla undervisningsområden fick nytändning och det kommer att bindas ihop med arbetet i Mera Favorit Matematik.

Givetvis blev det ett besök hos Camilla, Mimmi och deras kollegor i Studentlitteraturs monter. Det utbyttes tankar och idéer om hur man kan arbeta och vilket stöd som behövs digitalt i materialet Favorit Matematik. Fortfarande står jag för mina tankar i förra blogginlägget, lärkänna ditt läromedel om det ska fungera fullt ut och om du ska kunna använda alla de möjligheter som finns och erbjuds – be om en visning/fortbildning av materialet oavsett vilket du väljer. Nya idéer om utveckling och önskan om innehåll i ett gediget genomtänkt material. Tips – ta alltid Mera Favorit Matematik, ha höga tankar om dina elever! De kan så mycket mer än vad vi tror! Synliggör lärandet!

Tack alla för dagen och möten! Kollegor som Susanne Jönsson från intill liggande kommunen Helsingborg, lunchmöten och inspirationsutställningsdialoger som sätter igång fler tankar om utveckling och möjligheter!

Snart dags för ny dag…..

 

 

Öppet brev till skolverket och andra intresserade om nya bedömningsunderlagen för åk 1-3

bedömningsstödDet är tryggt med stöd från Skolverket och denna gången tycker jag att det är tydligt. Jag gillar att man gjort tester till avstämningarna i svenska som är otroligt lika Nya språket lyfters avstämningspunkter. Däremot kan jag samtidigt ifrågasätta varför man inte använt NSL rakt av och bara byggt på med testerna som man tycker överensstämmer med punkterna A, B och C. Dessutom om man ska sträva efter nivå D och E borde det kanske finnas tester även till dessa punkter för att likvärdigheten ska öka vid bedömningen.

I matematiken gillar jag de skriftliga testerna och att de finns på 3 olika nivåer i åk 2. De behandlar bara taluppfattningen vilket man tydligt påpekar i materialet. De muntliga testerna är bra i åk 2 som fördjupade diagnoser. Att genomföra alla dessa muntliga diagnoser på samtliga elever i åk 1 & 2 kommer att ta tid värdefull tid som vi borde lägga på undervisning. Jag tror att det räcker att vi har testerna som riktmärken men inte att de ska vara obligatoriska för alla elever. Gör enkla skriftliga tester även för åk 1 som blir obligatoriska och låt oss använda de muntliga testerna som fördjupade kartläggningar. ytterligare tips är att ta in idéer från diagnoserna i Förstå och använda tal – en handbok(FAT) från NCM ocFATh få ökade kunskaper om elevernas taluppfattning, samt knyt era uppgifter till den boken vilket är rätt enkelt och då ger det lärarna en ökad kunskap om hur man kan undervisa vidare mot högre kunskapsnivåer. Här funderar jag på om det är en intresse konflikt, PRIM-gruppen har haft i uppgift att göra uppgifterna till bedömningsunderlaget och FAT har ju NCM stått för.

Jag har jämfört ”dokumentationsmatriserna”  i svenska och matematik och gillar skarpt svenskans, men saknar och förstår inte matematikens ordentligt. I svenskan tycker jag dock att man helt och hållet borde använt sig av NSL som är ett ytterst välgenomtänkt material och definitivt passar in på övriga delar i bedömningsunderlaget och då också ger lärarna ytterligare tips och stöttning i undervisningen genom just NSL underlaget.

Jag har arbetat mycket med matriser med eleverna jag undervisar allt för att förtydliga och få bedömningen formativ på ett enkelt sätt, eleverna kan se nästa utvecklingssteg och har eget fokus på detta. Om man från Skolverket kan ge ut detta i svenska måste ni väl kunna hjälpas oss även i matematiken. Det material som i dagsläget ligger i bedömningsunderlaget saknar matriser med utvecklingssteg och har endast kopplingar till respektive uppgift i testerna i den sammanställning som vi ska använda. Om vi ute på fältet förväntas tydliggöra nästa utvecklingssteg för eleven borde vi väl av Skolverket också kunna få stöd i detta även i matematiken. Vi har under de sista åren försökt få till neutrala matriser som kan användas oavsett hur du undervisar men som kopplar samma det centrala innehållet med kunskapskraven i matematik samtidigt som vi strävar långt förbi minimikraven. Detta har i dags läget gett oss elever som är väldigt aktiva i sitt eget lärande och som utmanar både sig själva och oss i undervisningen. Precis detta som man själv vill uppleva som lärare, men jag önskar stöd och riktlinjer som hjälper mig att få bedömningen likvärdig med övriga lärares.

Jag hopps bli klokare efter veckans Matematikbiennal i Karlstad. Det fanns inte plats på föreläsning som ska hållas om materialet men jag tänker söka upp både Skolverket för att de ska kunna ge mig en bild av detta. Skolverket har goda ambitioner men vi måste också kunna hantera materialet i verksamheterna. Återkommer i frågan! Är det någon som har koll får ni gärna ta kontakt med mig.

Formativ bedömning och Favorit Matematik

favortimatteNu börjar vi hitta i det gedigna material som Favorit Matematik är. Problemlösningsuppgifterna håller en bra nivå och det är verkligen problem som ger eleverna möjlighet till argumentation och resonemang. Begreppsorden(matteorden) används flitigt av eleverna under lektionerna och de har via den digitala boken tränat på dessa flera gånger. Huvudräkningsuppgifterna gillar jag, just det att de inte bara är tal rakt upp och ner utan utmanar eleverna i begreppen.

Första kapitlet avklarat, eleverna har tränat flitigt, hjälpt varandra och verkligen utmanats i sitt lärande, prov 1 är genomfört och efter det träning för att ge alla en chans att nå lärandemålen som vi satt upp.

Jag var lite rädd, när vi beslöt oss för att testa matematikböcker, att rättandet skulle ta upp för stor del av min tid. Även detta har läromedelsmakarna löst förträffligt och då även så att det passar in i det formativa arbetet där eleverna blir delaktiga i processen. Eleverna har själva kunnat se om deras tränande gått bra om det har blivit rätt svar på uppgifterna. Längst ner på nästan varje sida finns ett antal svar i en färgmarkerad linje, lösningarna på uppgifterna ska ha sitt tal här annars får man ”göra om”, rätta själv! Det som blir tydligt är att en del snabbt såg via dessa tal vad som gått fel i deras egen lösning. Härliga diskussioner uppstod när man hjälptes åt med lösningarna och jämförde tankar.

Dylan Wiliams tankar och nyckelstrategier känns väldigt närvarande i arbetet som vi genomför tillsammans med eleverna. Processen som vi tidigare byggt upp utifrån olika delar finns delvis inbyggd i materialet vilket är arbets- och tidsbesparande.

Fri tolkning av Bedömning i matematikklassrummet, Lärportalen för Matematik, modul algebra åk 4-6 del 3:

Bedömningsprocesser och nyckelstrategier är byggstenar som ska finnas med vid arbetet för att elevernas lärande ska utvecklas så mycket som möjligt.
Det som kännetecknar formativ bedömning är att fler aktörer finns att tillgå i klassrummet. Dessa aktörer är läraren, klasskamraterna och eleven själv. Alla behöver samverka för att skapa en god och effektiv undervisning. I en formativ bedömningsprocess finns tre viktiga frågor:
Vart ska vi/eleven?
Var är vi/eleven nu?
Hur tar vi oss dit?

Dessa delar har blivit naturliga i undervisningen dels genom varje lektions uttalade mål om lärande och dels genom elevernas egna engagemang mot målen. Synliga målmatriser finns som man kan se lärandet på men det är lika uttalat i reflektioner under lektionerna.

Wiliam (2011) presenterar fem nyckelstrategier som kan tas som utgångspunkt och användas för formativ bedömning i matematikklassrummet.
Klargör och delge mål och kriterier för framgång:
Sker kontinuerligt både vid start av område och vid varje lektion inför nya delar.
Skapa effektiva klassrumsdiskussioner och andra lärandesituationer som också ger belägg för elevernas kunnande:
Genomgångar med  ”no hands up” och alla delaktiga i resonemang och argument för ny kunskap där regler och strategier lyfts har gett eleverna möjlighet att se olika nivåer både för oss lärare men även för eleverna själva.
Ge eleverna effektiv återkoppling som för dem framåt i sitt lärande:
Upplägget med mer eller mindre eget rättande material har synliggjort och därigenom gett eleverna egen makt över sitt lärande. Frågor och önskemål om vidare eller djupare träningsuppgifter kommer kontinuerligt. Den egna insikten har ökat och önskan om att uppnå nästa nivå är tydligt uttalad hos flera av eleverna(inte alla ännu).
Aktivera eleverna som resurs för varandra i lärandet:
Eleverna diskuterar idag uppgifterna och väljer ofta att ta hjälp av varandra innan de ber oss vuxna, de har börjat se det som en vinst att själva genom samarbete komma vidare. Många kan idag med ord förklara att de genom att förklara för någon eller genom att försöka övertyga någon om att deras tankestrategi är enkel och bra.
Gör eleverna aktiva som ägare av sitt eget lärande:
Definitivt hit vi önskar och stundtals tycker jag mig skymta just detta men det tar tid att få ett klimat där varje elev känner sig trygg i just detta. många är osäkra men de har klart för sig vilken nivå de befinner sig på och de kan ofta förklara att de vill nå kunskaperna på nästa steg och dessutom hur.

Att faktiskt få arbeta med ett material som samspelar med dessa kriterier känns tryggt, betydligt tryggare än jag vågat hoppas på. Däremot är jag en kritisk granskare och hoppar utan att blinka över delar som just nu inte främjar mina elevers sätt att tänka. Huvudsaken är att eleverna har hållbara strategier, vi behöver inte utmana dessa om de är bra. Någon elev har fått testa på utmaningar och nya strategier men inte många.

Nu ger vi oss ikast med nästa kapitel och har rivstartat! återkommer…..

Diagnoser som formativ målstyrd undervisning!

Vi rusar fram och lärandet är i fokus!

100 rutanLäromedel är bara material för att kunna träna. Målen för lärandet måste vi sätta utifrån varje elevs nuläge oavsett vad vi använder oss av när nya kunskaper ska tränas. allt behöver tränas på flera gånger och repetition är skönt för många i små doser. För att få kunskaper om nuläge funderade vi på om vi skulle starta med provet för kapitel 1 som vi hade som arbetsområde, men vi valde denna gången att vänta med det. Istället följde vi skolans screeningsplan(den är under revidering därav funderingarna).

Måste säga att jag levde lite i ett ”lyckorus” förra veckan. Vi gör FAT- diagnoser(Förstå och använda tal) på våra elever när läsåret startar i alla årskurser. Ska vi kunna arbeta formativt måste vi veta utgångsläget och sedan kunna arbeta med kunskaperna för att nå målet för varje individ. Sagt och gjort, diagnoserna genomfördes av mina kollegor som efteråt hade en uppfattning om att det verkade svårt. Jag tog mig an rättningen, lite egoistiskt för jag var så nyfiken. Elev efter elev hade presterat så mycket bättre än vi anat! Diagrammen som växte fram all eftersom jag skrev in resultaten i excelfilen visade fantastiska resultat och jag bokstavligen log mig igenom rättningen med lite jublande här och där. Så himla härligt att se hur deras lärande utvecklats och vilken talförståelse som de har. Självklart har vi områden som vi måste träna vidare på men vi har flera områden som redan sitter. Eleverna kommer utifrån resultat nu att få göra även FAT-diagnoserna för åk 4 för att vi ska hitta utmaningar för alla elever.

Tydlighet och synlighet i lärandet för oss som undervisar och våra elever tror jag är ett vinnande koncept. Vi har varit mycket tydliga med vad vi förväntar oss av eleverna när de tränar och de har fått tid till träning och de har fått många representationer för tal. Att kunna ge varje individ kunskaper på flera olika sätt inom talen 0-20 är A & O både för mig som lärare och för mina elever även om de inte alltid kan förklara det. I och med att de fått strategier att bygga sitt tänkande på har vi också fått möjlighet att leda dem in på de egna tankarna. De har idag flera olika sätt att tänka på och vår uppgift är att stötta dem vidare i dessa. Varje elev har kunnat hitta sitt sätt, individuellt vilket är tydligt när vi kommunicerar matematik. Ofta får vi spontant flera olika tankebanor vid muntligt resonemang vilket jag älskar. Som lärare kan jag nu antingen välja att utmana dem eller att ge dem lugn i sitt tränande tillsammans med andra elever med samma tankar.  Att få utmana sina tankar genom att arbeta tillsammans med någon som tänker på ett annorlunda sätt ger högre matematiskt kunnande och utvecklar eleverna.

FATHär hittar ni mer om hur vi arbetar med diagnoserna i Ängelholms kommun och mall till excelfilen. Successivt när man skriver in resultat kommer spindeldiagram på uppgiftsnivå och stapel diagram på summan fram.

http://pedagogskanenordvast.se/fat-diagnoserna-ett-verktyg-analys-och-bedomning/

Hålla i lärandet!

bygga talDet är en utmaning att i årskurs 3 ta tag i ett nytt läromedel och anpassa lärandet efter strategier och grunder som vi byggt upp tillsammans med eleverna. Dessutom ska det fungera för oss lärare i undervisningen. När man anpassar får man ändra om och ta de nya lärande målen i en passande ordning, så sagt och gjort vi kutade förbi till s. 22 i  Mera Favorit matematik. Hundratal, tiotal och ental – det byggdes tal, adderades tiotal subtraherades hundratal och vi använde siffrorna till att göra ett så stort tal som möjligt och ett så litet tal som möjligt. ”No hands” praktiserades flitigt och ALLA var med och på! Det var fantastiskt att se hur de hjälptes åt! Lärandet var stort och vi kunde följa elevernas tankar i luften.

Att knyta ihop säcken och utveckla lärandet är undervisningskonst som sporrar och driver vidare. Det är svårt att hålla sig till bokens innehåll och vi kommer lätt vidare in på ytterligare kunskaper som eleverna knyter ihop från deras tidigare lärande. Det är en charm att få vara med när de knyter ihop drar strategier både gamla och nya. När man hör elevernas lärande genom diskussionerna, när man nästan kan ta på lärandet  och när elevers självförtroende plötsligt stiger mils vis då blir jag alldeles lycklig och nästa rörd. Jag bara älskar att få vara en del av detta underbara lärande!

Gillar dessutom att vara 2 lärare i klassrummet och undervisa tillsammans. Samtidigt genomför vi 1 lektion 3 gånger och det ger oss en möjlighet att förändra undervisningen men också att utveckla den. Givetvis förändras undervisningen beroende på agerandet och kommunikationen som eleverna är delaktiga i. vår uppgift som lärare är att se till att de alla får samma lärande under lektionerna. Idag kom vi in på tio-bassystemet med en grupp och då var det bara att köra det med övriga  grupper.

Med tanke på att boken håller en hög kunskapsnivå är jag nöjd så här i starten. Eleverna hänger med i mycket de behöver väcka till liv ”lilla plus och minus” samt ”stora plus och minus”. Automatiseringen av talens uppdelning med hjälp av addition och subtraktion för talen upp till 20 kräver träning och träning och åter träning. Där är vi nu! samtidigt kör vi vidare med förståelse för respektive siffras betydelse i större tal och snart är vi på väg in på algoritmer för dessa räknesätt. Lärande på högnivå!