Inspiratörer och didktiska kontraktet!

Ett måste för välbefinnandet och utveckling är att ha inspiratörer runt omkring sig. Någon gång hamnar man i situationen då ideerna tar slut, det kräver att det finns bra diskuterare runt omkring. Twitter är fenomenalt, släng ut en halvtänkt ide och i ett nafs har du flera vänner som hjälper dig i fram genom diskussioner. Härom söndagen satt jag i bilen under 25 mil och diskuterade likhetstecknet friskt med Jane Tuominen , Johanna Stjernlöf,  och några till. Det slutade med en helt ny matematiklektion än den som fanns i mitt huvud vid starten av diskussionen och resultatet blev kanon. Närmsta kollegorna finns alltid och ställer alltid upp med rak kommunikation – Tack! Bra ideer ska höjas mindre bra skrotas innan de förstör…

Under veckorna som gått har matematiklyftet gett mig så mycket ideer och frågorna bubblar inom mig. Som handledare träffar jag ca 20 lärare som själva valt att diskutera matematik 1 gång/vecka vilket är fantastiskt kul och givande. Vi startade med att prata och notera vilka frågor vi ställde till eleverna och efter analyser tog vi oss vidare ut i frågedjungeln fullt medvetna om att vi visste vägen men målet var långt borta men en fullt synlig vision finns hos varje lärare. Genom problemlösningen och öppna frågor kom vi fram till det didaktiska kontraktet – läs Fridas skilldring innan ni fortsätter här! Vilarare!  Frida skriver klockrent om hur henens kontrakt ser ut väldigt nära mitt drömkontrakt som förra elevgruppen byggde upp under åk 1 för att sedan hålla under de 2 år som vi hade glädjen att samarbeta i deras lärande.

IMG_2040 Under #malyft på twitter når man ut till fler kollegor i vårt avlånga land och ideer mellan oss handledare och deltagare diskuteras och ger ett utökat kollegium. Här svarar och kommenterar även skolverket via bla Anders Palm och NCM har flitigt deltagit via Anette Jahnke. Våra tankar når direkt kärnan av lyftet och det blir diksussioner även på skolverket om verkligheten ute på skolorna, Tack!

Mitt didaktiska kontrakt just nu är i den absoluta uppbyggnadsfasen långt ifrån ett färdigt kontrakt som jag vill ha det. Då är tanken nära till hands att undra över sin förmåga, tur är att man har 22 års erfarenhet i bagaget. När jag ser tillbaka på förra läsåret vet jag att det didkatiska  kontraktet var superbt, det satt som en smäck vi diskuterade hjälptes åt med lösningar en öppen hjärtlig kommunikativ didaktik. Idag har eleverna gått vidare till nya lärare och nya kontrakt ska skapas, men i sitt bagage har de ett fungerande sätt. Respekten och hänsynen mot varandra var stor och alla sorters lösningar både bra och de som varit sämre diskuterades i ett öppet klimat – det är då vi kommer vidare när sämre lösningar ska förstås och förklaringar till andra strategier mer hållbara ska ges. Det är med en styrka jag och mina kollegor imorgon sätter oss för att i arbetslaget nå närmreIMG_2048 det didaktiska kontrakt vi vill uppnå. Under förra veckan lossnade flera delar och vi är på god väg numera att få till ett klassrumsklimat som gör kontraktet möjligt. För att kunna bygga upp detta har klassrummet ommöblerats så att vi kan vara i lärandet så länge som var och en orkar. Imorgon ska det pratas tal från 6-9 och vi ska tillsammans utforska dessa gärna med likhetstecken och inte lika med som ledande begrepp.

Matematiklyftet och handledning i mina tankar.

Efter 3 omgångar och 6 veckor med handledning har vi nu återigen fått input via handledarutbildningen som skolverket delegerat ut till Malmö Högskola. Själva fokus ska vara handledning men idag har vi också fått ta del av tankar om det didaktiska kontraktet och hur det kan se ut i grupper beroende på hur vi som lärare väljer att arbeta. Bra diskussioner följde efter detta. Vid varje tillfälle ges också ny inormation av skolverket och idag gästades vi av Anders Palm som tydliggjorde begrepp och visade på delar i den utvärdering som har gjorts på utprövningsomgången. Intressant att se vad som påverkar mest i matematiklyftet.

Det är med glädje och stor entusiasm som jag varje vecka går till handledningsgrupperna och ser hur utvecklingen av lärarnas lärande fortskrider. Jag har insett att vi, Jessica Kangro som ni hittar på http://differensen.moobis.se/  och jag, har det bra och andra förutsättningar än kollegor i andra kommuner. I Ängelholms kommun har vi som matematikutvecklare fått vara med och styra upp matematiklyftssatsningen. Vi tog i ett tidigt skede hand om situationen och lade fram ett förslag på hur det skulle kunna se ut för oss. Om 3 år kommer alla lärare som vill att kunna ha fått handledning i kommunen av 2-4 handledare. Vi startade med att infomera alla rektorer och förvaltningens utvecklingsgrupp och chef om hur detta skulle kunna gestalta sig. Upplägget fick bra respons och 3 rektorsområden/skolor hoppade snabbt på och ville vara med redan i starten. Ett antal skolor ligger och väntar och vill komma igång under nästkommande läsår. Det har gett oss grupper med lärare som själva önskat sig handledning och viljan till egen utveckling är stor.

På bara kort tid har vi diskuterat djupet i frågeställningar som vi lärare ställer till eleverna, öppna och slutna frågor och hur vi lärare kan förändra oss så att eleverna får större utvecklingsmöjligheter i sin egen kunskapsinhämtning. Inläsningsmaterialet har gett oss gemensamt diskussionsunderlag där vi har kunnat ställa oss utanför den egna svären för att sedan våga testa och tillslut reflektera över vad det gav oss i undervisningssituationen och i elevernas lärande.

Som handledare av 3 grupper i åk 1-3 får jag möjligheten att vara med om samma diskussioner med många lärare. Detta ger mig som lärare och handledare en egen utveckling och jag får sätta ord på mycket av det som jag själv arbetat med i många år men kanske aldrig riktigt ägnat didaktiska diskussioner åt tillsammans emd kollegor. Som matematikutvecklare i kommunen har vi också insyn i matematikarbetet numera på flera skolor vilket gör att när det ska satsas centralt så har vi en tydligare bild över vilket behov som finns och vad som önskas ute på skolorna. Förhoppningsvis leder matematiklyftets upplägg till ökad utveckling även i andra ämnen då det i diksusionerna är mycket som kan överföras oavsett ämne.

Jag är lycklig över att få vara en del av matematilyftets satsning i skolan!

Mina tankar utmanas och min egen utveckling som lärare fortgår i ett härligt tempo.

Innemiljö och lärandemiljön viktig!

Funderar mycket just nu på hur vi med hjälp av klassrumsmöblering kan ge förutsättningar till att få lugn och ro samtidigt  som jag vill att eleverna ska kunna kommunicera och interagera med varandra. Rummet ska passa för de elever och lärare som befinner sig tillsammans. Det är inte så att en utforming passar alla bra. Just nu önskar jag många möjligheter vilket vi borde kunna lösa med ett stort rum och hyfsad närhet till whiteboard och kanon från hela rummet. Vi behöver få rum i rummet, lugna hörn att kunna arbeta i och platser för avskildhet så väl som för kommuniaktion. Frida Lindell har via sin blogg lagt ut tjusig tanke om hur hon möblerar sin mattesmedja, genomtänkt och anpassat efter sina behov tillsammans med de elever som finns där. Ni hittar Fridas blogg här: http://vilarare.wordpress.com

Läser man på twitterflödet så är det inte bara jag som funderar flera kommentarer där den sista tiden.

I Nu ler Vygostkij av Anne-Marie Körling står det mycket om betydelsen av hur rummet är utformat och hur det påverkar lärandet. Viktigt att tillgodose alla individer och ge dem förutsättningar till en god lärmiljö.

 

Matematiken fortsätter med fokus talet 5

Veckorna springer iväg så här i starten och det är mycket som kretsar runt rent gruppdynamiska övningar.

IMG_2031Vi har nu introducerat talet 5 och delat upp, sett på symboler och byggt femfigurer av multiliknklossar. En del tog sig an arbetet att testa på att skriva femmor och det blev snygga femmor i rutor. Dett agår väl helt emot Att skriva sig till läsning tankarna men jag tror på att vi måste se till vem vi har framför oss och om de redan har skrivit i  flera år kan inte vi helt plötsligt förbjuda detta. Då skulle vi påbörjat IMG_2032tankarna redan i starten av deras skrivande. Detektivarbetet då det skulle hittas så många möjliga figurer som möjligt var spännande. En del hann sedan med att ”döpa ” sina figurer utifrån deras utseende.

 

 

IMG_2035

Som krydda i matten fick eleverna via matematiklyftet uppgiften att de skulle göra en problemlösningsuppgift . De skulle berätta genom att rita och skriva hur många djur som det fanns i en djurpark där man såg 18 ben. Många härliga lösningar  blev det! Allt ifrån bara fåglar till att det fanns tigarar och lejon och någon fågel. En del målade vackra bilder och lade ner mycket tid på själva ritandet andra ”slarv”ritade bara och hade mer fokus på själva problemet. Efteråt blev det intressanta diskussioner i handledningensgrupperna om just detta fenomen att ritandet tog överhanden och att eleverna saknade strategier för lösningarna. Nu måste vi lära ut strategier diskutera hur man tar sig an problem och tillsammans påvisa lösningar som är hållbara.

Mattetankar…

 

 

Hundrakompisar

Denna veckan har vi arbetat för att se 100-kompisar och för att se sambanden mellan 10-kompisarna och 100-kompisarna. Eleverna har fått använda sig av oifyllda 100-rutor. De har målat ena kompisen och sedan kunnat se vilken kompis som talet hör ihop med. Efterhand har eleverna kunnat släppa målandet och sett talen.

En del elever kunde på nolltid avgöra 100-kompisarna, kul! Andra elever behövde långa sekvenser med genomgångar och diskussioner där vi tillsammans kom fram till hur de tänkte och när vi väl nått dit så kom många fram till svaren snabbt.

Det intressanta har varit processen. Hur de själva kämpat med träningen och försökt, vissa vill ha hjälp fort medan andra har ritat och ritat och till slut kommit på det själv. Deras egna insikt över att nu kan jag eller detta behöver jag träna mer på har varit viktig.

Eleverna har fått syn på att det faktiskt är 9-kompisar på tiotalen och 10-kompisar på entalen. Andra har tagit sig upp till nästa tiotal med hjälp av 10-kompisar och då fått fortsätta på tiotalens 10-kompisar. Någon räknar hur många hela tiotal som saknas mer eller mindre baklänges och sedan delar de på den sista tian. Alla dessa förslag på tankar har vi lyft och många har testat flera av möjligheterna.

Måste tillägga att vi just nu har matte i antingen 13-grupp eller 17-grupp(med 2 lärare närvarande) vid 3/4 av alla tillfällen vilket har gett oss stora möjligheter att få prata matte med varje individ. Vid 1/4 av tillfällena har vi haft 26 elever och 2 lärare närvarande. Att vi kunnat ha dessa flexibla grupperingar och att vi arbetar med samma saker i våra 2 klasser med totalt 53 elever har gjort både oss lärare och elever mer avslappnade och då har kunskapen också kunnat komma fram på ett bra sätt. Våra resurser beror på att vi gjort en schemaläggning som är väl genomtänkt och anpassad till när vår speciallärare kan hjälpa oss och när andra ämnen ligger parallellt så vi kunnat få mindre grupperingar.

Tankar inför skolstarten!

Spänningen stiger och många pirriga magar finns nog runt om bland både elever och lärare som ska mötas inom de närmsta dagarna. Imorgon möter jag och mina 4 kollegor upp 53 nya elever som vi förhoppningsvis ska ta hand om i 3 år. Vi ska till en början lära känna varandra och få tillit till varandra. Lära oss att visa respekt och tolerans mot alla och hänsyn såklart. Vi har alla olika bagage och historik som ska utforskas för att kunna ledas framåt. Olika förståelse för saker beroende på förförståelse. Alla elever ska ha samma förutsättningar att lyckas och vårt svåraste arbete blir att hitta kärnan hos varje individ.

En högläsningsbok om skolstarten ligger redo hos oss, för att ta udden av spännigen för att synliggöra att det finns fler som känner likadant, kanske har vi lärare det värre, vi känner ju ingen, alla elever känner varandra. Vi har massor med namn att lära på både föräldrar och barn, reda ut vem som hör ihop med vem, hålla koll på om de ska hem eller vara på fritids. Mycket som ska hållas koll på och som inte får gå fel. Det är nervösa dagar innan man kan alla elever och deras föräldrar, så pinsamt(nytigt på Karlskronitiska) om det blir fel, gäller att proffsigt manöverera så att det inte genomskådas.

Övningar som ger självförtroende och stärker gruppen ger oss en gemenskap att vandra vidare med. I bakhuvudet finns alla mål och krav från kursplanerna men de får ligga där ett tag. Nu arbetar vi mest med den första delen i Lgr11.

Samtidigt som vi möter elever har vi dubbelt så många oroliga föräldrar. Om man tar hand om dem från början lägger man grunden, gäller att ge dem så mycket information som de vill ha för att känna sig trygga med att lämna sina ögonstenar till oss. Det handlar om att få en relation så att vi arbetar tillsammans inte mot varandra. Detta är svårt men det handlar om att vara tydlig. Tala om vad vi förväntar oss av varandra och av deras små flickor och pojkar. Vara säker på vår sak, vi är proffsen vi kan det här.

En intensiv vecka utan elever är till ända vi har planerat, tänkt igenom så att det ska bli en bra start för oss alla. På vägen tappar man nästa bort sig själv, jag kan gå in i en bubbla och plötsligt är jobbet(skolan och eleverna) nummer 1och min egen familj får stå tillbaka. Den bubblan ska jag försöka mota bort ge mig själv och min familj plats och tid. Tyvärr har det blivit en hel dag framför datorn med jobb men det ska inte bli en vana. Planering mer än 5h/vecka ska inte ske hemma varje vecka, det gäller att använda tiden på rätt sätt på jobbet.

Hoppas ni alla får en bra skolstart!

Nästa inlägg blir om vår första träff i matematiklyftet.

Min sommarlovsläsning sommaren 2013!

Idag har vi smygstartat läsåret 2013/2014 med att strukturera upp vårt bidrag till utbildningsforum i Ängelholms kommun. Detta får ni läsa mer om en annan dag!

Rätt skönt att komma igång men det har varit en fantastiskt avkopplande sommar. Det var SONY DSCsvårt att komma ifrån jobbet, tillslut fick jag bara bestämma mig för att lägga undan jobblitteratur och börja läsa och listan har blivit lång på de böcker som jag avverkat i sommar. Här kommer några av de böckerna som passerat(kan ha missat någon på vägen):

En man som heter Ove av Fredrik Backmanböcker
Död i skugga av Anne Holt
Vittne till mord av Nora Roberts
Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon
Torka aldrig tårar utan handska del 1 och 2 av Jonas Gardell
Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg
Den sista akten av Mari Jungstedt
Fyrmästarens dotter av Ann RosmanBöcker2
Inte enklare än så av Kajsa Ingemarsson
Själakistan av Ann Rosman
Mord i Mölle av Åke Högman
Återkomsten av Tamara McKinley
Innan floden tar oss av helena Thorfinn
Vattenänglar av Mons Kallentoft
Den farlilga leken av Mari Jungstedt
(hade jag nog läst kom jag på efter några sidor men …)
Någonstans inom oss av Kajsa Ingemarsson

Det blev en hel del titlar och fler ligger på vänt att bara sättas igång med. Jag är allätare vad det gäller böcker men en sak gäller alllt jag läser oavsett vad. Jag kan inte slita mig från böckerna när jag väl börjat, jag bara måste läsa slut på dem.Det blir som ett gift jag måste få veta slutet eller få reda på fortsättningen. En problematik finns också det är läshastigheten! Det är väl bra att läsa fort men det gör ju att det ibland krävs många böcker i resväskan på semestern. För er som undrar som kan jag rekommendera alla ovanstående böcker de har olika inriktningar och kvalité men de är läsvärda och de ger avkoppling!

Tack för alla boktips och tack för e-boken fantastiskt att hemifrån kunna ladda ner en bok/vecka i Ipaden(lånar man sedan sönernas och mannens lånekort så blir det 4 böcker/vecka).

Sommarlovsfiraren Ulrika

Förstelärare – känsligt ordval och känslig tjänst!

För några dagar sedan fick jag tillsammans med ett antal lärare i Ängelholms kommun klartecken för de nya tjänsterna som ”Förstelärare”. Inombords en glädje och på något sätt en bekräftelse för det arbete som jag och flera med mig bedrivit länge. Skolutveckling med fokus på utveckling av undervisningen i klassrummet gentemot de lagar och styrdokument som styr verksamheten och en koppling till aktuell forskning. Precis det som jag brinner för och det som gör att jag ibland kan bli sittande i timmar med jobbet på kvällarna för att jag bara måste få göra klart eller bara fortsätta lite till, det som gör att familjen vissa dagar kommer i andra hand eller att jag ibland strider för mina söners skolgång mer än vad jag borde. Jag trivs så bra med mitt yrke, det är ju aldrig lika utan utvecklas hela tiden. Däremot finns en skrämmande känsla och rädsla av att nu kunna hamna i situationer där man använder ”Förstelärartjänsten” som ett tillhygge, en avundsjuka eller ett missunnande från omgivningen. Alltså har jag idag accepterat tjänsten trots att det just idag finns mer oro för omgivningens syn på den än den verkliga glädjen som jag vill känna för att det är en bekräftelse på att jag gör något bra, Jante i egen hög person.

Hur ska detta nu tas emot av kollegor? Bara namnet på tjänsten sticker i ögonen på både mig själv och andra, önskar att de snarast döper om detta till något annat. Skolan är som verksamhet full av lärare som borde få denna tjänst, den borde vara kopplad till hur man arbetar och hur man utvecklar sin egen och undervisningen på skolan. Tyvärr har vårt yrke idag inte den status som det hade mått bra av vilket gör att det är svårt för oss att få det minsta lilla mer och bara tanken på att det skulle kunna finnas massor av ”Förstelärare” ute i skolorna skrämmer nog flera. Även inom vår yrkeskår finns det röster som inte tycker att någon ska ha mer lön än någon annan för vi gör ju samma jobb. Ja vi gör samma jobb. Blir resultatet för den skull lika för alla elever? Nej, inte det minsta vi kan nog alla skriva under på att det har stor betydelse för eleven vem som är lärare och hur denna/denne stöttar barnet. Vi har sedan lång tid tillbaka ett lönesystem där man vill öka skillanden mellan lärarnas löner. Detta har Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund våra fackförbund tillsammans stridit för, allt för att försöka att få en högre lön för oss lärare. Det är allmänt känt att vi är en av de yrken som har kommit efter i löneutvecklingen. I min värld är ”Förstelärartjänsterna” ett steg mot en ökad löneutveckling för att komma ikapp, såväl som en chans att öka statusen för yrket. En möjlighet för oss alla att återta den professionalitet och status som vi inom lärarkåren besitter.

Vad ska då en ”Förstelärare” göra, hur ska tjänsten se ut? Enligt de direktiv som vi i Ängelholms kommun har fått så kommer det att handla om:

Förstelärare uppdrag 130614

Härom dagen blev jag uppringd av en trevlig reporter från vår dagstidning Helsingborgs Dagblad, hon önskade en träff med oss för att skriva en artikel om ”Förstelärartjänsterna” i Ängelholms kommun. Jag och min kollega Jessica träffade reportern och en fotograf(vad nu det skulle vara bra för med tanke på resultatet, han kunde iofs inte hjälpa att det blev som det blev)igår efter lunch för en pratstund. Givetvis vinklar reportrarna allt som de vill och det blir som de vill, trots allt kom delar av det fram som vi sade under intervjun, att sedna rubriken var lite sådär kan man ju tvista om, det är inte 100% klart vad vi ska göra men det är ju inte heller oklart.

http://hd.se/angelholm/2013/07/03/fragetecken-infor-forstelararnas/

Jag vill tacka alla som hört av sig, genom olika socialamedier(FB & twitter) eller via direktkontakt, som är glada för att jag fått tjänsten det är skönt att veta att man har stöd. TACK!