Rubriker om Lärare

Arbetsbörda, föräldrar och bedömning – Lärare av idag

Oj, så många rubriker som handlar om dessa ord om man letar efter skolrelaterade artiklar! De finns överallt till och med ”Tidningen Lärarnas” skriver hårda rubriker om hur vårt arbete, som lärare i grundskola eller gymnasium, just nu ter sig. Jag har också ibland låg motivation och ork men frågar mig om det hjälper med alla negativa rubriker. Hjälper det att vi bara höjer de negativa delarna? Fakta behövs och det är viktigt men lika viktigt är det att kunna ge goda positiva exempel på hur man kommer vidare. Hur ska vi komma runt alla problem om vi inte tillsammans hittar lösningar? Ta gärna upp problemen men ge mig gärna en positiv lösning samtidigt. Hjälp oss att lyfta skolan med hjälp av glädje till lärandet.

Arbetsbördan kan bli lättare om vi hjälps åt om vi vågar lämna komfortzonen av att vara alenastyrande i klassrummet till att stötta varandra och hjälpas åt med planeringar, bedömningar, elever, föräldrar mm. Att få vara i ett team är det absolut bästa för de flesta av ovanstående problem. För mig är möjligheten att dela arbetet med andra det som ger arbetsglädje. Jag har länge delat på arbetet och bara planerat delar av min undervisning och den delen jag planerar är jag en del i och inte ensam i. Arbetslag som delar och hjälps åt sparar tid till annat som kan ge en extra krydda i undervisningen, få fram de detaljer som kanske gör att eleverna minns undervisningstillfällena.  Att kunna se bedömningar tillsammans med andra och få en större och bredare bedömning ger både eleverna och mig större chans att lyckas. Den formativa bedömningen i klassrummet är viktig och den måste vi ha tid för så visst underlättar det om vi är fler lärare tillsammans.

Som lärare behöver jag föräldrarnas stöd och förtroende, för att deras barn ska kunna utvecklas måste föräldrar visa att de tror på oss i skolan och litar på att vi arbetar för deras barns bästa. Dessutom behöver vi föräldrar som tar ansvar för sina barns uppförande och jobbar med skolan och värdegrunden. Detta för att få trygga elever som växer upp till stabila vuxna – viktigt för samhället.

Jag vill tro och tror att vi ändå har det rätt bra, nu plockar vi fram glädje, gemenskap, trygghet och möjligheter till lärande!

 

Matematiken i förskoleklass!

Sista mötet på RUC i Halmstad gav mersmak. Lärandet som jag så tydligt sett via filmer och hört i dialoger när lärare har reflekterat i matematiklyftet hos de allra yngsta skolbarnen i f-klass är fascinerande. De ger sig antingen rakt in i uppgifterna med liv och lust eller så fantiserar de ut på eget håll och får ändå ett lärande. En röd tråd att följa där vi tillsammans styr upp och reflekterar över hur vi ska gå vidare måste finnas. Gemensam litteratur som ger kraft till undervisning och styr in oss på delar som utmanar har och är matematiklyftets lärmoduler ett fantastiskt exempel på. Det spelar ingen roll att jag läser vissa delar för 3:e året, i diskussionerna kommer det hela tiden upp vinklingar som utmanar mig och mina tankar sätts på prov.

Under året som gått har jag tillsammans med förskollärare i f-klass på Villanskolan i Ängelholm varit med på en resa i matematiklärandet. Tillsammans har vi knutit ihop IMG_2227matematiklyftet och texter i modulerna Taluppfattning och tals användning och Problemlösning för åk 1-3 med Görel Sterners och NCM´s Tänka, resonera och räkna i förskoleklass. Medförfattare är även Ola Helsnius och Karin Wallby. Fokus har varit att öka elevernas grundnivå inom matematiken och lärarnas önskan om en hållbar kunskap som stärker individerna. Alla barn ska få möjligheter att utveckla förtrogenhet med tal och räkning, utveckla ett intresse och få ökad tilltro till sin förmåga inom matematik. I förskoleklassen gäller det att samtidigt leka in det och på ett vältajmat sätt få in delarna i dagens aktiviteter. Att lära sig se kunskaper genom leken att sedan följa upp och utveckla vidare under de gemensamma passen är inte enkelt, men ack så viktiga har jag mer och mer förstått och lärt mig av dessa entusiastiska lärare. När lärandets innehåll speglar sig i leken har pedagogerna möjlighet att utmana och förstärka lärandet hos barnen.

IMG_9381På väggarna, i fönster, på hyllor och framför allt givetvis i dialogerna med barnen syns lärandet tydligt. Det har påvisats mönster, sorterats, byggts modeller, delats tal, visats på representationer för tal på olika sätt och det genomsyrar verksamheten. När jag på eftermiddagarna landat i ett av de rum man använder går blicken runt rummet och jag blir lika imponerad varje gång, mina matematikglasögon ser verkligen lärandet och utvecklingen som skett under läsåret.
image8IMG_9384 image9
Arbetsgången blev tydlig och viktig för lärarna tidigt under våra handledningstillfällen. Den har gett både elever och lärare en tydlig struktur där varje individ fått utvecklats på sin nivå och i sin takt genom att man använt sig av pauser för att ge alla samma möjlighet. En del grupper har haft närvarande vuxen under hela processen andra under delar, varierat efter uppgift och utmaning. Lärare har varit stöd och samtidigt utmanat. Någon gång har det uppstått förvirring vilket så tydligt varit synligt på filmerna, då har elevernas förmåga att argumentera och ge förklaringar till sina lösningar utvecklats och prövats. Lärandet blev påtagligt och eleverna imponerade på en nivå som var högt över förväntningarna.

Genom litteratur och texter hjälptes man åt att hitta de rätta frågorna som utmanar och som förstärker lärandet. Elevernas resonemang utvecklades efterhand och deras grundläggande matematiska kunskaper är påtagliga. Elevernas resonemang som setts och reflekterats över när vi tillsammans sett filmade sekvenser under undervisningen har lyfts och synliggjorts mer och mer. Lärarna har också fått syn på sin egen del i undervisningen och blivit uppmärksamma på vad som händer om de ställer utmanande och öppna frågor till barnen. En viktig del är just att få syn på sin egen roll för den kan man påverka och då utvecklas undervisningen.

arbetsgång

Det är inte alltid vi ser vad som händer, så när man i efterhand kan få observera med hjälp av filmer och då uppmärksamma elever som först inte verkar deltaga som verkar vara fullt med, men tyst påvisar sin kunskap lite smyg. Det är lärande för mig som pedagog! Då får jag en ny möjlighet att öppna upp med eleven, jag ser något som jag kan bygga vidare på.

Mitt eget lärande för de yngre barnens matematik ökar för varje tillfälle vi träffas i vår grupp med matematiklyftet som bas. Utmaningen blir till hösten!

 

Reflektion-tid för eftertanke under matematikbiennalen!

SkärmklippFöreläsningar i ett rätt tajt tempo och mellan det möten med vänner och kollegor – en vanlig dag på en matematikbiennal. Givande, sporrande och inspirerande möten och input. Nu vill man bara få ihop tankarna och organisera upp dem,  omsätta dessa i verkligheten blir en utmaning.

Det blir fler filmer på matematikhandledningen helt klart, fick ny inspiration idag av Karin Wallby, NCM  och Eva Taflin. Det är så mycket som man kan analysera i filmerna som finns i Lärportalen för matematik. En föreläsning som handlade om: Hur utmanas elevers matematiska tänkande? En pushning och lite ny boost, efter ett besök vt 2014 hos Karin, Ulrika Dahlberg och Lena Trygg på NCM i Göteborg hade jag precis samma känsla och det gav en styrka som förhoppningsvis märktes i handledningen av matematiklyftsgrupper. En liten pratstund med Lena blev det under en paus, alltid lika trevligt att mötas och få lite nya inspirerande tankar.

När vi på fredag om en vecka startar bråktema i matematiken ska jag anknyta till förra gången vi arbetade med det med hjälp av cusinairestavar och pappersrektanglar. Fick nya idéer under föreläsning av lärare från Tjärnaskolan i Borlänge om Matematik på lågstadiet genom algebra och problemlösning. Gamla undervisningsområden fick nytändning och det kommer att bindas ihop med arbetet i Mera Favorit Matematik.

Givetvis blev det ett besök hos Camilla, Mimmi och deras kollegor i Studentlitteraturs monter. Det utbyttes tankar och idéer om hur man kan arbeta och vilket stöd som behövs digitalt i materialet Favorit Matematik. Fortfarande står jag för mina tankar i förra blogginlägget, lärkänna ditt läromedel om det ska fungera fullt ut och om du ska kunna använda alla de möjligheter som finns och erbjuds – be om en visning/fortbildning av materialet oavsett vilket du väljer. Nya idéer om utveckling och önskan om innehåll i ett gediget genomtänkt material. Tips – ta alltid Mera Favorit Matematik, ha höga tankar om dina elever! De kan så mycket mer än vad vi tror! Synliggör lärandet!

Tack alla för dagen och möten! Kollegor som Susanne Jönsson från intill liggande kommunen Helsingborg, lunchmöten och inspirationsutställningsdialoger som sätter igång fler tankar om utveckling och möjligheter!

Snart dags för ny dag…..

 

 

Styrkan i lärandet – vikten av att lära känna sitt läromedel!

Oavsett hur vi arbetar så har vi något i ryggen detta kallar jag – ett läromedel. Ett läromedel kan vara så mycket, en färdig bok från ett förlag som någon tänkt igenom, olika delar ur böcker som jag själv plockat ihop och idéer som jag kläckt tillsammans med  kollegor eller själv efter att ha läst eller fått inspiration. Oavsett så måste du lära känna materialet och känna dig trygg med det för att användningen ska bli optimal.

Jag har arbetat länge utan lärobok för eleverna men det betyder inte att jag stått helt utan en läromdelstrygghet. Olika delar ut facklitteratur tillsammans med en rad föreläsningar gav oss styrkan att göra vårt eget material och våga följa våra egna tankar när vi lade upp undervisningen. Den grundade sig självklart i LGR 11 och innan dess LPO 94. Tryggheten i att veta vart vi ville gjorde att vi släppte taget om läroböcker för eleverna och vi var ett team. En enad front med klara tydliga mål som vi klart visade för föräldrar och elever. Teamet hade speciallärare som till en början var med som handledare och stötta i arbetet, målet var högre måluppfyllelse än vad vi nått tidigare. Hårt arbete, men så spännande och kul för vi såg snabbt glädjen och kunskaperna hos eleverna.  Konstant utvecklade vi vår undervisning och höjde oss sakta men säkert. Under åren utvecklades tekniken, vi blev en kommun där man satsade på ”en till en” och  vi försökte även här att ligga i och hitta nya möjligheter. Det var krävande men eftersom resultatet var tydligt och kunskapsnivån bättre så fortsatte vi.

Skolan kom till en punkt där vi kände att lärarnas önskan var att få en likhet coh att kunna stötta varandra och eleverna på ett likvärdigt sätt. Ämnesgrupper tillsattes och vi var på föreläsningar och funderade mycket på hur vi skulle komma till en enad syn på hur lärandet i matematik skulle genomföras. till sist beställde vi hem allt material i matematik som fanns på vår av-central. det jämfördes, checkades av mot LGR 11 och vi var noggranna! När alla sett över alla material enades vi om att försöka få ett förlag att komma och presentera sitt material. Jag var kritisk (under 13 år hade jag och mina kollegor arbetat utan lärobok för elever) och tillsammans skrev vi ner frågor som vi ville ha svar på för vi saknade delar.

favoritmatematik 2favortimattefavoritmatematik 4

 

 

 

Förlaget kom och materialet presenterades, frågor ställdes och de hade svar på allt och de kunde visa oss precis hur det var tänkt. Jag tror att Studentlitteraturs försäljare hade vaga förhoppningar innan han kom till oss på Rebbelberga. Han hade ju försökt på flera mässor att sälja in material till oss och  jag var alltid lika bestämd att vi inte skulle ha ett läromedel för eleverna. Nåja man kan ju alltid ändra sig. Men då ska man veta vad det är man tar emot! Var noga med valet det ska passa dig, skolan, ha anknytning till LGR 11 och eleverna ska kunna använda det på ett enkelt sätt. Skolor och behov är olika, läromedel också. När man använder ett material måste det vara tryggt det ska vara lätt att använda och du ska få med de delar du önskar samtidigt ska det i min undervisning kunna passa alla elever och ha en hög kunskapsnivå.

Vi är nöjda med att ha lärobok till våra elever idag! det har gett oss mycket men vi känner oss också trygga med det. Alla lärare som arbetar med materialet har haft en visning och vi har tillsammans lärt oss hur de olika delarna fungerar och det är en styrka och trygghet.

Idag ser jag också en annan styrka i att ha läroböcker till elever – vi underlättar för föräldrar att vara delaktiga i sina barns lärande på ett annat sätt än när vi undervisade utan, det är också en viktig styrka!

En annorlunda sommarlovsstart!

En ärlig sanning som jag aldrig trodde skulle hända mig……

En sommarlovsstart som inte riktigt kom igång. Terminen kraschlandade inom mig, nya uppgifter som jag gladde mig åt bara några veckor tidigare blev nu stora berg. Berg som skulle bestigas under hösten. Vårterminen hade varit tuff, speciellt psykiskt med flera saker som tog på krafterna tillsammans. Inom mig var det många olika saker som ville ha en plats. Under en helg i slutet av juni insåg jag att det inte höll längre, jag var tvungen att ta bort något som just nu inte orkades med eller fanns tid för. Jag gjorde efter mycket vånda valet att ta bort det nya spännande. Om det var rätt eller ej spelar ingen roll just nu. Valet var inte lätt! Jag var smickrad över att ha fått frågan och jag kände för det nya uppdraget, men inom mig fanns det just nu inte möjlighet att ”lära” nytt. Det tog stop, orken tröt och jag kunde ändå inte komma till ro, fick inte bort jobbtankarna och det kändes som om jag var på helspänn. Genom att diskutera med min man och att ”älta” flera olika delar gjorde valet tydligare, inte enkelt men det ”vanliga” var ju egentligen mer en rutin och kunde klaras av utan större ansträngning. Att ta steget och beslutet var inte lätt, ännu svårare var att ta kontakt med chefer och de närmaste för att tala om hur det låg till. Men efter några tuffa veckor kunde det bara bli bättre, med det i bakhuvudet tog jag mig igenom de svåraste delarna.

Jag tror inte på att det är en sak som ställer till det utan att det är samspelet mellan olika saker som gör att det ibland känns tufft eller lätt också för den delen.

IMG_8046

Viktigaste hjälpen (utanför familjen) just när det var som värst och beslutet precis var fattat(fast fortfarande med en viss osäkerhet) var en väninna och kollega som såg igenom ”fasaden”. Under en spontanträff med våra män en sommarkväll såg hon igenom mig fullständigt. Tydligt och med eget facit i hand om vad som är viktigast i livet så pushade hon det sista lilla till beslutet och till att jag faktiskt tog steget. Hon gav en bekräftelse på alla mina känslor och sa sanningen! Morgonen efter vår lilla kvällsträff tog jag kontakt med mina chefer. Det tog inte många minuter innan svaret kom från chefen(som var på semester i Spanien). Lättnaden över svaret var enorm och var nog också en utlösande faktor till att allt plötsligt släppte. Det blev många tårar den dagen. Nästa svåra kontakt blev arbetslaget och de personer som gett mig den nya  utmaningen. Att berätta för personer man respekterar och som man känner att man försätter i en knivig sits är inte lätt. Jag skrev mail till berörda angående mitt nya uppdrag och sms till kollegor i arbetslaget. Svar kom kvickt och jag blev rörd över allas positiva ord, förståelse och framför allt inget klander överhuvudtaget.

När de man i vanliga fall är nära visar på förståelse släpper ännu mer, första samtalen kunde jag inte besvara – det gick inte, tårarna bara rann. Senare på dagen tvingade jag mig till att ringa upp några få, men inte utan att känslorna fanns utanpå, det var ju ändå ett nederlag, en känsla av att inte räcka till, en annorlunda konstig känsla och att stå upp mot beslutet var inte lätt. Förståelsen och bekräftelsen på att jag gjort rätt, att jag fattat beslut som säkert kommer att göra att jag kan slappna av lite var värmande och rörande.

Det tog mig flera dagar innan jag orkade berätta för mina föräldrar, de som alltid stöttat och som sista tiden undrat om jag verkligen orkade mer. Jag stod med Holmenkollens hoppbacke framför mig när mamma ringde och jag kläckte  det bara ur mig snabbt, med tårarna rinnande och sonens arm runt mig. Tänk att de vet så mycket, de genomskådade från start. Min pappa var glad för min nya utmaning men han undrade och var fundersam över om det fanns tid och ork just nu till det. Han hade så rätt och jag borde lyssnat, borde väntat med det nya med facit i hand. Nu vet jag att mamma och pappa i fortsättningen kommer att ifrågasätta mer och det är jag glad för. De kommer att ställa de svåra frågorna innan besluten ska fattas. Framför allt finns de alltid där oavsett!

Stödet från familjen, vänner, kollegor och chefer som fick vara en del under dessa dagar är jag fortfarande rörd över. Gensvaret gav så mycket känslor. Jag tackar för all förståelse och stöttning som jag fått och hoppas att ni alla vet hur tacksam jag är.

Jag hade alltid jobbat mycket, alltid varit på och gärna testat nytt. Läsa jobbrelaterad litteratur under sommaren var ju en njutning, det gjorde jag mycket och gärna. Denna sommaren var jag tvungen att hindra migsjälv, sätta upp regler för att slappna av och för att få ro. Jag har först nu tittat in på jobbrelaterade inlägg eller artiklar och det har varit skönt med ”lov”.

Idag mår jag mycket bättre men är trött och är nog mer lättirriterad än vanligt. Som tur är har jag familj och vänner runt mig som förstår mig. Vänner som förstår och som hjälper till att sätta ord på situationen är läkande. En väninna som själv haft det tufft uttryckte att vi nog var många som hade svårt att vara i lugnet när allt bara flöt på, då letar man nya utmaningar och vips är man i hetluften igen. Då måste vi ha en broms någon som vågar fråga tuffa frågor och kräva svar innan det är försent. När vänner tycker att det strålar om en trots att man själv känner sig helt slut är så värdefulla, tack snälla. Sakta men säkert mot den vanliga glada energiska ……

Nu har jag lite jobblängtan men det kommer att bli en tuff höst. Mötet med övriga kollegor och frågor som måste besvaras om några veckor är en utmaning men det ska väl gå det också. Det finns en rädsla, en osäkerhet för att det ska bli för mycket. Jag hoppas att om jag själv inte känner det så har jag en omgivning som hjälper mig.

I fortsättningen kommer familjen och vänner vara viktigt för det är med dem man mår bra.

Tankar om samarbete och kollegialt lärande

Starten på vårterminen har gått i tecknet av kollegialt lärande, forsknings litteratur och samarbete runt bedömning. Diskussioner tillsammans hur vi kan gå vidare för att utveckla undervisningen och vårt eget lärande som lärare har skett på alla nivåer. I centrala utvecklingsgruppen, i rektorsområdets utvecklingsgrupp, på matematiklyftets träffar och vid möte med övriga matematikutvecklare som träffas på RUC på Halmstad Högskola har det pratats om hur man bäst utvecklas som lärare. Att hitta en organisation som fungerar som stöttar och inte ses som belastning måste vara ett mål för alla ledare och utvecklare inom skolan idag. Många av lärarna går på maxfart och arbetsbelastningen är hög.

H TimperleyFör att det ska ske utveckling måste man lita på andra och våga utmana sig själv. Allt blir inte bra och en del lektioner eller genomförda uppgifter får man backa på eller förändra under arbetets gång. Helen Timperley skriver tydligt om det kollegiala lärandet och visar sina tankar på detta genom cykliska processer. Genom att svara på frågorna i denna får ledaren möjlighet att synliggöra sin egen del och förhoppningsvis så får de syn på delar som hjälper dem att leda utvecklingen av undervisningen framåt. Visionen måste vara högre måluppfyllelse för eleverna och samarbete mellan lärarna för att använda alla resurser så effektivt som möjligt. Hur detta ska göras är upp till varje ledare att få struktur på utifrån sina möjligheter. Under mötet med matematikutvecklarna på RUC i Halmstad diskuterades flitigt hur vi tillsammans med språk- och ikt-utvecklarna kunde få våra intentioner att samverka mot utveckling och inte ”slåss” om lärarnas uppmärksamhet. Idag tror jag att det inte är ämnesspecifikt vi behöver diskutera utan vi måste se de övergripande delarna. Hur ställer vi frågor? Hur bedömer vi? Hur lyfter vi förmågorna? Hur synliggör vi lärandet? Dessa frågor kan vi prata om tillsammans.

H timperleyNär man genomfört 3 lektioner och inser att de 2 första blev bra, väldigt bra, men under den tredje händer det något som får mig att fundera. Vad sa jag nu? Vad gav jag för instruktion som kunde få denna utvecklingen? Tryckte jag på något annat som gjorde att det blev fel för flera elever när de själva skulle sätta igång och prova på uppgiften? Hade definitivt önskat att jag just denna lektionen hade filmat för att efteråt kunna upptäcka det som gav eleverna tankar som vilseledde dem. Känslan av att ha undervisat på samma sätt sagt samma saker, förtydligat och diskuterat tillsammans med eleverna och ändå blir det fel för en av grupperna, då funderar man över sin egen roll i sammanhanget. Utifrån denna cykliska process( av Helen Timperley) kan jag utveckla min undervisning tillsammans med mina kollegor för att få eleverna att nå högre nivåer. Alla elever har behov som ska tillgodoses av oss som lärare och de ska utmanas och ges möjligheter genom att få verktyg. Dessa verktyg ska föra dem framåt och uppåt så att resultatet av lärandet ökar.

Jag är så glad för att jag har möjligheten att arbeta tillsammans med flera kollegor och att vi delar på arbetet. Även om det är mycket även för oss så gör vi inte allt utan delar upp ämnen och arbetsuppgifter mellan oss. Vi har idag en åk 2 tillsammans och planerar inte alla ämnen, men vi undervisar i de flesta ämnen. Det kan upplevas som om vi tar ner ämneslärartänket till lågstadiet, på sätt och vis gör vi nog det men vi är mycket mer flexibla. Vi har ett schema med en grundtanke över vad de olika ämnena ska ligga men vi ändrar ofta så att det ska bli bra för eleverna. Vi bryter inte om vi är mitt i något då flyttar vi runt på ämnen och ser till att eleverna i lugn och ro kan få arbeta klart. Självklart kan vi inte alltid göra så här men i stora drag lägger vi upp det så att eleverna inte ska uppleva en stressad situation. Vi arbetar ämnesövergripande och det underlättar planeringen av lektionerna.

Matematiklyftet går mot julledigt!

Modulerna TaluppfattIMG_0108ning & tals användning och Algebra har varit i fokus under höstterminen. I rollen som handledare lär man sig hela tiden  något nytt i den kollegiala lärandediskussion som uppstår. Inget handledartillfälle är likt det andra trots att vi har samma frågor att utgå ifrån. Deltagarnas erfarenheter styr innehållet och det gäller att försöka utmana och sätta igång tankarna på hur undervisningen kan utvecklas, analyseras eller förändras, allt utifrån behov. Flera deltagare anser att det är bra att få tid och möjlighet till reflektion över den undervisning man genomfört och att man utifrån detta utvecklat fler tankar om sin undervisning än bara i ämnet matematik.

Eleverna som blir våra ”testpatruller” längtar efter utmaningarna, att få hjälpa läraren med sin uppgift. Automatiskt har vi tagit svårare uppgifter än vi förr gjorde i undervisningen, vi har vågat utmana oss själva och det har gett resultat. Eleverna klarar undervisningen och ställer sig positiva, vi ser ett ökat lärande. Varje gång man hör att lärandet hos eleverna nått betydligt längre än man som lärare förväntade sig blir man så glad. Min erfarenhet som lärare i de lägre åldrarna har några år bakom sig(23 år snart) och jagläraravtryck blir fascinerad över vilka resonemang mina elever för idag, hur de tar sig an uppgifter, argumenterar och hjälps åt att lösa uppgifter. Tänk vilken matematik vi får fram genom detta! Vi ska dock inte glömma bort att vissa delar måste tränas och tränas för att automatiseras, strategier måste nötas in för att eleverna ska känna en säkerhet. går vi via uppgifterna som leder oss fram till att se just strategier så kan vi bygga undervisnigen på elevernas kunskaper och utmana utifrån detta.
Se följande inlägg i Läraravtryck: http://lararavtryck.moobis.se/orden-addera-och-skillnad/

Den positiva feedbacken så här i slutet av första modulen ger ny energi. Så mycket energi som gör att man helst av allt skulle vilja ägna sig ännu mer åt denna  form av fortbildning. Kollegial handledning ger så mycket mer och många ringar på vattnet som påverkar hela min undervisning. vi har inga lösningar men vi diskuterar allt i ett öppet klimat och vi har lyft oss från individnivå till att se hur undervisningen påverkar lärandet hos eleverna.

Lärarna som nu själva fortsatt har själva turats om att handleda sina grupper och har en fortsatt utveckling av sin undervisning. Nu är mycket upp till var och en hur mycket man vill ta undervisningen vidare, däremot så kräver modulens uppgifter att vi diskuterar undervisning och hur vi hanterar nya begrepp och situationer. Den utmaningen kan man inte bara låta vara den blir man automatiskt en del av.

Tack alla för en härlig hösttermin, nu ser vi fram emot om en vårtermin med modulen Problemlösning och Geometri.

Matematiktankar!

Att läsa olika inlägg på sociala medier, forskar rapporter, blogginlägg och  olika sorters pedagogisk litteratur sätter igång mina tankar. Dessa försöker jag automatiskt att koppla  till mina egna erfarenheter som lärare, 23 år i bagaget. Jag kommer aldrig att vara färdig med mitt lärande och min undervisning kan utvecklas så länge jag arbetar som lärare. Mitt mål är att få så många elever så långt i sitt lärande som det är möjligt. Provocerande kommentarer utvecklar mest för då måste jag verkligen fundera över hur jag tänker och varför jag gör som jag gör.

Jag har tillsammans med mina kollegor haft lärarhandledningar i ryggen och läroplanen är vi väl insatta i. Det är ofta en trygghet att ha något som man kan luta sig mot. Jag vet vilka områden vi kommer att behandla och jag vet vart jag vill att eleverna ska nå. Min uppgift är att lägga upp lektionerna så att både jag och eleverna får koll på var vi befinner oss i utgångsläget och att vi gemensamt kan se nästa nivå. Detta är inte alltid enkelt och det kräver flera olika steg och lektioner vissa gånger nästa gång kan det ta 10 minuter. Jag vill utmana eleverna, få diskussioner om talen, begreppen, strategier, metoder och kunna reflektera och analysera matematikinnehållet. Min uppgift som lärare är att vara vägen mellan det muntliga, bilderna och matematikspråket. Att få hjälpa eleverna att översätta till matematikspråket är en häftig resa att få vara med på.

Elevlösningar från åk1 på Toftaskolan i Ängelholm.

Elevlösningar från åk 1 på Toftaskolan i Ängelholm.

Mina bästa lärande situationer är inte när jag har planerat i timmar hur lektionerna ska utformas utan oftast de där lektionerna som jag funderar på utifrån att fått någon ide. Just nu är det matematiklyftet som ger mig flest ideer. När jag sitter tillsammans med alla de lärare som jag handleder får jag så många nya utvecklingsmöjligheter av mina lektioner. Ibland kanske jag i dessa lägen utmanar mer än någonsin, förhoppningsvis sporrar jag lärarna i grupperna lika mycket som jag själv sporras. Matematiklyftet är fantastiskt uppbyggt med dessa lektioner som ska genomföras utifrån de didaktiska eller strukturella  tankar som modulen bygger på. Eftersom jag handleder i 2 moduler så genomför jag uppgifter från olika delar så som det passar in. Jag tycker om att vi genomför problemlösning som utamanar elevernas tankar längre än vad vi hade gjort om vi bara sett till innehåller i läroböckerna. Jag vill inte se begränsningar alla elever ska utmanas och få resonera på sin nivå. Barn på förskolorna pratar delar tidigt i vardagliga situationer, när de kommer till skolan så ska vi leda dem in på nästa nivå. Vi lärare måste översätta och ge dem möjligheter att överföra sin kunskap till nya konkreta material. Vi utgår ifrån att begreppen vi använder inom bråk har eleverna hört länge –  vi ska här översätta dessa till matematikspråket och få eleverna att se den naturliga kopplingen mellan ordet och siffrorna och symbolerna. Ovan ser ni resultat av ett arbete med fjärdedelar och olika möjliga lösningar med kvadrater med 4*4 rutor. Eleverna fick både bygga med multilink-klossar och sedan översätt till samma former på papper.

När jag är på tå i mina tankar och undervisning kan jag inte alltid skriva ner min struktur på hur jag kommer att undervisa den växer fram i dialogen med eleverna. Detta är väldigt tydligt på tisdagar, då har jag nämligen samma lektion 3 ggr. Lärandemålen är detsamma men de blir aldrig identiska, det är så mycket intressantare och jag blir mer engagerad över att undervisa såhär. I starten av ett nytt område eller i slutet när något ska knytas ihop så utmanar jag gärna för att tydliggöra deras lärande både för mig själv och för dem. Jag har inte denna sortens undervisning hela tiden för vissa lektioner är träningslektioner då eleverna i lugn och ro får träna på det vi den sista tiden diskuterat och resonerat om.

 

Matematikutvecklarträffarna på RUC i Halmstad!

Jag har som vanligt hamnat i ett positivt flow av känslor efter träffen med kollegorna från Varberg, Falkenberg, Halmstad och högskolan. Träffar som verkligen har utvecklingsfokus och där tankarnas kreativitet flödar. Denna gången diskuterades bedömning, diagnoser, skolverkets material i matematik, träffar med Peter Nyström & Görel Sterner och framtidstankar, en vision för framtiden tillsammans skjuter vi på till nästa möte.

Hur använder vi oss av resultaten från diagnoser? Analyserar vi och ser på hur vi kan få effekter genom att förändra undervisningen? Kan vi se på resultaten om vi förändrat undervisningen? Kan vi avläsa om matematiklyftet gett någon synlig verkan på undervisningen? Tar lärare hjälp av varandra utifrån resultaten på screeningar?

Så många tankar som vi borde ta tag i. Vi har nu samlat in diagnoserna från ”Förstå och använda tal” i 3 år i Ängelholms kommun, materialet vi nu har ger oss all möjlighet att ta tag i ovanstående frågor på ett grundligt sätt. Tänk vilken resurs och möjlighet för att ge oss ett ytterligare djup i de kollegiala lärande samtal som pågår. Nu ska tankar om detta få en liten grostund.

Förstå och använda talSamtidigt funderar jag på vad jag gör själv med mina diagnoser. Analyserar jag undervisningen eller eleverna? Hamnar lätt i läget att jag använder dem för att planera undervisningen framåt men inte för att reflektera i backspegeln. Tänker att det nu ska bli ändring på detta! Jag ska gå in och se på resultaten från alla mina elevgrupper. Se om det är något som genomgående är bra, mindre bra och helt okej. Sedan ska jag se över min undervisning framåt med de elever jag har nu. Dessutom har jag en önskan om att få arbeta mer med denna biten i kommunen, få möjlighet att analysera och arbeta med det screeningredskap som är bestämt att vi ska använda oss av för att säkerställa kunskapsnivån för våra elever.

Mitt i en planering av ett nytt projekt fick jag dessutom möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter om matematiklyftet och bl a F-klass. I en del av våra grupper går lärarna nämligen matematiklyftet åk 1-3 eftersom de undervisar Fklass- åk 3 och då vill ha kompetensutvecklingen på de åren de undervisar mest i. Mina funderingar är om det ger mer om vi låter f-klass pedagoger läsa och gå matematiklyftets modul för just f-klass. Det vill jag få vara med och prova.

Tack Caroline, Anna-Lena, Anna, Christina, Olle, Ulrica och Pia för all den positiva kraft som jag får av våra möten.

Mönster & algebra & synligt lärande!

Vi är i starten av ny modul av matematiklyftet i mitt egna arbetslag samtidigt som jag handleder i taluppfattningsmodulen igen med lärare som precis nu startar matematiklyftet. Det ger mig dels en utmaning i att hålla isär de olika modulerna men också en möjlighet till att se gemensamma utgångspunkter. Här har jag redan fått mig en funderare, är det så att man kan starta med vilken modul som helst eller finns det en fördel att starta med en viss modul? Jag kör en helt ny grupp även med algebra modulen, det är lärare som kommit nya eller haft andra uppdrag tidigare på de skolor där man startade matematiklyftet förra läsåret och nu är inne på år 2. Vi har valt att se till att de ligger i fas med sina kollegor för att underlätta arbetet i klasserna. Jag kan redan se att det finns svårigheter i algebra modulen som inte uppstår på samma sätt i taluppfattningsmodulen. Tidigt ska man fylla i lektionsplaneringsprotokoll och observationsprotokoll där det är en fördel om du läst taluppfattnings delen tidigare. Därför har jag nu valt ut några texter som vi tar från den för att det ger en bra introduktion till bla dessa protokoll.

Är det någon mer som har samma erfarenhet?

Mönster är en start för eleverna och mig som lärare till algebra. Dessutom är arbetet med likhetstecknet en väsentlig del här. I en uppstart av ett nygammalt område backar jag alltid för att ge eleverna en chans att väcka och plocka fram de delar som de just nu behöver för att lära nytt. Dessutom har jag mer och mer börjat använda mig av kortare startuppgifter för att vi ska vara fokuserade på rätt saker och kopplar alltid tillbaka innan och efter lektionerna till vår aktuella matris. När arbete synliggörs tillsammans med en bedömning får jag elever som är mer fokuserade och mer med mig i arbetet. Detta är delar som jag egentligen skulle vilja få mer kontroll på, tanken slår mig titt som tätt, tänk om någon utifrån hade kunnat observerat och ge mig fler utmaningar till förtydligande och diskutera om det är så här eller är det bara min känsla.

Sista tiden har jag läst Dylan William, John Hattie och Helen Timperley. flera olika tankar sammanfaller när budskapet landar i mig. Alla är för synligt lärande och ser att undervisningen lärandet sker delvis i cykler där man gör omtag. Värdegrunden och klassrumsklimatet är väldigt väsentligt i lärandet och när vi vill att eleverna kommunicerar och för dialoger om just detta med varandra, ett tillåtande klimat där varje individs åsikter har en plats. Vi lärare måste styra dialogerna och diskussionerna så att det är öppna frågor utan direkta svar, då får vi eleverna att våga tycka till. Samtidigt har jag läst och återkommer ofta till AnneMarie Körlings böcker och blogg som känns så verklighetsnära för den verksamhet vi har. I dialoger med andra lärare är det just bedömningar, värdegrunden och analyser som nu öppnar upp tankar och sätter igång proIMG_4455[1]cesser.

Då dimper det ner en ny bok ”Hjärnkoll på skolan” av Martin Ingvar och Gunilla Eldh, de omnämner den här lilla oskyldiga bloggen som inspiration på hur man kan göra. Glädjande! Tack AnneMarie Körling som gjorde mig uppmärksam och skickade boken! :-)))

På flera håll runt om sitter vi och skapar våra egna sätt att synliggöra lärandet på och jag ställer mig frågan då och då:

Måste vi alla gå igenom processen eller är det så att vi här borde ha tydligare mål för att likvärdigheten ska bli fulländad?