Ytterligare reflektioner från matematikbiennalen!

SkärmklippTiden springer iväg och mycket har nu hunnit landa efter fantastisk energiboost på matematikbiennalen i Karlstad. Under dagar där möten mellan olika människor tillsammans med föreläsningar inom matematiken på olika nivåer med olika inriktningar gjorde avtryck och intryck.

Margaretha Engvall från Linköpings universitet berättade om Vad kan vi lära av den japanska modellen – strukturerad problemlösning. Intressant att höra om hur man även ger eleverna svaret för att det ska vara fokus på att hitta lösningsförslag och lösningsstrategier. Man synliggör begreppen och ger en förförståelse för detta innan eleverna sätter igång med lösningsarbetet. Arbetssättet känns igen från matematiklyftets lärmodul för just problemlösning och har genomsyrat min undervisning långt innan dess. Däremot tror jag att vi ofta har lagt betydligt kortare stund på den sista delen som handlar om summering och reflektion över de olika redovisade lösningarna än vad man gör i Japan. Här måste vi ta oss tid och ge eleverna en ärlig chans att förstå, få möjlighet att diskutera för- och nackdelar, dela erfarenheter och få reflektera vilket lärande de fick av uppgiften.

Dessutom kopplar man i Japan detta till Lesson study(skolverkets länk, finns mycket mer om man googlar) där man får ett kollegialt lärande av att se och vara med och reflektera över lektioners genomförande. Detta skulle vi kunna bli så mycket bättre på men det tar tid och den tiden måste ges. Att få ett kollegialt lärande via lesson study eller aktionsforskning ger en värdefull skolutveckling där alla medverkar på sin nivå.

Intressanta diskussioner och reflektioner med kollegor knutna till RUC i Halmstad, matematikutvecklare från Kungsbacka i norr till Ängelholm i söder. Den ”förbjudna” fingerräkningen har kanske ändå en poäng som kan ge ett befästande i längden, eller? Forskning som nyanserat slängdes ut och gav så många obesvarade frågor eftersom den fortfarande är i just forskningsstadiet och inget färdigt resultat bevisades om än visades. Håll ögon och öron öppna! Ola Helenius på NCM gav en inblick som gav oss funderingar!

Tänk så snabbt man ibland rättar in sig i ledet och ger efter för de moderna riktningarna som just nu ringlar omkring. Varje gång jag backar och återgår till något jag trodde på i starten av min undervisning blir jag rädd. Rädd för den påverkan som vi får och ger.

Lärobokens påverkan på undervisningen kan variera men här blir jag också lite försiktig och avvaktande, om det ska finnas så mycket i en lärarhandledning så att jag själv slipper tänka- då kan vem som helst undervisa eller? Hm tanken slog mig först. Efter reflektionstid så tänker jag att det stöd jag vill ha från handledningen är indelning i moment och delar som för undervisningen framåt och den måste jag känna är rätt. Nivån på uppgifterna och möjligheten till flexibilitet för mig och mina elever är saker som jag tittar på. Undervisningen är så mycket mer än en bok, ett läromedel eller ett ämne. Undervisning är en konst, ett anpassningsbart ömsesidigt utvecklingsbart lärande och kunskapsutbyte mellan lärare och elev. Jag tror inte att vi är i behov av hur mycket information som helst i en lärobok eller lärarhandledning den måste ge ett friutrymme för mig som lärare. intressant att det även sker forskning på detta och läromedelsförlagen kommer säkert att nyfiket hålla uppsikt över resultaten, alltför att se hur de kan utveckla sina produkter.

bedömningsstödSkolverket har jag skrivit om men det är fortfarande en del som jag trots möten och en bra givande pratstund med inte riktigt kan släppa. Varför använder man inte materialet som finns? De material som finns är dessutom forskade på och vi vet att de har en positiv verkan på resultaten om vi använder dem. Nu ska vi tvingas göra nya tester som inte är baserade på någon forskning precis som NP om jag förstått det rätt……..

 

 

Utveckling och vikten av paus!

För att jag ska utvecklas krävs att jag mår bra och har en harmoni runt omkring mig. Jag mår bra av att läsa skönlitteratur, träna, vara ute i friska luften, umgås med vänner och en massa annat smått och gott. Ett lugnt livstempo tillsammans med min familj vid sidan av jobbet är viktigt för mig.

Detta är mina tankar om utveckling för mig inget annat!

IMG_4158Jag tog en välbehövlig jobbpaus detta påsklov!
Läs gärna Therese Linners inlägg om paus https://thereselinner.wordpress.com/2015/04/01/att-tillata-paus/  . Jag har varit jättedålig på att pausa men började under detta läsår förstå vikten av just pausen. Paus för mig är när jag lägger jobbet åt sidan. Då menar jag att mina tankar måste vara avkopplade från jobbet. För att lyckas med detta krävs en del av mig, få bort den minsta lilla tanke går kanske inte alltid men jag lyckades rätt bra under påsklovet.

En paus ger möjlighet att få tillbaka utvecklingstankar och att orka utvecklas vidare. När vi är harmoniska och kan ta emot ny information då kan vi utvecklas. Utveckling kräver nya tankar som sätter tidigare kunskaper på sin kant eller som ger ny information med ökat lärande om det du vill utveckla. Jag utvecklas bäst om jag får möjlighet att diskutera och tillsammans med andra ifrågasätta den nya kunskap som vi fått till oss.

I matematiklyftet sker detta som en naturlig del och tillsammans med andra pedagoger. När man går in i matematiklyftet bygger man upp en grupp som lyfter en och där man vågar lyfta diskussioner som är svåra. Man  vågar släppa fram misslyckanden och öppna upp sig själv som lärare. Gruppen blir starkare för varje träff vi kommer att ha och för varje gång vi når ett djup i diskussionerna. Gruppen måste vara intakt och deltagarna ändras inte under den tid då man går igenom de olika delar som vi valt att gå igenom. När vi utvecklas har vi vågat något tillsammans.

Diskussioner som ger motstånd lär mig bäst. Då får jag fundera på ämnet ännu mer och sätta in mig i det på djupet. När diskussionerna når en ny nivå kan jag ibland bli provocerande i mina frågor för att få ytterligare djup och för att sätta igång ännu fler tankar hos mina kollegor. Jag kan inte utveckla mig i ensamhet det krävs en motpart eller medpart i utvecklingsarbetet. Däremot är det viktigt att motståndet är konstruktivt och inte personligt. Jag vill gärna ställas mot frågor som sätter mina tankar på kant som får mig att fundera en runda till eller som till och med kan få mig att ändra uppfattning.

Jag läser en hel del litteratur som handlar om mitt yrke och min roll som lärare. Den ger mig en massa input men den ger mig inte den möjligheten att utvecklas som den gjort om jag läst och diskuterat den med kollegor. Detta blir extra tydligt när man får möjlighet att backa och föra diskussioner om något man läst.

Aktionsforskning är ett sätt att utveckla sitt arbete som ger alla involverade en möjlighet att tillsammans ta ett steg vidare. när man väljer ut en fråga gärna övergripande även om den ska vara snäv. En snäv fråga ger djup i utvecklingen och troligtvis ett mer hållbart lärande för gruppen. Tipset att vi måste gräva där vi står och med det som vi själva ser som behov är tydlig och väldigt viktig. När jag analyserar det jag har behov av så lär jag mig något nytt och det sker en utveckling som jag kan ta till mig.

Jag är ofta ivrig och vill ha nya utmaningar, Ofta utvärderar jag mitt arbete och försöker hitta en reflektion som ger mig tankar vidare. Detta blir tyvärr allt som oftast en oskriven analys i bilen på väg hem eller under joggingrundan men den sker och det är väl viktigast.

Härom veckan hade jag 3 lektioner på rad med samma innehåll. De första 2 lektionerna gick bra och eleverna responderade och kunde fortsätta träna efter genomgången/diskussionen vi hade tillsammans. När den sista gruppen tog plats, enligt mig flöt lektionen på i samma goda positiva lärandeanda som de övriga två, men sedan hände något märkligt. När  eleverna skulle sätta igång och träna gick det inte alls, flera elever gjorde tokiga fel och verkade ha förstått innehållet  helt fel. Jag fick avbryta och börja om och avlutade lektionen med att tala om att vi var tvungna att ta detta en gång till i lugn och ro, att det var mitt fel inte deras att det fallerade när de skulle börja träna. Jag har tänk på lektionen flera gånger sedan dess, diskuterat med kollegor och analyserat mig själv utan framgång. Jag har tyvärr ingen ljudupptagning eller film från lektionen det hade hjälpt mig för jag har sagt något gjort något som jag inte förstår ännu. Oavsett så fick vi börja om och jag tog på mig skulden det mådde eleverna bra av i alla fall. Jag fick fundera vidare och utveckla min lektion för att kunna komma över det som blev ett missförstånd och som ledde till att eleverna tränade på en strategi som inte var hållbar, det är också en form av utveckling.

Viljan att utvecklas måste finnas om vi önskar utveckling! Önskan om att nå en förändring som hjälper mig ger utvecklingsmöjligheter.

Matriser/betyg eller ej – huvudsaken är synligheten av lärandet!

Matriser och betyg klingar så illa i mångas öron speciellt om vi inför det i tidiga åldrar. Ena delen av mig skriker också nej, den andra vill ha tydlighet. För att vi ska få en tydlighet och likvärdighet i vårt land måste det formuleras utvecklingssteg som vi tolkar lika.Jjust nu kan man både inom ett arbetslag och definitivt inom en skola se stora skillnader i tolkningar. Tänk då hur det ser ut i landet! Jag vill tolka rätt, jag vill ge mina elever de förutsättningar de har rätt till!

IMG_4455[1]Efter att ha läst hela boken Hjärnkoll på skolan av Martin Ingvar & Gunilla Eldh så är tankarna många. Här berättar jag om en lite del av tankarna som jag fått.
Jag har sett i min undervisning att via matriser som är tydliga för elever och föräldrar så får vi ett större engagemang. Detta har lett till att eleverna tränar mer effektivt och de har sitt mål klart. De kan också tydligt peka ut var de själva befinner sig och vet nästa steg i sin lärandeprocess. Min roll blir självklar för eleven, de kan också hemma prata och diskutera vad de behöver träna mer på. Flera gånger har elever kommit och själva velat visa att nu kan jag nästa steg! Den lyckan är otrolig både för mig, eleven och dess föräldrar. Detta är belöningen vi lärare får och motivationen som gör slitet värt att fortsätta.

Skolverket borde arbeta fram tydligare utvecklingssteg i alla ämnen och göra dessa lätta att arbeta mot. Vi lärare måste kunna få större hjälp till att göra undervisningens och lärandets mål likvärdiga i hela landet. Oavsett vilken skola vi arbetar på så har eleverna rätt till denna likvärdighet. Sedan om det blir betygsliknande steg eller ej vet jag inte just nu om jag orkar bry mig om, jag vill ha en likvärdighet och hjälp med detta! Jag vill inte ha betyg men jag vill ha utvecklingssteg som NSL(Nya Språket Lyfter) i alla ämnen!(tror jag….) Att detta ska vara så svårt!

Att arbeta fram matriser tar tid, de tolkas sedan av andra, utvecklingsstegen ser olika ut för olika individer, en del vägrar att använda utvecklingssteg för de anser inte att det är bra för eleverna…. Listan kan göras lång på de olika saker som vi nu brottas med och som gör den svenska skolan så olik istället för lik.

Just nu är vi på min skola mitt uppe i ett arbete där vi ska försöka oss på att få till just denna tydlighet och likhet. Det är ett slitsamt arbete som ena stunden går framåt nästa bakåt. Efter att vi i vårt arbetslag haft 2 aktionsforskningar med elevernas lärande i fokus så är tankarna i full gång på hur vi får detta lätt det  ska inte vara så svårt när det ger eleverna så mycket. Vi har fått till matriser i de flesta ämnen och det ger även mig som lärare en översikt över min elevgrupp. Vi använder Fronter som portal för vår elevdokumentation och där blir det verkligen tydligt. Så här kan ett av målen se ut för mig som lärare över en liten del av elevgruppen:
fronterklipp 2
Längst ut till höger ser man hur det ser ut för varje individ som står längst till vänster(nu avidentifierade), men jag får snabbt en bild över hur det ser utt för hela gruppen utan att se på individ nivå.

För en elev och dess föräldrar kan  det se ut så här:
Fronter elev vy
Kan detta verkligen vara skadligt? Är det inte tydligt? Min bedömning av hela ämnet  får en tydlig dokumentation. Den har jag gjort tillsammans med eleverna utifrån deras prestationer.
Vi har använt oss av Nya Språket Lyfter i svenskan och gjort liknande steg som dessa. Där har vi delat upp stegen mellan varje avstämningspunkt och dessutom i olika delar som läsa/skriva/ tala.
Det jag däremot hade önskat var att jag hade kunnat få alla rutor markerade som eleven kan inte bara den sista som den just nu befinner sig i. Det är ett Fronter-problem som vi önskar ska rättas till.

Arbetet med dessa matriser kräver mycket jobb, det ska verkligen vara enkelt att fylla i för eleven och mig som lärare. Jag är allt lite avundsjuk på den hjälp man gett oss i svenskan men som saknas i alla andra ämnen. Det är just detta jobb som vi ska ha en likhet i tycker jag då kommer vår undervisning automatiskt bli likvärdig och likaså kunskaperna hos eleverna i landet. Jag vill ha hjälp med formuleringarna! Här har jag till sist bara slängt in dem utan att för den delen vara 100% nöjd. Jag skulle tillsammans med mina kollegor kunna sitta i timmar, ja till och med dagar, för att få till de ultimata formuleringarna men jag gav upp och tänkte att den biten hjälper nog inte individen i sig. Nu kör vi på dessa mål oavsett. (Målen är några fler än de som syns i bild, kommer på länk en annan dag om det är någon som vill se).

Lite söndagstankar så här i slutet av sportlovet!

Sammanfattning av de sista matematiklektionerna.

Sista delen av matematikundervisningen handlade till stor del om att mäta/jämföra längder och repetition av de olika områden vi arbetat med under vårterminen. Kreativiteten har flödat och elevernas fokus för lärandet har varit tydligt. Vi lyckades!
åk 1 matris vt

Eleverna fick själva uppskatta sin kunskap utifrån de matriser vi använt oss av. I anslutning till varje matrisbedömning fanns utrymme för att påvisa sin kunskap om man tyckte att det inte framgick av tidigare uppgifter som de hade till hands. Jag måste säga att det rådde febril aktivitet under hela lektionen, det diskuterades vilken nivå olika saker var och de allra flesta var snarare försiktiga i sin egen bedömning än tvärtom. Någon elev jublade till för plötsligt under diskussionen med kompisarna hade någon strategi plötsligt satt sig och förståelse infann sig.åk 1 vt matris 2

När jag gav mig in i arbetet med dessa matriser hade jag inte riktigt vägen klar för mig. Jag var inte själv övertygad om hur vi skulle kunna få till en avslutning där eleverna själva kunde göra en bedömning utifrån matrisen. Även i slutet av årskurs 1 är det svårt att veta hur mycket man kan ge dem och kräva just i dessa bitar men som vanligt så misstar man sig och tror för lite om de där ”ungarna”. För självklart fixade de att göra egna bedömningar och de kunde föra över kunskap från uppgifter till rutorna i matrisen.

Utvecklingen från detta arbete kommer att bli att vi genomför kortare områden där eleverna under själva arbetet mer kan ha sin matris som ett verktyg vilket vi hade när vi arbetade med talen 1-100. Områdena ska vara tydliga från starten och upplägget på lektionerna har vi fått struktur på.

Jag lyssnade på Skolsnack med Ann Pihlgren och fick så mycket bekräftat. Har ni inte lyssnat så gör suveränt! Matematiklyftet har hjälpt oss en bra bit på vägen mot det sätt att undervisa som ger bäst resultat enligt forskningen och som utvecklar kreativitet och tänkande.

Som avslut på terminens arbete gjorde vi en diagnos där eleverna stötte på problem. Frågan vi nu ställer oss är: Vilket är grunden till problemet?
Beror elevernas resultat på att de inte är vana vid färdiga konstruerade uppgifter och då inte kan överföra kunskaperna till dessa eller beror det på att kunskaperna inte sitter?
En underbar utmaning till starten på nästa läsår och matematikundervisningen. Trots detta är känslan bra för i diskussionerna med eleverna var det många; Jasså, Jaha är det så e menar och så visste eleverna genast vad de skulle skriva.

Jag tror på vår undervisning mot målen utan lärobok men kanske är det så att vi ska ta in mer uppgifter som är konstruerade på olika sätt för att påvisa hur det kan se ut. Rent matematiskt resonerar och löser våra elever uppgifter på en betydligt högre nivå än vad vi förväntade oss vid starten och det är härligt!talet 6

Automatisera räkneoperationerna ska vi satsa på och utmana våra tankar att hjälpas åt att berätta hur vi tänker för att det ska gå fortare. Även hur vi lär oss och hur vi tränar för att det ska gå fortare och fortare. Här ytterligare en tanke som uppkommit via twitterdiskussioner! Tack för den!

 

Det är skönt att gå till sommarlov med en  bra känsla i kroppen och knoppen!

Att följa lärande!

Plötsligt kommer den bara den där idéen som verkar så perfekt. Om den sedan är så fantastisk återstår att se när vi testat den ordentligt. Då ska det analyseras och reflekteras över om den var bra.

Vi har under en längre tid arbetat med:

  • talbilder och talfamiljer för talen upp till 10,
  • påvisat och tränat oss på strategier för addition och subtraktion upp till 20,
  • dubbelt och hälften
  • udda och jämna tal

Nu tänker jag att vi ska sätta ord på kunskaperna, vi ska prata ännu mer matte utifrån de kunskaper varje elev har.
Matrisen för bedömning som vi använt ser ut så här:
matris udda jämna tal bla åk1Lektion 1:

Genomgång av vad vi arbetat med uppdatering av de olika moment vi tränat på. Diskussioner i grupper om de olika områdena.
Varje elev reflekterar själv och sätter ord på sin kunskap skriftligt.

Jag sammanställer och sätter ihop grupper.

Lektion 2:

Eleverna ska få ta del av och diskutera tillsammans utifrån sina kunskapsnivåer de olika områdena.
Olika påståenden kommer att leda diskussionerna framåt.
De ska få göra en egen bedömning av var de befinner sig i matrisen vi använt.

Här kommer jag att få möjlighet att sätta mig med de elever som behöver mer träning samtidigt som jag kan utmana de som redan har kommit en bra bit på sin kunskapsväg.

Lektion 3:

Gemensam reflektion och avslutning. Vi sätter tillsammans ord på våra kunskaper.

IMG_2467En tanke på undervisningsupplägg som jag fick under läsningen av Att följa lärande- formativ bedömning i praktiken av Dylan Wiliam. Mina funderingar över om det är ett hållbart upplägg hänger mest samman med elevernas ålder. Jag hade inte tvekat en sekund om vi gjort det i åk 2 eller i åk 3 men nu redan i åk 1 fixar mina elever detta?

Förutsättningen att lyckas ligger i hela träningsproceduren och lektion 1. De är avgörande för om jag kommer att nå fram med mina tankar. Arbetet i grupperna kommer att kräva handledning och bra sammansättning.

Under denna del tänker jag ge eleverna påståenden att reflektera över. De ska inte bara säga om det är sanna eller falska de ska kunna motivera varför. Påståendena tar jag fram utifrån elevernas egna reflektioner som de lämnade in efter första lektionen.

Genom detta arbete hoppas jag att lärandet blir än mer synligt för eleverna. Om eleverna ser sin egen kunskapsutveckling blir de mer aktiva i lärandet och i längden når vi högre kunskapsnivåer.

Ytterligare en aspekt i om det hela blir lyckat eller ej är de värdegrundstankar som vi byggt upp i gruppen. Om de sitter och eleverna kan anamma dem och omsätta dem i verkligheten blir detta ett prov på.

Detta kommer att bli en sista aktion i den aktionsforskning som skett i arbetslaget under läsåret. En kortare rapport kommer att skrivas, utifrån aktionerna som är gjorda och när den är klar hamnar den också här.

Min utveckling via matematiklyftet!

IMG_3060Jag har en fantastisk möjlighet till egen utveckling just nu och lever som på små moln emellanåt.Handledarrollen i matematiklyftet ger mig möjlighet till många möten med pedagoger och att få ta del av andras tankar är en utmaning och möjlighet till utveckling. Tar man tillvara på dessa stunder och reflekterar över vad som sagts, diskuterats, reflekterats och analyserats har men en diger uppsjö av tankar och idéer. Dessa kan uppkomma under tillfällena eller landa först senare när man funderar över vad som sagts.

Vid mina sista tillfällen som handledare har jag provocerat grupperna genom att spetsa till frågorna för att få dem att reflektera på ett djupare plan över undervisningens hjärta den didaktiska delen. Det har tänt till och en del har nog undrat om jag är riktigt klok när jag lägger en kommentar som spetsar till på något håll. responsen har dock varit den jag var ute efter, de har satt ord på sina didaktiska tankar och vad de numera prioriterar i klassrummet. En lärare som hela sin lärartid rättat läroböcker har under resans gång insett att det är onödigt att lägga sin tid på detta. Numera anser läraren sig se mer av elevernas kunskaper genom att vara en aktiv del i elevernas arbete med de uppgifter som ges via matematiklyftet och övrig undervisning. Glädjen i ögonen på läraren gav egentligen mer än själva orden! När man får upp ögonen för att elevernas lärande och synliggör det i dialoger med dem har man bättre möjlighet att lägga sin undervisning  på de delarna som utvecklar deras kunskaper. Översikten på kunskaperna och den formativa feedbacken blir också så mycket lättare att hantera.

Mina egna funderingar går på hur vi synliggör utvecklingsstegen för eleverna i det dagliga arbetet. Själv har jag försökt göra hanterbara matriser där eleverna för varje arbetsområde kan se vilka utvecklingssteg inom kunskaperna som de kan ta. Jag tycker mig se en ökad motivation och ett större fokus på lärandet hos mina unga elever. Detta skulle jag vilja utveckla än mer tillsammans med andra pedagoger. Kan man göra en arbetsgång och en utvecklingsstege som alla kan använda oavsett läromedel eller arbetssätt? Tänker mig lite som Nya Språket Lyfter i svenskan.

Tankarna fortsätter och mognar succesivt tillsammans med alla er andra i det utvidgade kollegiet. Följ gärna med oss på nystartade bloggen läraravtryck.moobis.se. Den startades igår tack vare Frida Lindell som slängde ut en fråga till några av oss andra på twitter. Vi kommer att delge er små delar ur våra lärarvardagar.

Nytt År Nya Mål!

Utvecklingsfokus på många plan är det tänkt!

Matematiklyftet flyter vidare och vi ger oss in i modul 2 som kommer att bli problemlösning för lärarna i Ängelholms kommun. Den viktiga terminologin tas upp redan i första delen och vi får input i vad ett problem faktiskt är. Det kommer att vara många utvecklande diskussioner och samtal under terminen där vi tillsammans lyfter matematiken ännu ett snäpp.

Tidigt nu i början av februari kommer matematikbiennalen att besökas och ny input ska bli intressant att få ta del av. Då kommer även möten mellan twänner att ske. Ser framemot härliga dagar i Umeå.

Matematikutvecklingen i Ängelholms kommun kommer att fortsätta, vi sätter nya mål och ser nya utvecklingsområden. Att dela med sig kulturen ökar och att vi gemensamt kan ta del av lärandemål för undervisningen och då också utveckla dessa, nå högre nivåer tillsammans, är några funderingar på hur vi kommer att fortsätta. Diagnoserna från Förstå & använda tal är nu inlämnade och diagrammen är klara så även ytterligare ett års screeningresultat kommer att bli analyserade. Dessa ska rektorerna få ta del av och även få tips på hur man kan använda som underlag i undervisningen och utvecklingen på skolan. Det finns områden som vi gemensamt kan titta på och då måste vi hjälpas åt att utveckla dessa delar. Givetvis måste vi tillsammans med RiKT fortsätta utvecklingen med den digitala delen av matematiken, hur vi kan använda datorerna på ett bra sätt i undervisningen.

Undervisningen och lärandemålen för Rebbelberga åk 1 ska ta ytterligare ett steg. Det kommer att bli tydliga steg även för värdegrunden och de första delarna i läroplanen. Förmågorna ska lyftas fram.Tydliga lärande mål där eleverna själva ser sin utveckling och tar en aktiv del av sitt lärande är ett stort mål som vi bara är i början på, men det ska till och elevernas motivation till lärande ökar när de är aktiva och vet målen. Bland annat kommer vi via aktionsforskningen se:

Hur får vi eleverna delaktiga i matematiksamtalet/svensksamtalet/temasamtalet?      

Vad påverkar eleverna? Vad gör eleverna delaktiga? Tänka tyst sedan tänka tillsammans och delge varandra. Första aktionerna ska göras! Även ”no hands” och andra strategier kommer att användas för att alla hela tiden ska vara delaktiga.

En vision och stor önskan finns om att få vara en del av utvecklingen som sker totalt i hela kommunen eller kanske i ett ännu större perspektiv. Detta får framtiden utvisa men det gäller att sikta högt.

Föreläsningar ska hållas både lokalt och nationellt. Möten kommer att ske, gränser suddas ut.

Ni som följer mig på Twitter vet att ett personligt mål är att i september ta mig runt Tjejmilen! En galen idé som nu är fullt fokus mot. Träningen gör att jag orkar mer och att min koncentration och mitt fokus ökar. Det har gett ringar på vattnet, flera kollegor är på både via #twitterpepp (Tack alla ni!) och på Rebbelberga skola och Errarp skola, tillsammans peppar vi varandra.

Nytt år i sikte!

Reflektioner efter en genomförd modul i matematiklyftet.

Imorgon är det sista gången i första modulen som varit Taluppfattning för de sista grupperna i Ängelholm. Vårt upplägg har gjort att vi som handledare varit delaktiga i både B och D momentet för alla grupper under den första terminen. Det gjorde oss väldigt delaktiga i processen och så mycket som jag lärt mig som handledare. Egentligen vill jag hellre kalla oss processledare, det har varit styrda upppgifter och frågeställningarna har också varit klara från början, friutrymmet har inte varit jättestort vilket det finns i handledning på ett annat sätt.

Vi har haft grupper med åk 1-3 lärare från samma skola, åk 1 lärare från 2 skolor(åk 2 +3 på samma sätt) och åk 4-6 lärare från samma skola och åk 4-6 från 2 skolor. Några grupper vi handlett är våra egna arbetslag dvs där vi arbetar dagligen i klass och andra är grupper där vi inte känt lärarna alls. Detta har också varit av betydelse i arbetet, vilket vi indirekt förstod från start. Det är aldrig lätt att handleda egna kollegor beroende på att man känner varandra för väl, det blir svårt att inta en annan roll.

Några av de reflektioner som kommit från grupperna efter genomförd modul:

– blivit mer lyhörd när eleverna kommunicerar- sett helheten åk 1-3
– lyfter oss lärare, professionellt
– fokus på lärares lärande
– öppnar upp för att använda flera sinnen
– tar upp kärnan i kunskaperna
– bra arbetsform
– bra att få genomföra lektioner direkt
– bra tips
– uppgifter som är relativt enkla att genomföra men de har gett så mycket mer, ringar på vattnet
– eleverna lyssnar bättre på varandras lösningar

Nästa termin kommer vi att arbeta med problemlösningsmodulen i alla våra grupper. Detta för att sedan ha alla möjlighet att gruppera oss hur vi vill inför nästa läsår då nya moduler ska arbetas igenom på egen hand. Under våren kommer jag som handledare att succesivt arbeta bort migsjälv ge större och större ansvar till gruppen. Dokumentationen blir ännu viktigare nu för varje lärare, att själv reflektera över sitt lärande enligt en ”mall” liknande denna.

En  modell som jag lärt via aktionsforskningsutbildning som genomförs i Ängelholms kommun i samarbete med Göteborgsuniversitet . Att föra loggbok över situationerna då man genomför antingen speciella aktioner för att förbättra något eller då man undervisar på ett nytt sätt som man kanske inte gjort tidigare ger en möjlighet att reflektera över sin egen påverkan och del i situationerna. (Det finns enklare varianter som också fungerar.)

Det ska bli spännande att få ge sig in i ännu en modul och få ännu mer lärande till sig. Ser fram emot en härlig vår med många problem att lösa och utveckla.