Undervisningen i fokus

Nytt läsår i antågande och många visioner, syften och mål ska samlas för att bli vägvisare för vår undervisning. Dessutom ska vi forma undervisning som gynnar elevernas kunskaper på bästa sätt och ligger i den proximala utvecklingnivåns närhet. Viktigast av allt innan eleverna kommer är att hitta en struktur på schemat som möjliggör lärande och ger trygga och glada elever. En liten detalj som tyvärr oftast styrs av så mycket som vi inte kan påverka, men ett fantastiskt strukturerat schema med fokus på eleverna kommer att finnas när de kommer till skolan.

Idag finns det gott om tyckande i sociala medier, bland vänner och bekanta, bland alla kollegor, forskare, politiker och skolmänniskor. Varje skola måste hitta sin vision och sedan arbeta tillsammans mot denna, varje lärare har en klar uppgift i sitt uppdrag att följa riktlinjer som både finns lokalt(skola och kommun) men framför allt från Skolverket, ett arbete som blir så mycket enklare och roligare om vi gör det tillsammans.

I sommar har jag läst flera böcker och kommit fram till att de är överens om det viktigaste. Undervisningen måste planeras väl för att eleverna ska kunna få sitt lärande. Oavsett vilken pedagogik vi väljer så är undervisningen vårt fokus. I min värld borde vi sträva efter att använda så många olika pedagogiker som möjligt, först då har vi en chans att nå varje individ på samma villkor.

I boken ”Framgångsrik undervisning i Matematik” väljer John Hattie tillsammans med övriga författare att ge oss en djupdykning i olika nivåer av lärande: ytlärande, djuplärande och att omsätta lärandet. Valet på vilket vi önskar är väl inte så svårt och jag tror att vi är överens om att det sistnämnda är målet – eleverna ska kunna omsätta sitt lärande först då är vårt mål med undervisningen uppnått. För att nå hit måste vi ge eleverna rätt verktyg på vägen. Strategier för att lösa olika moment, möjlighet till samarbete, diskussioner för att få höra hur andra tänker och de behöver de rätta frågorna och uppgifterna som öppnar upp för gemensamma reflektioner. Lärarna behöver lägga tid på vilka frågor som ska ställas, vilka uppgifter som öppnar upp för gemensamma diskussioner och kräver samarbete. Som lärare är det också inför varje moment viktigt att göra summativa prov för att kunna ge formativa bedömningar och styra undervisningen mot nästa utvecklingsnivå. Läraren måste konstant under lektioner ta med sig av den information som eleverna bjuder på för att kunna ta nästa steg vid lektionen eller vid nästa tillfälle. Olika former av verktyg finns att använda som 2exittickets” för att få en uppfattning om elevernas egna tankar om lektionen och hur de ser på sin kunskap. Detta är bra att använda om man sedan styr nästa undervisningstillfälle efter detta och påvisar för eleverna att man tar hänsyn till deras feedback. Flera av de forskare som idag är synliga inom lärandet säger samma sak, även om de lägger tyngden lite olika.


Verktyg som ”Kooperativt lärande” är inget nytt och har funnit längre men kanske under andra benämningar. Jag vet att jag runt 1995 gick en utbildning som hette SMIL, där eleverna via olika roller skulle genomföra grupparbete mot gemensamma mål. Straxt efter gick vi utbildning i Bifrost och var på besök på den danska skolan som startade projektet, samarbete i olika verkstäder för att få en ämnesintegrerad undervisning. ”Möjligheternas barn i möjligheternas skola” hette boken som vi läste och använde för att sätta oss in i det tematiska arbetet. Jag gillade verkligen arbetet i olika verkstäder där samma innehåll fanns, det gav möjlighet för eleverna att använda flera sinnen inom samma område och det gemensamma lärandet var väldigt synligt. Lesson study och Learning study är ytterligare utbildningar där utvecklingen av undervisningen för att gynna elevernas lärande är i fokus. Jag tycker att flera av samarbetsstrukturerna i ”Kooperativt lärande” är mycket bra och jag önskar att vi kan få dem som delar i vår undervisning i det ämnesområde som vi just nu arbetar runt. En liten rädsla finns att samarbetsstrukturerna inte ses som verktyg utan används separat och inte i ett väl utvalt sammanhang. Elever behöver få påvisat strategier kopplade till rätt sammanhang oavsett vilket ämne vi undervisar. Ska vi göra enkla anteckningar eller planera en berättelse kanske penna och papper är bra men ska vi skriva en berättelse eller sammanfatta en fakta text så är ett digitalt skrivprogram det bästa valet. Dessa val måste vi stötta eleverna i, vi måste också påvisa räknestrategier kopplade till det sammanhang som gäller. Påvisa och tala om de ”oskrivna” tankarna om varför vi gör som vi gör är väldigt viktigt i undervisningen och inget som eleven ska lämnas ensam med. däremot är det viktigt att påvisa olika och att be dem fundera över vilket sätt de valt, vilket är det enklaste, bästa, snabbaste, säkraste…

Lika lite som jag har trott på att olika värdegrundsprogram enskilt kan ge oss elever som känner sig trygga och respektera varandra, lika lite tror jag att verktyg kan förändra elevernas kunskaper. Det måste finnas ett sammanhang till något som gynnar individen, något som eleven ser kan gynna det egna målet. Även värdegrundsarbetet är ett verktyg som vi ska använda oss av i vår undervisning. Vi behöver vara flexibla tusenkonstnärer samtidigt som vi genom all vår erfarenhet och kunskap om elevernas kunskapsnivåer ser till att undervisningen läggs på rätt nivå.

Jag är rädd att vi hoppar på en massa ”kvickfix” utan att ta det till oss i ett sammanhang, vi hamnar i en görande bubbla där vi famlar efter ett halmstrå och griper tag, allt med syftet att utveckla undervisningen. Tyvärr tror jag inte att undervisningen utvecklas utan djupare diskussioner och där verktygen vi har sätts i ett sammanhang för eleverna. Eleverna måste se att det gynnar dem och deras kunskapsinhämtning för att de ska vilja vara en del av sammanhanget. Vi måste som lärare använda de verktyg som är bäst lämpade för undervisningens mål, då kommer eleverna att nå högre nivåer och de kommer att se sammanhanget och förstå att de gynnas av ett gemensamt lärande. Här tycker jag att Skolverket hjälpt oss mycket via sina olika Lärportaler där kurser finns som öppnar upp för just detta och påvisar så många olika verktyg. Samtidigt ger det oss lärare en introduktion och möjlighet till reflektion tillsammans med kollegor.

Ni som önskar jobba med ”Kooperativt lärande” läs också grundboken som har flera viktiga budskap och som också gör kopplingarna till att strukturerna ska in i undervisningen för att gynna eleverna. Här kopplar författarna ihop tankarna i boken med olika undervisningskulturer. Båda böckerna om kooperativt lärande finns hos Studentlitteratur.

Läraryrket är en vinst

Vi är  många lärare som älskar vårt jobb, som varje dag går till jobbet med glädje. Att få vara en del av elevers kunskapsutveckling och ge dem möjlighet att utvecklas är en vinst. Eleverna ger så mycket av sig själva och de vill lära om det finns förutsättningar för lärande.

Det pratas mycket om oordningen eller elever som frustrerade ”ropar” på hjälp på olika sätt i dagens skola. Stora elevgrupper, lärare som inte räcker till – för få lärare och trånga klassrum/utrymmen ger större möjligheter till konflikter. Det är ett pussel som behöver alla bitar på plats för att det ska fungera. Det är tyvärr inte alls konstigt att vi just nu har turbulens – ekonomin stryps och lärarna förväntas att genomföra samma jobb med fler elever, färre kollegor och sämre material. Vi som jobbar inom skola och barnomsorg önskar inget annat än en trygg plats i lärande för de barn som finns i våra verksamheter. Tyvärr kan vi inte göra det utan förutsättningar och dessa har markant försämrats de sista åren, allt ska fungera till en mycket lägre kostnad. Vi väljer helst material utifrån vad vi anser vara bäst men ofta behöver vi se till kostnaden och ibland välja något billigare alternativ. Skolan ska vara kostnadsfri och alla elever ska kunna få samma möjligheter till kunskap och lärande. När skolans organisation bantar på omkostnader så blir vårt arbete tuffare, miljön blir tuffare och materialet bantas. Det måste finnas gränser men vi har nått en smärtgräns, jag har väl aldrig tidigare jagat suddigumsbitar eller blyertspennstumpar som nu.

Ge oss lärare möjlighet att stötta alla elever, få en trygg och respektfull miljö att lära i.

Lärarjobbet är väldigt skiftande och det finns många delar som måste behärskas. Idag gäller det att vara uppdaterad på IKT-verktyg för att kunna ge eleverna utbildning mot framtiden. Jag jobbar i en kommun där vi har en fantastisk möjlighet och dessa verktyg finns, tyvärr har inte alla lärare och elever denna tillgång på verktyg som ger dem chansen att utvecklas i det ikt-samhälle vi har idag. Likvärdigheten är en önskan!

Ge oss lärare möjlighet att ge våra elever kunskap om framtidens verktyg och möjlighet att redan från starten använda dessa fantastiska verktyg.

Visst finns det tuffa dagar och tuffa beslut eller händelser av olika slag, men varje dag finns det så mycket mer. Leenden, elever som knäcker en lärandekod, kramar, vänliga ord, aktiviteter, gemenskap, trygghet, lärande, möjligheter…. listan kan bli oändlig, det finns ingen dag som är den andra lik.  Konflikter ska vi helst vara utan, finns de så får vi se till att de blir lärande, då brukar de försvinna. Idag finns det verktyg som vi kan ta hjälp av men framför allt handlar det om respekt och trygghet tillsammans, den bygger vi upp och vi skapar den tillsammans. Varje individ måste ses och måste förstå sin del i gruppen, måste respektera andra och sig själv. Fler pedagoger, utbildad personal förenklar och då förbättras också detta arbete, en trygg och respektfull miljö för alla önskar vi alla. Nu kommer väl någon att gå i taket för att jag önskar utbildade pedagoger, men jag står för det! Det är de som är i klassrummet som tillsammans måste bygga upp detta, det är elever och lärare som tillsammans bygger tryggheten och respekten, det  går inte att någon annan kommer och tar över när det är en konflikt mellan elever i gruppen, jag måste som lärare få tid till att bygga gemenskapen i gruppen. Gruppbyggandet  sker såväl i den lilla gruppen som i den stora, i arbetslaget, i stadiet och på skolan tillsammans med utbildade lärare och pedagoger som tillsammans ansvarar för elevernas kunskapsutveckling.

Ge oss möjligheten att få fortsätta ge eleverna en trygg mötesplats i lärande och gemenskap.
Rebbelberga skolas logga som kom fram efter år av kvalitetsarbete och elev och personalmedverkan. Johanna Lundqvist Björn är designer.

DU som har en känsla för att vilja vara med och ge barn och ungdomar en trygg lärande start i sitt skolliv, sin framtid sök till läraryrket!

Du behövs! Jag är stolt och glad att min äldste son har valt yrket, han har idag 1 år kvar tills han kommer ut på arbetsmarknaden som färdig mellanstadielärare. Jag hoppas att han kommer att trivas och ha roligt på jobbet! Efter 26,5 år i yrket går jag fortfarande med glädje till jobbet, med en förhoppning om att göra en härlig dag för skolans elever och oss i personalen. Jag vill fortfarande vara en del av undervisningen även om jag genom åren haft andra uppdrag som handledning och matematikutveckling.

Utveckling inom skolan är viktigt och måste ges tid. Det är i diskussioner med varandra utifrån vetenskapliga texter som vi får en utveckling mot ökat lärande som ligger hand i hand med samhällets utveckling. Kompetensutveckling kräver intresse, gemensamma satsningar och kollegiala diskussioner på flera plan. Att få ”grotta ner sig” i ny kunskap(eller bara omdefinierad kanske fördjupad kunskap, vilket mycket är idag) tillsammans med andra och sedan testa hur vi på bästa sätt överför vår kunskap till elevernas undervisning ger ett lyft till undervisningen. Här har skolverket börjat bygga upp en bank med material till oss lärare där vi kan få kompetensutveckling inom flera olika områden och ämnen på LÄRPORTALEN. Dessa kurser och all annan vetenskaplig litteratur ger oss fortbildning. Litteratur som ger mig som lärare ny kunskap eller fördjupad kunskap finns det gott om, både lätt läst och på en högre nivå. All litteratur och allt som skrivs är inte nytt för även inom skolans värld så går vi fram och tillbaka beroende på hur pendeln ser på kunskaper. Välj med omsorg det du läser, välj med omsorg när du förändrar men gör det med en trygghet och gemenskap så blir det så mycket enklare. Allt behöver jag inte gilla eller hålla med om men jag väljer att göra det bästa utifrån de lagar och allmänna råd som jag ska följa som lärare.

Som lärare måste du konstant se till att förbättra och utvärdera den egna undervisningen. Om jag planerat undervisningen tillsammans med andra blir detta arbete så mycket bättre, klokare, djupare och enklare. Vi är flera som gemensamt kan lyfta undervisningen till nästa steg utifrån den kunskap vi fått på lektionerna. Elever visar tydligt under lektioner om de är med, om de behöver utmaningar, om de behöver utvecklade förklaringar, om de behöver mer tid…. Min bild av bra undervisning sker när vi antingen genomför samma undervisning i olika klassrum eller när vi undervisar tillsammans i samma klassrum. Det senare har jag fått vara en del av i flera år vilket var väldigt lyckat och eleverna såg vi som våra inte som dina eller mina, vi hade ett gemensamt ansvar även om det fanns en specifik lärare som var mentor för eleven/eleverna. Ska vi dessutom få eleverna att respektera varandra och kunna arbeta i grupp så bör detta synas även bland oss vuxna. Den gemenskap jag får tillsammans med mina kollegor både i arbetslaget, på stadiet och på skolan får mig att må bra och jag lär mig något nytt varje dag. Det ger oss en gemensam väg att undervisa mot. Vi kan alla påverka och se till att det finns glädje och gemenskap, då får vi en trygg miljö för lärande.

Ge oss möjligheten att utveckla och ge eleverna den absolut bästa undervisningen för dem just nu.

Undervisa och se framgång i lärandet hos eleverna ger mig styrka men också en glädje som gör att jag varje dag trivs med mitt jobb. Tack alla elever och föräldrar som ger oss möjlighet att få vara en del av kunskapsutvecklingen och uppväxten av era barn tillsammans med er.

Ge alla föräldrar och elever möjligheten att få den bästa skolan oavsett vilken skola man går i.

Tänk om vi kunde lyfta alla underbara lärare och deras arbete och få detta att genomsyra media.

Läraryrket är en fantastisk vinst!

Ytterligare reflektioner från matematikbiennalen!

SkärmklippTiden springer iväg och mycket har nu hunnit landa efter fantastisk energiboost på matematikbiennalen i Karlstad. Under dagar där möten mellan olika människor tillsammans med föreläsningar inom matematiken på olika nivåer med olika inriktningar gjorde avtryck och intryck.

Margaretha Engvall från Linköpings universitet berättade om Vad kan vi lära av den japanska modellen – strukturerad problemlösning. Intressant att höra om hur man även ger eleverna svaret för att det ska vara fokus på att hitta lösningsförslag och lösningsstrategier. Man synliggör begreppen och ger en förförståelse för detta innan eleverna sätter igång med lösningsarbetet. Arbetssättet känns igen från matematiklyftets lärmodul för just problemlösning och har genomsyrat min undervisning långt innan dess. Däremot tror jag att vi ofta har lagt betydligt kortare stund på den sista delen som handlar om summering och reflektion över de olika redovisade lösningarna än vad man gör i Japan. Här måste vi ta oss tid och ge eleverna en ärlig chans att förstå, få möjlighet att diskutera för- och nackdelar, dela erfarenheter och få reflektera vilket lärande de fick av uppgiften.

Dessutom kopplar man i Japan detta till Lesson study(skolverkets länk, finns mycket mer om man googlar) där man får ett kollegialt lärande av att se och vara med och reflektera över lektioners genomförande. Detta skulle vi kunna bli så mycket bättre på men det tar tid och den tiden måste ges. Att få ett kollegialt lärande via lesson study eller aktionsforskning ger en värdefull skolutveckling där alla medverkar på sin nivå.

Intressanta diskussioner och reflektioner med kollegor knutna till RUC i Halmstad, matematikutvecklare från Kungsbacka i norr till Ängelholm i söder. Den ”förbjudna” fingerräkningen har kanske ändå en poäng som kan ge ett befästande i längden, eller? Forskning som nyanserat slängdes ut och gav så många obesvarade frågor eftersom den fortfarande är i just forskningsstadiet och inget färdigt resultat bevisades om än visades. Håll ögon och öron öppna! Ola Helenius på NCM gav en inblick som gav oss funderingar!

Tänk så snabbt man ibland rättar in sig i ledet och ger efter för de moderna riktningarna som just nu ringlar omkring. Varje gång jag backar och återgår till något jag trodde på i starten av min undervisning blir jag rädd. Rädd för den påverkan som vi får och ger.

Lärobokens påverkan på undervisningen kan variera men här blir jag också lite försiktig och avvaktande, om det ska finnas så mycket i en lärarhandledning så att jag själv slipper tänka- då kan vem som helst undervisa eller? Hm tanken slog mig först. Efter reflektionstid så tänker jag att det stöd jag vill ha från handledningen är indelning i moment och delar som för undervisningen framåt och den måste jag känna är rätt. Nivån på uppgifterna och möjligheten till flexibilitet för mig och mina elever är saker som jag tittar på. Undervisningen är så mycket mer än en bok, ett läromedel eller ett ämne. Undervisning är en konst, ett anpassningsbart ömsesidigt utvecklingsbart lärande och kunskapsutbyte mellan lärare och elev. Jag tror inte att vi är i behov av hur mycket information som helst i en lärobok eller lärarhandledning den måste ge ett friutrymme för mig som lärare. intressant att det även sker forskning på detta och läromedelsförlagen kommer säkert att nyfiket hålla uppsikt över resultaten, alltför att se hur de kan utveckla sina produkter.

bedömningsstödSkolverket har jag skrivit om men det är fortfarande en del som jag trots möten och en bra givande pratstund med inte riktigt kan släppa. Varför använder man inte materialet som finns? De material som finns är dessutom forskade på och vi vet att de har en positiv verkan på resultaten om vi använder dem. Nu ska vi tvingas göra nya tester som inte är baserade på någon forskning precis som NP om jag förstått det rätt……..

 

 

Första veckan med lärobok till eleverna

Oj, oj, oj! Tur att man har rutin! Annars hade vi väl varit superstressade redan! Vi har inte hunnit alls så långt som vi borde enligt terminsplanen.

Det spelar ju ingen roll alls, huvudsaken är att vi har ett lärande och att eleverna mår bra i arbetet. I starten tar repetition längre tid, vi måste bli lite ”skol klara”, bli beredda för lärande, nya elever ska lära kännas och bli en del av gruppen. Detta gör vi delvis genom att tillsammans lära oss olika saker.

Så till upplägget v.1:

favortimatteNu har alla eleverna loggat in på sina digitala böcker, arbetat igenom de första 4 sidorna och haft ordentligt med tid för att se hur läromedlet fungerar. Jag gillar upplägget!  Varje del har huvudräkningsuppgifter där man benämner begrepp som kan göra det lite klurigt och utmanar alla. Dessa kan diskuteras och bli större eller bara en enkel snabb starter. Genomgångar på varje område med digital tavla/ smartboard via den digitala lärarhandledningen som verkligen är ett plus. Där finns både färdigstrukturerade genomgångar och tavlor där jag själv styr genomgången. Dessa har sedan direkt kopplade träningsuppgifter där eleverna kan träna i sin egen takt. Det finns öva-uppgifter som ger mer träning eller pröva-uppgifter som ger utmaning för eleverna. Även kopieringsunderlagen är direkt kopplade till de områden vi arbetar med men man kan också söka efter begrepp som man känner att eleverna eller någon elev behöver träna mer på. Dessutom finns det till varje kapitel matteord där man tydliggör begreppen som just nu bearbetas. dessa når eleverna via sina digitala böcker och där finns även övningsuppgifter till begreppen.

Självklart gäller det att anpassa allt man arbetar med till eleverna och deras kunskaper. Jag är rätt säker på att vi inte kommer att hinna arbeta med allt i boken för vi är inte riktigt vana, men den kommer att vara ett stöd. Vi väljer att vid ett tillfälle i veckan arbeta med problemlösning. Då styr vi in eleverna i grupper och de tänker utifrån konceptet i Eldorado & fyrfältsblad från NCM som vi haft sedan åk 1. Problemlösningsuppgifterna var bra och kluriga men lite fel i formuleringen tycker nog vi men det fixade vi till 🙂 . Helheten är bra och ger mig som lärare möjlighet att fokusera på lärandet. Vi kopplar dessutom matriser till  varje kapitel så eleverna ser sitt lärande. Det blir tydligt tänker vi.

Man ser både elev sidorna och allt extra material i lärarhandledningen och ännu mer finns alltså digitalt. Så här ser lärarhandledningen ut:
uppslag 2 uppslag 1