Första veckan med lärobok till eleverna

Oj, oj, oj! Tur att man har rutin! Annars hade vi väl varit superstressade redan! Vi har inte hunnit alls så långt som vi borde enligt terminsplanen.

Det spelar ju ingen roll alls, huvudsaken är att vi har ett lärande och att eleverna mår bra i arbetet. I starten tar repetition längre tid, vi måste bli lite ”skol klara”, bli beredda för lärande, nya elever ska lära kännas och bli en del av gruppen. Detta gör vi delvis genom att tillsammans lära oss olika saker.

Så till upplägget v.1:

favortimatteNu har alla eleverna loggat in på sina digitala böcker, arbetat igenom de första 4 sidorna och haft ordentligt med tid för att se hur läromedlet fungerar. Jag gillar upplägget!  Varje del har huvudräkningsuppgifter där man benämner begrepp som kan göra det lite klurigt och utmanar alla. Dessa kan diskuteras och bli större eller bara en enkel snabb starter. Genomgångar på varje område med digital tavla/ smartboard via den digitala lärarhandledningen som verkligen är ett plus. Där finns både färdigstrukturerade genomgångar och tavlor där jag själv styr genomgången. Dessa har sedan direkt kopplade träningsuppgifter där eleverna kan träna i sin egen takt. Det finns öva-uppgifter som ger mer träning eller pröva-uppgifter som ger utmaning för eleverna. Även kopieringsunderlagen är direkt kopplade till de områden vi arbetar med men man kan också söka efter begrepp som man känner att eleverna eller någon elev behöver träna mer på. Dessutom finns det till varje kapitel matteord där man tydliggör begreppen som just nu bearbetas. dessa når eleverna via sina digitala böcker och där finns även övningsuppgifter till begreppen.

Självklart gäller det att anpassa allt man arbetar med till eleverna och deras kunskaper. Jag är rätt säker på att vi inte kommer att hinna arbeta med allt i boken för vi är inte riktigt vana, men den kommer att vara ett stöd. Vi väljer att vid ett tillfälle i veckan arbeta med problemlösning. Då styr vi in eleverna i grupper och de tänker utifrån konceptet i Eldorado & fyrfältsblad från NCM som vi haft sedan åk 1. Problemlösningsuppgifterna var bra och kluriga men lite fel i formuleringen tycker nog vi men det fixade vi till 🙂 . Helheten är bra och ger mig som lärare möjlighet att fokusera på lärandet. Vi kopplar dessutom matriser till  varje kapitel så eleverna ser sitt lärande. Det blir tydligt tänker vi.

Man ser både elev sidorna och allt extra material i lärarhandledningen och ännu mer finns alltså digitalt. Så här ser lärarhandledningen ut:
uppslag 2 uppslag 1

 

 

 

Favorit Matematik!

Man ska vara kritisk och granska läromedel! Det har jag varit och gjort länge! Vi har under flera år (ca 12!) arbetat utan lärobok för eleverna vilket varit skönt och mindre stressigt än vad jag kände tidigare. Att rätta matteböcker är ju inte så värst kul och inspirerande, det tar ju så mycket tid!

De förlag som försökt sälja på mig böcker på mässor vet precis hur kritisk jag varit, det har nog nästan synts utanpå.(Säkert svartlistad både pga bloggen och min argumentation mot just elevböcker.) Så kom uppdraget med likvärdig undervisning och screening på vår skola, dessutom önskan om enklare möjligheter för föräldrar att vara delaktiga. Det tillsattes ämnesgrupper i svenska, engelska och så matematik. Min roll i matematikgruppen var rätt given och det var med positiv energi som vi satte igång ett gediget och svårt arbete. Främst var målet likvärdig bedömning och att få en gemensam matematikundervisning. Vi vände ut och in på oss själva utan att komma så värst långt. Då ändrade vi riktning!

Vi kände att vi var tvungna att utgå från något, kanske någon form av läromedel, i alla fall lärarstöd. Vi tittade på det mesta, beställde hem ex och granskade, men vi saknade hela tiden något.  Tillsist beställde vi hem alla årskursers böcker av några läromedel som vi ändå tyckt om. Kan tänka mig hur min grupp tänkte för min kommentar var nog hela tiden:

– Ok, men jag ska inte ha lärobok!

favoritmatematik 2Nu står jag här med Favorit Matematiks Mera läroböcker till varje elev och är totalt såld och då har vi inte ens börjat! Ja, man kan lugnt säga att när vi väl fick till en presentation av läromedlet så fanns alla delar som vi saknat där. Nu ska det bara sätta sig och jag lovar att vara kritisk trots att jag nu är lite lyrisk. Ett komplett läromedel som ständigt utvecklas önskades. Jag tror och hoppas att vi gjort ett val som kommer att utveckla våra elever till högre kunskaper inom matematiken.

Idag hade vi visning av Camilla, Mimmi och Peter från Studentlitteratur för alla lärare som ska arbeta med läroböckerna på Rebbelberga skola. Det var tyst länge och fullt fokus på genomgången som behövs för att man ska kunna få kunskap om hur många otroliga möjligheter som finns. Det hördes mest…

– Finns det också! 😀 …..
– Men problemlösningen har ni ju inte med?!
Svar:
– Jodå! Det finns här! Till varje moment!

Det känns bra. Vi ska utvärdera konstant och inte glömma bort lärandets fokus.

Jag kommer att arbeta fram matriser till de olika områden/kapitel som vi arbetar med i åk 3 (hinner jag så kommer det även för åk 1 och 2!) dessa lägger jag här i bloggen under ny flik. Upplägg över arbetsgång kommer att nämnas utifrån elevernas arbete i klassrummet.

Det ska bli spännande att få sätta igång med eleverna och på onsdag så kör vi igång! Det kommer mera…..

 

 

Utveckling och vikten av paus!

För att jag ska utvecklas krävs att jag mår bra och har en harmoni runt omkring mig. Jag mår bra av att läsa skönlitteratur, träna, vara ute i friska luften, umgås med vänner och en massa annat smått och gott. Ett lugnt livstempo tillsammans med min familj vid sidan av jobbet är viktigt för mig.

Detta är mina tankar om utveckling för mig inget annat!

IMG_4158Jag tog en välbehövlig jobbpaus detta påsklov!
Läs gärna Therese Linners inlägg om paus https://thereselinner.wordpress.com/2015/04/01/att-tillata-paus/  . Jag har varit jättedålig på att pausa men började under detta läsår förstå vikten av just pausen. Paus för mig är när jag lägger jobbet åt sidan. Då menar jag att mina tankar måste vara avkopplade från jobbet. För att lyckas med detta krävs en del av mig, få bort den minsta lilla tanke går kanske inte alltid men jag lyckades rätt bra under påsklovet.

En paus ger möjlighet att få tillbaka utvecklingstankar och att orka utvecklas vidare. När vi är harmoniska och kan ta emot ny information då kan vi utvecklas. Utveckling kräver nya tankar som sätter tidigare kunskaper på sin kant eller som ger ny information med ökat lärande om det du vill utveckla. Jag utvecklas bäst om jag får möjlighet att diskutera och tillsammans med andra ifrågasätta den nya kunskap som vi fått till oss.

I matematiklyftet sker detta som en naturlig del och tillsammans med andra pedagoger. När man går in i matematiklyftet bygger man upp en grupp som lyfter en och där man vågar lyfta diskussioner som är svåra. Man  vågar släppa fram misslyckanden och öppna upp sig själv som lärare. Gruppen blir starkare för varje träff vi kommer att ha och för varje gång vi når ett djup i diskussionerna. Gruppen måste vara intakt och deltagarna ändras inte under den tid då man går igenom de olika delar som vi valt att gå igenom. När vi utvecklas har vi vågat något tillsammans.

Diskussioner som ger motstånd lär mig bäst. Då får jag fundera på ämnet ännu mer och sätta in mig i det på djupet. När diskussionerna når en ny nivå kan jag ibland bli provocerande i mina frågor för att få ytterligare djup och för att sätta igång ännu fler tankar hos mina kollegor. Jag kan inte utveckla mig i ensamhet det krävs en motpart eller medpart i utvecklingsarbetet. Däremot är det viktigt att motståndet är konstruktivt och inte personligt. Jag vill gärna ställas mot frågor som sätter mina tankar på kant som får mig att fundera en runda till eller som till och med kan få mig att ändra uppfattning.

Jag läser en hel del litteratur som handlar om mitt yrke och min roll som lärare. Den ger mig en massa input men den ger mig inte den möjligheten att utvecklas som den gjort om jag läst och diskuterat den med kollegor. Detta blir extra tydligt när man får möjlighet att backa och föra diskussioner om något man läst.

Aktionsforskning är ett sätt att utveckla sitt arbete som ger alla involverade en möjlighet att tillsammans ta ett steg vidare. när man väljer ut en fråga gärna övergripande även om den ska vara snäv. En snäv fråga ger djup i utvecklingen och troligtvis ett mer hållbart lärande för gruppen. Tipset att vi måste gräva där vi står och med det som vi själva ser som behov är tydlig och väldigt viktig. När jag analyserar det jag har behov av så lär jag mig något nytt och det sker en utveckling som jag kan ta till mig.

Jag är ofta ivrig och vill ha nya utmaningar, Ofta utvärderar jag mitt arbete och försöker hitta en reflektion som ger mig tankar vidare. Detta blir tyvärr allt som oftast en oskriven analys i bilen på väg hem eller under joggingrundan men den sker och det är väl viktigast.

Härom veckan hade jag 3 lektioner på rad med samma innehåll. De första 2 lektionerna gick bra och eleverna responderade och kunde fortsätta träna efter genomgången/diskussionen vi hade tillsammans. När den sista gruppen tog plats, enligt mig flöt lektionen på i samma goda positiva lärandeanda som de övriga två, men sedan hände något märkligt. När  eleverna skulle sätta igång och träna gick det inte alls, flera elever gjorde tokiga fel och verkade ha förstått innehållet  helt fel. Jag fick avbryta och börja om och avlutade lektionen med att tala om att vi var tvungna att ta detta en gång till i lugn och ro, att det var mitt fel inte deras att det fallerade när de skulle börja träna. Jag har tänk på lektionen flera gånger sedan dess, diskuterat med kollegor och analyserat mig själv utan framgång. Jag har tyvärr ingen ljudupptagning eller film från lektionen det hade hjälpt mig för jag har sagt något gjort något som jag inte förstår ännu. Oavsett så fick vi börja om och jag tog på mig skulden det mådde eleverna bra av i alla fall. Jag fick fundera vidare och utveckla min lektion för att kunna komma över det som blev ett missförstånd och som ledde till att eleverna tränade på en strategi som inte var hållbar, det är också en form av utveckling.

Viljan att utvecklas måste finnas om vi önskar utveckling! Önskan om att nå en förändring som hjälper mig ger utvecklingsmöjligheter.

Matriser/betyg eller ej – huvudsaken är synligheten av lärandet!

Matriser och betyg klingar så illa i mångas öron speciellt om vi inför det i tidiga åldrar. Ena delen av mig skriker också nej, den andra vill ha tydlighet. För att vi ska få en tydlighet och likvärdighet i vårt land måste det formuleras utvecklingssteg som vi tolkar lika.Jjust nu kan man både inom ett arbetslag och definitivt inom en skola se stora skillnader i tolkningar. Tänk då hur det ser ut i landet! Jag vill tolka rätt, jag vill ge mina elever de förutsättningar de har rätt till!

IMG_4455[1]Efter att ha läst hela boken Hjärnkoll på skolan av Martin Ingvar & Gunilla Eldh så är tankarna många. Här berättar jag om en lite del av tankarna som jag fått.
Jag har sett i min undervisning att via matriser som är tydliga för elever och föräldrar så får vi ett större engagemang. Detta har lett till att eleverna tränar mer effektivt och de har sitt mål klart. De kan också tydligt peka ut var de själva befinner sig och vet nästa steg i sin lärandeprocess. Min roll blir självklar för eleven, de kan också hemma prata och diskutera vad de behöver träna mer på. Flera gånger har elever kommit och själva velat visa att nu kan jag nästa steg! Den lyckan är otrolig både för mig, eleven och dess föräldrar. Detta är belöningen vi lärare får och motivationen som gör slitet värt att fortsätta.

Skolverket borde arbeta fram tydligare utvecklingssteg i alla ämnen och göra dessa lätta att arbeta mot. Vi lärare måste kunna få större hjälp till att göra undervisningens och lärandets mål likvärdiga i hela landet. Oavsett vilken skola vi arbetar på så har eleverna rätt till denna likvärdighet. Sedan om det blir betygsliknande steg eller ej vet jag inte just nu om jag orkar bry mig om, jag vill ha en likvärdighet och hjälp med detta! Jag vill inte ha betyg men jag vill ha utvecklingssteg som NSL(Nya Språket Lyfter) i alla ämnen!(tror jag….) Att detta ska vara så svårt!

Att arbeta fram matriser tar tid, de tolkas sedan av andra, utvecklingsstegen ser olika ut för olika individer, en del vägrar att använda utvecklingssteg för de anser inte att det är bra för eleverna…. Listan kan göras lång på de olika saker som vi nu brottas med och som gör den svenska skolan så olik istället för lik.

Just nu är vi på min skola mitt uppe i ett arbete där vi ska försöka oss på att få till just denna tydlighet och likhet. Det är ett slitsamt arbete som ena stunden går framåt nästa bakåt. Efter att vi i vårt arbetslag haft 2 aktionsforskningar med elevernas lärande i fokus så är tankarna i full gång på hur vi får detta lätt det  ska inte vara så svårt när det ger eleverna så mycket. Vi har fått till matriser i de flesta ämnen och det ger även mig som lärare en översikt över min elevgrupp. Vi använder Fronter som portal för vår elevdokumentation och där blir det verkligen tydligt. Så här kan ett av målen se ut för mig som lärare över en liten del av elevgruppen:
fronterklipp 2
Längst ut till höger ser man hur det ser ut för varje individ som står längst till vänster(nu avidentifierade), men jag får snabbt en bild över hur det ser utt för hela gruppen utan att se på individ nivå.

För en elev och dess föräldrar kan  det se ut så här:
Fronter elev vy
Kan detta verkligen vara skadligt? Är det inte tydligt? Min bedömning av hela ämnet  får en tydlig dokumentation. Den har jag gjort tillsammans med eleverna utifrån deras prestationer.
Vi har använt oss av Nya Språket Lyfter i svenskan och gjort liknande steg som dessa. Där har vi delat upp stegen mellan varje avstämningspunkt och dessutom i olika delar som läsa/skriva/ tala.
Det jag däremot hade önskat var att jag hade kunnat få alla rutor markerade som eleven kan inte bara den sista som den just nu befinner sig i. Det är ett Fronter-problem som vi önskar ska rättas till.

Arbetet med dessa matriser kräver mycket jobb, det ska verkligen vara enkelt att fylla i för eleven och mig som lärare. Jag är allt lite avundsjuk på den hjälp man gett oss i svenskan men som saknas i alla andra ämnen. Det är just detta jobb som vi ska ha en likhet i tycker jag då kommer vår undervisning automatiskt bli likvärdig och likaså kunskaperna hos eleverna i landet. Jag vill ha hjälp med formuleringarna! Här har jag till sist bara slängt in dem utan att för den delen vara 100% nöjd. Jag skulle tillsammans med mina kollegor kunna sitta i timmar, ja till och med dagar, för att få till de ultimata formuleringarna men jag gav upp och tänkte att den biten hjälper nog inte individen i sig. Nu kör vi på dessa mål oavsett. (Målen är några fler än de som syns i bild, kommer på länk en annan dag om det är någon som vill se).

Lite söndagstankar så här i slutet av sportlovet!

Matematiklyftet går mot julledigt!

Modulerna TaluppfattIMG_0108ning & tals användning och Algebra har varit i fokus under höstterminen. I rollen som handledare lär man sig hela tiden  något nytt i den kollegiala lärandediskussion som uppstår. Inget handledartillfälle är likt det andra trots att vi har samma frågor att utgå ifrån. Deltagarnas erfarenheter styr innehållet och det gäller att försöka utmana och sätta igång tankarna på hur undervisningen kan utvecklas, analyseras eller förändras, allt utifrån behov. Flera deltagare anser att det är bra att få tid och möjlighet till reflektion över den undervisning man genomfört och att man utifrån detta utvecklat fler tankar om sin undervisning än bara i ämnet matematik.

Eleverna som blir våra ”testpatruller” längtar efter utmaningarna, att få hjälpa läraren med sin uppgift. Automatiskt har vi tagit svårare uppgifter än vi förr gjorde i undervisningen, vi har vågat utmana oss själva och det har gett resultat. Eleverna klarar undervisningen och ställer sig positiva, vi ser ett ökat lärande. Varje gång man hör att lärandet hos eleverna nått betydligt längre än man som lärare förväntade sig blir man så glad. Min erfarenhet som lärare i de lägre åldrarna har några år bakom sig(23 år snart) och jagläraravtryck blir fascinerad över vilka resonemang mina elever för idag, hur de tar sig an uppgifter, argumenterar och hjälps åt att lösa uppgifter. Tänk vilken matematik vi får fram genom detta! Vi ska dock inte glömma bort att vissa delar måste tränas och tränas för att automatiseras, strategier måste nötas in för att eleverna ska känna en säkerhet. går vi via uppgifterna som leder oss fram till att se just strategier så kan vi bygga undervisnigen på elevernas kunskaper och utmana utifrån detta.
Se följande inlägg i Läraravtryck: http://lararavtryck.moobis.se/orden-addera-och-skillnad/

Den positiva feedbacken så här i slutet av första modulen ger ny energi. Så mycket energi som gör att man helst av allt skulle vilja ägna sig ännu mer åt denna  form av fortbildning. Kollegial handledning ger så mycket mer och många ringar på vattnet som påverkar hela min undervisning. vi har inga lösningar men vi diskuterar allt i ett öppet klimat och vi har lyft oss från individnivå till att se hur undervisningen påverkar lärandet hos eleverna.

Lärarna som nu själva fortsatt har själva turats om att handleda sina grupper och har en fortsatt utveckling av sin undervisning. Nu är mycket upp till var och en hur mycket man vill ta undervisningen vidare, däremot så kräver modulens uppgifter att vi diskuterar undervisning och hur vi hanterar nya begrepp och situationer. Den utmaningen kan man inte bara låta vara den blir man automatiskt en del av.

Tack alla för en härlig hösttermin, nu ser vi fram emot om en vårtermin med modulen Problemlösning och Geometri.

Matematiktankar!

Att läsa olika inlägg på sociala medier, forskar rapporter, blogginlägg och  olika sorters pedagogisk litteratur sätter igång mina tankar. Dessa försöker jag automatiskt att koppla  till mina egna erfarenheter som lärare, 23 år i bagaget. Jag kommer aldrig att vara färdig med mitt lärande och min undervisning kan utvecklas så länge jag arbetar som lärare. Mitt mål är att få så många elever så långt i sitt lärande som det är möjligt. Provocerande kommentarer utvecklar mest för då måste jag verkligen fundera över hur jag tänker och varför jag gör som jag gör.

Jag har tillsammans med mina kollegor haft lärarhandledningar i ryggen och läroplanen är vi väl insatta i. Det är ofta en trygghet att ha något som man kan luta sig mot. Jag vet vilka områden vi kommer att behandla och jag vet vart jag vill att eleverna ska nå. Min uppgift är att lägga upp lektionerna så att både jag och eleverna får koll på var vi befinner oss i utgångsläget och att vi gemensamt kan se nästa nivå. Detta är inte alltid enkelt och det kräver flera olika steg och lektioner vissa gånger nästa gång kan det ta 10 minuter. Jag vill utmana eleverna, få diskussioner om talen, begreppen, strategier, metoder och kunna reflektera och analysera matematikinnehållet. Min uppgift som lärare är att vara vägen mellan det muntliga, bilderna och matematikspråket. Att få hjälpa eleverna att översätta till matematikspråket är en häftig resa att få vara med på.

Elevlösningar från åk1 på Toftaskolan i Ängelholm.

Elevlösningar från åk 1 på Toftaskolan i Ängelholm.

Mina bästa lärande situationer är inte när jag har planerat i timmar hur lektionerna ska utformas utan oftast de där lektionerna som jag funderar på utifrån att fått någon ide. Just nu är det matematiklyftet som ger mig flest ideer. När jag sitter tillsammans med alla de lärare som jag handleder får jag så många nya utvecklingsmöjligheter av mina lektioner. Ibland kanske jag i dessa lägen utmanar mer än någonsin, förhoppningsvis sporrar jag lärarna i grupperna lika mycket som jag själv sporras. Matematiklyftet är fantastiskt uppbyggt med dessa lektioner som ska genomföras utifrån de didaktiska eller strukturella  tankar som modulen bygger på. Eftersom jag handleder i 2 moduler så genomför jag uppgifter från olika delar så som det passar in. Jag tycker om att vi genomför problemlösning som utamanar elevernas tankar längre än vad vi hade gjort om vi bara sett till innehåller i läroböckerna. Jag vill inte se begränsningar alla elever ska utmanas och få resonera på sin nivå. Barn på förskolorna pratar delar tidigt i vardagliga situationer, när de kommer till skolan så ska vi leda dem in på nästa nivå. Vi lärare måste översätta och ge dem möjligheter att överföra sin kunskap till nya konkreta material. Vi utgår ifrån att begreppen vi använder inom bråk har eleverna hört länge –  vi ska här översätta dessa till matematikspråket och få eleverna att se den naturliga kopplingen mellan ordet och siffrorna och symbolerna. Ovan ser ni resultat av ett arbete med fjärdedelar och olika möjliga lösningar med kvadrater med 4*4 rutor. Eleverna fick både bygga med multilink-klossar och sedan översätt till samma former på papper.

När jag är på tå i mina tankar och undervisning kan jag inte alltid skriva ner min struktur på hur jag kommer att undervisa den växer fram i dialogen med eleverna. Detta är väldigt tydligt på tisdagar, då har jag nämligen samma lektion 3 ggr. Lärandemålen är detsamma men de blir aldrig identiska, det är så mycket intressantare och jag blir mer engagerad över att undervisa såhär. I starten av ett nytt område eller i slutet när något ska knytas ihop så utmanar jag gärna för att tydliggöra deras lärande både för mig själv och för dem. Jag har inte denna sortens undervisning hela tiden för vissa lektioner är träningslektioner då eleverna i lugn och ro får träna på det vi den sista tiden diskuterat och resonerat om.

 

Förstå och använda tal – en skatt för diagnos och analys

Förstå och använda talNär samarbete sker i utvecklingssyfte mellan kompetenser av olika slag sker ibland små underverk.

Att få förståelse för varför resultat ska samlas in, att få lärarna uppmärksamma på ”Förstå och använda tal-diagnosernas” syfte och verkan i den egna undervisningen har varit ett uppdrag jag haft under några år både lokalt på den egna skolan och även centralt i kommunen. Det har i omgångar irriterat mig att processen tar så lång tid och återkopplingen med tydliga diagram har inte kunnat levereras tillbaka till lärarna omgående. För att jag som lärare ska kunna se nyttan med ett analysredskap i min undervisning så behöver jag få tillbaka diagram direkt i anslutning till att jag registrerar mina elevers resultat. Då kan jag ta det till min undervisning och omedelbart omsätta det i praktiken.

När man bestämmer sig för att ta hjälp av den kompetens vi har i kommunen på RiKT(=resurs för IKT) och får gehör för tankar och sedan hjälp som visar  på förbättringar som blir så rätt, då blir det glädje och lycka. Att äntligen vara nära att nå mål och vision för ett långt arbete känns så skönt, när man diskuterar och pratar samma språk som ger ett tydligt resultat.

Vad kan bli bättre än att läraren vid inmatning av sina elevers resultat får ett tydligt stapeldiagram för dels hela gruppen, flickor och pojkar för sig och dessutom ett spindeldiagram som påvisar hur stor procent av eleverna som lyckat på varje enskild uppgift?

spindeldigramNu har vi nått fram så detta sker , varje skola kommer att få sin egen mall, de får analysredskap som de direkt kan använda sig av. Vill man se resultaten från sina diagnoser även på vårterminen så är det bara att använda mallen och få fram lika snygga diagram.

Utveckling sker när vi samarbetar över gränserna på alla håll både inom skolor och mellan skolor. Lägger vi in resultaten så de blir synliga för alla kan vi ta lärdom av varandra, hjälpas åt att höja resultaten och följa eleverna i både högre och lägre årskurser.

När vi som arbetar med utveckling av olika slag samarbetar sker även utveckling av den delen. Vi hittar vägar där vi kan hjälpas åt där de olika utvecklingsområdena sammanflätas och ger större och bredare möjligheter genom analyser att öka kompetenserna i verksamheterna.

Det som nu blev resultatet hos oss gör att vi kan tänka i vidare perspektiv och se till att utveckla nya hjälpmedel för lärarnas analysarbete av den egna undervisningen. Ett analysarbete som är viktigt för elevernas individuella kunskapsutveckling i slutänden. När lärare börjar se resultat och utifrån dessa förändrar och utvecklar sin undervisning då får vi chansen att se ett ökat lärande hos eleverna. Kan vi som lärare vara öppna och diskutera våra resultat och samarbeta så blir det ett kollegialt lärande med än större effekter.

Tilläggas till detta ska göras att resultaten samlas in avidentifierade och endast pojke/flicka är skrivet. Varje lärare kan själv däremot ha med namn på sina elever så länge de vill och utifrån detta hantera även individuella skillnader.

Tack till Stig Hasselgård som såg möjligheterna och vinsterna med detta och som nu gjort våra snygga mallar och dessutom fixat till årets resultat väldigt kvickt!

Mönster & algebra & synligt lärande!

Vi är i starten av ny modul av matematiklyftet i mitt egna arbetslag samtidigt som jag handleder i taluppfattningsmodulen igen med lärare som precis nu startar matematiklyftet. Det ger mig dels en utmaning i att hålla isär de olika modulerna men också en möjlighet till att se gemensamma utgångspunkter. Här har jag redan fått mig en funderare, är det så att man kan starta med vilken modul som helst eller finns det en fördel att starta med en viss modul? Jag kör en helt ny grupp även med algebra modulen, det är lärare som kommit nya eller haft andra uppdrag tidigare på de skolor där man startade matematiklyftet förra läsåret och nu är inne på år 2. Vi har valt att se till att de ligger i fas med sina kollegor för att underlätta arbetet i klasserna. Jag kan redan se att det finns svårigheter i algebra modulen som inte uppstår på samma sätt i taluppfattningsmodulen. Tidigt ska man fylla i lektionsplaneringsprotokoll och observationsprotokoll där det är en fördel om du läst taluppfattnings delen tidigare. Därför har jag nu valt ut några texter som vi tar från den för att det ger en bra introduktion till bla dessa protokoll.

Är det någon mer som har samma erfarenhet?

Mönster är en start för eleverna och mig som lärare till algebra. Dessutom är arbetet med likhetstecknet en väsentlig del här. I en uppstart av ett nygammalt område backar jag alltid för att ge eleverna en chans att väcka och plocka fram de delar som de just nu behöver för att lära nytt. Dessutom har jag mer och mer börjat använda mig av kortare startuppgifter för att vi ska vara fokuserade på rätt saker och kopplar alltid tillbaka innan och efter lektionerna till vår aktuella matris. När arbete synliggörs tillsammans med en bedömning får jag elever som är mer fokuserade och mer med mig i arbetet. Detta är delar som jag egentligen skulle vilja få mer kontroll på, tanken slår mig titt som tätt, tänk om någon utifrån hade kunnat observerat och ge mig fler utmaningar till förtydligande och diskutera om det är så här eller är det bara min känsla.

Sista tiden har jag läst Dylan William, John Hattie och Helen Timperley. flera olika tankar sammanfaller när budskapet landar i mig. Alla är för synligt lärande och ser att undervisningen lärandet sker delvis i cykler där man gör omtag. Värdegrunden och klassrumsklimatet är väldigt väsentligt i lärandet och när vi vill att eleverna kommunicerar och för dialoger om just detta med varandra, ett tillåtande klimat där varje individs åsikter har en plats. Vi lärare måste styra dialogerna och diskussionerna så att det är öppna frågor utan direkta svar, då får vi eleverna att våga tycka till. Samtidigt har jag läst och återkommer ofta till AnneMarie Körlings böcker och blogg som känns så verklighetsnära för den verksamhet vi har. I dialoger med andra lärare är det just bedömningar, värdegrunden och analyser som nu öppnar upp tankar och sätter igång proIMG_4455[1]cesser.

Då dimper det ner en ny bok ”Hjärnkoll på skolan” av Martin Ingvar och Gunilla Eldh, de omnämner den här lilla oskyldiga bloggen som inspiration på hur man kan göra. Glädjande! Tack AnneMarie Körling som gjorde mig uppmärksam och skickade boken! :-)))

På flera håll runt om sitter vi och skapar våra egna sätt att synliggöra lärandet på och jag ställer mig frågan då och då:

Måste vi alla gå igenom processen eller är det så att vi här borde ha tydligare mål för att likvärdigheten ska bli fulländad?

Ny energikick!

Glädje, lycka och ENERGI! sammanfattning från fredagens RUC möte på Halmstad högskola. Som vanligt möts vi  matematikutvecklare från Kungsbacka i norr till Ängelholm i söder tillsammans med RUC för att delge varandra erfarenheter och för att diskutera gemensamma satsningar. Det är högt i tak och det är många tankar som kommer upp, som får lite näring och bekräftelse.

Jag går alltid ifrån dessa möten med en tillfredsställande känsla som lyfter mig. Nu ska det planeras vidare i Ängelholm och vi ska styrka det arbete vi redan håller på med innan vi går in på nya vägar. Däremot vill jag utöka så att vi får med F-klassen i vårt tänk. Jag vill utveckla lärandet i matematiken redan tidigt i barnens skolgång. En lärandegång för eleverna så att måluppfyllelsen höjs för att eleverna ska nå så långt det bara går.

Handlingsplaner och projektplaner kontra Timperleys cirkulära omtag blev samtalsämnen och tankar som nu tas tillbaka för att fundera över hur vi har det i vår egen kommun med just den biten. Tänker att detta går cirkulärt samtidigt under en projektplan och att vi också måste tänka på tidsaspekten för att få något att bli mer än initierat. Att få nå fram till en kultur som finns och används på skolan och i kommunen. Detta tar tid och det måste det få göra dessutom måste alla vara ägare i processen annars sker ingen förändring och framgång.

Förstå och använda tal diagnoser var spindeldigramett av samtalsämnena och där kunde jag med glädje visa på hur vi i Ängelholm fått till spindeldiagram som är lätta att analysera och sedan kunna omsätta i praktiken. De är dessutom jämförbara över tid och vi kan följa eleverna från åk 2 via åk 4 fram till åk 7 för att se hur lärandet utvecklas hos dem. Här kan vi utveckla oss och ta hjälp av varandra inom kommunen för att se styrkor som vi kan lyfta så att vi slipper fallgroparna.

 

Tack för stöd och jag mår BRA!

Allra först till er som läser och som jag vet undrat hur jag mår: Jag mår hur bra som helst och är bara så glad att jag var med på intervjun, för helgen har verkligen visat att det behövdes! Kram och tack!

Herregud vilken fart och vilka konstiga vägar diskussioner kan få på grund av en artikel – Förstelärare – Jante frodas i lärarummet! Om någon inte läst finns artikeln här: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2014/05/08/jante-frodas-lararrummet

Vill poängtera följande efter att den värsta uppståndelsen lagt sig:

Artikeln är skriven utifrån att jag tillsammans med Jessica Kangro blev intervjuad av Helsingborgsdagblad i juni månad 2013 om våra tjänster som förstelärare. Det som uppmärksammats var de inlägg som den artikeln fick.
I samband med att jag fick förstelärartjänsten skrev jag också ett blogginlägg som återfinns på min blogg om hur jag kände det just då när det var nytt och få tjänster fanns. Detta var anledningarna till att jag kontaktades.

Ingressen till artikeln är journalistens ord inte mina, det är hennes sammanfattning utifrån det material hon har om tjänsterna.

Min situation idag som förstelärare ser inte ut som den gjorde i starten och ju fler vi blir desto lättare kommer det att bli att hantera de situationer som uppstår. Jag har tur som arbetar på Rebbelberga skola tillsammans med de kollegor jag har i mitt arbetslag och på min skola. Intervjun gjordes med ett backspegelperspektiv!
Att jag ställer upp på denna intervjun är egentligen beroende på det som i fredags och lördags hände i sociala medier. När jag fick frågan tvekade jag inte en sekund precis med tanke på detta. Ute i vårt samhälle finns så många bra lärare och förstelärare som inte behandlas med respekt och hänsyn för den de är precis som alla andra runt omkring har rätt att bli behandlade. Förstelärare är tjänster man söker och får, man bestämmer inte själv mer än att man vill söka tjänsterna. Men det innebär tydligen plötsligt att en del tycker sig ha rätt att ge sig på personer och försöka trycka ner dem ordentligt. Läroplanens olika delar gäller oss lärare och vuxna i skolan också!

Jag hoppas att artikeln stärkt någon därute och att ni får det stöd ni behöver! Vi måste våga glädjas över både vårt yrke och våra tjänster!

Tack Marianne och Pedagogiska Magasinet för att ni lyfte denna ömma punkt det behövdes!

Sammanfattningsvis så vill jag tacka alla för den stora massans positiva feedback! Edward Jensinger skrev igår ett inlägg på sin blogg om tjänsterna, som alla borde ta del av, http://edwardochskolutvecklingen.blogspot.se/2014/05/1e-larare-rockstjarnor-och-hyllningar.html

Vilket flera av oss förstelärare och många andra TACKAR FÖR!