Jag har det bästa jobbet, men…

Varje dag möter jag elever, kollegor och föräldrar som ger mig så mycket tillbaka, leenden, positiva ord, nytt lärande detta händer oftast flera gånger om dagen i små portioner och gemenskapen tillsammans lyfter oss.

Jag tror inte det är många som vet hur en dag på en skola kan se ut. Visst undervisar vi och vi ser till att eleverna lär sig, men allt annat. Morgonen startar ofta med att någon behöver en kram eller berätta något , kanske ger vi en hjälpande hand på vägen in till skolan/jobbet. Vi ser varje barn och ser till att de har det så bra det går hos oss. Från den stund vi kliver in på skolgården är vi igång och eleverna är i fokus. Efter en snabb tur in till arbetsplatsen för att lämna väskor och material som varit hemma för den delen av jobbet, så hinner vi avhandla hur vi mår, om någon vuxen behöver täckas upp för, är någon elev sjukanmäld, se till så att inte material som behövs i undervisningen krockar med att någon kollega behöver det samtidigt – då får man styra om eller dela upp så vi i alla fall får lite var.(Ett litet axplock från de första 10 minuterna, ibland dyker kollegor upp som behöver någon info eller hjälp med något….) Nu är det dags att öppna upp klassrummet. Ibland får vi starta dagen med att plocka undan i klassrummet, för de(elever från årskursen som går på fritids på eftermiddagen) som var där sist dagen innan har ibland missat ett legobygge eller pågående teckningar som ligger framme. Ibland måste man ställa i ordning möbler för att dagen ska kunna starta på rätt sätt utan onödiga störande moment. Nu innan eleverna kommer in ska frånvaron kontrolleras. Sakta och lugnt hälsar vi på varandra när vi går in, ögonkontakt är viktig för att visa hur vi mår just idag, någon meddelar vad som hänt tidigt på morgonen eller har lapp från hemmet om info till oss. Detta är en viktig stund som inte ska stressas igenom samtidigt som alla ska få sin lilla möjlighet att synas för oss lärare innan de kommer in. Nu startar morgonpasset och förhoppningsvis flyter lektionen på utan några avbrott. När det är dags för första rasten brukar eleverna ta en frukt innan de springer ut för att få röra på sig och leka en stund. Vi hjälper då till att dela frukt, fixa frukt till den som inte har eller en macka istället, ofta fixar vi detta samtidigt som vi själva har rast eller är på väg ut för den så viktiga rastvärden. Vårt eget kaffe häller vi upp i farten, tar med oss ut eller dricker samtidigt som vi fixar så att eleverna har det bra. På vägen ut knyter vi en sko eller letar upp en jacka, hjälper någon som behöver lite stöd för att komma hela vägen ut. Väl ute gäller det att snabbt identifiera läget och se var övriga vuxna finns och sprida ut sig där det behövs som bäst just denna dagen. Under rasten hjälper du till där det behövs stöttar de som behöver och säger några ord till elever som springer/går förbi. Samtidigt som man är rastvärd får man ställa in sig på nästa lektion och förbereda sig för undervisning. När det är dags att gå in ska ”klockan” lämnas till den elev som ska se till att alla uppfattar att rasten är slut och nästa lektion börjar. Ett öga där det behövs när leken måste avbrytas för att rasten är slut samtidigt som jackan åker av. På vägen till klassrummet tar man med sig material som behövs och dricker ur de sista dropparna kaffe, som nu är rätt kallt…

Det här är dagens första 2 timmar, resten flyter på i samma fart. Jag älskar det och jag går oftast till jobbet med ett leende.

Att jag inte hinner sitta ner och ta min förmiddagskaffe eller att ens hinna dricka det varmt gör inget. Jag gnäller inte heller över att min arbetsplats inte har en större skärm och ”dockningsstation” för ergonomin utan de timmar som sker där framför laptoppen med böjd nacke vid ett litet skrivbord på en stol som går halvbra att ställa in efter min kropp gör jag utan att ställa några krav på min arbetsgivare. Jag vet att skulle vi göra det då hade det varit ännu tuffare för oss att få ihop ekonomin för inköp av material till våra elever, material för att ge eleverna bästa möjliga kunskapsutveckling, vilket är så mycket viktigare.

Jag använder allt som oftast min egna privata telefon för att nå föräldrar eller för att låna ut till elever som behöver ringa sina föräldrar under min arbetsdag. Vi har en telefon i varje arbetslag med över 10 olika pedagoger och ca 90 elever vilket gör att det skulle ta timmar vid slutet av dagen om vi skulle vänta på en telefon. Jag gnäller inte för detta heller.

Jag vänder och vrider på min arbetstid så att det blir bäst för verksamheten, vissa dagar kan en planering gå åt till samtal med elev eller elever som just den dagen behövde det, då kommer det före min planering som då får ske på kvällen istället. Jag gnäller inte för detta heller.

MEN…….!!!!

När det plötsligt kommer oväntade skyltar i form av en liten summa parkeringsavgift på alla parkeringsplaster runt skolan så blir man ledsen och känner sig överkörd. Under snart 28 år har vi aldrig haft några bekymmer med att parkeringsplasterna är upptagna av andra än oss som jobbar på skolorna runt parkeringarna dagtid. Det handlar inte om mänskliga rättigheter, inte om att inte ha råd med avgiften, inte heller om att sänka koldioxidutsläppen(det hjälper knappast om lärarna på 2 grundskolor och en förskola ställer bilen hemma, ca 160 personal – fast wow tänk om…..), inte om att VDn betalar sin egna garageplats(det hoppas jag verkligen!) och inte heller om att denna fråga tagit orimliga proportioner från vårt håll.
Det är inte heller vårt fel att Ängelholmshems hyresgäster hellre står vid Kungsgårdshallen än betalar p-avgift hos sin hyresvärd. Vi avgiftsbelägger ingen.

Det handlar om likvärdighet, rättvisa och att ha en attraktiv arbetsplats där personal och föräldrar till alla elever har samma rättigheter som på övriga enheter i kommunen. En tillgänglighet som gör det lite enklare på så många olika sätt. En liten ruta, en parkeringsplats!

Vi bor i en liten kommun som inte ska behöva ha dessa p-avgifter på kommunens egna arbetsplaster. Kommunen äger Ängelholmslokaler och vi är anställda i kommunen. Tydligen gäller inte samma regler för all personal på alla kommunens enheter, bara 100 meter bort får personal på ett kommunalt äldreboende parkera gratis, Ängelholmslokalers egna personal har också avgiftsfri parkering utanför sin arbetsplast. Nej, det är dags att göra om och göra rätt, fortfarande har jag inte mött någon som inte håller med oss i detta.

Vi kan alla fatta dåliga beslut och vi kan gå starkare ur det om vi erkänner och gör om, så nu behöver Ängelholms lokaler göra om och göra rätt.
Att sätta p-avgift på övriga grundskolor och förskolor är lika tokigt, så fundera inte ens på det.  Att ändra tiden så att det återigen skulle drabba idrottande ungdomar är inte heller en lösning.

Kommentera