Jag är stolt över att vara lärare!

Jag är lärare för att jag älskar mitt jobb. I omgångar har jag haft tankar på att göra något annat. Speciellt har tankarna på att starta ett konditori med mina härliga kollegor funnits från och till , men vi slutar alltid våra funderingar med att vi då kommer vi att sakna allt vi har i skolans värld. Alla goa ”ungar”, kramar, tacksamhet, kunskapsinhämtning, att ingen dag är den andra lik, diksussioner med kollegor om undervisningens kärna mm listan kan bli lång.

Blev idag lite ledsen över konversationen mellan 2 kvinnor i omklädningsrummet på F&S. Man diskuterade den ena kvinnans dotters yrkesval. Hon hade precis tagit studenten och sökt in till lärarhögskolorna. ”Arma stackare hon ska gå och bli lärare. Ja , hon har ju alltid haft den drömmen det är ju synd….hon kunde ju gjort något vettigt med sitt liv”. Jag kunde inte hålla tyst(har lite svårt för det ibland, kan man tycka) trots att jag inte hade med samtalet att göra. Jag sa att då blir hon säkert en jättebra lärare och det behövs! Det behövs människor som vill och älskar att jobba med utveckling, de som vill arbeta med elever.  Ja, det blev tyst efter det och jag hoppas mamman till dottern fick något att tänka på. Förhoppningvis går hon hem och ber om ursäkt, tyvärr tror jag inte det.

Hur många ungdomar finns det där ute som vill bli lärare men som stoppas av sina föräldrar och av vänners negativa kommentarer om vårt yrke.

När jag efter mitt F&S-pass kom  hem började mina funderingar, hm kvinnorna som pratade en måndag morgon på ett F&S-pass kl. 8.15 och sommarlovet har precis startat- tänk om de var lärare själva! Stackars elever!

Jag älskar mitt yrke, sedan jag var 5-6 år har jag alltid velat bli lärare. Det fanns väl några år när jag skulle bli farmaceut under gymnasietiden, men som tur var så hade jag en mamma som fick mig tillbaka till lärartankarna igen. Min mamma fick inte/hade inte möjlighet att läsa till lärare och det hade alltid varit hennes dröm, därför hade hon under hela min uppväxt stöttat mig men inte påtvingat mig min önskan. När jag på sommaren efter gymnasiet inte hade kommit in på farmaceututbildningen, kom hon med förslaget att jag skulle söka in till lärarutbildningen i Växjö som annonserade efter 1-7 ma/no lärare. Jag kunde ju testa på om jag trivdes annars var det ju bara att hoppa av. Min mamma var klok, ibland tror jag att hon visste att jag skulle vara fast bara jag kom dit. Jag älskade ju barn och hade ju haft den där drömmen tills det bara var några månader kvar på naturvetenskapliga linjen på gymnasiet, då var det som om alla mina vänners önskningar blev mina också. Sagt och gjort ansökan skickades in(med post på den tiden) och bara 2 dagar senare var jag antagen till lärarutbildningen för grundskollärare 1-7 med Ma/No inriktning. (När flyttlasset gick till Växjö kom brevet som sa att jag var antagen på farmaceututbildningen, pappa undrade om han skulle köra till Växjö eller Stockholm…)Efter första praktiken var jag fast och det är jag än idag. Aldrig att jag byter bort mitt jobb – jag älskar det! Mina egna barn brukar tycka att jag är knäpp först gå i skolan själv och sedan välja att jobba där också – fast de är ganska nöjda de också när de är i skolan nu för tiden och knäpp det kan jag stå ut med att vara som mamma för vilken mamma är inte det.

Det finns väl inget härligare an att få vara med om elevernas utveckling. Deras första läsning när de precis har knäckt koden och bara läser och läser och läser. När de kommit på att de själva lärt sig något nytt, kanske något som varit lite jobbigt men som tillslut efter mycket träning fört dem vidare i utvecklingen.

Idag är läraryrket helt annorlunda mot vad det var när jag började för lite mer än 20 år sedan. Det är på gott och ont det ändrats men mest gott. Eleverna är idag med och ser sin egen utveckling på ett helt annat sätt än vad de var bara för 10 år sedan. De vill komma vidare det är så tydligt för dem när de kan se nästa steg i sin utveckling. Barn vill lära sig bara de blir motiverade på rätt sätt. Det är där vi har vår uppgift som lärare att inspirera och ge dem de oilka verktygen de behöver för att utvecklas vidare.

Kommentera