Min träningsresa!

Ett annorlunda inlägg!
Det kommer inte att handla om skolan utan om den delen som gör att jag mår bättre och bättre!

Att träna har alltid funnits mer eller mindre i  mitt liv men det har varit i mån av tid. I våras bestämde jag mig för att få ordning på träningen och att den skulle bli kontinuerlig. Jag ville kunna sätta träningen före andra saker i mitt liv som inte var lika viktiga. Twitter var redan en del i mitt liv och via #twitterpepp , som startades av @ottobergman någon gång under våren, var vi flera som sporrade varandra till träning. Det var en effektiv sporre att läsa om att den och den hade varit ute på en pw, löparrunda eller spinning mm. Om de kunde och orkade så orkade väl jag… i alla fall en liten runda. Eller när man lite orkeslös skrev nej idag blir det inget och flera som återkopplade klart du ska ut nu ta en liten runda. Den där SONY DSClilla rundan tenderade att bli den vanliga pw rundan på 5,6 km. Tänk vad häftigt det är att vi nu bara är fler och fler som hittar till #twitterpepp och sporrar varandra! Tack till alla ni därute på Twitter som peppar mig vidare! Även Facebook har blivit en pepparplattform, positiv feedback och att få läsa om löpning och träning gör ju att man blir glad.

Familjen var på och både mannen och äldste sonen hängde på på pw rundan runt Skeppis(Skepparkroken) på 5,6 km. Detta gjorde tillsammans att man orkade igenom de där stunderna då motivationen inte fanns. Under vintern är det nog mest jag själv som tagit mig till spinning, gym eller i olika väder tagit mig ut en runda kort som längre.

Efter sommaren ändrade jag även på några saker i min ”kost”. Allt godis och all läsk undviks vilket gjorde att jag också blev av med kroppsvikt. De första veckorna hände ingenting och då kom frustrationen, man tycker ju att något borde hända när man vet att det inte gått en dag utan mängder av choklad och även lösgodis. Läsk har jag aldrig druckit mycket men lite då och då. det tog nästan 6 veckor innan de första kilona rasade av mig. Nu lättare i kroppen och kanske man kunde börja springa också…..

Jag startar varje morgon med en Oatlydrink på banan, jordgubbar och ekologisk Oatly tillsammans med lactosfri yoggi med myssli. Nu får jag energi som gör att jag orkar mer och mår bättre, magen krånglar inte och jag håller mig hyfsat strikt mjölkfri vilket hjälper till. Jag väljer också att till största delen avstå från färskt bröd, bara några gånger äter jag en fralla eller limpskiva. Även här märker jag skillnad min kropp mår bättre utan bröd och jag orkar mer. Oftast byter jag bara ut det mot färsk frukt. I övrigt äter jag som vanligt kanske något mindre men det beror nog mer på att jag blir mätt fortare.

Nu ska jag alltså springa tjejmilen, det bestämdes en kväll i höstas över FB. Galet 1 mil löpning frivilligt! Herregud är det ålderskris eller vad är det som händer! Anmäler mig till att springa 1 mil!!! Springa har inte varit min grej, det kan min pappa intyga. Som han har försökt under alla mina år i Karlskrona att få mig med på sina löparrundor, han har sprungit med mig, fått ut mig i spåret men det har aldrig fungerat någon längre tid. Det var nog en liten sorg i hans löparhjärta, van att springa 3-5 mil i veckan. Numera kan han inte löpa pga sitt hjärta han får nöja sig med pw men han är lika flitig nu, jag lovar det är inte många 75 åringar som är så vältränade. Nu glädjs han över att hans dotter fått på sig skorna och att det verkar som om det kommer att hålla, så här länge har det aldrig fungerat! Jag haSONY DSCr en önskan, som tyvärr inte kommer att gå eftersom han inte får springa, tänk att få springa första milen med honom han som varit med från början och velat få igång mig. Kanske i alla fall kan göra det i mina hemtrakter antingen i skogen på Knösö eller på Västra Mark där löparspåren finns. Mitt älskade Karlskrona ska verkligen få första milen! Bestämde det precis! Första helgen i april är det dags!

Igår fick vi(mannen och jag) förfrågan om vi inte skulle hänga på Änglamilen. Snabbt svarade jag:
– Ni är galna, icke sa Nicke!
Men bara några sekunder senare var det något som kom över mig, klart jag ska! Ska jag springa en mil i september så är det ju faktiskt bara att sätta fart. så nu är beslutet bara om det ska bli 5 km eller 1 mil i maj när loppet går. Oj, vad jag velar! 5 km känns lite klent och rundan känner jag till utan och innan, har gått många gånger med elever. Rundan på 1 mil ser så backig och okul ut. Tänker att detta är nackdelen när man känner till hur det ser ut där man ska springa.

Jag förundras varje fredag när jag storhandlar till familjen över att vikten i min kasse med yoggi, mjölk och proviva väger lika mycket som jag tappat i vikt…. då blir man chockad över vikten man burit på i onödan.

Nu är träningen ett gift kan man säga. Utan den blir jag rastlös, frustrerad och antagligen också otrevlig!

Snart ny runda ska bara sköta lite tvätt först!

Kramar och ut på en liten runda nu vet jag! En promenad kommer vi alla att må bättre av!

Kommentera