Kängurudagen på Rebbelberga skola – ett analogt escape room

En fantastisk dag – en hel dag med matematik för alla elever på vår F- 6 skola! Rena rama lyckan och vilket gensvar, vilket lärande, vilka grymma elever, wow-känsla under hela dagen. Vår skolas vision fanns levande under hela dagen hos alla såväl personal som elever:
Under året har idén om en matematikdag grott och under matematikbiennalen  kom underlaget för planering till. Främst var det Lina Boman, som har funderat och då och då frågat oss i mattegruppen om vi inte skulle kunna ha en matematikdag. När Känguruproven skulle beställas i början av vårterminen kom idén att dessa skulle vi kunna använda – men hur? Tidsaspekten gjorde att vi insåg att årets tester skulle vi inte kunna använda tyvärr.

Vi var tre lärare som åkte till årets matematik biennal – Sameh Ekström, Lina Boman och jag, vi fick massor av goda idéer med oss. Under sista dagen snickrade Lina och Sameh ihop en stomme till vår kängurudag med idéer från olika föreläsare som vi lyssnat på. En GOTD med fakta om Australien blandat med olika matteövningar på olika nivåer. I starten hade vi en tanke på att göra ett digitalt escape room men det blev ett minst lika bra analogt escape room.  I fantasin flög hela skolan iväg på en rundresa i hela Australien. Fakta om olika platser blandades med matematikuppgifter under en hel skoldag. Marcus Jacobsson gjorde ett schema för dagen, ca 580 elever skulle slussas runt på olika stationer, till slut så fanns det 6 stationer – i varje klassrum 3 uppdrag, lunchen och 2 utestationer – ett pussel som funkade utmärkt. Lunch serverades ute av köket, som också ställde upp lite extra den här dagen och serverade supergoda grillade hamburgare till både vår f-6 skola och vår grannskola med ca 500 elever i åk 7-9. 

Vi använde oss av spel, ekvationer, sudoku, sant eller falskt övning och geometriproblem. Alla uppgifter fanns på olika nivåer för att alla skulle kunna vara med. 

  • Spelet fick vi från en föreläsning av Maria Lindroth och Per Berggren på matematikbiennalen.
  • Sudoku – Tyvärr kan vi inte dela med oss av sudokun för de har vi tagit från vårt läromedel Favorit matematik. Det finns bra sudokun på olika nivåer i läromedlet vilket gjorde att vi med lite pyssel kunde se till att få samma kod oavsett nivå på sudoku.
  • De geometriska problemen har vi hittat på olika ställen, bla i NCMs strävor och hos Ulrica Elisson, Ullis skolsida.
  • Ekvationerna är egen tillverkning.
  • Sant eller falskt uppgifterna är från mina tidigare kort och från Ullis skolsida.

Här hittar ni

  • presentationen:

https://docs.google.com/presentation/d/1cIuNOMBVBdK7AQ8VfHE4CjRoMedigVxrBbI1fPclDVg/copy

 

Ny energi och gemensam omtanke!

För någon vecka sedan fick jag ny energi! Ibland kan kortare samtal med en eller flera personer tanka på med positiv energi och plötsligt så ser man möjligheter till nytt igen. Tack till mina inspiratörer!

Visa omtanke om varandra och ge feedback som leder forward. Detta är en ekvation som är svår och samtidigt kräver så lite. Att ge något som du själv behöver ger ringar på vattnet och sprider gemenskap. Ser vi i skolan alla barnen som våra barn ger dem ett leende, hjälper de som behöver det, säger något litet för att skapa kontakt då ser också barnen oss alla på skolan som lärare som ger dem stöd. Arbetslagets lärare kommer att betyda mest men vi kan stötta varandra och ge alla elever något.

En fredageftermiddag när jag storhandlat och är på väg ut från affären kommer en elev från skolan hoppandes efter sin förälder: ”Eleven ser upp och stannar till och ropar:
– Hej, Hej! hälsar eleven glatt och ger mig ett leende.
Ropar sedan till föräldern som gått vidare:
– Henne känner du inte!
– Nej, svarar föräldern och ser sig om och ler mot både mig och barnet.
– Det gör jag! säger eleven stolt och vinkar till mig. ”


En elev som fick ett plåster och rentvättat skrapsår på rasten tidigare under dagen, men i övrigt har vi bara mötts när vi passerat varandra i skolans utrymmen. Så lite som betyder så mycket för oss båda, nu hälsar vi på varandra när vi möts och ofta säger vi något litet till varandra. På rasterna springer eleven ofta förbi och vill ha en kort men ändå kontakt.

Vi måste se alla elever som våra och inte bara de som jag har i min egna klass som mina! Detta kräver samarbete över gränserna, öppna rum och att våga be om hjälp. Öppet klimat där alla utbildade pedagoger hjälps åt blir en styrka. Oavsett vem som råkar vara mentor/klasslärare så är vi vuxna på skolan ansvariga för att ge eleverna utbildning och möjligheter att utvecklas. Vi som jobbar på skolan måste öppna ögonen och se alla både elever och vuxna.

Jag tror på det kollegiala i flera avseenden, vi måste stötta varandra och hjälpas åt. Jag tror att det smittar av sig på eleverna, ser de att vi vuxna samarbetar kommer de att tro på och själva se det som en vinning att hjälpas åt. Under läsåret som varit har vårt arbetslag vuxit sig starkare och starkare, vi har ju mer vi lärt känna varandra lärt oss att stötta och hjälpas åt med både undervisning, elever och arbetsuppgifter. Vi har fått ro i arbetet och det smittar! Vi ser att även eleverna sakta men säkert finner en ro och de ser mer och mer alla elever i årskursen som kompisar och inte bara klassens elever. Tills sist finns önskan om att eleverna ser hela skolans elever som kompisar, då först när de ser sig som ett lag där alla är viktiga har vi nått målet.

Vi vuxna är förebilder och alla vet väl att barn gör inte som man säger de gör det man själv gör! Detta lärandet måste börja tidigt, redan i yngre åldrar under förskoletiden. Både föräldrar och pedagogerna i förskolan och skolan måste hjälpas åt, det fungerar bäst om vi hjälps åt.

Önskar att få fortsätta i detta kollegiala samarbetet som också ger oss en utveckling i undervisningen och en tydlighet mot eleverna att samarbete är viktigt. Jag gillar när eleverna självmant går till vilken vuxen som helst och att vi är så samspelta att vi mer eller mindre ger samma svar oavsett om det är en kunskapsfråga eller en socialt relaterad fråga. Detta kräver diskussioner som utmanar i barnsyn och ett öppet klimat där vi kan och vågar säga vad vi tycker. Jag anser att motargument är det bra för det är då jag utvecklas och det är då jag utmanas i mina egna åsikter. Ett sätt att samarbeta är att även i de yngre åldrarna tänka på ämneskompetens och att dela in eleverna i grupper oavsett klasstillhörighet, inget ska vara statiskt det ska fungera som lärandegrupper. Att som lärare kunna koncentrera sig på att undervisa i färre ämnen men fler elever ger en möjlighet till bättre undervisning och en chans att använda learning study-tekniken för att förbättra undervisningen. Detta kommer att ge både elever och lärare en förbättrad arbetssituation. Samarbetsstrukturer som används ämnesövergripande, som stöttar eleverna och ger dem verktyg i sitt samarbete ger undervisningen en hållbar struktur och likvärdighet som är viktig.

De här tankarna kan man även få att genomsyra undervisningen på hela skolan/rektorsområdet genom kollegiala diskussioner i grupper. Jag tror att om vi hjälps åt från grunden kan vi också få en gemensam känsla och undervisning som stöttar alla elever. Vi måste våga öppna upp och ge möjlighet att lyfta det vi misslyckas med(för det gör vi alla!), när vi ser det som vi behöver förbättra då kan vi utveckla. Här är filmning ett verktyg som är oerhört effektivt och synliggör så mycket. Just nu har vi ett utvecklingsprojekt där vi ska utveckla något som vi ser som ett problem i vår undervisning och vi har genom filmerna fått syn på en hel del saker. Både i innehållet, hur det presenteras, hur eleverna responderar på våra uppgifter och hur undervisningen utvecklas när vi förändrar den. Förändringen behöver inte vara stor men den behöver man hålla i och den har i vårt fall varit ämnesövergripande i form av strukturer som eleverna känner igen. Jag ser fram emot när alla ska synliggöra sina undersökningar och när vi får ta del av varandras lärdomar. Tänk så många undersökta utvecklingsområden vi då får i vårt kollegium (ca 550 elever f-6, ger många lärare som arbetar med sina utvecklingsområden)! Vi lär av varandra och då utvecklas vi tillsammans!


Lågaffektivt eller bara ordning och reda?

Det är ett intressant flöde just nu i sociala medier.

Bedömning och betyg med tanke på de nya allmänna råden om dessa, ger så mycket tyckande. Vad jag tycker spelar egentligen ingen roll men jag måste göra mitt bästa för att följa dem och tolka råden tillsammans med mina kollegor. Min inställning är att se till att göra ett bra jobb utifrån förutsättningarna.

Lågaffektivt bemötande betyder olika för de som tolkar texterna. Tolka och sätta betydelsen på sin spets åt olika håll är skolsverige experter på. Det är väl självklart att ingen vuxen vill sätta igång elever och få utbrott eller negativa reaktioner i klassrum eller under lektioner. Ska vi då alltid köra med lågaffektivt bemötande? 100% av tiden? Har alla elever nytta av ett lågaffektivt bemötande? Många frågor med minst lika många svar. För det är ju så individuellt, vi är ju människor både elever och vuxna i skolan och vi agerar därefter. Vissa regler och ramar mår vi bra av, dessa inger en trygghet och vi vet vad som förväntas av oss. Det kan vara att passa tider, respektera varandra, följa uppsatta regler på skolan eller i samhället. Jag tror att både vuxna och barn mår bra av ordning och reda, min uppfattning är att även elever med olika diagnoser eller problem gillar att veta vad som gäller, de vill ha ramar.  Mycket forskning och tips från barnpsykologer i media runt barns beteende resulterar i tips om att barn behöver redan från tidig ålder lära sig sociala regler och ramar. De behöver få nej, de behöver lära sig att man inte kan få göra allt, anpassa sig till normerna runt omkring. Läste en artikel från en dansk forskare(har tyvärr glömt namnet) som menade på att förskolans huvuduppgift borde vara att ge barnen normer och sociala regler för att kunna samspela med andra, samtidigt mena de han att detta missade man idag för att fokus även i förskolan nu var att man skulle inrikta sig på lärande. Att det sedan kan vara svårt att följa ramarna och att testa om ramarna håller är en del i samspelet med andra människor. Eller är det så att vi övertolkar det lågaffektiva? Ja, det tror jag! Jag tror att vi måste hitta balansen även i detta precis som i allt annat. Skolsverige har som vanligt en tendens att svinga pendeln i maxläge. Det gäller att lära känna sina elever att ge dem möjlighet att känna sig trygga tillsammans, ge dem en värdegrund som de har nytta av resten av livet. Visa dem att de kan lita på dig oavsett om det är en lärande situation eller rast aktivitet, tillsägelse eller bekräftelse, välkomnande eller adjö. Jag hoppas att mina elever minns sin skolgång tillsammans med vårt arbetslag med glädje.

Hur blir det om vi har ett lågaffektivt bemötande och samtidigt börjar tillåta mer och mer?
Hur ska eleverna förstå att jag undviker att säga till en elev som sitter och tex ”spelar” på datorn när vi andra i klassen diskuterar vad som är bra för kroppen? Vad sätter vi gränserna och hur gör vi dem tydliga?

Vilka lärare eller vuxna ledare kommer du ihåg från din egen skola?

– De som var tydliga, hade regler och samtidigt visade att de stod upp och hjälpte sina elever att få ett lärande. Ofta var de ”stränga” men de visade också att de tyckte om oss.

Läraryrket är en vinst

Vi är  många lärare som älskar vårt jobb, som varje dag går till jobbet med glädje. Att få vara en del av elevers kunskapsutveckling och ge dem möjlighet att utvecklas är en vinst. Eleverna ger så mycket av sig själva och de vill lära om det finns förutsättningar för lärande.

Det pratas mycket om oordningen eller elever som frustrerade ”ropar” på hjälp på olika sätt i dagens skola. Stora elevgrupper, lärare som inte räcker till – för få lärare och trånga klassrum/utrymmen ger större möjligheter till konflikter. Det är ett pussel som behöver alla bitar på plats för att det ska fungera. Det är tyvärr inte alls konstigt att vi just nu har turbulens – ekonomin stryps och lärarna förväntas att genomföra samma jobb med fler elever, färre kollegor och sämre material. Vi som jobbar inom skola och barnomsorg önskar inget annat än en trygg plats i lärande för de barn som finns i våra verksamheter. Tyvärr kan vi inte göra det utan förutsättningar och dessa har markant försämrats de sista åren, allt ska fungera till en mycket lägre kostnad. Vi väljer helst material utifrån vad vi anser vara bäst men ofta behöver vi se till kostnaden och ibland välja något billigare alternativ. Skolan ska vara kostnadsfri och alla elever ska kunna få samma möjligheter till kunskap och lärande. När skolans organisation bantar på omkostnader så blir vårt arbete tuffare, miljön blir tuffare och materialet bantas. Det måste finnas gränser men vi har nått en smärtgräns, jag har väl aldrig tidigare jagat suddigumsbitar eller blyertspennstumpar som nu.

Ge oss lärare möjlighet att stötta alla elever, få en trygg och respektfull miljö att lära i.

Lärarjobbet är väldigt skiftande och det finns många delar som måste behärskas. Idag gäller det att vara uppdaterad på IKT-verktyg för att kunna ge eleverna utbildning mot framtiden. Jag jobbar i en kommun där vi har en fantastisk möjlighet och dessa verktyg finns, tyvärr har inte alla lärare och elever denna tillgång på verktyg som ger dem chansen att utvecklas i det ikt-samhälle vi har idag. Likvärdigheten är en önskan!

Ge oss lärare möjlighet att ge våra elever kunskap om framtidens verktyg och möjlighet att redan från starten använda dessa fantastiska verktyg.

Visst finns det tuffa dagar och tuffa beslut eller händelser av olika slag, men varje dag finns det så mycket mer. Leenden, elever som knäcker en lärandekod, kramar, vänliga ord, aktiviteter, gemenskap, trygghet, lärande, möjligheter…. listan kan bli oändlig, det finns ingen dag som är den andra lik.  Konflikter ska vi helst vara utan, finns de så får vi se till att de blir lärande, då brukar de försvinna. Idag finns det verktyg som vi kan ta hjälp av men framför allt handlar det om respekt och trygghet tillsammans, den bygger vi upp och vi skapar den tillsammans. Varje individ måste ses och måste förstå sin del i gruppen, måste respektera andra och sig själv. Fler pedagoger, utbildad personal förenklar och då förbättras också detta arbete, en trygg och respektfull miljö för alla önskar vi alla. Nu kommer väl någon att gå i taket för att jag önskar utbildade pedagoger, men jag står för det! Det är de som är i klassrummet som tillsammans måste bygga upp detta, det är elever och lärare som tillsammans bygger tryggheten och respekten, det  går inte att någon annan kommer och tar över när det är en konflikt mellan elever i gruppen, jag måste som lärare få tid till att bygga gemenskapen i gruppen. Gruppbyggandet  sker såväl i den lilla gruppen som i den stora, i arbetslaget, i stadiet och på skolan tillsammans med utbildade lärare och pedagoger som tillsammans ansvarar för elevernas kunskapsutveckling.

Ge oss möjligheten att få fortsätta ge eleverna en trygg mötesplats i lärande och gemenskap.
Rebbelberga skolas logga som kom fram efter år av kvalitetsarbete och elev och personalmedverkan. Johanna Lundqvist Björn är designer.

DU som har en känsla för att vilja vara med och ge barn och ungdomar en trygg lärande start i sitt skolliv, sin framtid sök till läraryrket!

Du behövs! Jag är stolt och glad att min äldste son har valt yrket, han har idag 1 år kvar tills han kommer ut på arbetsmarknaden som färdig mellanstadielärare. Jag hoppas att han kommer att trivas och ha roligt på jobbet! Efter 26,5 år i yrket går jag fortfarande med glädje till jobbet, med en förhoppning om att göra en härlig dag för skolans elever och oss i personalen. Jag vill fortfarande vara en del av undervisningen även om jag genom åren haft andra uppdrag som handledning och matematikutveckling.

Utveckling inom skolan är viktigt och måste ges tid. Det är i diskussioner med varandra utifrån vetenskapliga texter som vi får en utveckling mot ökat lärande som ligger hand i hand med samhällets utveckling. Kompetensutveckling kräver intresse, gemensamma satsningar och kollegiala diskussioner på flera plan. Att få ”grotta ner sig” i ny kunskap(eller bara omdefinierad kanske fördjupad kunskap, vilket mycket är idag) tillsammans med andra och sedan testa hur vi på bästa sätt överför vår kunskap till elevernas undervisning ger ett lyft till undervisningen. Här har skolverket börjat bygga upp en bank med material till oss lärare där vi kan få kompetensutveckling inom flera olika områden och ämnen på LÄRPORTALEN. Dessa kurser och all annan vetenskaplig litteratur ger oss fortbildning. Litteratur som ger mig som lärare ny kunskap eller fördjupad kunskap finns det gott om, både lätt läst och på en högre nivå. All litteratur och allt som skrivs är inte nytt för även inom skolans värld så går vi fram och tillbaka beroende på hur pendeln ser på kunskaper. Välj med omsorg det du läser, välj med omsorg när du förändrar men gör det med en trygghet och gemenskap så blir det så mycket enklare. Allt behöver jag inte gilla eller hålla med om men jag väljer att göra det bästa utifrån de lagar och allmänna råd som jag ska följa som lärare.

Som lärare måste du konstant se till att förbättra och utvärdera den egna undervisningen. Om jag planerat undervisningen tillsammans med andra blir detta arbete så mycket bättre, klokare, djupare och enklare. Vi är flera som gemensamt kan lyfta undervisningen till nästa steg utifrån den kunskap vi fått på lektionerna. Elever visar tydligt under lektioner om de är med, om de behöver utmaningar, om de behöver utvecklade förklaringar, om de behöver mer tid…. Min bild av bra undervisning sker när vi antingen genomför samma undervisning i olika klassrum eller när vi undervisar tillsammans i samma klassrum. Det senare har jag fått vara en del av i flera år vilket var väldigt lyckat och eleverna såg vi som våra inte som dina eller mina, vi hade ett gemensamt ansvar även om det fanns en specifik lärare som var mentor för eleven/eleverna. Ska vi dessutom få eleverna att respektera varandra och kunna arbeta i grupp så bör detta synas även bland oss vuxna. Den gemenskap jag får tillsammans med mina kollegor både i arbetslaget, på stadiet och på skolan får mig att må bra och jag lär mig något nytt varje dag. Det ger oss en gemensam väg att undervisa mot. Vi kan alla påverka och se till att det finns glädje och gemenskap, då får vi en trygg miljö för lärande.

Ge oss möjligheten att utveckla och ge eleverna den absolut bästa undervisningen för dem just nu.

Undervisa och se framgång i lärandet hos eleverna ger mig styrka men också en glädje som gör att jag varje dag trivs med mitt jobb. Tack alla elever och föräldrar som ger oss möjlighet att få vara en del av kunskapsutvecklingen och uppväxten av era barn tillsammans med er.

Ge alla föräldrar och elever möjligheten att få den bästa skolan oavsett vilken skola man går i.

Tänk om vi kunde lyfta alla underbara lärare och deras arbete och få detta att genomsyra media.

Läraryrket är en fantastisk vinst!

Tack för stöd och jag mår BRA!

Allra först till er som läser och som jag vet undrat hur jag mår: Jag mår hur bra som helst och är bara så glad att jag var med på intervjun, för helgen har verkligen visat att det behövdes! Kram och tack!

Herregud vilken fart och vilka konstiga vägar diskussioner kan få på grund av en artikel – Förstelärare – Jante frodas i lärarummet! Om någon inte läst finns artikeln här: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2014/05/08/jante-frodas-lararrummet

Vill poängtera följande efter att den värsta uppståndelsen lagt sig:

Artikeln är skriven utifrån att jag tillsammans med Jessica Kangro blev intervjuad av Helsingborgsdagblad i juni månad 2013 om våra tjänster som förstelärare. Det som uppmärksammats var de inlägg som den artikeln fick.
I samband med att jag fick förstelärartjänsten skrev jag också ett blogginlägg som återfinns på min blogg om hur jag kände det just då när det var nytt och få tjänster fanns. Detta var anledningarna till att jag kontaktades.

Ingressen till artikeln är journalistens ord inte mina, det är hennes sammanfattning utifrån det material hon har om tjänsterna.

Min situation idag som förstelärare ser inte ut som den gjorde i starten och ju fler vi blir desto lättare kommer det att bli att hantera de situationer som uppstår. Jag har tur som arbetar på Rebbelberga skola tillsammans med de kollegor jag har i mitt arbetslag och på min skola. Intervjun gjordes med ett backspegelperspektiv!
Att jag ställer upp på denna intervjun är egentligen beroende på det som i fredags och lördags hände i sociala medier. När jag fick frågan tvekade jag inte en sekund precis med tanke på detta. Ute i vårt samhälle finns så många bra lärare och förstelärare som inte behandlas med respekt och hänsyn för den de är precis som alla andra runt omkring har rätt att bli behandlade. Förstelärare är tjänster man söker och får, man bestämmer inte själv mer än att man vill söka tjänsterna. Men det innebär tydligen plötsligt att en del tycker sig ha rätt att ge sig på personer och försöka trycka ner dem ordentligt. Läroplanens olika delar gäller oss lärare och vuxna i skolan också!

Jag hoppas att artikeln stärkt någon därute och att ni får det stöd ni behöver! Vi måste våga glädjas över både vårt yrke och våra tjänster!

Tack Marianne och Pedagogiska Magasinet för att ni lyfte denna ömma punkt det behövdes!

Sammanfattningsvis så vill jag tacka alla för den stora massans positiva feedback! Edward Jensinger skrev igår ett inlägg på sin blogg om tjänsterna, som alla borde ta del av, http://edwardochskolutvecklingen.blogspot.se/2014/05/1e-larare-rockstjarnor-och-hyllningar.html

Vilket flera av oss förstelärare och många andra TACKAR FÖR!

Att följa lärande!

Plötsligt kommer den bara den där idéen som verkar så perfekt. Om den sedan är så fantastisk återstår att se när vi testat den ordentligt. Då ska det analyseras och reflekteras över om den var bra.

Vi har under en längre tid arbetat med:

  • talbilder och talfamiljer för talen upp till 10,
  • påvisat och tränat oss på strategier för addition och subtraktion upp till 20,
  • dubbelt och hälften
  • udda och jämna tal

Nu tänker jag att vi ska sätta ord på kunskaperna, vi ska prata ännu mer matte utifrån de kunskaper varje elev har.
Matrisen för bedömning som vi använt ser ut så här:
matris udda jämna tal bla åk1Lektion 1:

Genomgång av vad vi arbetat med uppdatering av de olika moment vi tränat på. Diskussioner i grupper om de olika områdena.
Varje elev reflekterar själv och sätter ord på sin kunskap skriftligt.

Jag sammanställer och sätter ihop grupper.

Lektion 2:

Eleverna ska få ta del av och diskutera tillsammans utifrån sina kunskapsnivåer de olika områdena.
Olika påståenden kommer att leda diskussionerna framåt.
De ska få göra en egen bedömning av var de befinner sig i matrisen vi använt.

Här kommer jag att få möjlighet att sätta mig med de elever som behöver mer träning samtidigt som jag kan utmana de som redan har kommit en bra bit på sin kunskapsväg.

Lektion 3:

Gemensam reflektion och avslutning. Vi sätter tillsammans ord på våra kunskaper.

IMG_2467En tanke på undervisningsupplägg som jag fick under läsningen av Att följa lärande- formativ bedömning i praktiken av Dylan Wiliam. Mina funderingar över om det är ett hållbart upplägg hänger mest samman med elevernas ålder. Jag hade inte tvekat en sekund om vi gjort det i åk 2 eller i åk 3 men nu redan i åk 1 fixar mina elever detta?

Förutsättningen att lyckas ligger i hela träningsproceduren och lektion 1. De är avgörande för om jag kommer att nå fram med mina tankar. Arbetet i grupperna kommer att kräva handledning och bra sammansättning.

Under denna del tänker jag ge eleverna påståenden att reflektera över. De ska inte bara säga om det är sanna eller falska de ska kunna motivera varför. Påståendena tar jag fram utifrån elevernas egna reflektioner som de lämnade in efter första lektionen.

Genom detta arbete hoppas jag att lärandet blir än mer synligt för eleverna. Om eleverna ser sin egen kunskapsutveckling blir de mer aktiva i lärandet och i längden når vi högre kunskapsnivåer.

Ytterligare en aspekt i om det hela blir lyckat eller ej är de värdegrundstankar som vi byggt upp i gruppen. Om de sitter och eleverna kan anamma dem och omsätta dem i verkligheten blir detta ett prov på.

Detta kommer att bli en sista aktion i den aktionsforskning som skett i arbetslaget under läsåret. En kortare rapport kommer att skrivas, utifrån aktionerna som är gjorda och när den är klar hamnar den också här.

Intryck & avtryck!

En fantastisk vecka! Så många ideer, tankar, funderingar och möten som pågått.

Veckan började med matematikundervisning med #Rebbelbergaåk1 kreativiteten flödade och arbetet med planscherna för talen 1-20 är snart helt klara. Fokus har legat på udda & jämna tal men även klockan, termometern och tärningen har använts. Stränga regler för att vi även visuellt ska kunna se skillnader. En pp ska göras där talen ska presenteras och till sist blir det förhoppningsvis en film som vi kan använda till lärande.

Tisdagen ägnades åt att få ta del av Frida Lindells undervisning i Mattesmedjan på Sofielundsskolan. Härligt att få vara en del av detta, det gav nya tankar och bekräftelse. Elevernas kreativitet när de tillsammans gjorde ekvationer och löste dem var lärande situationer som man blir varm i hjärtat av. Jag fick ideer som jag ska testa med mina åk1elever snarast. Möte med biträdande rektor som tog sig tid och kom och hälsade gav pedagogisk diskussion, delaktighet i såväl lärarnas som elevernas undervisning och lärande.

”Alternativa verktyg i skolan” konferens av Conuctive var onsdagens och torsdagens fokus. Min egna föreläsning om ”Spara tid & förbättra resultaten med lärobokslös matematik” kändes något felplacerad först men var uppskattad av övriga deltagare så det var skönt. Många tankar om hur vi tar oss an elever med svårigheter och värdegrunden i relationer. Budskap ”lev livet när du är där”!

Onsdagkvällen var magisk! Bjuden till AnneMarie Körling på pedagogiskt kök. Tillsammans satt vi 8 lärare och diskuterade olika pedagogiska frågor som dök upp. Kände bara Frida och AnneMarie Körling från verkliga möten de andra har jag bara twittrat med innan. Tänk så mycket kreativitet som sätts igång när vi samlar lärare i samma rum och låter pedagogiken komma till tals. Wow! Underbart! Har ännu inte smält alla tankar från denna kväll.

Kommer mer när allt landat, nu ska jag ut och njuta av Stockholm!

Värdegrund på elevens villkor – och ett förlåt!

Vi har den senaste tiden fokuserat mycket på att få värdegrundstankarna att inte bara vara bra och aktivt kommunicerade utan de ska bli en del av varje elev i handling. Därför har vi tagit hjälp av en del av de ”förmågetrappor” som delats i det utvidgade kollegiet på twitter och facebook för att synliggöra lärandet av dessa viktiga egenskaper. Samtidigt använder vi oss av att stärka varje individ i mindre grupper där både avslappning, demokratibegrepp, egen ståndpunkt och avslappning/massage tränas. En väl genomtänkt satsning som har gett så goda resultat efter bara några veckor. Alla inblandade ser och märker resultat, vilket avspeglar sig på att vi har så roligt och trevligt tillsammans. Hela dagen har fått ett lugn och hänsynen är stor för och av  alla.
Förmågan att vara vänlig trappa

Flera elever är nu fokuserade och vill så gärna hjälpa till att komma vidare uppåt på sin trappa. Några tar det till sig och påverkar sitt sätt att vara även i hemmet, då har vi kommit långt när det blir ett lärande och ett sätt att vara som man vill ha överallt oavsett vem man har en socialrelation till. Det var hit vi ville komma! Möjligheten till att träna sker dagligen i alla situationer både på raster och i lärandemiljöer under hela dagen.

Om jag då som lärare råkar hänga upp mig på tiden och att en klocka ringde in när en av mina elever var fullt sysselsatt med just detta värdegrundsarbete, har jag då rätt att snabbt döma och bli irriterad? Efter att ha tänkt både hit och dit så kommer jag imorgon att be eleven om ursäkt! Visst var det så att alla andra satt inne och lektionen var igång men det var också så att eleven hade en avsikt med sin sena ankomst som jag faktiskt ignorerade just då. Eleven och jag ska gå igenom förloppet och eleven ska stärkas i värdegrunden och sin stora sociala kompetens i detta fallet. Jag ska också förklara för eleven varför jag blev irriterad, vilket på sitt sätt också var förståeligt, då det blir ett störande moment för övriga i gruppen när någon kommer försent och vi andra är i full gång med ett lärande. Eleven ska få möjlighet att flera gånger vara tillsammans med de som hen nu tränade sin sociala kompetens med, vi ska se till att bygga vidare på den kontakten som kommer att stärka självförtroendet för många.