Undervisning om talen 4 & 5

Matematikundervisningen i åk 1 startar  med talen 4 och 5, vi delar i olika delar, bygger, jämför och tränar på att skriva våra snyggaste siffror. Samtidigt introducerar vi både addition och subtraktion som begrepp och tecken. Problemlösning och begrepp blandas för att ge eleverna ett språkligt stöd i matematiken. Eleverna övar på talen och delar upp dem. Vi storleksordnar tal, ser på grannar till talen och framför allt lär vi tillsammans. 

Tecken för att jämföra talen är redan bekanta för eleverna och de är väldigt skickliga på att hitta tal som är större än, mindre än och lika med. En lektion använde oss av en starter som Ulla Öberg (som skriver på bloggen https://www.om-matematik.se/ ) tipsade om på Facebook:

Kalle och hans lillasyster Lisa fick alltid karameller av sin farmor. Kalle fick alltid 2 karameller fler än Lisa. Hur många karameller kan de ha fått var?

Jag var förväntans full och hoppades att på härliga diskussioner. Eleverna  arbetade i par, de fick var sin Kalle och var sin lilla syster, klossar om de ville och ett litet papper att skriva ner sina olika förslag på. Kreativiteten sprudlade och de funderade och diskuterade tillsammans. Variationerna på svar rörde sig från talområdet 1-10 till några förslag på 200, då fick vi in helt andra diskussioner. Kompisarna tyckte inte att det gick att få 200 karameller för då skulle man bli sjuk och få jätteont i magen, men däremot så kunde de hålla med om att om Kalle fick 200 så fick Lisa 198. 

När eleverna hade diskuterat i par och var överens så visade vi de olika förslagen för varandra. Vi hittade många olika lösningar vilket överraskade  eleverna.
Lektionen hade öppna problem som ett av fokusen för att påvisa att flera svar är möjliga.
Nästa uppgift som vi genomförde var en problemlösning från Favorit Matematik 1A kapitel 1.

Eleverna fick nu 3 figurer som skulle få flest, färre och färst bollar/kuber. Jag valde att inte ge eleverna ledtråden ”Emma har inte sju bollar”, jag ville ge dem chansen att laborera fritt. De fick också 15 kuber att laborera med. Vi fick lika många lösningar som antalet elevpar. Här ser ni några av resultaten:




Det diskuteras ofta att elever vill ha rätt svar och att vi istället borde stärka att eleverna har kommit fram till ett svar. Att använda öppna problem där svaren kan vara flera påvisar möjligheten och ger eleverna chansen att vara unika med sitt svar. Dessutom lär eleverna sig att våga pröva och visa sina tankar. Att variera undervisningen med räknande/talsäkerhet, begrepp och problemlösning under veckan ökar lärandet. Vi binder samman delarna och tack vare det så blir lärandet tydligare och mer verklighetsnära för eleverna. Att få möjligheten att ge eleverna denna grunden och samtidigt slippa leta efter möjliga problem längre tackar jag Mera Favorit Matematik från Studentlitteratur för. 

 

 

Nytt läsår – nya möjligheter

Efter en annorlunda men härlig sommar så ser jag framåt – ett nytt orört spännande läsår! Nya elever, en årskurs 1 med så mycket lärande och kunskap i glädje och gemenskap!(Min skolas vision.) Tänk så spännande och lärorikt för alla.

Jag har under flera år funderat över alla olika inriktningar på pedagogik som förskolor/skolor/lärare säger sig jobba efter, Montessori, Reggio Emili, Waldorf, Freinet mfl.  Jag väljer och tror på en variation av allt i min/vår undervisning. Då är jag öppen för att ge varje individ det som behövs, ser vilket som passar individen och framför allt ser vad som ger den kunskap i just detta lärandet – strävan måste vara den högsta nivån. Oavsett vad jag väljer så är det ändå lärandet som måste vara i fokus. Lärandet som ska ligga nära den proximala utvecklingszonen måste vara huvuduppgiften för alla undervisande lärare oavsett nivå. Lärandet ska självklart ha koppling mål och syfte i LGR 11, det är vi alla ålagda att jobba efter.

Under mina år som lärare är det många riktningar som florerat och många begrepp som har varit modeord i skolan. Några har flugit förbi snabbt och försvunnit andra har etsat sig fast och håller sig kvar under en längre tid. Som ung nyexaminerad lärare hade jag 2 fantastiska mentorer som lät mig hållas men som samtidigt var tydliga med vad de under alla år använt och sett varit det bästa sättet att undervisa på.  Idag kan jag se tillbaka och fundera över om det inte hade varit klokare att säga, vi gör så här det fungerar gör försök du det också. 

Idag är en tillgänglig lärmiljö ett av alla de ”modeord” som vi i skolan ska anpassa oss efter. Tillgänglig lärmiljö återkommer i allt, vi ska anpassa oss efter varje individ, undervisningen ska ha bildstöd/språkstöd mm, listan kan göras lång. Att vi ska ha en tillgänglig lärmiljö handlar om så mycket mer för mig. Det handlar inte bara om att anpassa allt efter individen, det handlar också om att ge kunskap till individerna om hur gemenskap, trygghet och relationer byggs och fungerar i ett gynnsamt samarbete. Hur vi tillsammans låter våra olikheter få bli en del av lärandet och framgången i  kunskapsinhämtningen. Elever så väl som vuxna måste förstå hur vi gemensamt gynnas av att arbeta och lära tillsammans. Om vi bygger förtroende för varandra i lärandet kommer även tillgängligheten att öka.  Vi måste lära oss hur strukturer hänger samman och hur vi själva kan vara en del av dessa. Om vi använder oss av ”learning by doing” så ökar vi möjligheterna till tillgänglighet.

Vi bygger varken kunskap, förtroende, gemenskap och relationer över en natt, det tar tid och det måste ske på en nivå anpassad för individen. Med hjälp av strukturer och verktyg i undervisningen kan vi ge förutsättningar för allt och stärka de olika delarna. Verktyg som kooperativa strukturer, cirkelmodellen, hinderschema, regler för algoritmräkning och många många fler är olika verktyg som vi kan ge eleverna för att stötta deras möjlighet till tillgänglig lärmiljö.

En tillgänglig lärmiljö kräver inkludering och att varje individ har en plats i gruppen, oavsett om eleven kan vara i klassrummet eller ej så ska det alltid finnas en önskad tanke och en plats för eleven. Att veta att gruppen räknar med mig gör det enklare att ta steget men det kan också finnas risker och för höga förväntningar kan göra det svårt. Även här krävs det en väl balanserad undervisningstanke, den hjälps alla åt med.

Undervisningen är vår profession och vi äger den.