Förstå och Använda tal i formativt syfte

Fick idag en idé som jag nu tänker testa om den kan fungera i verkligheten.

De flesta av er vet att jag gillar AnneMarie Körling och hennes böcker hur mycket som helst. Jag håller inte med henne i allt, men orden sätter igång mina tankar, min  kreativitet och jag tycker att jag efter 21 år som lärare hanterar eleverna på ett bättre sätt. Jag har fått upp ögonen för flera delar i min undervisning som gör att jag ser lärandet och eleven i sitt lärande på ett mer formativt sätt. Idag utmanar jag och lär eleverna att det är deras lärande/träning som de ska fokusera på.

Med Körlings ord färska och hennes föreläsning fortfarande i huvudet satte jag idag igång och skulle återkoppla till mina elever efter diagnoserna i Förstå och använda tal. Ett hästjobb så klart eftersom jag tänkte att varje elev skulle få ett samtal med mig och se hur den kan träna vidare. När jag på min planeringstid innan lektionen satt och gick igenom de elever jag tänkt ta mig an kom jag på idéen. Till varje diagnos finns mycket tydligt och enkelt beskrivet vad varje uppgift tar upp och var i boken man kan läsa om lärandet. Om jag nu tar denna och helt enkelt elev för elev markerar vad eleven kan så får jag en tydlig bild över elevens kunnande i taluppfattning. Sagt och gjort jag kopierade upp sidan så varje elev kunde få sitt papper. När förarbetet var klart tog jag en grupp elever, som låg ganska lika på diagnosen och hade riktigt superbra resultat, istället och vi gick tillsammans igenom deras ifyllda papper. Efteråt sa eleverna att nu ville de se till att deras taluppfattning  blev ifyllt överallt och undrade om vi kunde göra uppgifter så de kunde träna sig på de områden där de hade lite ”problem”. Eftersom det för dessa elever inte fanns mycket att träna på diskuterade vi också hur vi skulle kunna gå vidare. Jag utmanade dem och frågade om de ville försöka sig på att göra nästa test för att se fortsättningen på lärandet och vi bestämde att nästa gång ska de sätta sig och genomföra testet för åk 4 och sedan tillsammans med mig göra ny utvärdering. Kändes riktigt bra!

Allt arbete med eleverna skedde på lektionstid och tog inte massor av extra tid för mig efteråt. Denna gången lade jag tid på att fylla i deras formativa kunnande själv innan men nästa gång tänker jag att det arbetet kan eleverna göra själva bara jag rättat/gått igenom deras diagnoser. I fortsättningen kommer jag att försöka formulera ännu enklare kunskaps påståenden som jag kan ha till hjälp när jag vill diskutera elevernas kunnande i matematiken. om jag har en bank med formuleringar i mitt huvud eller kanske på papper så kan jag snabbt och lätt göra detta formativa arbete när eleven behöver få det gjort i sitt lärandet. Mitt skriftliga omdöme av eleverna görs nu verkligen i samverkan med eleverna själva, under arbetet i klassrummet.

Nu ska jag se om jag kan få NCM att lägga ut dessa sidor digitalt för de borde finnas så att vi kan använda oss av det ännu enklare.

Aktion om formativ bedömning

Händer mycket i mitt skolliv som jag skulle kunna berätta om. Idag får det bli en sammanfattning om ett aktionslärande som vi nu ska sätta fart med. Länge har jag känt att det är tidsödande att prata med varje elev om hur vi kan arbeta vidare efter diagnoser eller andra analyserande uppgifter. Speciellt i grupper om 26 elever. Vi skulle vilja hitta ett sätt att effektivisera detta så att processen inte blir så lång utan att vi snabbt kan gå över till att träna på kunskaper. Tänker att kan vi få till en självbedömning där eleven själv påvisar enkla uppgifter, svåra uppgifter och de uppgifter som man känner att man behöver träna lite mer på så har vi kommit en bra bit på vägen. Vi måste få eleverna att inse att det är lärandet som ska vara i fokus och inte görandet. Flera av mina elever som högpresterar har haft svårt när jag säger att de ska hoppa över uppgifter, de vill göra allt för det har i deras ögon varit mängden som påvisat hur pass ”duktig” man är. Om man från början är tydlig med att påvisa kunskap och sedan kommunicera hur man går vidare så tänker vi att det skulle kunna gynna både den formativa processen och sätta lärandet i fokus. Kanske kan man genom färgmarkeringar när man löser uppgifter tydliggöra vad som är svårt, lätt eller lite sådär, skulle kunna använda sig av samma färger som i ett stopljus….många tankar som ska processas och bli till något kreativt och utvecklande.