Kategoriarkiv: Tänkvärt om läraryrket

Artikel funderingar

Publicerat av
3

logga litenJag hade aldrig trott att det skulle ge så många ringar på vattnet att få ett reportage i NST/HD vår dagstidning här i Ängelholm. Så många positiva ord och så mycket positiv feedback gör mig alldeles rörd och ödmjuk. Jag är bara jag och älskar både mina elever och mina härliga kollegor/rektorer på Rebbelberga skola! TAck för allt stöd och möjlighet till utveckling.

Min utveckling har skett på Rebbelberga tillsammans med mina kollegor där, en del kvar i tjänst andra pensionerade. Vi har en rektor som stöttar utveckling och ser till att personalen mår bra. Lyssnar på sina medarbetare och styr på ett sätt som får utvecklingen att gro.

De sista åren har mycket av min utveckling skett med hjälp av alla twänner ute på twitter. Kollegor i andra delar av landet som utmanar till nya tankar och som inspirerar genom sina bloggar eller kommentarer på twitter. Ingen nämnd ingen glömd, ni är många där som inspirerar och utvecklar mig.

Möjligheten att få vara med i matematikutvecklingssatsningen som funnits i flera år gav mig kontakt med andra matematiklärare och hela tiden en uppdatering av nya rön och  ny forskning. Intressanta och lärorika diskussioner på konferenserna gav energi.

Sedan snart 1,5 år arbetar jag i nära relation med Jessica Kangro(Differensen ) som matematikutveckare i Ängelholms kommun. Vårt samarbete har gett ännu mer bränsle till min matematikundervisning och utvecklingen av matematiken. Lärarens lärande har varit i fokus och hur den kan förändras för att förenkla för eleven. Formativ bedömning och hur man arbetar med den tillsammans med elever i olika åldrar ligger oss båda varmt om hjärtat. Tack snälla för alla kolka ord och frågor!

Givetvis är det inte bara positiva ord utan även kritiska röster! Ännu mer inspirerande och utvecklande för min del. Vill bara bemöta några av dem här.

En del röster är negativa och tycker att alla lärare sliter och gör ett gott jobb alltså ska alla ha högre lön.
Givetvis borde alla lärare ha högre lön det har jag aldrig sagt något annat om. Vi skulle vara en unik yrkesgrupp om alla gör ett lika bra jobb, lika engagerat och lika utvecklande och det tror jag inte på. Jag har vid de tillfällen den sista tiden då jag pratat med personer om försteläraruppdraget sagt att jag inte fullt ut gillar att det är procentuellt fördelat mellan skolor. Min uppfattning är att det borde vara fördelat efter lärares profession istället. Har en lärare en viss kvalitet borde den läraren få möjlighet att få dylika tjänster oavsett om det finns en eller tio förstelärare på en skola.

Om fingerräkning….JP_Ulrika_Broman_05_899785v530x800
Jag har aldrig lärt ut fingerräkning! Däremot lär jag ut talbilder med hjälp av fingrarna, och de är bra. Att snabbt kunna visa upp talen mellan 1 och 10 tränar jag ofta i första klass. Eleverna ska få möjlighet att få så  många olika talbilder för ett och samma tal som möjligt och sedan kunna hitta det laborativa material som passar just dem. Fingrarna är ett redskap som man alltid har med sig och därför är det bra att kunna använda sig av dem på ett bra sätt.

Tack alla för den positiva feedback ni gett mig dessa dagar och under hela min tid som lärare!

 

Formativ bedömning för att synliggöra lärandet!

Publicerat av
2

Är uppslukad av ”Synligt lärande för lärare” av John Hattie samtidigt som Dylan William förgyller min tillvaro på sitt sätt genom youtube klipp och artiklar/dokument . Mitt i allt detta försöker jag hitta min väg fram tillsammans med nya elever och kollegor. Passionerad lärare skriver Hattie om och det är vi alla, ingen tvekan – vi lever för vårt jobb och säger ofta att det är som ett kall.

Mitt i  detta har vi kommit till del 4 i modulen Taluppfattning och tals användning där det nu ska diagnostiseras i ett formativt syfte. Att diagnostisera i ett formativt syfte är inget konstigt utan självklart. När eleverna får syn på sitt egna lärande kommer de längre och de får upp ögonen för sin möjliga utveckling av lärandet. Det finns det forskning som stärker och tydliggör. När man nu ska diagnostisera inom området tar man fram diamantdiagnoserna och vill att vi ska testa just dess på våra elever. Tidigt i åk1 har vi inte ännu börjat arbeta med additions- eller subtraktionstecken utan arbetar konstant med olika begrepp och uppdelning av tal, ändå sänder man nu signaler om att vi ska testa av aritmetiken med gammeldags uppställningar innan vi ens hunnit dit… det ger många tankar. Att göra dessa tester i en åk 2 eller 3 är inte konstigt, men att lägga dem nu i åk 1 på hösten när vi inte har styrt in på detta känns konstigt.

Det ger  tankar om att vi kanske varit/är för försiktiga med att ta in addition och subtration hos våra elever i åk 1. Tänker att förståelsen kanske blir tydligare om vi kör parallellt istället, tankarna faller tillbaka på pallen:

mattepallVi arbetar med problemlösning och begreppsbildning kontinuerligt under varje arbetspass. Talsäkerheten bygger vi upp genom att vi delar upp tal utan att för den sakens skull sätta tecken mellan dem. Räknande blir det alltså inte just nu. Fast det ska vi nog ändra på nu, föra in tecknen samtidigt=självklart och dessutom med olika tomma utrymmen. Det handlar om förståelse såväl som att kunnna använda det i ett räknande. talet 6Förra veckan arbetade vi med talen 6 och 7 eleverna var detektiver och de kom själva fram till olika additions och subraktions tal som var = talet 6.

Det är kanske jag som lärare som satt käppar i hjulet och stoppat upp utvecklingen och framför allt kanske hindrat jämförelsen med addition och subtraktion nör vi delar upp tal. Nu ändrar vi på det och när vi denna veckan ska vara detektiver efter talet 8 och senare även talet 9 ska inga hinder sättas. Nu kör vi! Jag tjuvstartade i fredags lite bara, var tvungen att bara tjuvstarta… Tyvärr har fotona försvunnit… vi lyckaes få diskussion i halvklass där vi kom fram till följande: 7 =  27-20 = 14-7 = 37-30 Räkneormen var betydligt längre men det fantastiska var diskussionen och aha-upplevelsen! När de kom på att man nästan kunde ta vilket tal som helst som slutade på 7 och sedan ta bort resten och då var skillnaden just talet  7. Lycklig stund i lärarjobbet!

När man synliggör strategierna får man fler elever med på tåget och deras lärande synliggörs via vår kommunikation. När vi lyfter startegierna lär vi också oss att sätta ord på våra tankar. Lärandet i fokus och elevernas tankar om tal ska nu fortsätta vår matematiska resa.

Inspiratörer och didktiska kontraktet!

Publicerat av
Svara

Ett måste för välbefinnandet och utveckling är att ha inspiratörer runt omkring sig. Någon gång hamnar man i situationen då ideerna tar slut, det kräver att det finns bra diskuterare runt omkring. Twitter är fenomenalt, släng ut en halvtänkt ide och i ett nafs har du flera vänner som hjälper dig i fram genom diskussioner. Härom söndagen satt jag i bilen under 25 mil och diskuterade likhetstecknet friskt med Jane Tuominen , Johanna Stjernlöf,  och några till. Det slutade med en helt ny matematiklektion än den som fanns i mitt huvud vid starten av diskussionen och resultatet blev kanon. Närmsta kollegorna finns alltid och ställer alltid upp med rak kommunikation – Tack! Bra ideer ska höjas mindre bra skrotas innan de förstör…

Under veckorna som gått har matematiklyftet gett mig så mycket ideer och frågorna bubblar inom mig. Som handledare träffar jag ca 20 lärare som själva valt att diskutera matematik 1 gång/vecka vilket är fantastiskt kul och givande. Vi startade med att prata och notera vilka frågor vi ställde till eleverna och efter analyser tog vi oss vidare ut i frågedjungeln fullt medvetna om att vi visste vägen men målet var långt borta men en fullt synlig vision finns hos varje lärare. Genom problemlösningen och öppna frågor kom vi fram till det didaktiska kontraktet – läs Fridas skilldring innan ni fortsätter här! Vilarare!  Frida skriver klockrent om hur henens kontrakt ser ut väldigt nära mitt drömkontrakt som förra elevgruppen byggde upp under åk 1 för att sedan hålla under de 2 år som vi hade glädjen att samarbeta i deras lärande.

IMG_2040 Under #malyft på twitter når man ut till fler kollegor i vårt avlånga land och ideer mellan oss handledare och deltagare diskuteras och ger ett utökat kollegium. Här svarar och kommenterar även skolverket via bla Anders Palm och NCM har flitigt deltagit via Anette Jahnke. Våra tankar når direkt kärnan av lyftet och det blir diksussioner även på skolverket om verkligheten ute på skolorna, Tack!

Mitt didaktiska kontrakt just nu är i den absoluta uppbyggnadsfasen långt ifrån ett färdigt kontrakt som jag vill ha det. Då är tanken nära till hands att undra över sin förmåga, tur är att man har 22 års erfarenhet i bagaget. När jag ser tillbaka på förra läsåret vet jag att det didkatiska  kontraktet var superbt, det satt som en smäck vi diskuterade hjälptes åt med lösningar en öppen hjärtlig kommunikativ didaktik. Idag har eleverna gått vidare till nya lärare och nya kontrakt ska skapas, men i sitt bagage har de ett fungerande sätt. Respekten och hänsynen mot varandra var stor och alla sorters lösningar både bra och de som varit sämre diskuterades i ett öppet klimat – det är då vi kommer vidare när sämre lösningar ska förstås och förklaringar till andra strategier mer hållbara ska ges. Det är med en styrka jag och mina kollegor imorgon sätter oss för att i arbetslaget nå närmreIMG_2048 det didaktiska kontrakt vi vill uppnå. Under förra veckan lossnade flera delar och vi är på god väg numera att få till ett klassrumsklimat som gör kontraktet möjligt. För att kunna bygga upp detta har klassrummet ommöblerats så att vi kan vara i lärandet så länge som var och en orkar. Imorgon ska det pratas tal från 6-9 och vi ska tillsammans utforska dessa gärna med likhetstecken och inte lika med som ledande begrepp.

Aktion om formativ bedömning

Publicerat av
Svara

Händer mycket i mitt skolliv som jag skulle kunna berätta om. Idag får det bli en sammanfattning om ett aktionslärande som vi nu ska sätta fart med. Länge har jag känt att det är tidsödande att prata med varje elev om hur vi kan arbeta vidare efter diagnoser eller andra analyserande uppgifter. Speciellt i grupper om 26 elever. Vi skulle vilja hitta ett sätt att effektivisera detta så att processen inte blir så lång utan att vi snabbt kan gå över till att träna på kunskaper. Tänker att kan vi få till en självbedömning där eleven själv påvisar enkla uppgifter, svåra uppgifter och de uppgifter som man känner att man behöver träna lite mer på så har vi kommit en bra bit på vägen. Vi måste få eleverna att inse att det är lärandet som ska vara i fokus och inte görandet. Flera av mina elever som högpresterar har haft svårt när jag säger att de ska hoppa över uppgifter, de vill göra allt för det har i deras ögon varit mängden som påvisat hur pass ”duktig” man är. Om man från början är tydlig med att påvisa kunskap och sedan kommunicera hur man går vidare så tänker vi att det skulle kunna gynna både den formativa processen och sätta lärandet i fokus. Kanske kan man genom färgmarkeringar när man löser uppgifter tydliggöra vad som är svårt, lätt eller lite sådär, skulle kunna använda sig av samma färger som i ett stopljus….många tankar som ska processas och bli till något kreativt och utvecklande.

Ett lärartyck om utveckling

Publicerat av
Svara

Jag, Ulrika Broman @bnua tar över stafettpinnen av Ylva Staberg @stylva som igår skrev om ”att vara ny och alldeles överväldigad”.

Tack Anne-Marie Körling @korlingord och Camilla Lindskoug @thesmoosch för att ni startade lärartycket! Tack för att just jag får vara en del av detta upprop. Jag hoppas att det kommer att bli en följetong och att det kommer fler och fler som vill vara med och skriva. Varje dag känner man igen sig i det som alla lärartyckare skriver. Det kunde lika gärna varit beskrivet från ens egen vardag som lärare. Om vi hörs tillsammans och ger en positiv syn på vårt härliga yrke så lyfter vi statusen.

Vårt yrke har en fokus på utveckling och det är härligt. Vi har ett fantastiskt yrke med otroliga möjligheter om vi bara tar tillvara på dem. Att få vara en del av elevers utveckling och få vara med i deras vandring genom kunskaperna är en otrolig upplevelse som vi får uppleva om och om igen. Det sker en utveckling hos oss pedagoger då vi tar eleverna med på resan. För att genomföra kunskapsutvecklingen med hjälp av förmågorna så behöver vi ständigt utvecklas och förändras. I en vision borde skolan ligga i framkanten av utvecklingen och det är dit vi måste sträva, vi måste ta igen flera tappade år & decennier för att komma ifatt utvecklingen i samhället runt oss, det är vår skyldighet att sätta fart, den skyldigheten har vi gentemot våra elever.
Själv har jag i snart 21 år arbetat som lärare på Rebbelberga skola i Ängelholm. Rebbelberga skola är en F-6 skola med allt mellan 45- 70 elever/årskurs.  Det är en fantastisk skola med rektorer som ser möjligheter, driver skolutveckling och är närvarande i verksamheten. För ca 13 år sedan(tänk vad tiden springer iväg) fick vi en helt ny skolbyggnad anpassad efter dagens skola. Allt detta tillsammans med alla kollegor & ELEVER på skolan gör att jag har förmånen att få arbeta på en bra för att inte säga strålande skola i ständig utveckling. Vi har bibliotek, datorer, matteverkstad, bra material, kreativa lärare och framför allt glada spralliga barn som fyller vår skola. Vi har förutsättningar att lyckas bra, vi har föräldrar som pratar väl och positivt om vår skola och vi bjuder på oss själva.

Att få möjlighet att arbeta tillsammans med kollegor som delar ens syn på lärande är viktigt i den egna utvecklingen samtidigt som det är viktigt med motpoler. Utvecklingen går hela tiden framåt och det händer så mycket runt omkring som jag bara vill vara en del av. Jag håller med Janna Schéele(skrev nr 63) om att vi inte har tid i det dagliga jobbet att hänga med i all forskning och utveckling runt omkring, vilket borde vara en självklarhet. Att ta till sig och få läsa ny litteratur som kommer och att få diskutera skolutveckling främjar arbetet med eleverna och är ett led i utvecklingen. Alla pedagoger har en egen skyldighet att följa med i det som händer både runt skolverket och i forskningen, men finns det utrymme för det när man vill genomföra fantastiska lektioner tillsammans med sina elever, finns det tid avsatt för denna fortbildning under året? Nej, tyvärr ligger alla kompetensutvecklingsdagar på de flesta skolor i augusti och juni, vi är lyckligt lottade om vi har någon dag i början av januari.

Under de senaste åren har jag haft möjlighet att under 20% av min tjänst få arbeta med matematikprojekt och matematikutveckling i på Rebbelberga skola och i Ängelholms kommun. Under den här tiden har jag försökt att sätta mig in i utvecklingen som aldrig stannar. Jag har varit mycket inriktad mot matematiken, men för varje stund som går så börjar jag inse att vi inte bara borde ämnesinrikta utvecklingen, den bör ske ämnesövergripande. Det är så mycket av det som händer idag som vi måste knyta ihop, vi kan inte separera allt. Vi ska koncentrera vår undervisning mot förmågorna och använda det centrala innehållet i kursplanerna för att utveckla förmågorna. I detta ska vi använda oss av den teknik som är en självklarhet för alla andra i samhället. För att eleverna ska förstå allt som händer på nätet idag och för att de ska lära sig att uppträda korrekt där ska vi visa hur det kan fungera på ett positivt sätt vi ska blogga, chatta, leta fakta och lära oss källkritik, använda oss av verktyg för att kunna presentera olika saker för varandra och mycket mycket mer. Om vi tar hand om utvecklingen varsamt och lär tillsammans med eleverna kommer det att gå bra och det blir enklare.

Om vi ser positivt på förändringar så blir det enklare och hjälps vi åt så blir det roligare. När samhället runt omkring oss lärare konstant ser det negativa är det inte lätt att alltid lyfta upp sig och vara positiv men det är vårt jobb, det är oss själva och vårt välbefinnande det handlar om.  Glada positiva och fyllda med energi ska vi gå till jobbet, då har vi möjlighet att lyckas och då kommer vi sakta sakta att förändra samhällets syn. Till hösten hoppas jag att våra skolor fylls av positiva lärare! Har man svårigheter med att se det positiva med läraryrket är man på fel arbetsplats, då är det dags att byta eller bryta upp.

Eleverna på min skola har sedan 1992 fått möjlighet att använda datorerna i arbetet, i åk 2 -6 har det funnits tid avsatt med en it-pedagog. Denna ikt-utveckling har under de senaste 2 läsåren tagit ett stort steg. Idag har vi sedan 1,5 år tagit steget in i 1:1 satsningen, vi kommer inom 2 år att ha 1 dator/elev och har fått helt andra IKT möjligheter. Jag fick möjligheten tillsammans med min närmsta kollega att vara en av kommunens testpiloter för 1:1 satsningen. Det har varit en otrolig resa som oftast varit positiv. Vi har lyckats få elever som redan tidigt i våras påvisade kunskaper vi inte kunnat ana oss till, en utveckling som förvånade oss och dom själva tror jag. Eleverna strålar och är motiverade och vill bara mer och mer. Vi har ”småblolggat” tillsammans, gjort stapeldiagram, skrivit berättelser, ”skypat”, letat fakta, pratat källkritik, tränat färdighetsträning i matten genom spel, tränat tangentträning, mm. Utvecklingen i arbetet har kommit efterhand som vi efterfrågat någon viss kunskap för att komma vidare. Datorerna och ikt-satsningen öppnade en dörr som gör att nu känns allt möjligt och bara att se eleverna sprudla av energi och lärlust gör att man själv är nöjd som lärare. Det är just detta som gör lärarjobbet så roligt och inspirerande! Jag lär mig hela tiden något nytt tillsammans med mina kollegor och elever. Vi utvecklas tillsammans!

Jag älskar mitt jobb & skulle aldrig byta ut det, det ger mig så många nya möjligheter och utmaningar varje dag. Jag får utvecklas konstant och just nu har jag dessutom möjlighet att påverka utvecklingen i kommunen vilket är jätte intressant och utmanande.

Jag kommer att till viss del försöka att ta utmaningen från @FrokenGul , Louise Guldbrandsson läs mer om den på lärartycket 66.

Tack alla föräldrar som ”lånar” ut sina små skapelser och guldklimpar till oss i skolan.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Dan Svanbom @dansvanbom.

Sommarlängtan efter utvecklingens glädjestunder!

Publicerat av
Svara

Jag längtar efter de stunderna när elevernas inlärning är som mest synbar, de där små ögonblicken när de själva kommer på vad som hänt. En spärr som släpts, en klippa som bestigits, en glädje så obeskrivlig när eleven precis kläckt en nöt som varit svår att knäcka. De minnena har jag fått äran att ha många av. Ett av dem:

Glömmer aldrig flickan som i slutet av ettan en morgon kom inspringande och ropade:
-Fröken, fröken jag KAN!
-Vad kan du? undrade jag.
-Lyssna, lyssna!
Hon sprang och tog en bok i läshyllan och satte sig ner och läste högt och tydligt;
-Här är en björn. Han heter Brum……
Vi skrattade ihop och jag berömde henne, egentligen fortfarande lite osäker på om koden knäckts eller om det var utantill inlärning. Men efter att jag en hel dag haft en god och glad tjej som låg i läshörnan konstant så förstod jag. Flera gånger under dagen kom hon springande och bad mig lyssna, vilket jag givetvis gjorde med glädje.

Det är de här stunderna som förgyller jobbet som gör att jag bara vill fortsätta att hjälpa eleverna i sitt lärande och genom sin utveckling. Det är stunderna då små steg i elevernas utveckling blir synliga som glädjer en lärare in i själen.

Utvecklingen av ett litet barn får varje förälder vara med om på nära håll och jag vet att de flesta uppskattar detta underbara fenomen. Ibland vill man som förälder bromsa tiden lite för att hinna med, för att kunna njuta. Där är våra små egna inte alltid med, vissa steg tar de i älgklivstakt och det är bara att se på och glädjas med dom och påvisa deras utveckling. Finns härliga stunder att njuta av om man ger sina egna små telningar lite feedback på sin utveckling, det blir som grädde på moset en extra dyrbar glädjestund att få dela på tillsammans kanske till och med fira.

Allt detta får jag som lärare vara med och dela på, mina elevers utvecklingssteg inom många områden. Tack alla föräldrar för att ni delar med er av dessa stunder! Det är med en ära som jag tar vara på chansen och stunden. Tänk vilken förmån det är att få vara med och dela så mycket glädje.

Det finns stunder då andra elever helt plötsligt förundras över vad en kompis presterar. Då får man bara ännu mer kredit och tänk vilket erkännande och vilken skjuts framåt eleven får av feedbacken från sina kompisar. Det finns de som med raketfart farit vidare av bara små glädjande ord från en kompis eller av att få uppleva kompisarnas respekt och tolerans. Detta får jag vara del av varje dag.

Tur att jag har egna telningar som i och för sig inte är små längre( 17 & 13 år) men som fortfarande utvecklas i sina egna takter och det får jag vara en del av varje dag och varje stund. Man blir glad ända in i själen när de gör något oväntat bara för att de nu är mogna för nästa steg. De utvecklas i sin takt på sitt sätt och nu på sommaren inom de områden de själva väljer eller hamnar i.

Sommarlov med utvecklingtankar, som ska landa och grunda  min undervisning inför min egna utveckling.

Jag är stolt över att vara lärare!

Publicerat av
Svara

Jag är lärare för att jag älskar mitt jobb. I omgångar har jag haft tankar på att göra något annat. Speciellt har tankarna på att starta ett konditori med mina härliga kollegor funnits från och till , men vi slutar alltid våra funderingar med att vi då kommer vi att sakna allt vi har i skolans värld. Alla goa ”ungar”, kramar, tacksamhet, kunskapsinhämtning, att ingen dag är den andra lik, diksussioner med kollegor om undervisningens kärna mm listan kan bli lång.

Blev idag lite ledsen över konversationen mellan 2 kvinnor i omklädningsrummet på F&S. Man diskuterade den ena kvinnans dotters yrkesval. Hon hade precis tagit studenten och sökt in till lärarhögskolorna. ”Arma stackare hon ska gå och bli lärare. Ja , hon har ju alltid haft den drömmen det är ju synd….hon kunde ju gjort något vettigt med sitt liv”. Jag kunde inte hålla tyst(har lite svårt för det ibland, kan man tycka) trots att jag inte hade med samtalet att göra. Jag sa att då blir hon säkert en jättebra lärare och det behövs! Det behövs människor som vill och älskar att jobba med utveckling, de som vill arbeta med elever.  Ja, det blev tyst efter det och jag hoppas mamman till dottern fick något att tänka på. Förhoppningvis går hon hem och ber om ursäkt, tyvärr tror jag inte det.

Hur många ungdomar finns det där ute som vill bli lärare men som stoppas av sina föräldrar och av vänners negativa kommentarer om vårt yrke.

När jag efter mitt F&S-pass kom  hem började mina funderingar, hm kvinnorna som pratade en måndag morgon på ett F&S-pass kl. 8.15 och sommarlovet har precis startat- tänk om de var lärare själva! Stackars elever!

Jag älskar mitt yrke, sedan jag var 5-6 år har jag alltid velat bli lärare. Det fanns väl några år när jag skulle bli farmaceut under gymnasietiden, men som tur var så hade jag en mamma som fick mig tillbaka till lärartankarna igen. Min mamma fick inte/hade inte möjlighet att läsa till lärare och det hade alltid varit hennes dröm, därför hade hon under hela min uppväxt stöttat mig men inte påtvingat mig min önskan. När jag på sommaren efter gymnasiet inte hade kommit in på farmaceututbildningen, kom hon med förslaget att jag skulle söka in till lärarutbildningen i Växjö som annonserade efter 1-7 ma/no lärare. Jag kunde ju testa på om jag trivdes annars var det ju bara att hoppa av. Min mamma var klok, ibland tror jag att hon visste att jag skulle vara fast bara jag kom dit. Jag älskade ju barn och hade ju haft den där drömmen tills det bara var några månader kvar på naturvetenskapliga linjen på gymnasiet, då var det som om alla mina vänners önskningar blev mina också. Sagt och gjort ansökan skickades in(med post på den tiden) och bara 2 dagar senare var jag antagen till lärarutbildningen för grundskollärare 1-7 med Ma/No inriktning. (När flyttlasset gick till Växjö kom brevet som sa att jag var antagen på farmaceututbildningen, pappa undrade om han skulle köra till Växjö eller Stockholm…)Efter första praktiken var jag fast och det är jag än idag. Aldrig att jag byter bort mitt jobb – jag älskar det! Mina egna barn brukar tycka att jag är knäpp först gå i skolan själv och sedan välja att jobba där också – fast de är ganska nöjda de också när de är i skolan nu för tiden och knäpp det kan jag stå ut med att vara som mamma för vilken mamma är inte det.

Det finns väl inget härligare an att få vara med om elevernas utveckling. Deras första läsning när de precis har knäckt koden och bara läser och läser och läser. När de kommit på att de själva lärt sig något nytt, kanske något som varit lite jobbigt men som tillslut efter mycket träning fört dem vidare i utvecklingen.

Idag är läraryrket helt annorlunda mot vad det var när jag började för lite mer än 20 år sedan. Det är på gott och ont det ändrats men mest gott. Eleverna är idag med och ser sin egen utveckling på ett helt annat sätt än vad de var bara för 10 år sedan. De vill komma vidare det är så tydligt för dem när de kan se nästa steg i sin utveckling. Barn vill lära sig bara de blir motiverade på rätt sätt. Det är där vi har vår uppgift som lärare att inspirera och ge dem de oilka verktygen de behöver för att utvecklas vidare.