Är uppslukad av ”Synligt lärande för lärare” av John Hattie samtidigt som Dylan William förgyller min tillvaro på sitt sätt genom youtube klipp och artiklar/dokument . Mitt i allt detta försöker jag hitta min väg fram tillsammans med nya elever och kollegor. Passionerad lärare skriver Hattie om och det är vi alla, ingen tvekan – vi lever för vårt jobb och säger ofta att det är som ett kall.
Mitt i detta har vi kommit till del 4 i modulen Taluppfattning och tals användning där det nu ska diagnostiseras i ett formativt syfte. Att diagnostisera i ett formativt syfte är inget konstigt utan självklart. När eleverna får syn på sitt egna lärande kommer de längre och de får upp ögonen för sin möjliga utveckling av lärandet. Det finns det forskning som stärker och tydliggör. När man nu ska diagnostisera inom området tar man fram diamantdiagnoserna och vill att vi ska testa just dess på våra elever. Tidigt i åk1 har vi inte ännu börjat arbeta med additions- eller subtraktionstecken utan arbetar konstant med olika begrepp och uppdelning av tal, ändå sänder man nu signaler om att vi ska testa av aritmetiken med gammeldags uppställningar innan vi ens hunnit dit… det ger många tankar. Att göra dessa tester i en åk 2 eller 3 är inte konstigt, men att lägga dem nu i åk 1 på hösten när vi inte har styrt in på detta känns konstigt.
Det ger tankar om att vi kanske varit/är för försiktiga med att ta in addition och subtration hos våra elever i åk 1. Tänker att förståelsen kanske blir tydligare om vi kör parallellt istället, tankarna faller tillbaka på pallen:
Vi arbetar med problemlösning och begreppsbildning kontinuerligt under varje arbetspass. Talsäkerheten bygger vi upp genom att vi delar upp tal utan att för den sakens skull sätta tecken mellan dem. Räknande blir det alltså inte just nu. Fast det ska vi nog ändra på nu, föra in tecknen samtidigt=självklart och dessutom med olika tomma utrymmen. Det handlar om förståelse såväl som att kunnna använda det i ett räknande. 
Förra veckan arbetade vi med talen 6 och 7 eleverna var detektiver och de kom själva fram till olika additions och subraktions tal som var = talet 6.
Det är kanske jag som lärare som satt käppar i hjulet och stoppat upp utvecklingen och framför allt kanske hindrat jämförelsen med addition och subtraktion nör vi delar upp tal. Nu ändrar vi på det och när vi denna veckan ska vara detektiver efter talet 8 och senare även talet 9 ska inga hinder sättas. Nu kör vi! Jag tjuvstartade i fredags lite bara, var tvungen att bara tjuvstarta… Tyvärr har fotona försvunnit… vi lyckaes få diskussion i halvklass där vi kom fram till följande: 7 = 27-20 = 14-7 = 37-30 Räkneormen var betydligt längre men det fantastiska var diskussionen och aha-upplevelsen! När de kom på att man nästan kunde ta vilket tal som helst som slutade på 7 och sedan ta bort resten och då var skillnaden just talet 7. Lycklig stund i lärarjobbet!
När man synliggör strategierna får man fler elever med på tåget och deras lärande synliggörs via vår kommunikation. När vi lyfter startegierna lär vi också oss att sätta ord på våra tankar. Lärandet i fokus och elevernas tankar om tal ska nu fortsätta vår matematiska resa.
Under #malyft på twitter når man ut till fler kollegor i vårt avlånga land och ideer mellan oss handledare och deltagare diskuteras och ger ett utökat kollegium. Här svarar och kommenterar även skolverket via bla Anders Palm och NCM har flitigt deltagit via Anette Jahnke. Våra tankar når direkt kärnan av lyftet och det blir diksussioner även på skolverket om verkligheten ute på skolorna, Tack!