Det är tryggt med stöd från Skolverket och denna gången tycker jag att det är tydligt. Jag gillar att man gjort tester till avstämningarna i svenska som är otroligt lika Nya språket lyfters avstämningspunkter. Däremot kan jag samtidigt ifrågasätta varför man inte använt NSL rakt av och bara byggt på med testerna som man tycker överensstämmer med punkterna A, B och C. Dessutom om man ska sträva efter nivå D och E borde det kanske finnas tester även till dessa punkter för att likvärdigheten ska öka vid bedömningen.
I matematiken gillar jag de skriftliga testerna och att de finns på 3 olika nivåer i åk 2. De behandlar bara taluppfattningen vilket man tydligt påpekar i materialet. De muntliga testerna är bra i åk 2 som fördjupade diagnoser. Att genomföra alla dessa muntliga diagnoser på samtliga elever i åk 1 & 2 kommer att ta tid värdefull tid som vi borde lägga på undervisning. Jag tror att det räcker att vi har testerna som riktmärken men inte att de ska vara obligatoriska för alla elever. Gör enkla skriftliga tester även för åk 1 som blir obligatoriska och låt oss använda de muntliga testerna som fördjupade kartläggningar. ytterligare tips är att ta in idéer från diagnoserna i Förstå och använda tal – en handbok(FAT) från NCM oc
h få ökade kunskaper om elevernas taluppfattning, samt knyt era uppgifter till den boken vilket är rätt enkelt och då ger det lärarna en ökad kunskap om hur man kan undervisa vidare mot högre kunskapsnivåer. Här funderar jag på om det är en intresse konflikt, PRIM-gruppen har haft i uppgift att göra uppgifterna till bedömningsunderlaget och FAT har ju NCM stått för.
Jag har jämfört ”dokumentationsmatriserna” i svenska och matematik och gillar skarpt svenskans, men saknar och förstår inte matematikens ordentligt. I svenskan tycker jag dock att man helt och hållet borde använt sig av NSL som är ett ytterst välgenomtänkt material och definitivt passar in på övriga delar i bedömningsunderlaget och då också ger lärarna ytterligare tips och stöttning i undervisningen genom just NSL underlaget.
Jag har arbetat mycket med matriser med eleverna jag undervisar allt för att förtydliga och få bedömningen formativ på ett enkelt sätt, eleverna kan se nästa utvecklingssteg och har eget fokus på detta. Om man från Skolverket kan ge ut detta i svenska måste ni väl kunna hjälpas oss även i matematiken. Det material som i dagsläget ligger i bedömningsunderlaget saknar matriser med utvecklingssteg och har endast kopplingar till respektive uppgift i testerna i den sammanställning som vi ska använda. Om vi ute på fältet förväntas tydliggöra nästa utvecklingssteg för eleven borde vi väl av Skolverket också kunna få stöd i detta även i matematiken. Vi har under de sista åren försökt få till neutrala matriser som kan användas oavsett hur du undervisar men som kopplar samma det centrala innehållet med kunskapskraven i matematik samtidigt som vi strävar långt förbi minimikraven. Detta har i dags läget gett oss elever som är väldigt aktiva i sitt eget lärande och som utmanar både sig själva och oss i undervisningen. Precis detta som man själv vill uppleva som lärare, men jag önskar stöd och riktlinjer som hjälper mig att få bedömningen likvärdig med övriga lärares.
Jag hopps bli klokare efter veckans Matematikbiennal i Karlstad. Det fanns inte plats på föreläsning som ska hållas om materialet men jag tänker söka upp både Skolverket för att de ska kunna ge mig en bild av detta. Skolverket har goda ambitioner men vi måste också kunna hantera materialet i verksamheterna. Återkommer i frågan! Är det någon som har koll får ni gärna ta kontakt med mig.
Läromedel är bara material för att kunna träna. Målen för lärandet måste vi sätta utifrån varje elevs nuläge oavsett vad vi använder oss av när nya kunskaper ska tränas. allt behöver tränas på flera gånger och repetition är skönt för många i små doser. För att få kunskaper om nuläge funderade vi på om vi skulle starta med provet för kapitel 1 som vi hade som arbetsområde, men vi valde denna gången att vänta med det. Istället följde vi skolans screeningsplan(den är under revidering därav funderingarna).
![IMG_4455[1]](http://mattefroken.se/wp-content/uploads/2014/09/IMG_44551-e1411502189812.jpg)
För att det ska ske utveckling måste man lita på andra och våga utmana sig själv. Allt blir inte bra och en del lektioner eller genomförda uppgifter får man backa på eller förändra under arbetets gång. Helen Timperley skriver tydligt om det kollegiala lärandet och visar sina tankar på detta genom cykliska processer. Genom att svara på frågorna i denna får ledaren möjlighet att synliggöra sin egen del och förhoppningsvis så får de syn på delar som hjälper dem att leda utvecklingen av undervisningen framåt. Visionen måste vara högre måluppfyllelse för eleverna och samarbete mellan lärarna för att använda alla resurser så effektivt som möjligt. Hur detta ska göras är upp till varje ledare att få struktur på utifrån sina möjligheter. Under mötet med matematikutvecklarna på RUC i Halmstad diskuterades flitigt hur vi tillsammans med språk- och ikt-utvecklarna kunde få våra intentioner att samverka mot utveckling och inte ”slåss” om lärarnas uppmärksamhet. Idag tror jag att det inte är ämnesspecifikt vi behöver diskutera utan vi måste se de övergripande delarna. Hur ställer vi frågor? Hur bedömer vi? Hur lyfter vi förmågorna? Hur synliggör vi lärandet? Dessa frågor kan vi prata om tillsammans.
När man genomfört 3 lektioner och inser att de 2 första blev bra, väldigt bra, men under den tredje händer det något som får mig att fundera. Vad sa jag nu? Vad gav jag för instruktion som kunde få denna utvecklingen? Tryckte jag på något annat som gjorde att det blev fel för flera elever när de själva skulle sätta igång och prova på uppgiften? Hade definitivt önskat att jag just denna lektionen hade filmat för att efteråt kunna upptäcka det som gav eleverna tankar som vilseledde dem. Känslan av att ha undervisat på samma sätt sagt samma saker, förtydligat och diskuterat tillsammans med eleverna och ändå blir det fel för en av grupperna, då funderar man över sin egen roll i sammanhanget. Utifrån denna cykliska process( av Helen Timperley) kan jag utveckla min undervisning tillsammans med mina kollegor för att få eleverna att nå högre nivåer. Alla elever har behov som ska tillgodoses av oss som lärare och de ska utmanas och ges möjligheter genom att få verktyg. Dessa verktyg ska föra dem framåt och uppåt så att resultatet av lärandet ökar.