En happening med hjälp av producerad film om ”dubbelt och hälften” av elever från Sofielunds skolan i Sollentuna. Tack snälla! De delar med sig av sina matteupplevelser via mattesmedjan. Frida Lindell håller i undervisningen ochger eleverna tillgång till inlägg som syftar till uppvärmning inför arbetsområde, stöd för lärandet och uppgifter att jobba med på skoltid. Många uppgifter uppmuntrar till skrivande eftersom vi jobbar med ”att skriva sig till läsning” kopplat till matematik.

Efter denna härliga inledning som sporrade till kommunikativ diskussion om vad dubbelt och hälften står för, fick eleverna idag träffa grodan och paddan. Dessa figurer hjälpte oss att hålla ordning på begreppen. Grodan lättsam och alltid nöjd klarar sig på hälften av allt som kommer i hans värld. Paddan vrång, sur och aldrig nöjd vill alltid ha det dubbla av vad som finns.

Eleverna fick hjälpa grodan och paddan att hålla rätt på hur mycket de ville ha.

Tillsammans bestämde eleverna hur mycket godis som djuren hittade i de olika vattenpölar som de hoppade runt i. Efter ett tag kom vi till problematiken där det blev ett tal(udda) som när man delade det på hälften inte gick jämt upp. Eleverna fick då lösa problematiken och tillsammans komma på hur man kunde göra. De kom på att det blev ett visst antal hela och att en ”blev över”. När de pratat och kommenterat öppet kom de fort fram till at den sista delar man på hälften. Nästa steg blev att skriva det på mattespråket. Vi kom fram till att det kunde skrivas med bokstäver men på mattespråket lärde vi oss att det skrivs 1/2.

Nu fortsätter arbetet och förhoppningsvis kommer vi att även komma in på udda och jämna tal.

En dag fylld med matematikutveckling och avslutning med handledning i matematiklyftet. Uppe på allt detta roliga och en positiv känsla i kroppen kom de första positiva kommentarerna om den artikel som Origo, Läranas tidning gjorde med mig för några veckor sedan. Tack alla!

http://www.lararnasnyheter.se/origo/2013/10/09/forste-mattefrokenhet hade jag inte kommit 

Det är inspirerande att jobba med kollegor som hela tiden diskuterar utveckling och har ett lärande fokus i undervisningen. Tack vare stöd från kollegor och rektorer på Rebbelberga skola har detta varit en möjligt. Uvecklingsgruppen centralt i Ängelholms kommun och Jessica Kangro som utmanar mig i mina tankar är också en förutsättning för att min undervisning ska utvecklas. Tack alla!

Spänningen stiger och många pirriga magar finns nog runt om bland både elever och lärare som ska mötas inom de närmsta dagarna. Imorgon möter jag och mina 4 kollegor upp 53 nya elever som vi förhoppningsvis ska ta hand om i 3 år. Vi ska till en början lära känna varandra och få tillit till varandra. Lära oss att visa respekt och tolerans mot alla och hänsyn såklart. Vi har alla olika bagage och historik som ska utforskas för att kunna ledas framåt. Olika förståelse för saker beroende på förförståelse. Alla elever ska ha samma förutsättningar att lyckas och vårt svåraste arbete blir att hitta kärnan hos varje individ.

En högläsningsbok om skolstarten ligger redo hos oss, för att ta udden av spännigen för att synliggöra att det finns fler som känner likadant, kanske har vi lärare det värre, vi känner ju ingen, alla elever känner varandra. Vi har massor med namn att lära på både föräldrar och barn, reda ut vem som hör ihop med vem, hålla koll på om de ska hem eller vara på fritids. Mycket som ska hållas koll på och som inte får gå fel. Det är nervösa dagar innan man kan alla elever och deras föräldrar, så pinsamt(nytigt på Karlskronitiska) om det blir fel, gäller att proffsigt manöverera så att det inte genomskådas.

Övningar som ger självförtroende och stärker gruppen ger oss en gemenskap att vandra vidare med. I bakhuvudet finns alla mål och krav från kursplanerna men de får ligga där ett tag. Nu arbetar vi mest med den första delen i Lgr11.

Samtidigt som vi möter elever har vi dubbelt så många oroliga föräldrar. Om man tar hand om dem från början lägger man grunden, gäller att ge dem så mycket information som de vill ha för att känna sig trygga med att lämna sina ögonstenar till oss. Det handlar om att få en relation så att vi arbetar tillsammans inte mot varandra. Detta är svårt men det handlar om att vara tydlig. Tala om vad vi förväntar oss av varandra och av deras små flickor och pojkar. Vara säker på vår sak, vi är proffsen vi kan det här.

En intensiv vecka utan elever är till ända vi har planerat, tänkt igenom så att det ska bli en bra start för oss alla. På vägen tappar man nästa bort sig själv, jag kan gå in i en bubbla och plötsligt är jobbet(skolan och eleverna) nummer 1och min egen familj får stå tillbaka. Den bubblan ska jag försöka mota bort ge mig själv och min familj plats och tid. Tyvärr har det blivit en hel dag framför datorn med jobb men det ska inte bli en vana. Planering mer än 5h/vecka ska inte ske hemma varje vecka, det gäller att använda tiden på rätt sätt på jobbet.

Hoppas ni alla får en bra skolstart!

Nästa inlägg blir om vår första träff i matematiklyftet.

Idag har vi smygstartat läsåret 2013/2014 med att strukturera upp vårt bidrag till utbildningsforum i Ängelholms kommun. Detta får ni läsa mer om en annan dag!

Rätt skönt att komma igång men det har varit en fantastiskt avkopplande sommar. Det var svårt att komma ifrån jobbet, tillslut fick jag bara bestämma mig för att lägga undan jobblitteratur och börja läsa och listan har blivit lång på de böcker som jag avverkat i sommar. Här kommer några av de böckerna som passerat(kan ha missat någon på vägen):

En man som heter Ove av Fredrik Backmanböcker
Död i skugga av Anne Holt
Vittne till mord av Nora Roberts
Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon
Torka aldrig tårar utan handska del 1 och 2 av Jonas Gardell
Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg
Den sista akten av Mari Jungstedt
Fyrmästarens dotter av Ann RosmanBöcker2
Inte enklare än så av Kajsa Ingemarsson
Själakistan av Ann Rosman
Mord i Mölle av Åke Högman
Återkomsten av Tamara McKinley
Innan floden tar oss av helena Thorfinn
Vattenänglar av Mons Kallentoft
Den farlilga leken av Mari Jungstedt
(hade jag nog läst kom jag på efter några sidor men …)
Någonstans inom oss av Kajsa Ingemarsson

Det blev en hel del titlar och fler ligger på vänt att bara sättas igång med. Jag är allätare vad det gäller böcker men en sak gäller alllt jag läser oavsett vad. Jag kan inte slita mig från böckerna när jag väl börjat, jag bara måste läsa slut på dem.Det blir som ett gift jag måste få veta slutet eller få reda på fortsättningen. En problematik finns också det är läshastigheten! Det är väl bra att läsa fort men det gör ju att det ibland krävs många böcker i resväskan på semestern. För er som undrar som kan jag rekommendera alla ovanstående böcker de har olika inriktningar och kvalité men de är läsvärda och de ger avkoppling!

Tack för alla boktips och tack för e-boken fantastiskt att hemifrån kunna ladda ner en bok/vecka i Ipaden(lånar man sedan sönernas och mannens lånekort så blir det 4 böcker/vecka).

Sommarlovsfiraren Ulrika

För några dagar sedan fick jag tillsammans med ett antal lärare i Ängelholms kommun klartecken för de nya tjänsterna som ”Förstelärare”. Inombords en glädje och på något sätt en bekräftelse för det arbete som jag och flera med mig bedrivit länge. Skolutveckling med fokus på utveckling av undervisningen i klassrummet gentemot de lagar och styrdokument som styr verksamheten och en koppling till aktuell forskning. Precis det som jag brinner för och det som gör att jag ibland kan bli sittande i timmar med jobbet på kvällarna för att jag bara måste få göra klart eller bara fortsätta lite till, det som gör att familjen vissa dagar kommer i andra hand eller att jag ibland strider för mina söners skolgång mer än vad jag borde. Jag trivs så bra med mitt yrke, det är ju aldrig lika utan utvecklas hela tiden. Däremot finns en skrämmande känsla och rädsla av att nu kunna hamna i situationer där man använder ”Förstelärartjänsten” som ett tillhygge, en avundsjuka eller ett missunnande från omgivningen. Alltså har jag idag accepterat tjänsten trots att det just idag finns mer oro för omgivningens syn på den än den verkliga glädjen som jag vill känna för att det är en bekräftelse på att jag gör något bra, Jante i egen hög person.

Hur ska detta nu tas emot av kollegor? Bara namnet på tjänsten sticker i ögonen på både mig själv och andra, önskar att de snarast döper om detta till något annat. Skolan är som verksamhet full av lärare som borde få denna tjänst, den borde vara kopplad till hur man arbetar och hur man utvecklar sin egen och undervisningen på skolan. Tyvärr har vårt yrke idag inte den status som det hade mått bra av vilket gör att det är svårt för oss att få det minsta lilla mer och bara tanken på att det skulle kunna finnas massor av ”Förstelärare” ute i skolorna skrämmer nog flera. Även inom vår yrkeskår finns det röster som inte tycker att någon ska ha mer lön än någon annan för vi gör ju samma jobb. Ja vi gör samma jobb. Blir resultatet för den skull lika för alla elever? Nej, inte det minsta vi kan nog alla skriva under på att det har stor betydelse för eleven vem som är lärare och hur denna/denne stöttar barnet. Vi har sedan lång tid tillbaka ett lönesystem där man vill öka skillanden mellan lärarnas löner. Detta har Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund våra fackförbund tillsammans stridit för, allt för att försöka att få en högre lön för oss lärare. Det är allmänt känt att vi är en av de yrken som har kommit efter i löneutvecklingen. I min värld är ”Förstelärartjänsterna” ett steg mot en ökad löneutveckling för att komma ikapp, såväl som en chans att öka statusen för yrket. En möjlighet för oss alla att återta den professionalitet och status som vi inom lärarkåren besitter.

Vad ska då en ”Förstelärare” göra, hur ska tjänsten se ut? Enligt de direktiv som vi i Ängelholms kommun har fått så kommer det att handla om:

Förstelärare uppdrag 130614

Härom dagen blev jag uppringd av en trevlig reporter från vår dagstidning Helsingborgs Dagblad, hon önskade en träff med oss för att skriva en artikel om ”Förstelärartjänsterna” i Ängelholms kommun. Jag och min kollega Jessica träffade reportern och en fotograf(vad nu det skulle vara bra för med tanke på resultatet, han kunde iofs inte hjälpa att det blev som det blev)igår efter lunch för en pratstund. Givetvis vinklar reportrarna allt som de vill och det blir som de vill, trots allt kom delar av det fram som vi sade under intervjun, att sedna rubriken var lite sådär kan man ju tvista om, det är inte 100% klart vad vi ska göra men det är ju inte heller oklart.

http://hd.se/angelholm/2013/07/03/fragetecken-infor-forstelararnas/

Jag vill tacka alla som hört av sig, genom olika socialamedier(FB & twitter) eller via direktkontakt, som är glada för att jag fått tjänsten det är skönt att veta att man har stöd. TACK!