Kategoriarkiv: Lyckliga lärarstunder

Mål och lärande i en etta!

Publicerat av
6

Lärande i fokus är en självklarhet. Hur gör man då i de lägre åldrarna hur får vi eleverna att förstå sitt eget lärande? Efter att ha skrivit upp de matematikmål vi har under terminen på väggen ser jag till att återkoppla dit när vi sätter igång en lektion. Fokus och koncentration hos eleverna blir större, ett betydligt mer närvarande i arbetet, träningen och upggifterna är synliga.

I veckan visade jag filmen om hur en kille i ettan förbättrade sin fjärilsteckning för mina ettor. Vi hade fantastiskt bra diskussioner om att man måste träna på allt man gör, att man kan förbättra sina arbeten med hjälp av kamrater som påvisar saker som kan förtydligas. Denna stund som blev nästan hela mitt lektionspass eftersom eleverna blev så engagerade i diskussionen gav så mycket. Eleverna kunde relatera till flera olika lärandesituationer både i skolan och utanför den där man skulle ha detta i åtanke. Filmen öppnade deras ögon och jag tycker mig se skillnad när de nu arbetar med sina texter om sig själva som ska skickas till våra vänner på Kvikmarken skole utanför Köpenhamn. I fredags arbetade de flesta med sina texter och de ville ha hjälp – de bad kompisar att läsa igenom det de skrivit och ge tips på om de kunde ändra/förbättra något. Engagemanget ökade också, eleverna ville skriva bra texter och de var kvar i sitt lärande. Det var med glädje och stolthet jag gick på helg efter detta. Tack alla våra härliga ungar!

Diskussionerna i lärarkåren om screeningar och bedömningar på olika diagnoser blir bara större och större.  Ibland upplever jag att den formativa bedömningen snarare ses som ett hinder än som en resurs till att öka elevernas lärande. Även filmen har diskuterats ofta i positiva ordalag men många är tveksamma till att visa den just i de lägre åldrarna. Varför är vi så rädda för att påvisa lärandet för yngre barn? Varje gång jag arbetat med eleverna med att påvisa deras lärande så upplever jag att fokuset ökar, deras koncentration ökar de vill lära de går också från ett görande till ett lärandetänk efterhand som de ser sin egen utveckling.

I matematik har vi denna terminen gjort screening via diamant och matematiklyftet med våra små ettor. Vi fick screeningar som man gjort sent i F-klass på alla elever som vi gått iegnom och tittat på. Vi börjar få en bild över varje elevs kunskaper och då kan vi också börja bygga på deras lärande och utveckling. Detta arbetet tar tid när man möter nya elever och ju yngre de är desto större försiktighet och varsamhet vid screeningen. allt för att eleverna ska få en positiv bild av det från starten och för att det ger mig som lärare en ökad kunskap även om eleven som individ.

När denna biten är gjord handlar det om att se till att alla elever utmanas i det arbete vi tränar på och ska lära oss mer om. Igår(fredag) gjorde jag en snabb upprepning av talet 10 och vad vi arbetat med under de första dagarna i veckan då vi har flest matematiklektioner. vi gjorde en matematikorm med 10=…….. Det härliga var att vi kom fram till att man kunde ha vilket räknesätt som helst mellan likhetstecknen och då lossnade det ordentlligt hos flera av eleverna. Givetvis är jag medveten om att det var alldeles för hög nivå för en del men jag tror inte de led den stund vi ägnade åt detta.

10 = 2 + 8 = 3+5+2 = 5 * 2 = 30 – 20 = 19 – 9 = 5 + 5 = ….vår orm innehöll massor av diskussioner och uppgifter/tal som alla visade talet 10.

Vi får inte vara rädda för att påvisa lärande och inte heller för att bygga upp elevernas kunskaper om hur man lär sig.

 

Matematik i utveckling

Publicerat av
Svara

Just nu är diskussionerna stora i många hörn huruvida vrålapor har 2 eller 4 fötter. Matematiklyftet ger oss inte bara matematik kunskaper utan även kunskaper om djur i naturen. Följande står på wikipedia: Extremiteterna är särskild långa, händerna påminner om en krok och tummen är ibland bakåtbildade.Härligt med överbyggande kunskaper!

Att få se de olika lösningsstrategierna från elevgrupperna var härligt, tänk vilka tankar och vilken styrka de har! Att tillsammans få diskutera sig fram till en lösning, få sätta ord på den och tillsist kunna översätta den till mattespråket!

IMG_0856

Hade igår diskussioner om lösningar och genomförande av lektioner med en handledningsgrupp. Frågor som:

Hur ger vi eleverna rätt förutsättningar för att kunna lösa problemen?Vilken information behövs för att lösa problemet?
Visar vi alla gruppers lösningar eller bara några vid avslutande diskussioner?
Hur stöttar vi eleverna i grupparbetet med lösningarna?
Är det bra att få tänka tyst själv först innan man sätter igång med att låta grupperna lösa problemen?

Alla frågor som väcks och diskuteras utvecklar oss och vårt lärande i arbetet med elevernas utveckling. Matematilyftet har gett oss verktyg för att förändra vårt arbete och när vi förändrar utvecklas elevernas lärande. Vi utmanar både oss själva i våra tankar om lärandet och som en följd sker även utveckling hos våra elever. Jag har förmånen att få vara med i denna utveckling hos flera lärare och under den del som matematiklyftet har pågått har vi höjt oss väsentligt. Frågorna är djupare, diskussionerna på en utvecklande nivå och man vågar erkänna misstag för att få hjälp till att förändra sin undervisning.

Som handledare utmanas jag i att hitta frågeställningar som sätter strategier och funderingar på sin spets, ibland väldigt utmanande för att provocera ibland enkelt för att lyfta. Det är en ständigt pågående process vi leder som ska fortsätta att ge ringar på vattnet även efter vår medverkan.

Älskar mina tisdags & torsdags eftermiddagar!

 

 

Formativ bedömning för att synliggöra lärandet!

Publicerat av
2

Är uppslukad av ”Synligt lärande för lärare” av John Hattie samtidigt som Dylan William förgyller min tillvaro på sitt sätt genom youtube klipp och artiklar/dokument . Mitt i allt detta försöker jag hitta min väg fram tillsammans med nya elever och kollegor. Passionerad lärare skriver Hattie om och det är vi alla, ingen tvekan – vi lever för vårt jobb och säger ofta att det är som ett kall.

Mitt i  detta har vi kommit till del 4 i modulen Taluppfattning och tals användning där det nu ska diagnostiseras i ett formativt syfte. Att diagnostisera i ett formativt syfte är inget konstigt utan självklart. När eleverna får syn på sitt egna lärande kommer de längre och de får upp ögonen för sin möjliga utveckling av lärandet. Det finns det forskning som stärker och tydliggör. När man nu ska diagnostisera inom området tar man fram diamantdiagnoserna och vill att vi ska testa just dess på våra elever. Tidigt i åk1 har vi inte ännu börjat arbeta med additions- eller subtraktionstecken utan arbetar konstant med olika begrepp och uppdelning av tal, ändå sänder man nu signaler om att vi ska testa av aritmetiken med gammeldags uppställningar innan vi ens hunnit dit… det ger många tankar. Att göra dessa tester i en åk 2 eller 3 är inte konstigt, men att lägga dem nu i åk 1 på hösten när vi inte har styrt in på detta känns konstigt.

Det ger  tankar om att vi kanske varit/är för försiktiga med att ta in addition och subtration hos våra elever i åk 1. Tänker att förståelsen kanske blir tydligare om vi kör parallellt istället, tankarna faller tillbaka på pallen:

mattepallVi arbetar med problemlösning och begreppsbildning kontinuerligt under varje arbetspass. Talsäkerheten bygger vi upp genom att vi delar upp tal utan att för den sakens skull sätta tecken mellan dem. Räknande blir det alltså inte just nu. Fast det ska vi nog ändra på nu, föra in tecknen samtidigt=självklart och dessutom med olika tomma utrymmen. Det handlar om förståelse såväl som att kunnna använda det i ett räknande. talet 6Förra veckan arbetade vi med talen 6 och 7 eleverna var detektiver och de kom själva fram till olika additions och subraktions tal som var = talet 6.

Det är kanske jag som lärare som satt käppar i hjulet och stoppat upp utvecklingen och framför allt kanske hindrat jämförelsen med addition och subtraktion nör vi delar upp tal. Nu ändrar vi på det och när vi denna veckan ska vara detektiver efter talet 8 och senare även talet 9 ska inga hinder sättas. Nu kör vi! Jag tjuvstartade i fredags lite bara, var tvungen att bara tjuvstarta… Tyvärr har fotona försvunnit… vi lyckaes få diskussion i halvklass där vi kom fram till följande: 7 =  27-20 = 14-7 = 37-30 Räkneormen var betydligt längre men det fantastiska var diskussionen och aha-upplevelsen! När de kom på att man nästan kunde ta vilket tal som helst som slutade på 7 och sedan ta bort resten och då var skillnaden just talet  7. Lycklig stund i lärarjobbet!

När man synliggör strategierna får man fler elever med på tåget och deras lärande synliggörs via vår kommunikation. När vi lyfter startegierna lär vi också oss att sätta ord på våra tankar. Lärandet i fokus och elevernas tankar om tal ska nu fortsätta vår matematiska resa.