Undervisning – en didaktisk flexibel konst!

För varje lektion krävs det en plan och undervisningsstruktur som gynnar lärande, värdegrund, trygghet, tro på sig själv och grit. Dessa delar ska vävas samman utifrån gruppens dynamik, behov, kunskapsnivåer och behöver ha en flexibilitet under genomförandet. Varje elev har sin nivå, sina behov, sina anpassningar och sina möjligheter. 

Eleverna, varenda en ska gynnas av undervisningen.

Att ha ett arbetslag som fungerar som alla ser olika delar, kan ge trygghet  och ta ansvar är av stor vikt idag. Bygg hållbart tillsammans och dela på ansvar då kommer vi längst.

Eftersom inte alla gynnas av en metod måste jag i min struktur ha med alla delar som gynnar undervisningen för varje individ. Därför måste jag utifrån den gemensamma planeringen både innan och under lektionerna förändra för gruppen som just nu undervisas. Det är långt ifrån alltid min favorit undervisning kan genomföras även om jag hade önskat det för enkelheten. Om mina elever känner sig trygga lär dom sig. Om undervisningen ligger för eleverna i den proximala utvecklingszonen lär dom sig optimalt. 

En härlig utmaning! 

För att detta ska fungera måste jag ha en relation till varje individ, lära mig om individen och vilja vara en del av hens dagliga liv. En värdegrund för mig består av en väl vävd matta av dessa delar där jag till sist ser genom både blickar, gester, kroppshållning och ord hur eleven just nu har det. Jag måste vara med i alla dagliga verksamheter och se hur gruppdynamiken fungerar, vad som händer hur relationer mellan individerna samspelar såväl på lektioner, i matsal och på raster. När jag är involverad i detta kan jag i min undervisning jobba aktivt med värdegrunden, hitta verktygen så barnen bygger en egen trygghet och gemenskap tillsammans.

Undervisning sker på olika sätt, aktivt, avvaktande, repeterande, på så många olika sätt som möjligt för att ge mig möjlighet att analysera inlärning och kunskaper hos eleverna. Det är lätt att använda sig av ett koncept men vi måste undervisa på olika sätt. Vi måste laborera, använda problemlösning, modellera, färdighetsträna och använda ämnesspecifika ord konstant. 

För många år sedan inspirerades jag av Birgitta Kujil, Ulla Öberg och Ingrid Olsson och började tänka på matematikundervisning i form av en 3-bent pall. Alla benen skulle ha lika mycket undervisningstid. Ett ben var begrepp och de matematikord som momentet krävde. Talsäkerhet och räknande fanns på ett ben och innehöll alla procedurer som momentet behövde. Det sista benet var problemlösning där knöts ofta delarna samman och förståelsen för varför lärandet av momentet behövdes blev synligt. Efter otaliga föreläsningar, lästa böcker, diskussioner och analyser blir min uppfattning av undervisning tydligare och tydligare.

Efter flera föreläsning av Adrienne Gear inom språkinlärning – läsa, skriva, tala, kopplar jag samman det med undervisningen i flera ämnen. Matematikundervisningen innehåller alla viktiga delar i mitt upplägg, fullt jämförbart med Adriennes Gears ideer. Modellera och göra tillsammans ger en trygghet och måste blandas med den problemlösande matematiken. Vi har så många elever idag som behöver stöttning och strategier att testa på nya uppgifter. En hållbar lösningsstrategi ger självförtroende och att få testa  att lösa uppgifter på ett visst sätt kan vara ett sätt att lära. Elever som får låna lösningsmetoder och pröva strategier i en trygg miljö lär sig och får framför allt motivation för de lyckas, de ser att de kan och det ger motivation. Jag måste samtidigt se till att vara på rätt nivå, det går inte att hoppa över trappsteg i lärandet, vi måste ta ett steg i taget.

 

 

 

Kommentera