Glädje i verkligheten!

Ni vet den där känslan som kommer när man får det där härliga genombrottet, när glädjen genomlyser och vi når en gemenskap, den har vi inom räckhåll.

Vi har arbetat en hel termin tillsammans och nu börjar det lägga sig ett lugn  och vi börjar lita på varandra. Grunden måste finnas först sedan kan vi gå framåt tillsammans. Nu är vi på väg mot en resa inom kunskapen där lärandet ska vara i fokus men den ska ske efter skolans signum – Lärande i glädje och gemenskap.

Vi vet både sFörmågan att vara vänligjälva och genom all forskning att när lärandet blir synligt så ökar elevernas engagemang. Det blir ibland väldigt tydligt för mig som lärare att det hjälper och då kan jag bli riktigt rörd. Denna veckan slutade på ett fantastiskt sätt där jag fick glädjen att vara med om framsteg och argumentation av flera elever över deras självbedömning. Denna gången handlade självbedömningen om förmågan att vara vänlig som jag fått via Emelie Öhrn och Lotta BohlinÅrstaskolan. Att se elever göra en självbedömning där de själva småargumenterar för sig själva och sedan med ett barns ärlighet(en ärlighet som var så enorm) fyller i  och kan se exakt vad de behöver arbeta vidare med, det är glädje. Vi nådde fram med hjälp av ”Från kass till vass”! Passar hur bra som helst  inför upprättande ev IUP.
Vi använder i svenskan  ”Nya språket Lyfter” och i matematiken har vi kopplat egna matriser till undervisningen. Det ska bli intressant att se om vi kan nå fram på samma sätt där med självbedömningen. I båda ämnena har vi denna veckan gjort diagnoser som gick över förväntan. Jag är fascinerad över mina elevers framsteg i matematiken som jag har bäst översikt på.

Går till helg med Glädje och harmoni!

 

 

Utvecklingen stannar inte för att jullovet kommer med stormsteg!

IMG_1395 IMG_1389Nu är det snart jul och veckan har kantats av julpyssel och julmys. Vi har bjudits på jul- show, julspel och julmusik från glada unga musikanter. Pysselverkstaden innehöll tomte-verkstad, granverkstad och massor av härligt glitter.

Vilken fart vi har sprungit fram genom denna höst! Utvecklingsfokuset har varit på topp större delen av den vakna tiden och det är många saker som tänkts om, gjorts om, lärts om och som genom detta utvecklats. Det kan vara små saker eller större beroende vilket sammanhang man just då befunnits i.

Det största kollegiala lärandet på år har startats upp. Matematiklyftet verkar bli en succé var det än sätts igång. Posititva lärarröster fyller twitter och facebookgrupperna om denna satsning från skolverket. De ringar som nu sätts igång och det lärandet som är igång kommer att utveckla undervisningen och våra elever kommer att få en tydligare styrd undervisning. Lärandet tillsammans med andra är större än om det sker enskilt. Nu vågar lärarna ta tillbaka kommandot i klassrummet och man veta att det gäller att påvisa strategier som är hållbara ju fler desto bättre så att alla kan hitta sin modell. Det är däremot viktigt att även gradera strategierna så att de som är bäst enklast och mest hållbara lyfts högst.

Här blir jag lite salig för detta är en av de delar som är ämnesöverskridande! Det spelar ingen roll om vi pratar språk, matematik, historia eller biologi, vi måste lyfta begrepp och diskutera dem högt tillsammans testa deras hållbarhet och säkerhet. Då utvecklar eleverna sitt eget lärande och de ser de olika dimensioner som finns.

Min egna utveckling och min framtid kommer att kantas av utveckling och nya projekt. Hur, vad, var, när det vet jag inte på rak arm men jag vet att det är utvecklingen av undervisningen och delgivningen lärare mellan som driver mig vidare.

Lärare måste kunna svälja lite av stoltheten och hjälpas åt med planeringar och bra ideer är till för att knyckas. Här kan vi spara tid och energi. Då kan fokus ligga på bedömning för lärande som är så viktigt för eleven. Att elevens får syn på sitt eget lärande är så avgörande för hur långt vi kan få eleven och hur långt eleven själv kan komma med hjälp av den riktade undervisning som bedrivs. När undervisningen kan riktas mot bedömning för lärande så kommer vi att kollegialt utveckla fler och fler hållbara hjälpmedel/strategier/matriser(kalla det vad du vill) på vägen. Denna utvecklingen vill jag och kommer jag att vara en del av och det är spännande.

 

Mål och lärande i en etta!

Lärande i fokus är en självklarhet. Hur gör man då i de lägre åldrarna hur får vi eleverna att förstå sitt eget lärande? Efter att ha skrivit upp de matematikmål vi har under terminen på väggen ser jag till att återkoppla dit när vi sätter igång en lektion. Fokus och koncentration hos eleverna blir större, ett betydligt mer närvarande i arbetet, träningen och upggifterna är synliga.

I veckan visade jag filmen om hur en kille i ettan förbättrade sin fjärilsteckning för mina ettor. Vi hade fantastiskt bra diskussioner om att man måste träna på allt man gör, att man kan förbättra sina arbeten med hjälp av kamrater som påvisar saker som kan förtydligas. Denna stund som blev nästan hela mitt lektionspass eftersom eleverna blev så engagerade i diskussionen gav så mycket. Eleverna kunde relatera till flera olika lärandesituationer både i skolan och utanför den där man skulle ha detta i åtanke. Filmen öppnade deras ögon och jag tycker mig se skillnad när de nu arbetar med sina texter om sig själva som ska skickas till våra vänner på Kvikmarken skole utanför Köpenhamn. I fredags arbetade de flesta med sina texter och de ville ha hjälp – de bad kompisar att läsa igenom det de skrivit och ge tips på om de kunde ändra/förbättra något. Engagemanget ökade också, eleverna ville skriva bra texter och de var kvar i sitt lärande. Det var med glädje och stolthet jag gick på helg efter detta. Tack alla våra härliga ungar!

Diskussionerna i lärarkåren om screeningar och bedömningar på olika diagnoser blir bara större och större.  Ibland upplever jag att den formativa bedömningen snarare ses som ett hinder än som en resurs till att öka elevernas lärande. Även filmen har diskuterats ofta i positiva ordalag men många är tveksamma till att visa den just i de lägre åldrarna. Varför är vi så rädda för att påvisa lärandet för yngre barn? Varje gång jag arbetat med eleverna med att påvisa deras lärande så upplever jag att fokuset ökar, deras koncentration ökar de vill lära de går också från ett görande till ett lärandetänk efterhand som de ser sin egen utveckling.

I matematik har vi denna terminen gjort screening via diamant och matematiklyftet med våra små ettor. Vi fick screeningar som man gjort sent i F-klass på alla elever som vi gått iegnom och tittat på. Vi börjar få en bild över varje elevs kunskaper och då kan vi också börja bygga på deras lärande och utveckling. Detta arbetet tar tid när man möter nya elever och ju yngre de är desto större försiktighet och varsamhet vid screeningen. allt för att eleverna ska få en positiv bild av det från starten och för att det ger mig som lärare en ökad kunskap även om eleven som individ.

När denna biten är gjord handlar det om att se till att alla elever utmanas i det arbete vi tränar på och ska lära oss mer om. Igår(fredag) gjorde jag en snabb upprepning av talet 10 och vad vi arbetat med under de första dagarna i veckan då vi har flest matematiklektioner. vi gjorde en matematikorm med 10=…….. Det härliga var att vi kom fram till att man kunde ha vilket räknesätt som helst mellan likhetstecknen och då lossnade det ordentlligt hos flera av eleverna. Givetvis är jag medveten om att det var alldeles för hög nivå för en del men jag tror inte de led den stund vi ägnade åt detta.

10 = 2 + 8 = 3+5+2 = 5 * 2 = 30 – 20 = 19 – 9 = 5 + 5 = ….vår orm innehöll massor av diskussioner och uppgifter/tal som alla visade talet 10.

Vi får inte vara rädda för att påvisa lärande och inte heller för att bygga upp elevernas kunskaper om hur man lär sig.

 

Dubbelt och hälften!

En happening med hjälp av producerad film om ”dubbelt och hälften” av elever från Sofielunds skolan i Sollentuna. Tack snälla! De delar med sig av sina matteupplevelser via mattesmedjan. Frida Lindell håller i undervisningen ochger eleverna tillgång till inlägg som syftar till uppvärmning inför arbetsområde, stöd för lärandet och uppgifter att jobba med på skoltid. Många uppgifter uppmuntrar till skrivande eftersom vi jobbar med ”att skriva sig till läsning” kopplat till matematik.

Efter denna häIMG_1024rliga inledning som sporrade till kommunikativ diskussion om vad dubbelt och hälften står för, fick eleverna idag träffa grodan och paddan. Dessa figurer hjälpte oss att hålla ordning på begreppen. Grodan lättsam och alltid nöjd klarar sig på hälften av allt som kommer i hans värld. Paddan vrång, sur och aldrig nöjd vill alltid ha det dubbla av vad som finns.

Eleverna fick hjälpa grodan och paddan att hålla rätt på hur mycket de ville ha.
IMG_1021 IMG_1022
Tillsammans bestämde eleverna hur mycket godis som djuren hittade i de olika vattenpölar som de hoppade runt i. Efter ett tag kom vi till problematiken där det blev ett tal(udda) som när man delade det på hälften inte gick jämt upp. Eleverna fick då lösa problematiken och tillsammans komma på hur man kunde göra. De kom på att det blev ett visst antal hela och att en ”blev över”. När de pratat och kommenterat öppet kom de fort fram till at den sista delar man på hälften. Nästa steg blev att skriva det på mattespråket. Vi kom fram till att det kunde skrivas med bokstäver men på mattespråket lärde vi oss att det skrivs 1/2.
IMG_1026
Nu fortsätter arbetet och förhoppningsvis kommer vi att även komma in på udda och jämna tal.

Artikel funderingar

logga litenJag hade aldrig trott att det skulle ge så många ringar på vattnet att få ett reportage i NST/HD vår dagstidning här i Ängelholm. Så många positiva ord och så mycket positiv feedback gör mig alldeles rörd och ödmjuk. Jag är bara jag och älskar både mina elever och mina härliga kollegor/rektorer på Rebbelberga skola! TAck för allt stöd och möjlighet till utveckling.

Min utveckling har skett på Rebbelberga tillsammans med mina kollegor där, en del kvar i tjänst andra pensionerade. Vi har en rektor som stöttar utveckling och ser till att personalen mår bra. Lyssnar på sina medarbetare och styr på ett sätt som får utvecklingen att gro.

De sista åren har mycket av min utveckling skett med hjälp av alla twänner ute på twitter. Kollegor i andra delar av landet som utmanar till nya tankar och som inspirerar genom sina bloggar eller kommentarer på twitter. Ingen nämnd ingen glömd, ni är många där som inspirerar och utvecklar mig.

Möjligheten att få vara med i matematikutvecklingssatsningen som funnits i flera år gav mig kontakt med andra matematiklärare och hela tiden en uppdatering av nya rön och  ny forskning. Intressanta och lärorika diskussioner på konferenserna gav energi.

Sedan snart 1,5 år arbetar jag i nära relation med Jessica Kangro(Differensen ) som matematikutveckare i Ängelholms kommun. Vårt samarbete har gett ännu mer bränsle till min matematikundervisning och utvecklingen av matematiken. Lärarens lärande har varit i fokus och hur den kan förändras för att förenkla för eleven. Formativ bedömning och hur man arbetar med den tillsammans med elever i olika åldrar ligger oss båda varmt om hjärtat. Tack snälla för alla kolka ord och frågor!

Givetvis är det inte bara positiva ord utan även kritiska röster! Ännu mer inspirerande och utvecklande för min del. Vill bara bemöta några av dem här.

En del röster är negativa och tycker att alla lärare sliter och gör ett gott jobb alltså ska alla ha högre lön.
Givetvis borde alla lärare ha högre lön det har jag aldrig sagt något annat om. Vi skulle vara en unik yrkesgrupp om alla gör ett lika bra jobb, lika engagerat och lika utvecklande och det tror jag inte på. Jag har vid de tillfällen den sista tiden då jag pratat med personer om försteläraruppdraget sagt att jag inte fullt ut gillar att det är procentuellt fördelat mellan skolor. Min uppfattning är att det borde vara fördelat efter lärares profession istället. Har en lärare en viss kvalitet borde den läraren få möjlighet att få dylika tjänster oavsett om det finns en eller tio förstelärare på en skola.

Om fingerräkning….JP_Ulrika_Broman_05_899785v530x800
Jag har aldrig lärt ut fingerräkning! Däremot lär jag ut talbilder med hjälp av fingrarna, och de är bra. Att snabbt kunna visa upp talen mellan 1 och 10 tränar jag ofta i första klass. Eleverna ska få möjlighet att få så  många olika talbilder för ett och samma tal som möjligt och sedan kunna hitta det laborativa material som passar just dem. Fingrarna är ett redskap som man alltid har med sig och därför är det bra att kunna använda sig av dem på ett bra sätt.

Tack alla för den positiva feedback ni gett mig dessa dagar och under hela min tid som lärare!

 

Matematik i utveckling

Just nu är diskussionerna stora i många hörn huruvida vrålapor har 2 eller 4 fötter. Matematiklyftet ger oss inte bara matematik kunskaper utan även kunskaper om djur i naturen. Följande står på wikipedia: Extremiteterna är särskild långa, händerna påminner om en krok och tummen är ibland bakåtbildade.Härligt med överbyggande kunskaper!

Att få se de olika lösningsstrategierna från elevgrupperna var härligt, tänk vilka tankar och vilken styrka de har! Att tillsammans få diskutera sig fram till en lösning, få sätta ord på den och tillsist kunna översätta den till mattespråket!

IMG_0856

Hade igår diskussioner om lösningar och genomförande av lektioner med en handledningsgrupp. Frågor som:

Hur ger vi eleverna rätt förutsättningar för att kunna lösa problemen?Vilken information behövs för att lösa problemet?
Visar vi alla gruppers lösningar eller bara några vid avslutande diskussioner?
Hur stöttar vi eleverna i grupparbetet med lösningarna?
Är det bra att få tänka tyst själv först innan man sätter igång med att låta grupperna lösa problemen?

Alla frågor som väcks och diskuteras utvecklar oss och vårt lärande i arbetet med elevernas utveckling. Matematilyftet har gett oss verktyg för att förändra vårt arbete och när vi förändrar utvecklas elevernas lärande. Vi utmanar både oss själva i våra tankar om lärandet och som en följd sker även utveckling hos våra elever. Jag har förmånen att få vara med i denna utveckling hos flera lärare och under den del som matematiklyftet har pågått har vi höjt oss väsentligt. Frågorna är djupare, diskussionerna på en utvecklande nivå och man vågar erkänna misstag för att få hjälp till att förändra sin undervisning.

Som handledare utmanas jag i att hitta frågeställningar som sätter strategier och funderingar på sin spets, ibland väldigt utmanande för att provocera ibland enkelt för att lyfta. Det är en ständigt pågående process vi leder som ska fortsätta att ge ringar på vattnet även efter vår medverkan.

Älskar mina tisdags & torsdags eftermiddagar!

 

 

Mattefröken

En dag fylld med matematikutveckling och avslutning med handledning i matematiklyftet. Uppe på allt detta roliga och en positiv känsla i kroppen kom de första positiva kommentarerna om den artikel som Origo, Läranas tidning gjorde med mig för några veckor sedan. Tack alla!

http://www._29k9010_fmt_0lararnasnyheter.se/origo/2013/10/09/forste-mattefrokenhet hade jag inte kommit 

Det är inspirerande att jobba med kollegor som hela tiden diskuterar utveckling och har ett lärande fokus i undervisningen. Tack vare stöd från kollegor och rektorer på Rebbelberga skola har detta varit en möjligt. Uvecklingsgruppen centralt i Ängelholms kommun och Jessica Kangro som utmanar mig i mina tankar är också en förutsättning för att min undervisning ska utvecklas. Tack alla!

 

Innemiljö och lärandemiljön viktig!

Funderar mycket just nu på hur vi med hjälp av klassrumsmöblering kan ge förutsättningar till att få lugn och ro samtidigt  som jag vill att eleverna ska kunna kommunicera och interagera med varandra. Rummet ska passa för de elever och lärare som befinner sig tillsammans. Det är inte så att en utforming passar alla bra. Just nu önskar jag många möjligheter vilket vi borde kunna lösa med ett stort rum och hyfsad närhet till whiteboard och kanon från hela rummet. Vi behöver få rum i rummet, lugna hörn att kunna arbeta i och platser för avskildhet så väl som för kommuniaktion. Frida Lindell har via sin blogg lagt ut tjusig tanke om hur hon möblerar sin mattesmedja, genomtänkt och anpassat efter sina behov tillsammans med de elever som finns där. Ni hittar Fridas blogg här: http://vilarare.wordpress.com

Läser man på twitterflödet så är det inte bara jag som funderar flera kommentarer där den sista tiden.

I Nu ler Vygostkij av Anne-Marie Körling står det mycket om betydelsen av hur rummet är utformat och hur det påverkar lärandet. Viktigt att tillgodose alla individer och ge dem förutsättningar till en god lärmiljö.

 

Matematiken fortsätter med fokus talet 5

Veckorna springer iväg så här i starten och det är mycket som kretsar runt rent gruppdynamiska övningar.

IMG_2031Vi har nu introducerat talet 5 och delat upp, sett på symboler och byggt femfigurer av multiliknklossar. En del tog sig an arbetet att testa på att skriva femmor och det blev snygga femmor i rutor. Dett agår väl helt emot Att skriva sig till läsning tankarna men jag tror på att vi måste se till vem vi har framför oss och om de redan har skrivit i  flera år kan inte vi helt plötsligt förbjuda detta. Då skulle vi påbörjat IMG_2032tankarna redan i starten av deras skrivande. Detektivarbetet då det skulle hittas så många möjliga figurer som möjligt var spännande. En del hann sedan med att ”döpa ” sina figurer utifrån deras utseende.

 

 

IMG_2035

Som krydda i matten fick eleverna via matematiklyftet uppgiften att de skulle göra en problemlösningsuppgift . De skulle berätta genom att rita och skriva hur många djur som det fanns i en djurpark där man såg 18 ben. Många härliga lösningar  blev det! Allt ifrån bara fåglar till att det fanns tigarar och lejon och någon fågel. En del målade vackra bilder och lade ner mycket tid på själva ritandet andra ”slarv”ritade bara och hade mer fokus på själva problemet. Efteråt blev det intressanta diskussioner i handledningensgrupperna om just detta fenomen att ritandet tog överhanden och att eleverna saknade strategier för lösningarna. Nu måste vi lära ut strategier diskutera hur man tar sig an problem och tillsammans påvisa lösningar som är hållbara.

Mattetankar…

 

 

Tankar inför skolstarten!

Spänningen stiger och många pirriga magar finns nog runt om bland både elever och lärare som ska mötas inom de närmsta dagarna. Imorgon möter jag och mina 4 kollegor upp 53 nya elever som vi förhoppningsvis ska ta hand om i 3 år. Vi ska till en början lära känna varandra och få tillit till varandra. Lära oss att visa respekt och tolerans mot alla och hänsyn såklart. Vi har alla olika bagage och historik som ska utforskas för att kunna ledas framåt. Olika förståelse för saker beroende på förförståelse. Alla elever ska ha samma förutsättningar att lyckas och vårt svåraste arbete blir att hitta kärnan hos varje individ.

En högläsningsbok om skolstarten ligger redo hos oss, för att ta udden av spännigen för att synliggöra att det finns fler som känner likadant, kanske har vi lärare det värre, vi känner ju ingen, alla elever känner varandra. Vi har massor med namn att lära på både föräldrar och barn, reda ut vem som hör ihop med vem, hålla koll på om de ska hem eller vara på fritids. Mycket som ska hållas koll på och som inte får gå fel. Det är nervösa dagar innan man kan alla elever och deras föräldrar, så pinsamt(nytigt på Karlskronitiska) om det blir fel, gäller att proffsigt manöverera så att det inte genomskådas.

Övningar som ger självförtroende och stärker gruppen ger oss en gemenskap att vandra vidare med. I bakhuvudet finns alla mål och krav från kursplanerna men de får ligga där ett tag. Nu arbetar vi mest med den första delen i Lgr11.

Samtidigt som vi möter elever har vi dubbelt så många oroliga föräldrar. Om man tar hand om dem från början lägger man grunden, gäller att ge dem så mycket information som de vill ha för att känna sig trygga med att lämna sina ögonstenar till oss. Det handlar om att få en relation så att vi arbetar tillsammans inte mot varandra. Detta är svårt men det handlar om att vara tydlig. Tala om vad vi förväntar oss av varandra och av deras små flickor och pojkar. Vara säker på vår sak, vi är proffsen vi kan det här.

En intensiv vecka utan elever är till ända vi har planerat, tänkt igenom så att det ska bli en bra start för oss alla. På vägen tappar man nästa bort sig själv, jag kan gå in i en bubbla och plötsligt är jobbet(skolan och eleverna) nummer 1och min egen familj får stå tillbaka. Den bubblan ska jag försöka mota bort ge mig själv och min familj plats och tid. Tyvärr har det blivit en hel dag framför datorn med jobb men det ska inte bli en vana. Planering mer än 5h/vecka ska inte ske hemma varje vecka, det gäller att använda tiden på rätt sätt på jobbet.

Hoppas ni alla får en bra skolstart!

Nästa inlägg blir om vår första träff i matematiklyftet.