Idéer och inspiration!

Lever i en lyckobubbla där det flödar av inspiration. Matematiken utvecklas både genom lektioner och elever som interagerar med varandra samt via samtal om lärares lärande.

Har 2 veckor på rad haft äran att få besöka NCM- Nationellt Centrum för Matematik i Göteborg tillsammans med deltagare i matematiklyftet från Ängelholms kommun. Jag har kunnat sitta med som lyssnare och deltagare istället för att leda diskussionerna vidare vilket givit en annan synvinkel på vårt uppdrag och det lärande som skett hos lärarna under lyftet. Vi har kommit långt resonemangen som förs är långt ifrån läroböckernas magiska styrande över undervisningen. de finns som komplement men lärarna lutar sig idag mot sin egen kunskap om matematik och hittar andra möjligheter till sin undervisning än den via läroböckerna. Nu har vi nått målet med matematiklyftet i mina ögon! Tryggare lärare som vågar lita på sin egen kunskap och som har fått verktyg att luta sig mot som hjälper dem i undervisningen. De kommer att utvecklas även i fortsättningen och har även utvecklat sitt eget lärande så mycket att andra ämnen de undervisar i nu också förändras i positiv riktning.

IMG_2227För egen del har jag hämtat ännu mer inspiration och fått se att det verkligen spelar roll hur vi läger grunden  på arbetet i de lägre åldrarna som sedan utvecklas under de senare åren i elevernas skolgång. Grunden för tankar och förståelsen för talen läggs tidigt redan under barnens år i förskolan. Här gäller det att vi knyter an och lyfter till nästa steg och inte hänger kvar vid kunskap som redan finns. Vi måste i förskoleklass och på lågstadiet våga ta ett stort steg och inte se hinder eller begränsningar, bara möjligheter i utvecklingen av kunskaper. Nu smider jag planer om hur vi kan tidigarelägga satsningarna även i förskoleklass. NCM har precis gett ut en bok om det arbetet som jag föll för direkt och vi har utvecklat tankarna och kört en omtagning med våra elever i åk 1. Vi ville få eleverna att se bilder istället för att räkna så vi byggde talet 7 på 3 olika sätt och kopplade till detta matematikspråket. Pararbete blev grupparbete om 8 elever och elever oavsett nivå påtalade nya kunskaper efteråt. Allt från att nu kan jag se talen och slipper räkna till de som nu visste hur de ville bygga talen när vi arbetade.
IMG_2254 IMG_2260

Jag har arbetat i snart 22,5 år i skolans värld, så när som några år då jag vistades hemma med mina egna söner, så jag vågar säga att jag har erfarenhet av att arbeta med eleverna i matematik på lågstadiet. Jag har dessutom de sista 12 åren arbetat utan lärobok vilket är en befrielse. Jag lägger inte ner någon tid på rättning idag, jag använder min tid mycket mer effektivt till undervisningen och är mer uppmärksam under lektionerna på vad eleverna påvisar för kunskap. Att få arbeta i lugn och ro och skapa ett didaktiskt kontrakt med eleverna är viktigt, det är här vi lägger grunden för bra undervisning.

Heja #NULYFTERVISKOLAN

Nu är det definitivt dags!

Nu får vi en gång för alla vända tillbaka debatten mot de som styr oss! Det är inte vi som gjort så att det blivit eländigt det är politikerna och myndigheterna. Vi är många bloggande och twittrande lärare som senaste tiden haglat ut med inlägg om vår uthängda situation. Tillsammans måste vi nu ta tag i det vi kan påverka nämligen allt det positiva vi gör. Nu visar vi på de positiva skolexemplen som vi genomföra våra ljuvliga lektioner. Häng pålogga-klar! #NULYFTERVISKOLAN Vi som driver bloggen Läraravtryck kommer att hänga på!

Helsingborgs dagblad skrev idag en artikel om skolan eller om det var en insändare…. följande ord fastnade hos mig:

”Om tågen är försenade skäller vi inte på lokföraren vi skäller på SJ men om det är fel i skolan hänger vi ut lärarna…” Inte ordagrant kanske men innebörden densamma.

Det ligger mycket i detta. De negativa undersökningarna om elevernas matematikkunskaper är hur vi än vänder och vrider på det sanna och vi måste aktivt ändra på vårt arbete.

Men inte har någon lärare gjort en totalomvändning mot mellanled utan anledning.  Vi har fått höra om det och blivit itutade att detta ger förståelse och att det måste föregå även om metoder går att lära in utan den.

För ett antal år sedan hade jag en elev med stora problem i talförståelsen, det gick inte att lära mellanled för där krävs förståelse. Tillsammans med föräldrarna lärdes algoritmmetoden in och glädjen för matematiken kom tillbaka. Ju mer glädjen och självförtroendet ökade desto längre tycktes även förståelsen för talen gå. Det hänger ihop motivation, glädje, självförtroende och kunskapsutveckling. Allt måste finnas då orkar eleven ta sig an utmaningar och driva sin egen kunskap vidare.

Nu går man ut och säger att vi undervisat utan att se till forskningen, ja så är det – nu när vi ser i backspegeln. Säg inte att felet är vårt det är definitivt högskolor, lärarutbildare matematiker mfl som drivit oss till detta. Jag fick först nu, och det är kanske mitt fel, klart för mig att detta inte varit forskargrundade åsikter om ett nytt sätt att räkna. Att kunna lita på de personer som befinner sig i styrande positioner borde vara självklart. Både myndigheten för skolutveckling(som det hette då), flera lärarhögskolor och primgruppen pratade för mellanledsuträkningarna, att som lärare då ställa sig upp och störtvägra hade verkat rätt korkat. Vi gjorde som så många andra, litade på de som borde veta mer. I klassrummen pågick en kamp för att kunna hitta rätt mellanledsmetod till rätt elev och det var en utmaning i sig. Varje elev skulle hitta sitt sätt bara det var hållbart. Styrda av huvudräkningsstrategier som de olika läroböckerna tryckte på, bara att rätta in sig och träna tills de satt. Vilket visade sig skulle bli svårt för många.

Jag har själv två söner som inte alls tänkte enligt mallen, båda valde att gå via tvillingar i de flesta uträkningar var på de flesta läroböcker definitivt inte passade just dem. Läroböckerna ville ha in eleverna att tänka upp till 10. Någon gång här när äldste sonen började bli intresserad av matematik kände jag att nu går det inte längre nu struntar jag i böckerna. Sagt och gjort på 12 år har jag klarat av min matematikundervisning ypperligt utan elevböcker. Vi har verkligen kunnat arbeta mot de mål som kursplanerna visat och aktivt laborerat och sedan kopplat det matematiska språket till. Det är undervisning för mig och lärande. tillsammans lär vi begrepp, metoder mm.

Intryck & avtryck!

En fantastisk vecka! Så många ideer, tankar, funderingar och möten som pågått.

Veckan började med matematikundervisning med #Rebbelbergaåk1 kreativiteten flödade och arbetet med planscherna för talen 1-20 är snart helt klara. Fokus har legat på udda & jämna tal men även klockan, termometern och tärningen har använts. Stränga regler för att vi även visuellt ska kunna se skillnader. En pp ska göras där talen ska presenteras och till sist blir det förhoppningsvis en film som vi kan använda till lärande.

Tisdagen ägnades åt att få ta del av Frida Lindells undervisning i Mattesmedjan på Sofielundsskolan. Härligt att få vara en del av detta, det gav nya tankar och bekräftelse. Elevernas kreativitet när de tillsammans gjorde ekvationer och löste dem var lärande situationer som man blir varm i hjärtat av. Jag fick ideer som jag ska testa med mina åk1elever snarast. Möte med biträdande rektor som tog sig tid och kom och hälsade gav pedagogisk diskussion, delaktighet i såväl lärarnas som elevernas undervisning och lärande.

”Alternativa verktyg i skolan” konferens av Conuctive var onsdagens och torsdagens fokus. Min egna föreläsning om ”Spara tid & förbättra resultaten med lärobokslös matematik” kändes något felplacerad först men var uppskattad av övriga deltagare så det var skönt. Många tankar om hur vi tar oss an elever med svårigheter och värdegrunden i relationer. Budskap ”lev livet när du är där”!

Onsdagkvällen var magisk! Bjuden till AnneMarie Körling på pedagogiskt kök. Tillsammans satt vi 8 lärare och diskuterade olika pedagogiska frågor som dök upp. Kände bara Frida och AnneMarie Körling från verkliga möten de andra har jag bara twittrat med innan. Tänk så mycket kreativitet som sätts igång när vi samlar lärare i samma rum och låter pedagogiken komma till tals. Wow! Underbart! Har ännu inte smält alla tankar från denna kväll.

Kommer mer när allt landat, nu ska jag ut och njuta av Stockholm!

Min träningsresa!

Ett annorlunda inlägg!
Det kommer inte att handla om skolan utan om den delen som gör att jag mår bättre och bättre!

Att träna har alltid funnits mer eller mindre i  mitt liv men det har varit i mån av tid. I våras bestämde jag mig för att få ordning på träningen och att den skulle bli kontinuerlig. Jag ville kunna sätta träningen före andra saker i mitt liv som inte var lika viktiga. Twitter var redan en del i mitt liv och via #twitterpepp , som startades av @ottobergman någon gång under våren, var vi flera som sporrade varandra till träning. Det var en effektiv sporre att läsa om att den och den hade varit ute på en pw, löparrunda eller spinning mm. Om de kunde och orkade så orkade väl jag… i alla fall en liten runda. Eller när man lite orkeslös skrev nej idag blir det inget och flera som återkopplade klart du ska ut nu ta en liten runda. Den där SONY DSClilla rundan tenderade att bli den vanliga pw rundan på 5,6 km. Tänk vad häftigt det är att vi nu bara är fler och fler som hittar till #twitterpepp och sporrar varandra! Tack till alla ni därute på Twitter som peppar mig vidare! Även Facebook har blivit en pepparplattform, positiv feedback och att få läsa om löpning och träning gör ju att man blir glad.

Familjen var på och både mannen och äldste sonen hängde på på pw rundan runt Skeppis(Skepparkroken) på 5,6 km. Detta gjorde tillsammans att man orkade igenom de där stunderna då motivationen inte fanns. Under vintern är det nog mest jag själv som tagit mig till spinning, gym eller i olika väder tagit mig ut en runda kort som längre.

Efter sommaren ändrade jag även på några saker i min ”kost”. Allt godis och all läsk undviks vilket gjorde att jag också blev av med kroppsvikt. De första veckorna hände ingenting och då kom frustrationen, man tycker ju att något borde hända när man vet att det inte gått en dag utan mängder av choklad och även lösgodis. Läsk har jag aldrig druckit mycket men lite då och då. det tog nästan 6 veckor innan de första kilona rasade av mig. Nu lättare i kroppen och kanske man kunde börja springa också…..

Jag startar varje morgon med en Oatlydrink på banan, jordgubbar och ekologisk Oatly tillsammans med lactosfri yoggi med myssli. Nu får jag energi som gör att jag orkar mer och mår bättre, magen krånglar inte och jag håller mig hyfsat strikt mjölkfri vilket hjälper till. Jag väljer också att till största delen avstå från färskt bröd, bara några gånger äter jag en fralla eller limpskiva. Även här märker jag skillnad min kropp mår bättre utan bröd och jag orkar mer. Oftast byter jag bara ut det mot färsk frukt. I övrigt äter jag som vanligt kanske något mindre men det beror nog mer på att jag blir mätt fortare.

Nu ska jag alltså springa tjejmilen, det bestämdes en kväll i höstas över FB. Galet 1 mil löpning frivilligt! Herregud är det ålderskris eller vad är det som händer! Anmäler mig till att springa 1 mil!!! Springa har inte varit min grej, det kan min pappa intyga. Som han har försökt under alla mina år i Karlskrona att få mig med på sina löparrundor, han har sprungit med mig, fått ut mig i spåret men det har aldrig fungerat någon längre tid. Det var nog en liten sorg i hans löparhjärta, van att springa 3-5 mil i veckan. Numera kan han inte löpa pga sitt hjärta han får nöja sig med pw men han är lika flitig nu, jag lovar det är inte många 75 åringar som är så vältränade. Nu glädjs han över att hans dotter fått på sig skorna och att det verkar som om det kommer att hålla, så här länge har det aldrig fungerat! Jag haSONY DSCr en önskan, som tyvärr inte kommer att gå eftersom han inte får springa, tänk att få springa första milen med honom han som varit med från början och velat få igång mig. Kanske i alla fall kan göra det i mina hemtrakter antingen i skogen på Knösö eller på Västra Mark där löparspåren finns. Mitt älskade Karlskrona ska verkligen få första milen! Bestämde det precis! Första helgen i april är det dags!

Igår fick vi(mannen och jag) förfrågan om vi inte skulle hänga på Änglamilen. Snabbt svarade jag:
– Ni är galna, icke sa Nicke!
Men bara några sekunder senare var det något som kom över mig, klart jag ska! Ska jag springa en mil i september så är det ju faktiskt bara att sätta fart. så nu är beslutet bara om det ska bli 5 km eller 1 mil i maj när loppet går. Oj, vad jag velar! 5 km känns lite klent och rundan känner jag till utan och innan, har gått många gånger med elever. Rundan på 1 mil ser så backig och okul ut. Tänker att detta är nackdelen när man känner till hur det ser ut där man ska springa.

Jag förundras varje fredag när jag storhandlar till familjen över att vikten i min kasse med yoggi, mjölk och proviva väger lika mycket som jag tappat i vikt…. då blir man chockad över vikten man burit på i onödan.

Nu är träningen ett gift kan man säga. Utan den blir jag rastlös, frustrerad och antagligen också otrevlig!

Snart ny runda ska bara sköta lite tvätt först!

Kramar och ut på en liten runda nu vet jag! En promenad kommer vi alla att må bättre av!