Matematik i utveckling

Just nu är diskussionerna stora i många hörn huruvida vrålapor har 2 eller 4 fötter. Matematiklyftet ger oss inte bara matematik kunskaper utan även kunskaper om djur i naturen. Följande står på wikipedia: Extremiteterna är särskild långa, händerna påminner om en krok och tummen är ibland bakåtbildade.Härligt med överbyggande kunskaper!

Att få se de olika lösningsstrategierna från elevgrupperna var härligt, tänk vilka tankar och vilken styrka de har! Att tillsammans få diskutera sig fram till en lösning, få sätta ord på den och tillsist kunna översätta den till mattespråket!

IMG_0856

Hade igår diskussioner om lösningar och genomförande av lektioner med en handledningsgrupp. Frågor som:

Hur ger vi eleverna rätt förutsättningar för att kunna lösa problemen?Vilken information behövs för att lösa problemet?
Visar vi alla gruppers lösningar eller bara några vid avslutande diskussioner?
Hur stöttar vi eleverna i grupparbetet med lösningarna?
Är det bra att få tänka tyst själv först innan man sätter igång med att låta grupperna lösa problemen?

Alla frågor som väcks och diskuteras utvecklar oss och vårt lärande i arbetet med elevernas utveckling. Matematilyftet har gett oss verktyg för att förändra vårt arbete och när vi förändrar utvecklas elevernas lärande. Vi utmanar både oss själva i våra tankar om lärandet och som en följd sker även utveckling hos våra elever. Jag har förmånen att få vara med i denna utveckling hos flera lärare och under den del som matematiklyftet har pågått har vi höjt oss väsentligt. Frågorna är djupare, diskussionerna på en utvecklande nivå och man vågar erkänna misstag för att få hjälp till att förändra sin undervisning.

Som handledare utmanas jag i att hitta frågeställningar som sätter strategier och funderingar på sin spets, ibland väldigt utmanande för att provocera ibland enkelt för att lyfta. Det är en ständigt pågående process vi leder som ska fortsätta att ge ringar på vattnet även efter vår medverkan.

Älskar mina tisdags & torsdags eftermiddagar!

 

 

Formativ bedömning för att synliggöra lärandet!

Är uppslukad av ”Synligt lärande för lärare” av John Hattie samtidigt som Dylan William förgyller min tillvaro på sitt sätt genom youtube klipp och artiklar/dokument . Mitt i allt detta försöker jag hitta min väg fram tillsammans med nya elever och kollegor. Passionerad lärare skriver Hattie om och det är vi alla, ingen tvekan – vi lever för vårt jobb och säger ofta att det är som ett kall.

Mitt i  detta har vi kommit till del 4 i modulen Taluppfattning och tals användning där det nu ska diagnostiseras i ett formativt syfte. Att diagnostisera i ett formativt syfte är inget konstigt utan självklart. När eleverna får syn på sitt egna lärande kommer de längre och de får upp ögonen för sin möjliga utveckling av lärandet. Det finns det forskning som stärker och tydliggör. När man nu ska diagnostisera inom området tar man fram diamantdiagnoserna och vill att vi ska testa just dess på våra elever. Tidigt i åk1 har vi inte ännu börjat arbeta med additions- eller subtraktionstecken utan arbetar konstant med olika begrepp och uppdelning av tal, ändå sänder man nu signaler om att vi ska testa av aritmetiken med gammeldags uppställningar innan vi ens hunnit dit… det ger många tankar. Att göra dessa tester i en åk 2 eller 3 är inte konstigt, men att lägga dem nu i åk 1 på hösten när vi inte har styrt in på detta känns konstigt.

Det ger  tankar om att vi kanske varit/är för försiktiga med att ta in addition och subtration hos våra elever i åk 1. Tänker att förståelsen kanske blir tydligare om vi kör parallellt istället, tankarna faller tillbaka på pallen:

mattepallVi arbetar med problemlösning och begreppsbildning kontinuerligt under varje arbetspass. Talsäkerheten bygger vi upp genom att vi delar upp tal utan att för den sakens skull sätta tecken mellan dem. Räknande blir det alltså inte just nu. Fast det ska vi nog ändra på nu, föra in tecknen samtidigt=självklart och dessutom med olika tomma utrymmen. Det handlar om förståelse såväl som att kunnna använda det i ett räknande. talet 6Förra veckan arbetade vi med talen 6 och 7 eleverna var detektiver och de kom själva fram till olika additions och subraktions tal som var = talet 6.

Det är kanske jag som lärare som satt käppar i hjulet och stoppat upp utvecklingen och framför allt kanske hindrat jämförelsen med addition och subtraktion nör vi delar upp tal. Nu ändrar vi på det och när vi denna veckan ska vara detektiver efter talet 8 och senare även talet 9 ska inga hinder sättas. Nu kör vi! Jag tjuvstartade i fredags lite bara, var tvungen att bara tjuvstarta… Tyvärr har fotona försvunnit… vi lyckaes få diskussion i halvklass där vi kom fram till följande: 7 =  27-20 = 14-7 = 37-30 Räkneormen var betydligt längre men det fantastiska var diskussionen och aha-upplevelsen! När de kom på att man nästan kunde ta vilket tal som helst som slutade på 7 och sedan ta bort resten och då var skillnaden just talet  7. Lycklig stund i lärarjobbet!

När man synliggör strategierna får man fler elever med på tåget och deras lärande synliggörs via vår kommunikation. När vi lyfter startegierna lär vi också oss att sätta ord på våra tankar. Lärandet i fokus och elevernas tankar om tal ska nu fortsätta vår matematiska resa.