Sammanfattning av de sista matematiklektionerna.

Sista delen av matematikundervisningen handlade till stor del om att mäta/jämföra längder och repetition av de olika områden vi arbetat med under vårterminen. Kreativiteten har flödat och elevernas fokus för lärandet har varit tydligt. Vi lyckades!
åk 1 matris vt

Eleverna fick själva uppskatta sin kunskap utifrån de matriser vi använt oss av. I anslutning till varje matrisbedömning fanns utrymme för att påvisa sin kunskap om man tyckte att det inte framgick av tidigare uppgifter som de hade till hands. Jag måste säga att det rådde febril aktivitet under hela lektionen, det diskuterades vilken nivå olika saker var och de allra flesta var snarare försiktiga i sin egen bedömning än tvärtom. Någon elev jublade till för plötsligt under diskussionen med kompisarna hade någon strategi plötsligt satt sig och förståelse infann sig.åk 1 vt matris 2

När jag gav mig in i arbetet med dessa matriser hade jag inte riktigt vägen klar för mig. Jag var inte själv övertygad om hur vi skulle kunna få till en avslutning där eleverna själva kunde göra en bedömning utifrån matrisen. Även i slutet av årskurs 1 är det svårt att veta hur mycket man kan ge dem och kräva just i dessa bitar men som vanligt så misstar man sig och tror för lite om de där ”ungarna”. För självklart fixade de att göra egna bedömningar och de kunde föra över kunskap från uppgifter till rutorna i matrisen.

Utvecklingen från detta arbete kommer att bli att vi genomför kortare områden där eleverna under själva arbetet mer kan ha sin matris som ett verktyg vilket vi hade när vi arbetade med talen 1-100. Områdena ska vara tydliga från starten och upplägget på lektionerna har vi fått struktur på.

Jag lyssnade på Skolsnack med Ann Pihlgren och fick så mycket bekräftat. Har ni inte lyssnat så gör suveränt! Matematiklyftet har hjälpt oss en bra bit på vägen mot det sätt att undervisa som ger bäst resultat enligt forskningen och som utvecklar kreativitet och tänkande.

Som avslut på terminens arbete gjorde vi en diagnos där eleverna stötte på problem. Frågan vi nu ställer oss är: Vilket är grunden till problemet?
Beror elevernas resultat på att de inte är vana vid färdiga konstruerade uppgifter och då inte kan överföra kunskaperna till dessa eller beror det på att kunskaperna inte sitter?
En underbar utmaning till starten på nästa läsår och matematikundervisningen. Trots detta är känslan bra för i diskussionerna med eleverna var det många; Jasså, Jaha är det så e menar och så visste eleverna genast vad de skulle skriva.

Jag tror på vår undervisning mot målen utan lärobok men kanske är det så att vi ska ta in mer uppgifter som är konstruerade på olika sätt för att påvisa hur det kan se ut. Rent matematiskt resonerar och löser våra elever uppgifter på en betydligt högre nivå än vad vi förväntade oss vid starten och det är härligt!talet 6

Automatisera räkneoperationerna ska vi satsa på och utmana våra tankar att hjälpas åt att berätta hur vi tänker för att det ska gå fortare. Även hur vi lär oss och hur vi tränar för att det ska gå fortare och fortare. Här ytterligare en tanke som uppkommit via twitterdiskussioner! Tack för den!

 

Det är skönt att gå till sommarlov med en  bra känsla i kroppen och knoppen!

Tack för stöd och jag mår BRA!

Allra först till er som läser och som jag vet undrat hur jag mår: Jag mår hur bra som helst och är bara så glad att jag var med på intervjun, för helgen har verkligen visat att det behövdes! Kram och tack!

Herregud vilken fart och vilka konstiga vägar diskussioner kan få på grund av en artikel – Förstelärare – Jante frodas i lärarummet! Om någon inte läst finns artikeln här: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2014/05/08/jante-frodas-lararrummet

Vill poängtera följande efter att den värsta uppståndelsen lagt sig:

Artikeln är skriven utifrån att jag tillsammans med Jessica Kangro blev intervjuad av Helsingborgsdagblad i juni månad 2013 om våra tjänster som förstelärare. Det som uppmärksammats var de inlägg som den artikeln fick.
I samband med att jag fick förstelärartjänsten skrev jag också ett blogginlägg som återfinns på min blogg om hur jag kände det just då när det var nytt och få tjänster fanns. Detta var anledningarna till att jag kontaktades.

Ingressen till artikeln är journalistens ord inte mina, det är hennes sammanfattning utifrån det material hon har om tjänsterna.

Min situation idag som förstelärare ser inte ut som den gjorde i starten och ju fler vi blir desto lättare kommer det att bli att hantera de situationer som uppstår. Jag har tur som arbetar på Rebbelberga skola tillsammans med de kollegor jag har i mitt arbetslag och på min skola. Intervjun gjordes med ett backspegelperspektiv!
Att jag ställer upp på denna intervjun är egentligen beroende på det som i fredags och lördags hände i sociala medier. När jag fick frågan tvekade jag inte en sekund precis med tanke på detta. Ute i vårt samhälle finns så många bra lärare och förstelärare som inte behandlas med respekt och hänsyn för den de är precis som alla andra runt omkring har rätt att bli behandlade. Förstelärare är tjänster man söker och får, man bestämmer inte själv mer än att man vill söka tjänsterna. Men det innebär tydligen plötsligt att en del tycker sig ha rätt att ge sig på personer och försöka trycka ner dem ordentligt. Läroplanens olika delar gäller oss lärare och vuxna i skolan också!

Jag hoppas att artikeln stärkt någon därute och att ni får det stöd ni behöver! Vi måste våga glädjas över både vårt yrke och våra tjänster!

Tack Marianne och Pedagogiska Magasinet för att ni lyfte denna ömma punkt det behövdes!

Sammanfattningsvis så vill jag tacka alla för den stora massans positiva feedback! Edward Jensinger skrev igår ett inlägg på sin blogg om tjänsterna, som alla borde ta del av, http://edwardochskolutvecklingen.blogspot.se/2014/05/1e-larare-rockstjarnor-och-hyllningar.html

Vilket flera av oss förstelärare och många andra TACKAR FÖR!

Pusselbitar som krydda från #SETT2014!

#Settlaggad (myntat av @dvdndrssn ) till max i fredags men nu börjar det hämta sig och pusselbitarna trillar på plats. Vad har jag då fått ut från mina dagar på SETT2014?

Ängelholm ligger i framkant, vi har haft flera av de mest populära föreläsarna nere hos oss redan och jag känner att jag har stora krav när jag är iväg på föreläsningar och mässor som SETT2014. Idag ska man ha höga krav på det som sprids för vi har så många bra lärare ute i landet som använder sig av ikt-verktyg i sin undervisning och/eller i dokumentationen. Jag fylldes inte av så många fler idéer till undervisningen men jag fylldes av sociala möten som gav mig så mycket mer än utbudet av föreläsningarna gjorde. Det var personliga resor i den digitala världen, nyanser av undervisningsmetoder, bedömningssätt och program/appar att använda med elever som jag nu tar med mig vidare. Små pusselbitar som jag nu kommer att utveckla min egen undervisning med och förhoppningsvis kan jag ge mina kollegor en bit av detta. Är det dessa små pusselbitar som räcker för att sätta extra krydda på min undervisning? Först tänkte jag inte så, det fanns en besvikelse hos mig. Besvikelsen minskar efterhand som intrycken lägger sig och pusselbitarna faller på plats samtidigt som jag börjar ana en ny krydda när jag tänker på min undervisning. Det kanske ändå gav mig en eftertanke på den kunskap som jag redan har och vad jag kan se till att lyfta än mer i det bagage som redan finns.
sett
De stunder vi hade av samtal i olika konstellationer under dagarna i Kista gav ytterligare kontakter i flödet på bl a twitter. Vi pratade om pedagogik, undervisning, strategier, ikt-verktyg, kopplingar mellan såväl olika skolformer som mellan olika åldrar hos barnen. Hur tar vi i skolan an den kunskap som barnen kommer att ha med sig från förskolan respektive förskoleklass idag. Högre upp på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet hur tar de och kopplar vidare och tar hänsyn till de olika nivåer det finns beroende hur respektive barns skolgång sett ut. Här måste vi börja kommunicera och vara tydliga med dokumentationen av arbetet.

Tänk att man vid samtal får ut så mycket mer än vid föreläsningar! Hur skulle man kunna lösa detta på SETT2015? Twitter är ett stort utvidgat kollegium och de möten vi hade var mycket givande. Träffpunkter för twittrare, facebokkgrupper, pedagogiska hörnor där olika ämnen lyfts och där man skulle kunna dyka ner för att få vara en del av diskussionen. Paneldiskussioner där olika ämnen lyfts och där olika personer med kopplingar får ge sin syn hade varit coolt.

Jag var inte på någon föreläsning om minecraft men efter att ha haft samtal med Markus Bergenord och hans kollega Linda blir jag väldigt nyfiken på det programmet. Ska verkligen ta mig tid att låta mina elever visa mig. Markus inspirerade många och jag har redan läst ett par inlägg både på Fb och på twitter där man bloggat om användbarheten som minecraft ger oss.

Hur man kan arbeta med formativ bedömning visade Frida Lindell på Sollentunas utbud av mässan. Här kommer jag att ta med mig flera olika delar som utvecklar min egen undervisning och som kommer att hjälpa mig och mina elever att synliggöra lärandet.

Mitt SETT2014 pusslades samman av alla möten och kryddades av alla de diskussioner som sker när pedagoger träffas!

Intryck & avtryck!

En fantastisk vecka! Så många ideer, tankar, funderingar och möten som pågått.

Veckan började med matematikundervisning med #Rebbelbergaåk1 kreativiteten flödade och arbetet med planscherna för talen 1-20 är snart helt klara. Fokus har legat på udda & jämna tal men även klockan, termometern och tärningen har använts. Stränga regler för att vi även visuellt ska kunna se skillnader. En pp ska göras där talen ska presenteras och till sist blir det förhoppningsvis en film som vi kan använda till lärande.

Tisdagen ägnades åt att få ta del av Frida Lindells undervisning i Mattesmedjan på Sofielundsskolan. Härligt att få vara en del av detta, det gav nya tankar och bekräftelse. Elevernas kreativitet när de tillsammans gjorde ekvationer och löste dem var lärande situationer som man blir varm i hjärtat av. Jag fick ideer som jag ska testa med mina åk1elever snarast. Möte med biträdande rektor som tog sig tid och kom och hälsade gav pedagogisk diskussion, delaktighet i såväl lärarnas som elevernas undervisning och lärande.

”Alternativa verktyg i skolan” konferens av Conuctive var onsdagens och torsdagens fokus. Min egna föreläsning om ”Spara tid & förbättra resultaten med lärobokslös matematik” kändes något felplacerad först men var uppskattad av övriga deltagare så det var skönt. Många tankar om hur vi tar oss an elever med svårigheter och värdegrunden i relationer. Budskap ”lev livet när du är där”!

Onsdagkvällen var magisk! Bjuden till AnneMarie Körling på pedagogiskt kök. Tillsammans satt vi 8 lärare och diskuterade olika pedagogiska frågor som dök upp. Kände bara Frida och AnneMarie Körling från verkliga möten de andra har jag bara twittrat med innan. Tänk så mycket kreativitet som sätts igång när vi samlar lärare i samma rum och låter pedagogiken komma till tals. Wow! Underbart! Har ännu inte smält alla tankar från denna kväll.

Kommer mer när allt landat, nu ska jag ut och njuta av Stockholm!

Fantastisk mattedag!

Ibland får man bara en ljuvlig stund med elever i fullt lärande fokus!
IMG_3028hade vi det idag. Uppgifter från matematiklyftet fyllde tankarna och hela klassrummet var aktivt. Vi startade med uppgiften om matkön gemensamt för att försöka hitta något att stötta våra tankar på. Vi fastnade i ord och diskuterade vad en matkö är, hur tänker de sig att kön ser ut, hur ser vår matkö ut och enades tillslut om att vi tänker oss ett led med barn.

Nu var det spännande. Fyra barn fick agera skådespelare och vi flyttade aktörerna än hit och än dit. Ingen ordning fullständigt kaos, pust och stön blev det. En elev räcker upp och säger:

– Vi måste få ordning. Vi gör så här! Om vi ställer Lisa, Kalle, Amina och sedan Robert i ett led först så flyttar bara Lisa sist och såvidare.

Under tiden antecknade vi och fick fyra snygga rader efter utgångsläget på det första ledet. Bra och då är det 4 möjliga led nu då eller?
-NEJ!!!! vi kan ju flytta på personerna det finns fler möjligheter!
IMG_3026 IMG_3027

Nytt led ny struktur och så var vi då igång och fick 4 nya snygga rader med elever. Då konstaterar någon att det finns ännu fler möjligheter. Grupparbete/pararbete finn fler så många ni kan! Efter en stund tog arbetet så sakta slut och de kände sig klara. Flera grupper hade nu fått minst 2 oftast fler nya led och 4 nya rader till varje. Vi visade för varandra och efter ett tag hade vi 6 olika led som kunde ge 4 rader vardera.
matkönWow i en åk 1!!!! Hur många olika led blev det nu då? Oj nu fick vi ta fram klossar och börja räkna, struktur i räknandet blev viktigt i flera grupper. Vi kom fram till att det totalt blev 24 olika led! heja Rebbleberga åk1!

IMG_3051 IMG_3049

 

Glädje i verkligheten!

Ni vet den där känslan som kommer när man får det där härliga genombrottet, när glädjen genomlyser och vi når en gemenskap, den har vi inom räckhåll.

Vi har arbetat en hel termin tillsammans och nu börjar det lägga sig ett lugn  och vi börjar lita på varandra. Grunden måste finnas först sedan kan vi gå framåt tillsammans. Nu är vi på väg mot en resa inom kunskapen där lärandet ska vara i fokus men den ska ske efter skolans signum – Lärande i glädje och gemenskap.

Vi vet både sFörmågan att vara vänligjälva och genom all forskning att när lärandet blir synligt så ökar elevernas engagemang. Det blir ibland väldigt tydligt för mig som lärare att det hjälper och då kan jag bli riktigt rörd. Denna veckan slutade på ett fantastiskt sätt där jag fick glädjen att vara med om framsteg och argumentation av flera elever över deras självbedömning. Denna gången handlade självbedömningen om förmågan att vara vänlig som jag fått via Emelie Öhrn och Lotta BohlinÅrstaskolan. Att se elever göra en självbedömning där de själva småargumenterar för sig själva och sedan med ett barns ärlighet(en ärlighet som var så enorm) fyller i  och kan se exakt vad de behöver arbeta vidare med, det är glädje. Vi nådde fram med hjälp av ”Från kass till vass”! Passar hur bra som helst  inför upprättande ev IUP.
Vi använder i svenskan  ”Nya språket Lyfter” och i matematiken har vi kopplat egna matriser till undervisningen. Det ska bli intressant att se om vi kan nå fram på samma sätt där med självbedömningen. I båda ämnena har vi denna veckan gjort diagnoser som gick över förväntan. Jag är fascinerad över mina elevers framsteg i matematiken som jag har bäst översikt på.

Går till helg med Glädje och harmoni!

 

 

Året som gått!

IMG_0786Ännu ett år av min lärarkarriär går mot sitt slut om några veckor har jag arbetat i 22 år som lärare. Ett år som började med att vi hade en sista termin kvar med ett glatt tryggt gäng treor som etsat sig in i hjärtat. Maken till vänliga, hänsynsfulla, respekterande och ”goa” elever får man leta efter! En termin med nationella prov, cirkus berättelser, bråk i matematik, Ängelholm, forntiden och framför allt gemenskap tog vi oss igenom med bravur.
På skolavslutningen var det tårar i ögonen på oss alla, sorg och glädje blandades.

Det var också en termin som på slutet kom att handla om Aretemeritering för möjlighet till förstelärartjänst för min del. Det var turbulent och Jante var stor mycket större än jag trott. Däremot var det utvecklande att få ta del av och genomföra meriteringen som var nerbantad till en specialversion för just detta. Egen reflektion ger ringar på vattnet och utvecklingen kommer av bara farten. Idag har jag haft tjänsten i ett halvår och det ger energi till att satsa mer. Det möjliggör också att få vara en del av skolutvecklingen både inom skolan och för min del även som matematikutvecklare centralt i kommunen. Jante är fortfarande lika stor men jag ser fram emot utvecklingen.

Som matematikutvecklare såg vi(jag och Jessica Kangro) till att Ängelholm kom med i matematiklyftet redan under detta året. 4 skolor är igång med modularbetet och har precis avslutat taluppfattningsmodulen. Lärares lärande och utveckling har varit i fokus och diskussionerna har legat på lärarnivå mer än elev nivå. Det handlar om kollegialt lärande och lärarna lär tillsammans, diskuterar flitigt och vågar prova nya undervisningstekniker/uppgifter. Dessutom utvecklar vi det formativa arbetet med diagnoserna i Förstå och använda tal. Analyserna förbättras och lärarna uppmanas att använda materialet tillsammans med sina elever.

Under året har twitter varit ett diskussionsforum som utvecklat mina tankar. Både i det allmänna pedagogiska arbetet och i matematiken utmanar twänner mina ideer och på det sättet är vi flera som tillsammans testat på nya saker. När som under dygnet finns det någon som är villig att diskutera, människor från hela landet och tom utanför ger varandra respons det är allt från lärare i klassrummet till forskare/föreläsare som tillsammans utvecklar och delger varandra ideer. Twitter är ett fantastisk socialt forum!

Under lovet i oktober tog jag möjligheten och besökte Mötesplats Skola på mässan i Göteborg. En dag där jag mötte twittervänner och fick ta del av ytterligare tips som utvecklade mina tankar och min undervisning. En hel dag som satt sina spår även inför framtiden på flera olika sätt.

Under hösten har jag som lärare också mött 54 nya härliga barn. 2 klasser och dessutom barn ”utlånade” till introduktionsklassen.  Ettor är ettor och ska skolas in i arbetet, lära sig att se sitt eget lärande och de ska bli en grupp som kan respektera varandra och visa hänsyn mot var och en i klassrummet. Vi har ett spännande arbete framför oss och vi är på en resa som förväntas gå minst lika bra som de tre år vi avslutade innan sommaren med våra treor. Om förväntan finns på att lyckas så kommer vi också tillsammans att göra det. Vägen kan vara krokig och kräva sitt, men det ska lyckas det är jag övertygad om. Genom att binda samman lärandet med motivation och värdegrund kommer vi långt. Det är vår förväntning som kommer att vara en av de avgörande faktorerna på om och hur vi kommer att lyckas.

loggaRebbelberga skola har varit min arbetsplats sedan januari 1992, men det är andra skolan som jag nu jobbar på. I november/december 1999 invigdes ”nya” Rebbelberga, en skola som vi i personalen fick vara med och utforma efter våra önskemål. Det är en trygghet att vara på en skola där man känner till varenda liten sak, vet vad som finns och var de flesta saker är. Utvecklar det mig maximalt? Ibland känner jag en längtan efter att få arbeta ännu mer med skolutveckling som jag verkligen brinner för. Få hjälpa till och vara en del av en utvecklingsgrupp som kan stötta lärare i det formativa bedömningsarbetet, synliggörandet av elevernas lärande, dessa viktiga byggstenar som forskare säger är avgörande för varje elevs kunskapsutveckling. Jag kan med min erfarenhet hålla med om varje liten del. När eleverna ser sitt lärande går utvecklingen framåt mycket lättare och de glädjs också över sin egen kunskap vilket ger motivation.

Ett år som gett mig möjlighet till möten med människor som utvecklar mig och som jag hoppas blir en del av framtiden. Utvecklingsmöjligheter ger mig energi och kraft.

Även träning och en satsning på egen hälsa har gjort att jag mår bättre och orkar mer. Även här var twitter och #twitterpepp en sporre som gav energi!

 

Reflektioner efter en genomförd modul i matematiklyftet.

Imorgon är det sista gången i första modulen som varit Taluppfattning för de sista grupperna i Ängelholm. Vårt upplägg har gjort att vi som handledare varit delaktiga i både B och D momentet för alla grupper under den första terminen. Det gjorde oss väldigt delaktiga i processen och så mycket som jag lärt mig som handledare. Egentligen vill jag hellre kalla oss processledare, det har varit styrda upppgifter och frågeställningarna har också varit klara från början, friutrymmet har inte varit jättestort vilket det finns i handledning på ett annat sätt.

Vi har haft grupper med åk 1-3 lärare från samma skola, åk 1 lärare från 2 skolor(åk 2 +3 på samma sätt) och åk 4-6 lärare från samma skola och åk 4-6 från 2 skolor. Några grupper vi handlett är våra egna arbetslag dvs där vi arbetar dagligen i klass och andra är grupper där vi inte känt lärarna alls. Detta har också varit av betydelse i arbetet, vilket vi indirekt förstod från start. Det är aldrig lätt att handleda egna kollegor beroende på att man känner varandra för väl, det blir svårt att inta en annan roll.

Några av de reflektioner som kommit från grupperna efter genomförd modul:

– blivit mer lyhörd när eleverna kommunicerar- sett helheten åk 1-3
– lyfter oss lärare, professionellt
– fokus på lärares lärande
– öppnar upp för att använda flera sinnen
– tar upp kärnan i kunskaperna
– bra arbetsform
– bra att få genomföra lektioner direkt
– bra tips
– uppgifter som är relativt enkla att genomföra men de har gett så mycket mer, ringar på vattnet
– eleverna lyssnar bättre på varandras lösningar

Nästa termin kommer vi att arbeta med problemlösningsmodulen i alla våra grupper. Detta för att sedan ha alla möjlighet att gruppera oss hur vi vill inför nästa läsår då nya moduler ska arbetas igenom på egen hand. Under våren kommer jag som handledare att succesivt arbeta bort migsjälv ge större och större ansvar till gruppen. Dokumentationen blir ännu viktigare nu för varje lärare, att själv reflektera över sitt lärande enligt en ”mall” liknande denna.

En  modell som jag lärt via aktionsforskningsutbildning som genomförs i Ängelholms kommun i samarbete med Göteborgsuniversitet . Att föra loggbok över situationerna då man genomför antingen speciella aktioner för att förbättra något eller då man undervisar på ett nytt sätt som man kanske inte gjort tidigare ger en möjlighet att reflektera över sin egen påverkan och del i situationerna. (Det finns enklare varianter som också fungerar.)

Det ska bli spännande att få ge sig in i ännu en modul och få ännu mer lärande till sig. Ser fram emot en härlig vår med många problem att lösa och utveckla.

 

Antal elever i gruppen spelar det någon roll?

Har senaste tiden uppfyllts av ”Synligt lärande” av John Hattie. Gång på gång upprepas bl a att gruppstorlekar inte har någon betydelse det är lärarens professionalitet som är avgörande. Är det så stämmer det alltid i verkligheten? Får grupper som är stora samma möjlighet till lärande och individuellt stöd som grupper med färre elever? Om det gäller undervisning med en och samma pedagog måst det ju ändå göra skillnad. Det måste väl spela roll om jag sitter med 30 elever eller 20? Jag hinner som lärare med fler elever om jag har 20 än om jag har 30 oavsett min skicklighet. Spelar ämnet där lärandet sker roll?

Arbetar idag i arbetslag med 6 pedagoger (ungefär så här: 80%+60%+50%+50%+50%+100%) och 53 elever uppdelade på 2 klasser. Vi har lagt upp en struktur där vi ibland är väldigt många lärare och kan ha färre elever/grupp speciellt i läsutvecklingen har vi sett att detta gett oss ett effektivare lärande. Ibland är vi större grupper. Undervisningen planerar vi efter vilken lektion vi just denna veckan tycker passar bra i större eller mindre grupp. Att vara flexibel är skönt, att kunna flytta lektioner mellan de olika lektionspassen, vi behöver inte tvunget ha matematik på en lektion i storgrupp/mindre grupp utan kan ta den där just det lärande momentet passar in. Oftast blir det samma lektion varje vecka för de olika ämnena men vi flyttar om det behövs. Vi har friheten.

Nästa fråga är vilket är bra för våra elever? Är det rörigt att det inte alltid är samma struktur? Är det otryggt för eleverna att det ibland är små grupper, ibland halvklass, ibland en tredjedel och ibland hela klassen?

Om vi lärare är trygga med arbetsformen och systemet räcker det? Skulle man kunna utveckla systemet så att elever som behöver tryggheten hos viss lärare alltid har det? Skulle elever som behöver vara i grupper med färre barn alltid vara det?

Hattie har svar på mycket och har många tips på vägen dit. Steg som behöver uppnås för att man ska vara den professionella läraren och då menar han att gruppens storlek inte spelar någon roll. Jag håller inte riktigt med, klart det spelar roll om det är samma lärare som vi pratar om.

Tänk om någon kunde svara på alla mina frågor…..

Mål och lärande i en etta!

Lärande i fokus är en självklarhet. Hur gör man då i de lägre åldrarna hur får vi eleverna att förstå sitt eget lärande? Efter att ha skrivit upp de matematikmål vi har under terminen på väggen ser jag till att återkoppla dit när vi sätter igång en lektion. Fokus och koncentration hos eleverna blir större, ett betydligt mer närvarande i arbetet, träningen och upggifterna är synliga.

I veckan visade jag filmen om hur en kille i ettan förbättrade sin fjärilsteckning för mina ettor. Vi hade fantastiskt bra diskussioner om att man måste träna på allt man gör, att man kan förbättra sina arbeten med hjälp av kamrater som påvisar saker som kan förtydligas. Denna stund som blev nästan hela mitt lektionspass eftersom eleverna blev så engagerade i diskussionen gav så mycket. Eleverna kunde relatera till flera olika lärandesituationer både i skolan och utanför den där man skulle ha detta i åtanke. Filmen öppnade deras ögon och jag tycker mig se skillnad när de nu arbetar med sina texter om sig själva som ska skickas till våra vänner på Kvikmarken skole utanför Köpenhamn. I fredags arbetade de flesta med sina texter och de ville ha hjälp – de bad kompisar att läsa igenom det de skrivit och ge tips på om de kunde ändra/förbättra något. Engagemanget ökade också, eleverna ville skriva bra texter och de var kvar i sitt lärande. Det var med glädje och stolthet jag gick på helg efter detta. Tack alla våra härliga ungar!

Diskussionerna i lärarkåren om screeningar och bedömningar på olika diagnoser blir bara större och större.  Ibland upplever jag att den formativa bedömningen snarare ses som ett hinder än som en resurs till att öka elevernas lärande. Även filmen har diskuterats ofta i positiva ordalag men många är tveksamma till att visa den just i de lägre åldrarna. Varför är vi så rädda för att påvisa lärandet för yngre barn? Varje gång jag arbetat med eleverna med att påvisa deras lärande så upplever jag att fokuset ökar, deras koncentration ökar de vill lära de går också från ett görande till ett lärandetänk efterhand som de ser sin egen utveckling.

I matematik har vi denna terminen gjort screening via diamant och matematiklyftet med våra små ettor. Vi fick screeningar som man gjort sent i F-klass på alla elever som vi gått iegnom och tittat på. Vi börjar få en bild över varje elevs kunskaper och då kan vi också börja bygga på deras lärande och utveckling. Detta arbetet tar tid när man möter nya elever och ju yngre de är desto större försiktighet och varsamhet vid screeningen. allt för att eleverna ska få en positiv bild av det från starten och för att det ger mig som lärare en ökad kunskap även om eleven som individ.

När denna biten är gjord handlar det om att se till att alla elever utmanas i det arbete vi tränar på och ska lära oss mer om. Igår(fredag) gjorde jag en snabb upprepning av talet 10 och vad vi arbetat med under de första dagarna i veckan då vi har flest matematiklektioner. vi gjorde en matematikorm med 10=…….. Det härliga var att vi kom fram till att man kunde ha vilket räknesätt som helst mellan likhetstecknen och då lossnade det ordentlligt hos flera av eleverna. Givetvis är jag medveten om att det var alldeles för hög nivå för en del men jag tror inte de led den stund vi ägnade åt detta.

10 = 2 + 8 = 3+5+2 = 5 * 2 = 30 – 20 = 19 – 9 = 5 + 5 = ….vår orm innehöll massor av diskussioner och uppgifter/tal som alla visade talet 10.

Vi får inte vara rädda för att påvisa lärande och inte heller för att bygga upp elevernas kunskaper om hur man lär sig.