Pusselbitar som krydda från #SETT2014!

#Settlaggad (myntat av @dvdndrssn ) till max i fredags men nu börjar det hämta sig och pusselbitarna trillar på plats. Vad har jag då fått ut från mina dagar på SETT2014?

Ängelholm ligger i framkant, vi har haft flera av de mest populära föreläsarna nere hos oss redan och jag känner att jag har stora krav när jag är iväg på föreläsningar och mässor som SETT2014. Idag ska man ha höga krav på det som sprids för vi har så många bra lärare ute i landet som använder sig av ikt-verktyg i sin undervisning och/eller i dokumentationen. Jag fylldes inte av så många fler idéer till undervisningen men jag fylldes av sociala möten som gav mig så mycket mer än utbudet av föreläsningarna gjorde. Det var personliga resor i den digitala världen, nyanser av undervisningsmetoder, bedömningssätt och program/appar att använda med elever som jag nu tar med mig vidare. Små pusselbitar som jag nu kommer att utveckla min egen undervisning med och förhoppningsvis kan jag ge mina kollegor en bit av detta. Är det dessa små pusselbitar som räcker för att sätta extra krydda på min undervisning? Först tänkte jag inte så, det fanns en besvikelse hos mig. Besvikelsen minskar efterhand som intrycken lägger sig och pusselbitarna faller på plats samtidigt som jag börjar ana en ny krydda när jag tänker på min undervisning. Det kanske ändå gav mig en eftertanke på den kunskap som jag redan har och vad jag kan se till att lyfta än mer i det bagage som redan finns.
sett
De stunder vi hade av samtal i olika konstellationer under dagarna i Kista gav ytterligare kontakter i flödet på bl a twitter. Vi pratade om pedagogik, undervisning, strategier, ikt-verktyg, kopplingar mellan såväl olika skolformer som mellan olika åldrar hos barnen. Hur tar vi i skolan an den kunskap som barnen kommer att ha med sig från förskolan respektive förskoleklass idag. Högre upp på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet hur tar de och kopplar vidare och tar hänsyn till de olika nivåer det finns beroende hur respektive barns skolgång sett ut. Här måste vi börja kommunicera och vara tydliga med dokumentationen av arbetet.

Tänk att man vid samtal får ut så mycket mer än vid föreläsningar! Hur skulle man kunna lösa detta på SETT2015? Twitter är ett stort utvidgat kollegium och de möten vi hade var mycket givande. Träffpunkter för twittrare, facebokkgrupper, pedagogiska hörnor där olika ämnen lyfts och där man skulle kunna dyka ner för att få vara en del av diskussionen. Paneldiskussioner där olika ämnen lyfts och där olika personer med kopplingar får ge sin syn hade varit coolt.

Jag var inte på någon föreläsning om minecraft men efter att ha haft samtal med Markus Bergenord och hans kollega Linda blir jag väldigt nyfiken på det programmet. Ska verkligen ta mig tid att låta mina elever visa mig. Markus inspirerade många och jag har redan läst ett par inlägg både på Fb och på twitter där man bloggat om användbarheten som minecraft ger oss.

Hur man kan arbeta med formativ bedömning visade Frida Lindell på Sollentunas utbud av mässan. Här kommer jag att ta med mig flera olika delar som utvecklar min egen undervisning och som kommer att hjälpa mig och mina elever att synliggöra lärandet.

Mitt SETT2014 pusslades samman av alla möten och kryddades av alla de diskussioner som sker när pedagoger träffas!

Nu gäller det att vi ger avtryck!(Kopia)

Detta är en kopia av mitt inlägg på bloggen Läraravtryck som jag skriver på tillsammans med några lärare runt om i vårt land och utomlands också.

En turbulent vecka i media har satt igång tankarna, tyvärr frustrationen och förhoppningsvis ännu mer utveckling hos hela Sveriges lärarkår.

Jag vill verkligen hålla fast vid de positiva ögonblicken som jag tyckte att TV4´s nyhetsmorgon försökte lyfta fram och Helsingborgs Dagblad som skrev en artikel om matematikundervisningen igår. Det finns journalister som vill hjälpa till att lyfta skolan och det behöver vi inom skolan ta vara på och dra nytta av. Vi bör lägga vår kraft på att tillsammans med dessa visa på fler och fler goda exempel på bra lärande. En av våra beskyddare är Jenny Strömstedt som både via ett antal krönikor i Expressen och på TV4 Nyhetsmorgon konstant försöker få folk att se en positiv sida vår fantastiska skola. Genom skolbesök, egna erfarenheter och intervjuer hjälper hon till att lyfta skola. Tack Jenny!

I höstas tog jag i mitt klassrum emot en journalist från Helsingborgs Dagblad. Under intervjun fick jag frågan om hur vi skulle vända på skutan och få skolan till att höjas i status och i folkmun bli positiv. Jag svarade nog relativt snabbt att vi inte kan göra detta själva. Vi behöver hjälp från journalisterna som utåt sett visar på vår verksamhet. De kan hjälpa oss att visa på goda positiva sidor som skolan är fylld av. Efter den artikeln som då hamnade i vår lokaltidning tycker jag mig ana en skillnad hos traktens journalister. De vill numera visa på goda exempel de tar själva titt som tätt upp trådar och visar upp undervisning som påvisar lärandets glädje. Jag förstår att de har en uppgift att även visa på andra sidor vilket de självklart ska göra om det behövs för nyhetsrapportering.

Nu måste vi inom skolan hjälpas åt för att lyfta skolan! Själva se den som positiv, lyfta lärandet och påvisa det och synliggöra våra uppdrag. Då måste vi också säkra kvalitén och få lärarutbildningen bli attraktiv. De som söker till utbildningen kommer att få ett av de bästa jobben som finns – att få se hur lärande utvecklas och kunskaper nås av våra barn och ungdomar. Det är glädje varje dag och att få möta eleverna och att kunna hjälpa dem med deras lärande är en fantastisk möjlighet.

Eleverna är vår framtid!

Min träningsresa!

Ett annorlunda inlägg!
Det kommer inte att handla om skolan utan om den delen som gör att jag mår bättre och bättre!

Att träna har alltid funnits mer eller mindre i  mitt liv men det har varit i mån av tid. I våras bestämde jag mig för att få ordning på träningen och att den skulle bli kontinuerlig. Jag ville kunna sätta träningen före andra saker i mitt liv som inte var lika viktiga. Twitter var redan en del i mitt liv och via #twitterpepp , som startades av @ottobergman någon gång under våren, var vi flera som sporrade varandra till träning. Det var en effektiv sporre att läsa om att den och den hade varit ute på en pw, löparrunda eller spinning mm. Om de kunde och orkade så orkade väl jag… i alla fall en liten runda. Eller när man lite orkeslös skrev nej idag blir det inget och flera som återkopplade klart du ska ut nu ta en liten runda. Den där SONY DSClilla rundan tenderade att bli den vanliga pw rundan på 5,6 km. Tänk vad häftigt det är att vi nu bara är fler och fler som hittar till #twitterpepp och sporrar varandra! Tack till alla ni därute på Twitter som peppar mig vidare! Även Facebook har blivit en pepparplattform, positiv feedback och att få läsa om löpning och träning gör ju att man blir glad.

Familjen var på och både mannen och äldste sonen hängde på på pw rundan runt Skeppis(Skepparkroken) på 5,6 km. Detta gjorde tillsammans att man orkade igenom de där stunderna då motivationen inte fanns. Under vintern är det nog mest jag själv som tagit mig till spinning, gym eller i olika väder tagit mig ut en runda kort som längre.

Efter sommaren ändrade jag även på några saker i min ”kost”. Allt godis och all läsk undviks vilket gjorde att jag också blev av med kroppsvikt. De första veckorna hände ingenting och då kom frustrationen, man tycker ju att något borde hända när man vet att det inte gått en dag utan mängder av choklad och även lösgodis. Läsk har jag aldrig druckit mycket men lite då och då. det tog nästan 6 veckor innan de första kilona rasade av mig. Nu lättare i kroppen och kanske man kunde börja springa också…..

Jag startar varje morgon med en Oatlydrink på banan, jordgubbar och ekologisk Oatly tillsammans med lactosfri yoggi med myssli. Nu får jag energi som gör att jag orkar mer och mår bättre, magen krånglar inte och jag håller mig hyfsat strikt mjölkfri vilket hjälper till. Jag väljer också att till största delen avstå från färskt bröd, bara några gånger äter jag en fralla eller limpskiva. Även här märker jag skillnad min kropp mår bättre utan bröd och jag orkar mer. Oftast byter jag bara ut det mot färsk frukt. I övrigt äter jag som vanligt kanske något mindre men det beror nog mer på att jag blir mätt fortare.

Nu ska jag alltså springa tjejmilen, det bestämdes en kväll i höstas över FB. Galet 1 mil löpning frivilligt! Herregud är det ålderskris eller vad är det som händer! Anmäler mig till att springa 1 mil!!! Springa har inte varit min grej, det kan min pappa intyga. Som han har försökt under alla mina år i Karlskrona att få mig med på sina löparrundor, han har sprungit med mig, fått ut mig i spåret men det har aldrig fungerat någon längre tid. Det var nog en liten sorg i hans löparhjärta, van att springa 3-5 mil i veckan. Numera kan han inte löpa pga sitt hjärta han får nöja sig med pw men han är lika flitig nu, jag lovar det är inte många 75 åringar som är så vältränade. Nu glädjs han över att hans dotter fått på sig skorna och att det verkar som om det kommer att hålla, så här länge har det aldrig fungerat! Jag haSONY DSCr en önskan, som tyvärr inte kommer att gå eftersom han inte får springa, tänk att få springa första milen med honom han som varit med från början och velat få igång mig. Kanske i alla fall kan göra det i mina hemtrakter antingen i skogen på Knösö eller på Västra Mark där löparspåren finns. Mitt älskade Karlskrona ska verkligen få första milen! Bestämde det precis! Första helgen i april är det dags!

Igår fick vi(mannen och jag) förfrågan om vi inte skulle hänga på Änglamilen. Snabbt svarade jag:
– Ni är galna, icke sa Nicke!
Men bara några sekunder senare var det något som kom över mig, klart jag ska! Ska jag springa en mil i september så är det ju faktiskt bara att sätta fart. så nu är beslutet bara om det ska bli 5 km eller 1 mil i maj när loppet går. Oj, vad jag velar! 5 km känns lite klent och rundan känner jag till utan och innan, har gått många gånger med elever. Rundan på 1 mil ser så backig och okul ut. Tänker att detta är nackdelen när man känner till hur det ser ut där man ska springa.

Jag förundras varje fredag när jag storhandlar till familjen över att vikten i min kasse med yoggi, mjölk och proviva väger lika mycket som jag tappat i vikt…. då blir man chockad över vikten man burit på i onödan.

Nu är träningen ett gift kan man säga. Utan den blir jag rastlös, frustrerad och antagligen också otrevlig!

Snart ny runda ska bara sköta lite tvätt först!

Kramar och ut på en liten runda nu vet jag! En promenad kommer vi alla att må bättre av!