Sammanfattning av de sista matematiklektionerna.

Sista delen av matematikundervisningen handlade till stor del om att mäta/jämföra längder och repetition av de olika områden vi arbetat med under vårterminen. Kreativiteten har flödat och elevernas fokus för lärandet har varit tydligt. Vi lyckades!
åk 1 matris vt

Eleverna fick själva uppskatta sin kunskap utifrån de matriser vi använt oss av. I anslutning till varje matrisbedömning fanns utrymme för att påvisa sin kunskap om man tyckte att det inte framgick av tidigare uppgifter som de hade till hands. Jag måste säga att det rådde febril aktivitet under hela lektionen, det diskuterades vilken nivå olika saker var och de allra flesta var snarare försiktiga i sin egen bedömning än tvärtom. Någon elev jublade till för plötsligt under diskussionen med kompisarna hade någon strategi plötsligt satt sig och förståelse infann sig.åk 1 vt matris 2

När jag gav mig in i arbetet med dessa matriser hade jag inte riktigt vägen klar för mig. Jag var inte själv övertygad om hur vi skulle kunna få till en avslutning där eleverna själva kunde göra en bedömning utifrån matrisen. Även i slutet av årskurs 1 är det svårt att veta hur mycket man kan ge dem och kräva just i dessa bitar men som vanligt så misstar man sig och tror för lite om de där ”ungarna”. För självklart fixade de att göra egna bedömningar och de kunde föra över kunskap från uppgifter till rutorna i matrisen.

Utvecklingen från detta arbete kommer att bli att vi genomför kortare områden där eleverna under själva arbetet mer kan ha sin matris som ett verktyg vilket vi hade när vi arbetade med talen 1-100. Områdena ska vara tydliga från starten och upplägget på lektionerna har vi fått struktur på.

Jag lyssnade på Skolsnack med Ann Pihlgren och fick så mycket bekräftat. Har ni inte lyssnat så gör suveränt! Matematiklyftet har hjälpt oss en bra bit på vägen mot det sätt att undervisa som ger bäst resultat enligt forskningen och som utvecklar kreativitet och tänkande.

Som avslut på terminens arbete gjorde vi en diagnos där eleverna stötte på problem. Frågan vi nu ställer oss är: Vilket är grunden till problemet?
Beror elevernas resultat på att de inte är vana vid färdiga konstruerade uppgifter och då inte kan överföra kunskaperna till dessa eller beror det på att kunskaperna inte sitter?
En underbar utmaning till starten på nästa läsår och matematikundervisningen. Trots detta är känslan bra för i diskussionerna med eleverna var det många; Jasså, Jaha är det så e menar och så visste eleverna genast vad de skulle skriva.

Jag tror på vår undervisning mot målen utan lärobok men kanske är det så att vi ska ta in mer uppgifter som är konstruerade på olika sätt för att påvisa hur det kan se ut. Rent matematiskt resonerar och löser våra elever uppgifter på en betydligt högre nivå än vad vi förväntade oss vid starten och det är härligt!talet 6

Automatisera räkneoperationerna ska vi satsa på och utmana våra tankar att hjälpas åt att berätta hur vi tänker för att det ska gå fortare. Även hur vi lär oss och hur vi tränar för att det ska gå fortare och fortare. Här ytterligare en tanke som uppkommit via twitterdiskussioner! Tack för den!

 

Det är skönt att gå till sommarlov med en  bra känsla i kroppen och knoppen!

Att följa lärande!

Plötsligt kommer den bara den där idéen som verkar så perfekt. Om den sedan är så fantastisk återstår att se när vi testat den ordentligt. Då ska det analyseras och reflekteras över om den var bra.

Vi har under en längre tid arbetat med:

  • talbilder och talfamiljer för talen upp till 10,
  • påvisat och tränat oss på strategier för addition och subtraktion upp till 20,
  • dubbelt och hälften
  • udda och jämna tal

Nu tänker jag att vi ska sätta ord på kunskaperna, vi ska prata ännu mer matte utifrån de kunskaper varje elev har.
Matrisen för bedömning som vi använt ser ut så här:
matris udda jämna tal bla åk1Lektion 1:

Genomgång av vad vi arbetat med uppdatering av de olika moment vi tränat på. Diskussioner i grupper om de olika områdena.
Varje elev reflekterar själv och sätter ord på sin kunskap skriftligt.

Jag sammanställer och sätter ihop grupper.

Lektion 2:

Eleverna ska få ta del av och diskutera tillsammans utifrån sina kunskapsnivåer de olika områdena.
Olika påståenden kommer att leda diskussionerna framåt.
De ska få göra en egen bedömning av var de befinner sig i matrisen vi använt.

Här kommer jag att få möjlighet att sätta mig med de elever som behöver mer träning samtidigt som jag kan utmana de som redan har kommit en bra bit på sin kunskapsväg.

Lektion 3:

Gemensam reflektion och avslutning. Vi sätter tillsammans ord på våra kunskaper.

IMG_2467En tanke på undervisningsupplägg som jag fick under läsningen av Att följa lärande- formativ bedömning i praktiken av Dylan Wiliam. Mina funderingar över om det är ett hållbart upplägg hänger mest samman med elevernas ålder. Jag hade inte tvekat en sekund om vi gjort det i åk 2 eller i åk 3 men nu redan i åk 1 fixar mina elever detta?

Förutsättningen att lyckas ligger i hela träningsproceduren och lektion 1. De är avgörande för om jag kommer att nå fram med mina tankar. Arbetet i grupperna kommer att kräva handledning och bra sammansättning.

Under denna del tänker jag ge eleverna påståenden att reflektera över. De ska inte bara säga om det är sanna eller falska de ska kunna motivera varför. Påståendena tar jag fram utifrån elevernas egna reflektioner som de lämnade in efter första lektionen.

Genom detta arbete hoppas jag att lärandet blir än mer synligt för eleverna. Om eleverna ser sin egen kunskapsutveckling blir de mer aktiva i lärandet och i längden når vi högre kunskapsnivåer.

Ytterligare en aspekt i om det hela blir lyckat eller ej är de värdegrundstankar som vi byggt upp i gruppen. Om de sitter och eleverna kan anamma dem och omsätta dem i verkligheten blir detta ett prov på.

Detta kommer att bli en sista aktion i den aktionsforskning som skett i arbetslaget under läsåret. En kortare rapport kommer att skrivas, utifrån aktionerna som är gjorda och när den är klar hamnar den också här.

Min utveckling via matematiklyftet!

IMG_3060Jag har en fantastisk möjlighet till egen utveckling just nu och lever som på små moln emellanåt.Handledarrollen i matematiklyftet ger mig möjlighet till många möten med pedagoger och att få ta del av andras tankar är en utmaning och möjlighet till utveckling. Tar man tillvara på dessa stunder och reflekterar över vad som sagts, diskuterats, reflekterats och analyserats har men en diger uppsjö av tankar och idéer. Dessa kan uppkomma under tillfällena eller landa först senare när man funderar över vad som sagts.

Vid mina sista tillfällen som handledare har jag provocerat grupperna genom att spetsa till frågorna för att få dem att reflektera på ett djupare plan över undervisningens hjärta den didaktiska delen. Det har tänt till och en del har nog undrat om jag är riktigt klok när jag lägger en kommentar som spetsar till på något håll. responsen har dock varit den jag var ute efter, de har satt ord på sina didaktiska tankar och vad de numera prioriterar i klassrummet. En lärare som hela sin lärartid rättat läroböcker har under resans gång insett att det är onödigt att lägga sin tid på detta. Numera anser läraren sig se mer av elevernas kunskaper genom att vara en aktiv del i elevernas arbete med de uppgifter som ges via matematiklyftet och övrig undervisning. Glädjen i ögonen på läraren gav egentligen mer än själva orden! När man får upp ögonen för att elevernas lärande och synliggör det i dialoger med dem har man bättre möjlighet att lägga sin undervisning  på de delarna som utvecklar deras kunskaper. Översikten på kunskaperna och den formativa feedbacken blir också så mycket lättare att hantera.

Mina egna funderingar går på hur vi synliggör utvecklingsstegen för eleverna i det dagliga arbetet. Själv har jag försökt göra hanterbara matriser där eleverna för varje arbetsområde kan se vilka utvecklingssteg inom kunskaperna som de kan ta. Jag tycker mig se en ökad motivation och ett större fokus på lärandet hos mina unga elever. Detta skulle jag vilja utveckla än mer tillsammans med andra pedagoger. Kan man göra en arbetsgång och en utvecklingsstege som alla kan använda oavsett läromedel eller arbetssätt? Tänker mig lite som Nya Språket Lyfter i svenskan.

Tankarna fortsätter och mognar succesivt tillsammans med alla er andra i det utvidgade kollegiet. Följ gärna med oss på nystartade bloggen läraravtryck.moobis.se. Den startades igår tack vare Frida Lindell som slängde ut en fråga till några av oss andra på twitter. Vi kommer att delge er små delar ur våra lärarvardagar.

Nytt arbetsområde – dubbelt & hälften, jämna eller udda tal, tvillingar

Så är man igång och planerar nytt arbetsområde igen. Det ska vara tydligt och enkelt för eleverna att  se sin utveckling och vi ska kunna arbeta effektivt mot målen. Det gick så himla bra med förra området så nu är jag väldigt nyfiken på hur vi ska få nästa lika tydligt. När eleverna själva kan göra sin bedömning utifrån matrisen blir det så enkelt och synligt för oss alla. De tränade dessutom efter olika nivåer och flera höjde sin lärandenivå ordentligt. Det var lycka när elever själva kunde komma och säga att idag klarade jag av det steget och peka på matrisen, även föräldrar tyckte att det var lättare att göra läxan inom området med sina barn.
Denna gången ska vi arbeta med dubbelt och hälften, jämna och udda tal och tvillingar. Dessa begrepp går in i varandra och presenteras delvis tillsammans. Vi försöker att varje vecka arbeta med alla benen på vår matematikpall för att kunna få med flera förmågor.

Imorgon ska vi diskutera och justera. Kom gärna med tips! Kritiska vänner behövs!
Nu ser första utkastet till bedömning ut så här:
Bedömning åk1 vtBedömning åk1 vt 2014(stavfelen är rättade i orginalet)

Formativa tankar om skriftliga omdömen och IUP!

omdömesbl åk1 3Idag har det diskuterats skriftliga omdömen och IUP efter skolverkets mallar och hur det ska se ut i vårt system(Fronter). När man går in i dessa diskussioner sätter det igång processer i varje lärares huvud. Var och en tolkar om det efter eget tänk. Så här tänker jag just nu:

Varje område som jag arbetar med har en bedömningstanke. Oftast, ja nästan alltid, ingår en matris av något slag. Detta för att det ska vara tydligt för eleverna att det finns tydliga nivåer att komma vidare till om man tränar mycket och har viljan. Jag går in med tron och förhoppningen om att de flesta eleverna ska komma till den översta nivån. En självklarhet för mig som lärare är just tron på varje elev. När området är klart och vi känner att vi kommit så långt som vi önskar/hinner just nu sker en bedömning som sedan blir en del i mitt skriftliga omdöme.

För mig är krysset i skolverkets mall en riktlinje för ungefär vilken nivå varje elev befinner sig men till varje ämnesområde vill jag ha en tydlig matris kopplad. Allt för att synliggöra lärandet och elevens egen utvecklingskurva i varje ämne. Jag vill kunna ha det som ett levande material som ständigt är under pågående process.  I samband med undervisning ska eleven tillsammans med mig kunna göra avstämningar om nuläge för att till sist sätta en slutgiltig nivåbedömning. Får jag det att bli ett levande material blir det inget betungande och dessutom mer elevnära. Senast vecka 7 behöver alla ämnen ha ett skriftligtomdöme för att jag ska kunna hålla utvecklingssamtal och upprätta den framåtsyftande palneringen. En gång per år kommer vi att göra en IUP där vi ser nuläget och gör en framåtsyftande planering för varje enskild elev. Till den kopplar vi de förmågor som eleven och jag som lärare valt ut som utvecklingsmöjligheter. Dessa ska eleven arbeta vidare med och utveckla mer. Förhoppningsvis ser vi ett mönster att det i flera ämnen är samma förmågor som vi önskar ska stärkas. Oftast är det så att man ser ett mönster på delar som hänger samman och detta blir elevens utvecklingsområde.

iupmallEleven arbetar mot sina mål tills de är uppnådda, då måste vi utvärdera dem och skriva nya mål att arbeta mot. När detta sker beror bland annat på hur stora mål vi skriver. Med yngre elever måste målen kännas uppnåbara inom rimlig tid och får inte vara för långt bort, men det handlar också om hur vi formulerar oss i omdömena och i IUPn. Delmål att uppnå på vägen där de ser sin bedömning är ett sätt att komma närmare deras verklighet.

Arbetssättet måste vara formativt och tydligt. Bedömningen gör jag för att öka lärandet och för att synliggöra densamma. Ju mer jag tänker på det desto tydligare blir det att ha små korta mål i nivåer i starten så de lär sig och förstår principen. Dessa små delar bör eleven ha synliga i klassrummet under arbetet med lärandet i de olika ämnena. Hur gör vi då detta? det tänker jag fundera vidare på för jag är inte nöjd med det jag har just nu. Däremot fick jag se framgång via ”Från kass till vass” som jag vill se i själva ämnena också. Trappsteg att nå upp till där man vill vara överst och kan komma dit. Olika trappor för olika elever antagligen då också eller….  Nej kanske inte, vill nog ha trappor som är mer övergripande som utvecklar förmågorna. Det centrala innehållet skulle jag kunna tydliggöra på annat sätt. det är egentligen bara innehållet. Ge gärna tips och råd på detta. Fortsättning följer antagligen….

Glädje i verkligheten!

Ni vet den där känslan som kommer när man får det där härliga genombrottet, när glädjen genomlyser och vi når en gemenskap, den har vi inom räckhåll.

Vi har arbetat en hel termin tillsammans och nu börjar det lägga sig ett lugn  och vi börjar lita på varandra. Grunden måste finnas först sedan kan vi gå framåt tillsammans. Nu är vi på väg mot en resa inom kunskapen där lärandet ska vara i fokus men den ska ske efter skolans signum – Lärande i glädje och gemenskap.

Vi vet både sFörmågan att vara vänligjälva och genom all forskning att när lärandet blir synligt så ökar elevernas engagemang. Det blir ibland väldigt tydligt för mig som lärare att det hjälper och då kan jag bli riktigt rörd. Denna veckan slutade på ett fantastiskt sätt där jag fick glädjen att vara med om framsteg och argumentation av flera elever över deras självbedömning. Denna gången handlade självbedömningen om förmågan att vara vänlig som jag fått via Emelie Öhrn och Lotta BohlinÅrstaskolan. Att se elever göra en självbedömning där de själva småargumenterar för sig själva och sedan med ett barns ärlighet(en ärlighet som var så enorm) fyller i  och kan se exakt vad de behöver arbeta vidare med, det är glädje. Vi nådde fram med hjälp av ”Från kass till vass”! Passar hur bra som helst  inför upprättande ev IUP.
Vi använder i svenskan  ”Nya språket Lyfter” och i matematiken har vi kopplat egna matriser till undervisningen. Det ska bli intressant att se om vi kan nå fram på samma sätt där med självbedömningen. I båda ämnena har vi denna veckan gjort diagnoser som gick över förväntan. Jag är fascinerad över mina elevers framsteg i matematiken som jag har bäst översikt på.

Går till helg med Glädje och harmoni!

 

 

Året som gått!

IMG_0786Ännu ett år av min lärarkarriär går mot sitt slut om några veckor har jag arbetat i 22 år som lärare. Ett år som började med att vi hade en sista termin kvar med ett glatt tryggt gäng treor som etsat sig in i hjärtat. Maken till vänliga, hänsynsfulla, respekterande och ”goa” elever får man leta efter! En termin med nationella prov, cirkus berättelser, bråk i matematik, Ängelholm, forntiden och framför allt gemenskap tog vi oss igenom med bravur.
På skolavslutningen var det tårar i ögonen på oss alla, sorg och glädje blandades.

Det var också en termin som på slutet kom att handla om Aretemeritering för möjlighet till förstelärartjänst för min del. Det var turbulent och Jante var stor mycket större än jag trott. Däremot var det utvecklande att få ta del av och genomföra meriteringen som var nerbantad till en specialversion för just detta. Egen reflektion ger ringar på vattnet och utvecklingen kommer av bara farten. Idag har jag haft tjänsten i ett halvår och det ger energi till att satsa mer. Det möjliggör också att få vara en del av skolutvecklingen både inom skolan och för min del även som matematikutvecklare centralt i kommunen. Jante är fortfarande lika stor men jag ser fram emot utvecklingen.

Som matematikutvecklare såg vi(jag och Jessica Kangro) till att Ängelholm kom med i matematiklyftet redan under detta året. 4 skolor är igång med modularbetet och har precis avslutat taluppfattningsmodulen. Lärares lärande och utveckling har varit i fokus och diskussionerna har legat på lärarnivå mer än elev nivå. Det handlar om kollegialt lärande och lärarna lär tillsammans, diskuterar flitigt och vågar prova nya undervisningstekniker/uppgifter. Dessutom utvecklar vi det formativa arbetet med diagnoserna i Förstå och använda tal. Analyserna förbättras och lärarna uppmanas att använda materialet tillsammans med sina elever.

Under året har twitter varit ett diskussionsforum som utvecklat mina tankar. Både i det allmänna pedagogiska arbetet och i matematiken utmanar twänner mina ideer och på det sättet är vi flera som tillsammans testat på nya saker. När som under dygnet finns det någon som är villig att diskutera, människor från hela landet och tom utanför ger varandra respons det är allt från lärare i klassrummet till forskare/föreläsare som tillsammans utvecklar och delger varandra ideer. Twitter är ett fantastisk socialt forum!

Under lovet i oktober tog jag möjligheten och besökte Mötesplats Skola på mässan i Göteborg. En dag där jag mötte twittervänner och fick ta del av ytterligare tips som utvecklade mina tankar och min undervisning. En hel dag som satt sina spår även inför framtiden på flera olika sätt.

Under hösten har jag som lärare också mött 54 nya härliga barn. 2 klasser och dessutom barn ”utlånade” till introduktionsklassen.  Ettor är ettor och ska skolas in i arbetet, lära sig att se sitt eget lärande och de ska bli en grupp som kan respektera varandra och visa hänsyn mot var och en i klassrummet. Vi har ett spännande arbete framför oss och vi är på en resa som förväntas gå minst lika bra som de tre år vi avslutade innan sommaren med våra treor. Om förväntan finns på att lyckas så kommer vi också tillsammans att göra det. Vägen kan vara krokig och kräva sitt, men det ska lyckas det är jag övertygad om. Genom att binda samman lärandet med motivation och värdegrund kommer vi långt. Det är vår förväntning som kommer att vara en av de avgörande faktorerna på om och hur vi kommer att lyckas.

loggaRebbelberga skola har varit min arbetsplats sedan januari 1992, men det är andra skolan som jag nu jobbar på. I november/december 1999 invigdes ”nya” Rebbelberga, en skola som vi i personalen fick vara med och utforma efter våra önskemål. Det är en trygghet att vara på en skola där man känner till varenda liten sak, vet vad som finns och var de flesta saker är. Utvecklar det mig maximalt? Ibland känner jag en längtan efter att få arbeta ännu mer med skolutveckling som jag verkligen brinner för. Få hjälpa till och vara en del av en utvecklingsgrupp som kan stötta lärare i det formativa bedömningsarbetet, synliggörandet av elevernas lärande, dessa viktiga byggstenar som forskare säger är avgörande för varje elevs kunskapsutveckling. Jag kan med min erfarenhet hålla med om varje liten del. När eleverna ser sitt lärande går utvecklingen framåt mycket lättare och de glädjs också över sin egen kunskap vilket ger motivation.

Ett år som gett mig möjlighet till möten med människor som utvecklar mig och som jag hoppas blir en del av framtiden. Utvecklingsmöjligheter ger mig energi och kraft.

Även träning och en satsning på egen hälsa har gjort att jag mår bättre och orkar mer. Även här var twitter och #twitterpepp en sporre som gav energi!

 

Utvecklingen stannar inte för att jullovet kommer med stormsteg!

IMG_1395 IMG_1389Nu är det snart jul och veckan har kantats av julpyssel och julmys. Vi har bjudits på jul- show, julspel och julmusik från glada unga musikanter. Pysselverkstaden innehöll tomte-verkstad, granverkstad och massor av härligt glitter.

Vilken fart vi har sprungit fram genom denna höst! Utvecklingsfokuset har varit på topp större delen av den vakna tiden och det är många saker som tänkts om, gjorts om, lärts om och som genom detta utvecklats. Det kan vara små saker eller större beroende vilket sammanhang man just då befunnits i.

Det största kollegiala lärandet på år har startats upp. Matematiklyftet verkar bli en succé var det än sätts igång. Posititva lärarröster fyller twitter och facebookgrupperna om denna satsning från skolverket. De ringar som nu sätts igång och det lärandet som är igång kommer att utveckla undervisningen och våra elever kommer att få en tydligare styrd undervisning. Lärandet tillsammans med andra är större än om det sker enskilt. Nu vågar lärarna ta tillbaka kommandot i klassrummet och man veta att det gäller att påvisa strategier som är hållbara ju fler desto bättre så att alla kan hitta sin modell. Det är däremot viktigt att även gradera strategierna så att de som är bäst enklast och mest hållbara lyfts högst.

Här blir jag lite salig för detta är en av de delar som är ämnesöverskridande! Det spelar ingen roll om vi pratar språk, matematik, historia eller biologi, vi måste lyfta begrepp och diskutera dem högt tillsammans testa deras hållbarhet och säkerhet. Då utvecklar eleverna sitt eget lärande och de ser de olika dimensioner som finns.

Min egna utveckling och min framtid kommer att kantas av utveckling och nya projekt. Hur, vad, var, när det vet jag inte på rak arm men jag vet att det är utvecklingen av undervisningen och delgivningen lärare mellan som driver mig vidare.

Lärare måste kunna svälja lite av stoltheten och hjälpas åt med planeringar och bra ideer är till för att knyckas. Här kan vi spara tid och energi. Då kan fokus ligga på bedömning för lärande som är så viktigt för eleven. Att elevens får syn på sitt eget lärande är så avgörande för hur långt vi kan få eleven och hur långt eleven själv kan komma med hjälp av den riktade undervisning som bedrivs. När undervisningen kan riktas mot bedömning för lärande så kommer vi att kollegialt utveckla fler och fler hållbara hjälpmedel/strategier/matriser(kalla det vad du vill) på vägen. Denna utvecklingen vill jag och kommer jag att vara en del av och det är spännande.

 

Mål och lärande i en etta!

Lärande i fokus är en självklarhet. Hur gör man då i de lägre åldrarna hur får vi eleverna att förstå sitt eget lärande? Efter att ha skrivit upp de matematikmål vi har under terminen på väggen ser jag till att återkoppla dit när vi sätter igång en lektion. Fokus och koncentration hos eleverna blir större, ett betydligt mer närvarande i arbetet, träningen och upggifterna är synliga.

I veckan visade jag filmen om hur en kille i ettan förbättrade sin fjärilsteckning för mina ettor. Vi hade fantastiskt bra diskussioner om att man måste träna på allt man gör, att man kan förbättra sina arbeten med hjälp av kamrater som påvisar saker som kan förtydligas. Denna stund som blev nästan hela mitt lektionspass eftersom eleverna blev så engagerade i diskussionen gav så mycket. Eleverna kunde relatera till flera olika lärandesituationer både i skolan och utanför den där man skulle ha detta i åtanke. Filmen öppnade deras ögon och jag tycker mig se skillnad när de nu arbetar med sina texter om sig själva som ska skickas till våra vänner på Kvikmarken skole utanför Köpenhamn. I fredags arbetade de flesta med sina texter och de ville ha hjälp – de bad kompisar att läsa igenom det de skrivit och ge tips på om de kunde ändra/förbättra något. Engagemanget ökade också, eleverna ville skriva bra texter och de var kvar i sitt lärande. Det var med glädje och stolthet jag gick på helg efter detta. Tack alla våra härliga ungar!

Diskussionerna i lärarkåren om screeningar och bedömningar på olika diagnoser blir bara större och större.  Ibland upplever jag att den formativa bedömningen snarare ses som ett hinder än som en resurs till att öka elevernas lärande. Även filmen har diskuterats ofta i positiva ordalag men många är tveksamma till att visa den just i de lägre åldrarna. Varför är vi så rädda för att påvisa lärandet för yngre barn? Varje gång jag arbetat med eleverna med att påvisa deras lärande så upplever jag att fokuset ökar, deras koncentration ökar de vill lära de går också från ett görande till ett lärandetänk efterhand som de ser sin egen utveckling.

I matematik har vi denna terminen gjort screening via diamant och matematiklyftet med våra små ettor. Vi fick screeningar som man gjort sent i F-klass på alla elever som vi gått iegnom och tittat på. Vi börjar få en bild över varje elevs kunskaper och då kan vi också börja bygga på deras lärande och utveckling. Detta arbetet tar tid när man möter nya elever och ju yngre de är desto större försiktighet och varsamhet vid screeningen. allt för att eleverna ska få en positiv bild av det från starten och för att det ger mig som lärare en ökad kunskap även om eleven som individ.

När denna biten är gjord handlar det om att se till att alla elever utmanas i det arbete vi tränar på och ska lära oss mer om. Igår(fredag) gjorde jag en snabb upprepning av talet 10 och vad vi arbetat med under de första dagarna i veckan då vi har flest matematiklektioner. vi gjorde en matematikorm med 10=…….. Det härliga var att vi kom fram till att man kunde ha vilket räknesätt som helst mellan likhetstecknen och då lossnade det ordentlligt hos flera av eleverna. Givetvis är jag medveten om att det var alldeles för hög nivå för en del men jag tror inte de led den stund vi ägnade åt detta.

10 = 2 + 8 = 3+5+2 = 5 * 2 = 30 – 20 = 19 – 9 = 5 + 5 = ….vår orm innehöll massor av diskussioner och uppgifter/tal som alla visade talet 10.

Vi får inte vara rädda för att påvisa lärande och inte heller för att bygga upp elevernas kunskaper om hur man lär sig.