Sammanfattning av de sista matematiklektionerna.

Sista delen av matematikundervisningen handlade till stor del om att mäta/jämföra längder och repetition av de olika områden vi arbetat med under vårterminen. Kreativiteten har flödat och elevernas fokus för lärandet har varit tydligt. Vi lyckades!
åk 1 matris vt

Eleverna fick själva uppskatta sin kunskap utifrån de matriser vi använt oss av. I anslutning till varje matrisbedömning fanns utrymme för att påvisa sin kunskap om man tyckte att det inte framgick av tidigare uppgifter som de hade till hands. Jag måste säga att det rådde febril aktivitet under hela lektionen, det diskuterades vilken nivå olika saker var och de allra flesta var snarare försiktiga i sin egen bedömning än tvärtom. Någon elev jublade till för plötsligt under diskussionen med kompisarna hade någon strategi plötsligt satt sig och förståelse infann sig.åk 1 vt matris 2

När jag gav mig in i arbetet med dessa matriser hade jag inte riktigt vägen klar för mig. Jag var inte själv övertygad om hur vi skulle kunna få till en avslutning där eleverna själva kunde göra en bedömning utifrån matrisen. Även i slutet av årskurs 1 är det svårt att veta hur mycket man kan ge dem och kräva just i dessa bitar men som vanligt så misstar man sig och tror för lite om de där ”ungarna”. För självklart fixade de att göra egna bedömningar och de kunde föra över kunskap från uppgifter till rutorna i matrisen.

Utvecklingen från detta arbete kommer att bli att vi genomför kortare områden där eleverna under själva arbetet mer kan ha sin matris som ett verktyg vilket vi hade när vi arbetade med talen 1-100. Områdena ska vara tydliga från starten och upplägget på lektionerna har vi fått struktur på.

Jag lyssnade på Skolsnack med Ann Pihlgren och fick så mycket bekräftat. Har ni inte lyssnat så gör suveränt! Matematiklyftet har hjälpt oss en bra bit på vägen mot det sätt att undervisa som ger bäst resultat enligt forskningen och som utvecklar kreativitet och tänkande.

Som avslut på terminens arbete gjorde vi en diagnos där eleverna stötte på problem. Frågan vi nu ställer oss är: Vilket är grunden till problemet?
Beror elevernas resultat på att de inte är vana vid färdiga konstruerade uppgifter och då inte kan överföra kunskaperna till dessa eller beror det på att kunskaperna inte sitter?
En underbar utmaning till starten på nästa läsår och matematikundervisningen. Trots detta är känslan bra för i diskussionerna med eleverna var det många; Jasså, Jaha är det så e menar och så visste eleverna genast vad de skulle skriva.

Jag tror på vår undervisning mot målen utan lärobok men kanske är det så att vi ska ta in mer uppgifter som är konstruerade på olika sätt för att påvisa hur det kan se ut. Rent matematiskt resonerar och löser våra elever uppgifter på en betydligt högre nivå än vad vi förväntade oss vid starten och det är härligt!talet 6

Automatisera räkneoperationerna ska vi satsa på och utmana våra tankar att hjälpas åt att berätta hur vi tänker för att det ska gå fortare. Även hur vi lär oss och hur vi tränar för att det ska gå fortare och fortare. Här ytterligare en tanke som uppkommit via twitterdiskussioner! Tack för den!

 

Det är skönt att gå till sommarlov med en  bra känsla i kroppen och knoppen!

Att följa lärande!

Plötsligt kommer den bara den där idéen som verkar så perfekt. Om den sedan är så fantastisk återstår att se när vi testat den ordentligt. Då ska det analyseras och reflekteras över om den var bra.

Vi har under en längre tid arbetat med:

  • talbilder och talfamiljer för talen upp till 10,
  • påvisat och tränat oss på strategier för addition och subtraktion upp till 20,
  • dubbelt och hälften
  • udda och jämna tal

Nu tänker jag att vi ska sätta ord på kunskaperna, vi ska prata ännu mer matte utifrån de kunskaper varje elev har.
Matrisen för bedömning som vi använt ser ut så här:
matris udda jämna tal bla åk1Lektion 1:

Genomgång av vad vi arbetat med uppdatering av de olika moment vi tränat på. Diskussioner i grupper om de olika områdena.
Varje elev reflekterar själv och sätter ord på sin kunskap skriftligt.

Jag sammanställer och sätter ihop grupper.

Lektion 2:

Eleverna ska få ta del av och diskutera tillsammans utifrån sina kunskapsnivåer de olika områdena.
Olika påståenden kommer att leda diskussionerna framåt.
De ska få göra en egen bedömning av var de befinner sig i matrisen vi använt.

Här kommer jag att få möjlighet att sätta mig med de elever som behöver mer träning samtidigt som jag kan utmana de som redan har kommit en bra bit på sin kunskapsväg.

Lektion 3:

Gemensam reflektion och avslutning. Vi sätter tillsammans ord på våra kunskaper.

IMG_2467En tanke på undervisningsupplägg som jag fick under läsningen av Att följa lärande- formativ bedömning i praktiken av Dylan Wiliam. Mina funderingar över om det är ett hållbart upplägg hänger mest samman med elevernas ålder. Jag hade inte tvekat en sekund om vi gjort det i åk 2 eller i åk 3 men nu redan i åk 1 fixar mina elever detta?

Förutsättningen att lyckas ligger i hela träningsproceduren och lektion 1. De är avgörande för om jag kommer att nå fram med mina tankar. Arbetet i grupperna kommer att kräva handledning och bra sammansättning.

Under denna del tänker jag ge eleverna påståenden att reflektera över. De ska inte bara säga om det är sanna eller falska de ska kunna motivera varför. Påståendena tar jag fram utifrån elevernas egna reflektioner som de lämnade in efter första lektionen.

Genom detta arbete hoppas jag att lärandet blir än mer synligt för eleverna. Om eleverna ser sin egen kunskapsutveckling blir de mer aktiva i lärandet och i längden når vi högre kunskapsnivåer.

Ytterligare en aspekt i om det hela blir lyckat eller ej är de värdegrundstankar som vi byggt upp i gruppen. Om de sitter och eleverna kan anamma dem och omsätta dem i verkligheten blir detta ett prov på.

Detta kommer att bli en sista aktion i den aktionsforskning som skett i arbetslaget under läsåret. En kortare rapport kommer att skrivas, utifrån aktionerna som är gjorda och när den är klar hamnar den också här.

Nytt arbetsområde – dubbelt & hälften, jämna eller udda tal, tvillingar

Så är man igång och planerar nytt arbetsområde igen. Det ska vara tydligt och enkelt för eleverna att  se sin utveckling och vi ska kunna arbeta effektivt mot målen. Det gick så himla bra med förra området så nu är jag väldigt nyfiken på hur vi ska få nästa lika tydligt. När eleverna själva kan göra sin bedömning utifrån matrisen blir det så enkelt och synligt för oss alla. De tränade dessutom efter olika nivåer och flera höjde sin lärandenivå ordentligt. Det var lycka när elever själva kunde komma och säga att idag klarade jag av det steget och peka på matrisen, även föräldrar tyckte att det var lättare att göra läxan inom området med sina barn.
Denna gången ska vi arbeta med dubbelt och hälften, jämna och udda tal och tvillingar. Dessa begrepp går in i varandra och presenteras delvis tillsammans. Vi försöker att varje vecka arbeta med alla benen på vår matematikpall för att kunna få med flera förmågor.

Imorgon ska vi diskutera och justera. Kom gärna med tips! Kritiska vänner behövs!
Nu ser första utkastet till bedömning ut så här:
Bedömning åk1 vtBedömning åk1 vt 2014(stavfelen är rättade i orginalet)

Glädje i verkligheten!

Ni vet den där känslan som kommer när man får det där härliga genombrottet, när glädjen genomlyser och vi når en gemenskap, den har vi inom räckhåll.

Vi har arbetat en hel termin tillsammans och nu börjar det lägga sig ett lugn  och vi börjar lita på varandra. Grunden måste finnas först sedan kan vi gå framåt tillsammans. Nu är vi på väg mot en resa inom kunskapen där lärandet ska vara i fokus men den ska ske efter skolans signum – Lärande i glädje och gemenskap.

Vi vet både sFörmågan att vara vänligjälva och genom all forskning att när lärandet blir synligt så ökar elevernas engagemang. Det blir ibland väldigt tydligt för mig som lärare att det hjälper och då kan jag bli riktigt rörd. Denna veckan slutade på ett fantastiskt sätt där jag fick glädjen att vara med om framsteg och argumentation av flera elever över deras självbedömning. Denna gången handlade självbedömningen om förmågan att vara vänlig som jag fått via Emelie Öhrn och Lotta BohlinÅrstaskolan. Att se elever göra en självbedömning där de själva småargumenterar för sig själva och sedan med ett barns ärlighet(en ärlighet som var så enorm) fyller i  och kan se exakt vad de behöver arbeta vidare med, det är glädje. Vi nådde fram med hjälp av ”Från kass till vass”! Passar hur bra som helst  inför upprättande ev IUP.
Vi använder i svenskan  ”Nya språket Lyfter” och i matematiken har vi kopplat egna matriser till undervisningen. Det ska bli intressant att se om vi kan nå fram på samma sätt där med självbedömningen. I båda ämnena har vi denna veckan gjort diagnoser som gick över förväntan. Jag är fascinerad över mina elevers framsteg i matematiken som jag har bäst översikt på.

Går till helg med Glädje och harmoni!

 

 

Året som gått!

IMG_0786Ännu ett år av min lärarkarriär går mot sitt slut om några veckor har jag arbetat i 22 år som lärare. Ett år som började med att vi hade en sista termin kvar med ett glatt tryggt gäng treor som etsat sig in i hjärtat. Maken till vänliga, hänsynsfulla, respekterande och ”goa” elever får man leta efter! En termin med nationella prov, cirkus berättelser, bråk i matematik, Ängelholm, forntiden och framför allt gemenskap tog vi oss igenom med bravur.
På skolavslutningen var det tårar i ögonen på oss alla, sorg och glädje blandades.

Det var också en termin som på slutet kom att handla om Aretemeritering för möjlighet till förstelärartjänst för min del. Det var turbulent och Jante var stor mycket större än jag trott. Däremot var det utvecklande att få ta del av och genomföra meriteringen som var nerbantad till en specialversion för just detta. Egen reflektion ger ringar på vattnet och utvecklingen kommer av bara farten. Idag har jag haft tjänsten i ett halvår och det ger energi till att satsa mer. Det möjliggör också att få vara en del av skolutvecklingen både inom skolan och för min del även som matematikutvecklare centralt i kommunen. Jante är fortfarande lika stor men jag ser fram emot utvecklingen.

Som matematikutvecklare såg vi(jag och Jessica Kangro) till att Ängelholm kom med i matematiklyftet redan under detta året. 4 skolor är igång med modularbetet och har precis avslutat taluppfattningsmodulen. Lärares lärande och utveckling har varit i fokus och diskussionerna har legat på lärarnivå mer än elev nivå. Det handlar om kollegialt lärande och lärarna lär tillsammans, diskuterar flitigt och vågar prova nya undervisningstekniker/uppgifter. Dessutom utvecklar vi det formativa arbetet med diagnoserna i Förstå och använda tal. Analyserna förbättras och lärarna uppmanas att använda materialet tillsammans med sina elever.

Under året har twitter varit ett diskussionsforum som utvecklat mina tankar. Både i det allmänna pedagogiska arbetet och i matematiken utmanar twänner mina ideer och på det sättet är vi flera som tillsammans testat på nya saker. När som under dygnet finns det någon som är villig att diskutera, människor från hela landet och tom utanför ger varandra respons det är allt från lärare i klassrummet till forskare/föreläsare som tillsammans utvecklar och delger varandra ideer. Twitter är ett fantastisk socialt forum!

Under lovet i oktober tog jag möjligheten och besökte Mötesplats Skola på mässan i Göteborg. En dag där jag mötte twittervänner och fick ta del av ytterligare tips som utvecklade mina tankar och min undervisning. En hel dag som satt sina spår även inför framtiden på flera olika sätt.

Under hösten har jag som lärare också mött 54 nya härliga barn. 2 klasser och dessutom barn ”utlånade” till introduktionsklassen.  Ettor är ettor och ska skolas in i arbetet, lära sig att se sitt eget lärande och de ska bli en grupp som kan respektera varandra och visa hänsyn mot var och en i klassrummet. Vi har ett spännande arbete framför oss och vi är på en resa som förväntas gå minst lika bra som de tre år vi avslutade innan sommaren med våra treor. Om förväntan finns på att lyckas så kommer vi också tillsammans att göra det. Vägen kan vara krokig och kräva sitt, men det ska lyckas det är jag övertygad om. Genom att binda samman lärandet med motivation och värdegrund kommer vi långt. Det är vår förväntning som kommer att vara en av de avgörande faktorerna på om och hur vi kommer att lyckas.

loggaRebbelberga skola har varit min arbetsplats sedan januari 1992, men det är andra skolan som jag nu jobbar på. I november/december 1999 invigdes ”nya” Rebbelberga, en skola som vi i personalen fick vara med och utforma efter våra önskemål. Det är en trygghet att vara på en skola där man känner till varenda liten sak, vet vad som finns och var de flesta saker är. Utvecklar det mig maximalt? Ibland känner jag en längtan efter att få arbeta ännu mer med skolutveckling som jag verkligen brinner för. Få hjälpa till och vara en del av en utvecklingsgrupp som kan stötta lärare i det formativa bedömningsarbetet, synliggörandet av elevernas lärande, dessa viktiga byggstenar som forskare säger är avgörande för varje elevs kunskapsutveckling. Jag kan med min erfarenhet hålla med om varje liten del. När eleverna ser sitt lärande går utvecklingen framåt mycket lättare och de glädjs också över sin egen kunskap vilket ger motivation.

Ett år som gett mig möjlighet till möten med människor som utvecklar mig och som jag hoppas blir en del av framtiden. Utvecklingsmöjligheter ger mig energi och kraft.

Även träning och en satsning på egen hälsa har gjort att jag mår bättre och orkar mer. Även här var twitter och #twitterpepp en sporre som gav energi!

 

Utvecklingen stannar inte för att jullovet kommer med stormsteg!

IMG_1395 IMG_1389Nu är det snart jul och veckan har kantats av julpyssel och julmys. Vi har bjudits på jul- show, julspel och julmusik från glada unga musikanter. Pysselverkstaden innehöll tomte-verkstad, granverkstad och massor av härligt glitter.

Vilken fart vi har sprungit fram genom denna höst! Utvecklingsfokuset har varit på topp större delen av den vakna tiden och det är många saker som tänkts om, gjorts om, lärts om och som genom detta utvecklats. Det kan vara små saker eller större beroende vilket sammanhang man just då befunnits i.

Det största kollegiala lärandet på år har startats upp. Matematiklyftet verkar bli en succé var det än sätts igång. Posititva lärarröster fyller twitter och facebookgrupperna om denna satsning från skolverket. De ringar som nu sätts igång och det lärandet som är igång kommer att utveckla undervisningen och våra elever kommer att få en tydligare styrd undervisning. Lärandet tillsammans med andra är större än om det sker enskilt. Nu vågar lärarna ta tillbaka kommandot i klassrummet och man veta att det gäller att påvisa strategier som är hållbara ju fler desto bättre så att alla kan hitta sin modell. Det är däremot viktigt att även gradera strategierna så att de som är bäst enklast och mest hållbara lyfts högst.

Här blir jag lite salig för detta är en av de delar som är ämnesöverskridande! Det spelar ingen roll om vi pratar språk, matematik, historia eller biologi, vi måste lyfta begrepp och diskutera dem högt tillsammans testa deras hållbarhet och säkerhet. Då utvecklar eleverna sitt eget lärande och de ser de olika dimensioner som finns.

Min egna utveckling och min framtid kommer att kantas av utveckling och nya projekt. Hur, vad, var, när det vet jag inte på rak arm men jag vet att det är utvecklingen av undervisningen och delgivningen lärare mellan som driver mig vidare.

Lärare måste kunna svälja lite av stoltheten och hjälpas åt med planeringar och bra ideer är till för att knyckas. Här kan vi spara tid och energi. Då kan fokus ligga på bedömning för lärande som är så viktigt för eleven. Att elevens får syn på sitt eget lärande är så avgörande för hur långt vi kan få eleven och hur långt eleven själv kan komma med hjälp av den riktade undervisning som bedrivs. När undervisningen kan riktas mot bedömning för lärande så kommer vi att kollegialt utveckla fler och fler hållbara hjälpmedel/strategier/matriser(kalla det vad du vill) på vägen. Denna utvecklingen vill jag och kommer jag att vara en del av och det är spännande.

 

Förstå och Använda tal i formativt syfte

Fick idag en idé som jag nu tänker testa om den kan fungera i verkligheten.

De flesta av er vet att jag gillar AnneMarie Körling och hennes böcker hur mycket som helst. Jag håller inte med henne i allt, men orden sätter igång mina tankar, min  kreativitet och jag tycker att jag efter 21 år som lärare hanterar eleverna på ett bättre sätt. Jag har fått upp ögonen för flera delar i min undervisning som gör att jag ser lärandet och eleven i sitt lärande på ett mer formativt sätt. Idag utmanar jag och lär eleverna att det är deras lärande/träning som de ska fokusera på.

Med Körlings ord färska och hennes föreläsning fortfarande i huvudet satte jag idag igång och skulle återkoppla till mina elever efter diagnoserna i Förstå och använda tal. Ett hästjobb så klart eftersom jag tänkte att varje elev skulle få ett samtal med mig och se hur den kan träna vidare. När jag på min planeringstid innan lektionen satt och gick igenom de elever jag tänkt ta mig an kom jag på idéen. Till varje diagnos finns mycket tydligt och enkelt beskrivet vad varje uppgift tar upp och var i boken man kan läsa om lärandet. Om jag nu tar denna och helt enkelt elev för elev markerar vad eleven kan så får jag en tydlig bild över elevens kunnande i taluppfattning. Sagt och gjort jag kopierade upp sidan så varje elev kunde få sitt papper. När förarbetet var klart tog jag en grupp elever, som låg ganska lika på diagnosen och hade riktigt superbra resultat, istället och vi gick tillsammans igenom deras ifyllda papper. Efteråt sa eleverna att nu ville de se till att deras taluppfattning  blev ifyllt överallt och undrade om vi kunde göra uppgifter så de kunde träna sig på de områden där de hade lite ”problem”. Eftersom det för dessa elever inte fanns mycket att träna på diskuterade vi också hur vi skulle kunna gå vidare. Jag utmanade dem och frågade om de ville försöka sig på att göra nästa test för att se fortsättningen på lärandet och vi bestämde att nästa gång ska de sätta sig och genomföra testet för åk 4 och sedan tillsammans med mig göra ny utvärdering. Kändes riktigt bra!

Allt arbete med eleverna skedde på lektionstid och tog inte massor av extra tid för mig efteråt. Denna gången lade jag tid på att fylla i deras formativa kunnande själv innan men nästa gång tänker jag att det arbetet kan eleverna göra själva bara jag rättat/gått igenom deras diagnoser. I fortsättningen kommer jag att försöka formulera ännu enklare kunskaps påståenden som jag kan ha till hjälp när jag vill diskutera elevernas kunnande i matematiken. om jag har en bank med formuleringar i mitt huvud eller kanske på papper så kan jag snabbt och lätt göra detta formativa arbete när eleven behöver få det gjort i sitt lärandet. Mitt skriftliga omdöme av eleverna görs nu verkligen i samverkan med eleverna själva, under arbetet i klassrummet.

Nu ska jag se om jag kan få NCM att lägga ut dessa sidor digitalt för de borde finnas så att vi kan använda oss av det ännu enklare.

Aktion om formativ bedömning

Händer mycket i mitt skolliv som jag skulle kunna berätta om. Idag får det bli en sammanfattning om ett aktionslärande som vi nu ska sätta fart med. Länge har jag känt att det är tidsödande att prata med varje elev om hur vi kan arbeta vidare efter diagnoser eller andra analyserande uppgifter. Speciellt i grupper om 26 elever. Vi skulle vilja hitta ett sätt att effektivisera detta så att processen inte blir så lång utan att vi snabbt kan gå över till att träna på kunskaper. Tänker att kan vi få till en självbedömning där eleven själv påvisar enkla uppgifter, svåra uppgifter och de uppgifter som man känner att man behöver träna lite mer på så har vi kommit en bra bit på vägen. Vi måste få eleverna att inse att det är lärandet som ska vara i fokus och inte görandet. Flera av mina elever som högpresterar har haft svårt när jag säger att de ska hoppa över uppgifter, de vill göra allt för det har i deras ögon varit mängden som påvisat hur pass ”duktig” man är. Om man från början är tydlig med att påvisa kunskap och sedan kommunicera hur man går vidare så tänker vi att det skulle kunna gynna både den formativa processen och sätta lärandet i fokus. Kanske kan man genom färgmarkeringar när man löser uppgifter tydliggöra vad som är svårt, lätt eller lite sådär, skulle kunna använda sig av samma färger som i ett stopljus….många tankar som ska processas och bli till något kreativt och utvecklande.

Matematik och formativbedömning!

Har senaste tiden funderat och försökt få fram till omgivningen hur jag ser på arbetet med diagnoserna ur NCM´s Förstå och använda tal.

Jag använder mig av diagnoserna för att kunna ge mina elever undervisning på deras individuella nivå i just talförståelse. Dessutom synliggör dessa diagnoser de delar som jag måste förtydliga och arbeta mer med. Dialogen jag för med eleverna är viktig, så viktig att den måste göras av mig inte av någon utanför, det är jag och eleven som samspelar och tillsammans ska gå vidare med träning mot lärande och kunskap. Efter genomförandet tar jag upp vidare diskussioner med vår speciallärare om vilken hjälp vi ska ge de elever som vi gemensamt anser inte når upp till en tillräcklig nivå eller de som har små luckor eller de som har kommit så långt att vi måste höja kunskapsnivån ännu högre än vi tänkt. Hjälpen sker i stort sett hela tiden i klassrummet i den vanliga undervisningssituationen, detta ger oss alla en större frihet och utvecklingen på individnivå ökar i kommunikationen. Eftersom jag arbetar utan lärobok är det viktigt för mig att få något tecken på att min undervisning är på rätt håll och att eleverna håller den nivån som är önskvärd. Förstå och använda tal är en fantastisk tillgång, kopplingen mellan uppgifterna och kapitlen där det står hur man kan gå vidare i undervisningen är bara såå bra och så tydlig.

Vi arbetar med att allt eftersom tillverka uppgifter(kopieringsunderlag/NOMP/problemlösning/mm) som hjälper oss att träna på det vi vill lära ut och få eleverna att träna på för att nå full måluppfyllelse och lite till när vi slutar åk 3 till våren. Undervisningen leder hela tiden till att jag tillsammans med mina elever gör formativa bedömningar där vi tar oss vidare eller stannar upp och tränar mer.

Är det inte så att diagnoser är till för att ge oss en aktuell bedömning av nuläget för att sedan kunna leda oss vidare mot högre kunskaper.  En formativ bedömning som ger mig som lärare och eleven själv en indikation om var han/hon står och vad vi ska lägga träningen på. Jag har utmanats i mina tankar den sista tiden och fått stå till svars mot åsikter som tycker att diagnoser utsätter man inte elever för om man inte tror att de kan dem innan. Då undrar jag varför man genomför prov om man redan innan vet att eleverna klarar det….Det är genom dessa konversationer som jag stärks i min egen uppfattning och också utmanas i att sätta ord på det jag tycker.

Hur gör alla ni andra med den formativa bedömningen och hur kollar ni era elever?

Matteundring