Heja #NULYFTERVISKOLAN

Nu är det definitivt dags!

Nu får vi en gång för alla vända tillbaka debatten mot de som styr oss! Det är inte vi som gjort så att det blivit eländigt det är politikerna och myndigheterna. Vi är många bloggande och twittrande lärare som senaste tiden haglat ut med inlägg om vår uthängda situation. Tillsammans måste vi nu ta tag i det vi kan påverka nämligen allt det positiva vi gör. Nu visar vi på de positiva skolexemplen som vi genomföra våra ljuvliga lektioner. Häng pålogga-klar! #NULYFTERVISKOLAN Vi som driver bloggen Läraravtryck kommer att hänga på!

Helsingborgs dagblad skrev idag en artikel om skolan eller om det var en insändare…. följande ord fastnade hos mig:

”Om tågen är försenade skäller vi inte på lokföraren vi skäller på SJ men om det är fel i skolan hänger vi ut lärarna…” Inte ordagrant kanske men innebörden densamma.

Det ligger mycket i detta. De negativa undersökningarna om elevernas matematikkunskaper är hur vi än vänder och vrider på det sanna och vi måste aktivt ändra på vårt arbete.

Men inte har någon lärare gjort en totalomvändning mot mellanled utan anledning.  Vi har fått höra om det och blivit itutade att detta ger förståelse och att det måste föregå även om metoder går att lära in utan den.

För ett antal år sedan hade jag en elev med stora problem i talförståelsen, det gick inte att lära mellanled för där krävs förståelse. Tillsammans med föräldrarna lärdes algoritmmetoden in och glädjen för matematiken kom tillbaka. Ju mer glädjen och självförtroendet ökade desto längre tycktes även förståelsen för talen gå. Det hänger ihop motivation, glädje, självförtroende och kunskapsutveckling. Allt måste finnas då orkar eleven ta sig an utmaningar och driva sin egen kunskap vidare.

Nu går man ut och säger att vi undervisat utan att se till forskningen, ja så är det – nu när vi ser i backspegeln. Säg inte att felet är vårt det är definitivt högskolor, lärarutbildare matematiker mfl som drivit oss till detta. Jag fick först nu, och det är kanske mitt fel, klart för mig att detta inte varit forskargrundade åsikter om ett nytt sätt att räkna. Att kunna lita på de personer som befinner sig i styrande positioner borde vara självklart. Både myndigheten för skolutveckling(som det hette då), flera lärarhögskolor och primgruppen pratade för mellanledsuträkningarna, att som lärare då ställa sig upp och störtvägra hade verkat rätt korkat. Vi gjorde som så många andra, litade på de som borde veta mer. I klassrummen pågick en kamp för att kunna hitta rätt mellanledsmetod till rätt elev och det var en utmaning i sig. Varje elev skulle hitta sitt sätt bara det var hållbart. Styrda av huvudräkningsstrategier som de olika läroböckerna tryckte på, bara att rätta in sig och träna tills de satt. Vilket visade sig skulle bli svårt för många.

Jag har själv två söner som inte alls tänkte enligt mallen, båda valde att gå via tvillingar i de flesta uträkningar var på de flesta läroböcker definitivt inte passade just dem. Läroböckerna ville ha in eleverna att tänka upp till 10. Någon gång här när äldste sonen började bli intresserad av matematik kände jag att nu går det inte längre nu struntar jag i böckerna. Sagt och gjort på 12 år har jag klarat av min matematikundervisning ypperligt utan elevböcker. Vi har verkligen kunnat arbeta mot de mål som kursplanerna visat och aktivt laborerat och sedan kopplat det matematiska språket till. Det är undervisning för mig och lärande. tillsammans lär vi begrepp, metoder mm.

Nu gäller det att vi ger avtryck!(Kopia)

Detta är en kopia av mitt inlägg på bloggen Läraravtryck som jag skriver på tillsammans med några lärare runt om i vårt land och utomlands också.

En turbulent vecka i media har satt igång tankarna, tyvärr frustrationen och förhoppningsvis ännu mer utveckling hos hela Sveriges lärarkår.

Jag vill verkligen hålla fast vid de positiva ögonblicken som jag tyckte att TV4´s nyhetsmorgon försökte lyfta fram och Helsingborgs Dagblad som skrev en artikel om matematikundervisningen igår. Det finns journalister som vill hjälpa till att lyfta skolan och det behöver vi inom skolan ta vara på och dra nytta av. Vi bör lägga vår kraft på att tillsammans med dessa visa på fler och fler goda exempel på bra lärande. En av våra beskyddare är Jenny Strömstedt som både via ett antal krönikor i Expressen och på TV4 Nyhetsmorgon konstant försöker få folk att se en positiv sida vår fantastiska skola. Genom skolbesök, egna erfarenheter och intervjuer hjälper hon till att lyfta skola. Tack Jenny!

I höstas tog jag i mitt klassrum emot en journalist från Helsingborgs Dagblad. Under intervjun fick jag frågan om hur vi skulle vända på skutan och få skolan till att höjas i status och i folkmun bli positiv. Jag svarade nog relativt snabbt att vi inte kan göra detta själva. Vi behöver hjälp från journalisterna som utåt sett visar på vår verksamhet. De kan hjälpa oss att visa på goda positiva sidor som skolan är fylld av. Efter den artikeln som då hamnade i vår lokaltidning tycker jag mig ana en skillnad hos traktens journalister. De vill numera visa på goda exempel de tar själva titt som tätt upp trådar och visar upp undervisning som påvisar lärandets glädje. Jag förstår att de har en uppgift att även visa på andra sidor vilket de självklart ska göra om det behövs för nyhetsrapportering.

Nu måste vi inom skolan hjälpas åt för att lyfta skolan! Själva se den som positiv, lyfta lärandet och påvisa det och synliggöra våra uppdrag. Då måste vi också säkra kvalitén och få lärarutbildningen bli attraktiv. De som söker till utbildningen kommer att få ett av de bästa jobben som finns – att få se hur lärande utvecklas och kunskaper nås av våra barn och ungdomar. Det är glädje varje dag och att få möta eleverna och att kunna hjälpa dem med deras lärande är en fantastisk möjlighet.

Eleverna är vår framtid!

Nytt År Nya Mål!

Utvecklingsfokus på många plan är det tänkt!

Matematiklyftet flyter vidare och vi ger oss in i modul 2 som kommer att bli problemlösning för lärarna i Ängelholms kommun. Den viktiga terminologin tas upp redan i första delen och vi får input i vad ett problem faktiskt är. Det kommer att vara många utvecklande diskussioner och samtal under terminen där vi tillsammans lyfter matematiken ännu ett snäpp.

Tidigt nu i början av februari kommer matematikbiennalen att besökas och ny input ska bli intressant att få ta del av. Då kommer även möten mellan twänner att ske. Ser framemot härliga dagar i Umeå.

Matematikutvecklingen i Ängelholms kommun kommer att fortsätta, vi sätter nya mål och ser nya utvecklingsområden. Att dela med sig kulturen ökar och att vi gemensamt kan ta del av lärandemål för undervisningen och då också utveckla dessa, nå högre nivåer tillsammans, är några funderingar på hur vi kommer att fortsätta. Diagnoserna från Förstå & använda tal är nu inlämnade och diagrammen är klara så även ytterligare ett års screeningresultat kommer att bli analyserade. Dessa ska rektorerna få ta del av och även få tips på hur man kan använda som underlag i undervisningen och utvecklingen på skolan. Det finns områden som vi gemensamt kan titta på och då måste vi hjälpas åt att utveckla dessa delar. Givetvis måste vi tillsammans med RiKT fortsätta utvecklingen med den digitala delen av matematiken, hur vi kan använda datorerna på ett bra sätt i undervisningen.

Undervisningen och lärandemålen för Rebbelberga åk 1 ska ta ytterligare ett steg. Det kommer att bli tydliga steg även för värdegrunden och de första delarna i läroplanen. Förmågorna ska lyftas fram.Tydliga lärande mål där eleverna själva ser sin utveckling och tar en aktiv del av sitt lärande är ett stort mål som vi bara är i början på, men det ska till och elevernas motivation till lärande ökar när de är aktiva och vet målen. Bland annat kommer vi via aktionsforskningen se:

Hur får vi eleverna delaktiga i matematiksamtalet/svensksamtalet/temasamtalet?      

Vad påverkar eleverna? Vad gör eleverna delaktiga? Tänka tyst sedan tänka tillsammans och delge varandra. Första aktionerna ska göras! Även ”no hands” och andra strategier kommer att användas för att alla hela tiden ska vara delaktiga.

En vision och stor önskan finns om att få vara en del av utvecklingen som sker totalt i hela kommunen eller kanske i ett ännu större perspektiv. Detta får framtiden utvisa men det gäller att sikta högt.

Föreläsningar ska hållas både lokalt och nationellt. Möten kommer att ske, gränser suddas ut.

Ni som följer mig på Twitter vet att ett personligt mål är att i september ta mig runt Tjejmilen! En galen idé som nu är fullt fokus mot. Träningen gör att jag orkar mer och att min koncentration och mitt fokus ökar. Det har gett ringar på vattnet, flera kollegor är på både via #twitterpepp (Tack alla ni!) och på Rebbelberga skola och Errarp skola, tillsammans peppar vi varandra.

Nytt år i sikte!

Reflektioner efter en genomförd modul i matematiklyftet.

Imorgon är det sista gången i första modulen som varit Taluppfattning för de sista grupperna i Ängelholm. Vårt upplägg har gjort att vi som handledare varit delaktiga i både B och D momentet för alla grupper under den första terminen. Det gjorde oss väldigt delaktiga i processen och så mycket som jag lärt mig som handledare. Egentligen vill jag hellre kalla oss processledare, det har varit styrda upppgifter och frågeställningarna har också varit klara från början, friutrymmet har inte varit jättestort vilket det finns i handledning på ett annat sätt.

Vi har haft grupper med åk 1-3 lärare från samma skola, åk 1 lärare från 2 skolor(åk 2 +3 på samma sätt) och åk 4-6 lärare från samma skola och åk 4-6 från 2 skolor. Några grupper vi handlett är våra egna arbetslag dvs där vi arbetar dagligen i klass och andra är grupper där vi inte känt lärarna alls. Detta har också varit av betydelse i arbetet, vilket vi indirekt förstod från start. Det är aldrig lätt att handleda egna kollegor beroende på att man känner varandra för väl, det blir svårt att inta en annan roll.

Några av de reflektioner som kommit från grupperna efter genomförd modul:

– blivit mer lyhörd när eleverna kommunicerar- sett helheten åk 1-3
– lyfter oss lärare, professionellt
– fokus på lärares lärande
– öppnar upp för att använda flera sinnen
– tar upp kärnan i kunskaperna
– bra arbetsform
– bra att få genomföra lektioner direkt
– bra tips
– uppgifter som är relativt enkla att genomföra men de har gett så mycket mer, ringar på vattnet
– eleverna lyssnar bättre på varandras lösningar

Nästa termin kommer vi att arbeta med problemlösningsmodulen i alla våra grupper. Detta för att sedan ha alla möjlighet att gruppera oss hur vi vill inför nästa läsår då nya moduler ska arbetas igenom på egen hand. Under våren kommer jag som handledare att succesivt arbeta bort migsjälv ge större och större ansvar till gruppen. Dokumentationen blir ännu viktigare nu för varje lärare, att själv reflektera över sitt lärande enligt en ”mall” liknande denna.

En  modell som jag lärt via aktionsforskningsutbildning som genomförs i Ängelholms kommun i samarbete med Göteborgsuniversitet . Att föra loggbok över situationerna då man genomför antingen speciella aktioner för att förbättra något eller då man undervisar på ett nytt sätt som man kanske inte gjort tidigare ger en möjlighet att reflektera över sin egen påverkan och del i situationerna. (Det finns enklare varianter som också fungerar.)

Det ska bli spännande att få ge sig in i ännu en modul och få ännu mer lärande till sig. Ser fram emot en härlig vår med många problem att lösa och utveckla.

 

Antal elever i gruppen spelar det någon roll?

Har senaste tiden uppfyllts av ”Synligt lärande” av John Hattie. Gång på gång upprepas bl a att gruppstorlekar inte har någon betydelse det är lärarens professionalitet som är avgörande. Är det så stämmer det alltid i verkligheten? Får grupper som är stora samma möjlighet till lärande och individuellt stöd som grupper med färre elever? Om det gäller undervisning med en och samma pedagog måst det ju ändå göra skillnad. Det måste väl spela roll om jag sitter med 30 elever eller 20? Jag hinner som lärare med fler elever om jag har 20 än om jag har 30 oavsett min skicklighet. Spelar ämnet där lärandet sker roll?

Arbetar idag i arbetslag med 6 pedagoger (ungefär så här: 80%+60%+50%+50%+50%+100%) och 53 elever uppdelade på 2 klasser. Vi har lagt upp en struktur där vi ibland är väldigt många lärare och kan ha färre elever/grupp speciellt i läsutvecklingen har vi sett att detta gett oss ett effektivare lärande. Ibland är vi större grupper. Undervisningen planerar vi efter vilken lektion vi just denna veckan tycker passar bra i större eller mindre grupp. Att vara flexibel är skönt, att kunna flytta lektioner mellan de olika lektionspassen, vi behöver inte tvunget ha matematik på en lektion i storgrupp/mindre grupp utan kan ta den där just det lärande momentet passar in. Oftast blir det samma lektion varje vecka för de olika ämnena men vi flyttar om det behövs. Vi har friheten.

Nästa fråga är vilket är bra för våra elever? Är det rörigt att det inte alltid är samma struktur? Är det otryggt för eleverna att det ibland är små grupper, ibland halvklass, ibland en tredjedel och ibland hela klassen?

Om vi lärare är trygga med arbetsformen och systemet räcker det? Skulle man kunna utveckla systemet så att elever som behöver tryggheten hos viss lärare alltid har det? Skulle elever som behöver vara i grupper med färre barn alltid vara det?

Hattie har svar på mycket och har många tips på vägen dit. Steg som behöver uppnås för att man ska vara den professionella läraren och då menar han att gruppens storlek inte spelar någon roll. Jag håller inte riktigt med, klart det spelar roll om det är samma lärare som vi pratar om.

Tänk om någon kunde svara på alla mina frågor…..

Artikel funderingar

logga litenJag hade aldrig trott att det skulle ge så många ringar på vattnet att få ett reportage i NST/HD vår dagstidning här i Ängelholm. Så många positiva ord och så mycket positiv feedback gör mig alldeles rörd och ödmjuk. Jag är bara jag och älskar både mina elever och mina härliga kollegor/rektorer på Rebbelberga skola! TAck för allt stöd och möjlighet till utveckling.

Min utveckling har skett på Rebbelberga tillsammans med mina kollegor där, en del kvar i tjänst andra pensionerade. Vi har en rektor som stöttar utveckling och ser till att personalen mår bra. Lyssnar på sina medarbetare och styr på ett sätt som får utvecklingen att gro.

De sista åren har mycket av min utveckling skett med hjälp av alla twänner ute på twitter. Kollegor i andra delar av landet som utmanar till nya tankar och som inspirerar genom sina bloggar eller kommentarer på twitter. Ingen nämnd ingen glömd, ni är många där som inspirerar och utvecklar mig.

Möjligheten att få vara med i matematikutvecklingssatsningen som funnits i flera år gav mig kontakt med andra matematiklärare och hela tiden en uppdatering av nya rön och  ny forskning. Intressanta och lärorika diskussioner på konferenserna gav energi.

Sedan snart 1,5 år arbetar jag i nära relation med Jessica Kangro(Differensen ) som matematikutveckare i Ängelholms kommun. Vårt samarbete har gett ännu mer bränsle till min matematikundervisning och utvecklingen av matematiken. Lärarens lärande har varit i fokus och hur den kan förändras för att förenkla för eleven. Formativ bedömning och hur man arbetar med den tillsammans med elever i olika åldrar ligger oss båda varmt om hjärtat. Tack snälla för alla kolka ord och frågor!

Givetvis är det inte bara positiva ord utan även kritiska röster! Ännu mer inspirerande och utvecklande för min del. Vill bara bemöta några av dem här.

En del röster är negativa och tycker att alla lärare sliter och gör ett gott jobb alltså ska alla ha högre lön.
Givetvis borde alla lärare ha högre lön det har jag aldrig sagt något annat om. Vi skulle vara en unik yrkesgrupp om alla gör ett lika bra jobb, lika engagerat och lika utvecklande och det tror jag inte på. Jag har vid de tillfällen den sista tiden då jag pratat med personer om försteläraruppdraget sagt att jag inte fullt ut gillar att det är procentuellt fördelat mellan skolor. Min uppfattning är att det borde vara fördelat efter lärares profession istället. Har en lärare en viss kvalitet borde den läraren få möjlighet att få dylika tjänster oavsett om det finns en eller tio förstelärare på en skola.

Om fingerräkning….JP_Ulrika_Broman_05_899785v530x800
Jag har aldrig lärt ut fingerräkning! Däremot lär jag ut talbilder med hjälp av fingrarna, och de är bra. Att snabbt kunna visa upp talen mellan 1 och 10 tränar jag ofta i första klass. Eleverna ska få möjlighet att få så  många olika talbilder för ett och samma tal som möjligt och sedan kunna hitta det laborativa material som passar just dem. Fingrarna är ett redskap som man alltid har med sig och därför är det bra att kunna använda sig av dem på ett bra sätt.

Tack alla för den positiva feedback ni gett mig dessa dagar och under hela min tid som lärare!

 

Matematiklyftet och handledning i mina tankar.

Efter 3 omgångar och 6 veckor med handledning har vi nu återigen fått input via handledarutbildningen som skolverket delegerat ut till Malmö Högskola. Själva fokus ska vara handledning men idag har vi också fått ta del av tankar om det didaktiska kontraktet och hur det kan se ut i grupper beroende på hur vi som lärare väljer att arbeta. Bra diskussioner följde efter detta. Vid varje tillfälle ges också ny inormation av skolverket och idag gästades vi av Anders Palm som tydliggjorde begrepp och visade på delar i den utvärdering som har gjorts på utprövningsomgången. Intressant att se vad som påverkar mest i matematiklyftet.

Det är med glädje och stor entusiasm som jag varje vecka går till handledningsgrupperna och ser hur utvecklingen av lärarnas lärande fortskrider. Jag har insett att vi, Jessica Kangro som ni hittar på http://differensen.moobis.se/  och jag, har det bra och andra förutsättningar än kollegor i andra kommuner. I Ängelholms kommun har vi som matematikutvecklare fått vara med och styra upp matematiklyftssatsningen. Vi tog i ett tidigt skede hand om situationen och lade fram ett förslag på hur det skulle kunna se ut för oss. Om 3 år kommer alla lärare som vill att kunna ha fått handledning i kommunen av 2-4 handledare. Vi startade med att infomera alla rektorer och förvaltningens utvecklingsgrupp och chef om hur detta skulle kunna gestalta sig. Upplägget fick bra respons och 3 rektorsområden/skolor hoppade snabbt på och ville vara med redan i starten. Ett antal skolor ligger och väntar och vill komma igång under nästkommande läsår. Det har gett oss grupper med lärare som själva önskat sig handledning och viljan till egen utveckling är stor.

På bara kort tid har vi diskuterat djupet i frågeställningar som vi lärare ställer till eleverna, öppna och slutna frågor och hur vi lärare kan förändra oss så att eleverna får större utvecklingsmöjligheter i sin egen kunskapsinhämtning. Inläsningsmaterialet har gett oss gemensamt diskussionsunderlag där vi har kunnat ställa oss utanför den egna svären för att sedan våga testa och tillslut reflektera över vad det gav oss i undervisningssituationen och i elevernas lärande.

Som handledare av 3 grupper i åk 1-3 får jag möjligheten att vara med om samma diskussioner med många lärare. Detta ger mig som lärare och handledare en egen utveckling och jag får sätta ord på mycket av det som jag själv arbetat med i många år men kanske aldrig riktigt ägnat didaktiska diskussioner åt tillsammans emd kollegor. Som matematikutvecklare i kommunen har vi också insyn i matematikarbetet numera på flera skolor vilket gör att när det ska satsas centralt så har vi en tydligare bild över vilket behov som finns och vad som önskas ute på skolorna. Förhoppningsvis leder matematiklyftets upplägg till ökad utveckling även i andra ämnen då det i diksusionerna är mycket som kan överföras oavsett ämne.

Jag är lycklig över att få vara en del av matematilyftets satsning i skolan!

Mina tankar utmanas och min egen utveckling som lärare fortgår i ett härligt tempo.

Innemiljö och lärandemiljön viktig!

Funderar mycket just nu på hur vi med hjälp av klassrumsmöblering kan ge förutsättningar till att få lugn och ro samtidigt  som jag vill att eleverna ska kunna kommunicera och interagera med varandra. Rummet ska passa för de elever och lärare som befinner sig tillsammans. Det är inte så att en utforming passar alla bra. Just nu önskar jag många möjligheter vilket vi borde kunna lösa med ett stort rum och hyfsad närhet till whiteboard och kanon från hela rummet. Vi behöver få rum i rummet, lugna hörn att kunna arbeta i och platser för avskildhet så väl som för kommuniaktion. Frida Lindell har via sin blogg lagt ut tjusig tanke om hur hon möblerar sin mattesmedja, genomtänkt och anpassat efter sina behov tillsammans med de elever som finns där. Ni hittar Fridas blogg här: http://vilarare.wordpress.com

Läser man på twitterflödet så är det inte bara jag som funderar flera kommentarer där den sista tiden.

I Nu ler Vygostkij av Anne-Marie Körling står det mycket om betydelsen av hur rummet är utformat och hur det påverkar lärandet. Viktigt att tillgodose alla individer och ge dem förutsättningar till en god lärmiljö.

 

Matematik och formativbedömning!

Har senaste tiden funderat och försökt få fram till omgivningen hur jag ser på arbetet med diagnoserna ur NCM´s Förstå och använda tal.

Jag använder mig av diagnoserna för att kunna ge mina elever undervisning på deras individuella nivå i just talförståelse. Dessutom synliggör dessa diagnoser de delar som jag måste förtydliga och arbeta mer med. Dialogen jag för med eleverna är viktig, så viktig att den måste göras av mig inte av någon utanför, det är jag och eleven som samspelar och tillsammans ska gå vidare med träning mot lärande och kunskap. Efter genomförandet tar jag upp vidare diskussioner med vår speciallärare om vilken hjälp vi ska ge de elever som vi gemensamt anser inte når upp till en tillräcklig nivå eller de som har små luckor eller de som har kommit så långt att vi måste höja kunskapsnivån ännu högre än vi tänkt. Hjälpen sker i stort sett hela tiden i klassrummet i den vanliga undervisningssituationen, detta ger oss alla en större frihet och utvecklingen på individnivå ökar i kommunikationen. Eftersom jag arbetar utan lärobok är det viktigt för mig att få något tecken på att min undervisning är på rätt håll och att eleverna håller den nivån som är önskvärd. Förstå och använda tal är en fantastisk tillgång, kopplingen mellan uppgifterna och kapitlen där det står hur man kan gå vidare i undervisningen är bara såå bra och så tydlig.

Vi arbetar med att allt eftersom tillverka uppgifter(kopieringsunderlag/NOMP/problemlösning/mm) som hjälper oss att träna på det vi vill lära ut och få eleverna att träna på för att nå full måluppfyllelse och lite till när vi slutar åk 3 till våren. Undervisningen leder hela tiden till att jag tillsammans med mina elever gör formativa bedömningar där vi tar oss vidare eller stannar upp och tränar mer.

Är det inte så att diagnoser är till för att ge oss en aktuell bedömning av nuläget för att sedan kunna leda oss vidare mot högre kunskaper.  En formativ bedömning som ger mig som lärare och eleven själv en indikation om var han/hon står och vad vi ska lägga träningen på. Jag har utmanats i mina tankar den sista tiden och fått stå till svars mot åsikter som tycker att diagnoser utsätter man inte elever för om man inte tror att de kan dem innan. Då undrar jag varför man genomför prov om man redan innan vet att eleverna klarar det….Det är genom dessa konversationer som jag stärks i min egen uppfattning och också utmanas i att sätta ord på det jag tycker.

Hur gör alla ni andra med den formativa bedömningen och hur kollar ni era elever?

Matteundring