Nytt läsår – nya möjligheter

Efter en annorlunda men härlig sommar så ser jag framåt – ett nytt orört spännande läsår! Nya elever, en årskurs 1 med så mycket lärande och kunskap i glädje och gemenskap!(Min skolas vision.) Tänk så spännande och lärorikt för alla.

Jag har under flera år funderat över alla olika inriktningar på pedagogik som förskolor/skolor/lärare säger sig jobba efter, Montessori, Reggio Emili, Waldorf, Freinet mfl.  Jag väljer och tror på en variation av allt i min/vår undervisning. Då är jag öppen för att ge varje individ det som behövs, ser vilket som passar individen och framför allt ser vad som ger den kunskap i just detta lärandet – strävan måste vara den högsta nivån. Oavsett vad jag väljer så är det ändå lärandet som måste vara i fokus. Lärandet som ska ligga nära den proximala utvecklingszonen måste vara huvuduppgiften för alla undervisande lärare oavsett nivå. Lärandet ska självklart ha koppling mål och syfte i LGR 11, det är vi alla ålagda att jobba efter.

Under mina år som lärare är det många riktningar som florerat och många begrepp som har varit modeord i skolan. Några har flugit förbi snabbt och försvunnit andra har etsat sig fast och håller sig kvar under en längre tid. Som ung nyexaminerad lärare hade jag 2 fantastiska mentorer som lät mig hållas men som samtidigt var tydliga med vad de under alla år använt och sett varit det bästa sättet att undervisa på.  Idag kan jag se tillbaka och fundera över om det inte hade varit klokare att säga, vi gör så här det fungerar gör försök du det också. 

Idag är en tillgänglig lärmiljö ett av alla de ”modeord” som vi i skolan ska anpassa oss efter. Tillgänglig lärmiljö återkommer i allt, vi ska anpassa oss efter varje individ, undervisningen ska ha bildstöd/språkstöd mm, listan kan göras lång. Att vi ska ha en tillgänglig lärmiljö handlar om så mycket mer för mig. Det handlar inte bara om att anpassa allt efter individen, det handlar också om att ge kunskap till individerna om hur gemenskap, trygghet och relationer byggs och fungerar i ett gynnsamt samarbete. Hur vi tillsammans låter våra olikheter få bli en del av lärandet och framgången i  kunskapsinhämtningen. Elever så väl som vuxna måste förstå hur vi gemensamt gynnas av att arbeta och lära tillsammans. Om vi bygger förtroende för varandra i lärandet kommer även tillgängligheten att öka.  Vi måste lära oss hur strukturer hänger samman och hur vi själva kan vara en del av dessa. Om vi använder oss av ”learning by doing” så ökar vi möjligheterna till tillgänglighet.

Vi bygger varken kunskap, förtroende, gemenskap och relationer över en natt, det tar tid och det måste ske på en nivå anpassad för individen. Med hjälp av strukturer och verktyg i undervisningen kan vi ge förutsättningar för allt och stärka de olika delarna. Verktyg som kooperativa strukturer, cirkelmodellen, hinderschema, regler för algoritmräkning och många många fler är olika verktyg som vi kan ge eleverna för att stötta deras möjlighet till tillgänglig lärmiljö.

En tillgänglig lärmiljö kräver inkludering och att varje individ har en plats i gruppen, oavsett om eleven kan vara i klassrummet eller ej så ska det alltid finnas en önskad tanke och en plats för eleven. Att veta att gruppen räknar med mig gör det enklare att ta steget men det kan också finnas risker och för höga förväntningar kan göra det svårt. Även här krävs det en väl balanserad undervisningstanke, den hjälps alla åt med.

Undervisningen är vår profession och vi äger den. 

Kommentera